Spike, Xander och kvinnan jag vill vara just här
ONTD har publicerat en sjukt skön serie bilder på Buffy-skådisarna och deras fans från nåt scifi-convent. Jag hade fått världens största nerdgasm om jag varit där. Älskar att de inte bara står rätt upp och ner med sina fans och ser sådär another day another dollar-uttråkade ut.
Förresten, den 11 november ska jag gå på en Buffy-fest med quiz och singalong-visning av Once more with feeling på Högkvarteret på Närkesgatan. Haja. HAJA!!!!
Hejdå Olivia och Whitney
Men NEEEEJ! MTV har stekt planerna på en ny säsong av The City! Bittert! Hur ska jag klara mig utan alla akward looks mellan Olivia och Erin?
När bra tv-serier får pågå för länge - alldeles för länge
Snyggt med pressbilder framför en våtrumsmatta!
Tar en liten kaffepaus i tv-soffan och kollar på Roseanne på TV4 Komedi, som visar sista säsongen nu. Älskade serien när jag var liten (och allra mest kanske dottern Darlene). Blev positivt överraskad när jag såg de tidiga säsongerna igen. Replikerna är vassa och det finns ett klassperspektiv som såklart gick mig helt förbi.
Men Roseanne fortsatte mala på ända till 1997 och mot slutet är det helt urflippat - på ett dåligt sätt - som jag inte tror att en stor serie skulle tillåtas bli idag.
I sista säsongen finns avsnittsynopsis som:
ROSEAMBO: Roseanne battles a group of terrorists holding her family and a foreign diplomat hostage on a train to Washington D.C.
Och de vinner en hel massa miljoner på lotto i sista säsongen och Roseanne blir författare och de får hjärtattacker och depressioner och för tidigt födda bäbisar.
Förresten, de har bytt ut skådisen som spelar äldsta dottern Becky också - mot Sarah Chalke från Scrubs.
Thunder... thunder... THUNDERCATS - Hoooo-oooooo!
Är lite ledig idag på grund av ett möte som blev flyttat.
Ligger och nostalgichockar med streamade avsnitt av Thundercats.
Herregud! Det är ju helt sinnes! Kollar just nu avsnittet med robotbjörnarna från rymden.
Lion-O var min första crush tror jag. Och nu fattar jag ju att Pantera är en svart man, fast panter liksom. Och Mumm-Ra är helt oläskig nu. Och Snarf - Snarf är ju helt vidrig, varför tyckte jag att han var så härligt tokrolig när jag var liten?
Älskade Thundercats. Köpte videokasetter som MAN FICK TA HEM OCH BEHÅLLA på bokhandeln. Det kändes urlyxigt och spännande att ha köpefilmer HEMMA. Alla ville komma hem till mig och uppleva denna lyx, att få se en film precis när man ville, jag blev väldigt populär ett tag.
Såg på IMDb att Thundercats blir en stor remakefilm om ett par år, så det är läge att återuppliva gamla minnen nu...
Jag gissar att det här klippet är bortplockat inom ungefär två timmar
Shit. Veckans vinjett till Simpsons var gjord av konstnären Banksy - och jag undrar om Fox såg den innan den sändes. Vågat, på riktigt. Och riktigt, riktigt coolt.
UPPDATERING: Anna TS kollade upp bakgrunden till klippet och skriver om det här!
UPPDATERING 2: Det är såklart bortplockat från Youtube nu. Men det finns här!
UPPDATERING: Anna TS kollade upp bakgrunden till klippet och skriver om det här!
UPPDATERING 2: Det är såklart bortplockat från Youtube nu. Men det finns här!
Det var ju bara en tidsfråga
Senaste avsnittet av Top Chef: Just desserts fick mig att springa till 7-Eleven och köpa en bytta Ben & Jerry Half Baked.
Till mitt försvar var det faktiskt en glassutmaning i början av programmet.
Till mitt försvar var det faktiskt en glassutmaning i början av programmet.
Jag har två problem med Vampire Diaries
Har kollat rätt intensivt på serien ett par dagar nu, och jag har två allvarliga problem med den.
1) Kanske blir jag extra irriterad på grund av att jag och Sara suttit den här sommaren och kämpat med reglerna för hur det övernaturliga ska funka i våra böcker. Men jag tycker att det är lite för enkelt i Vampire Diaries. Jag menar, till exempel: Om de kan hypnotisera folk till vad som helst, när som helst - varför löser de inte alla problem på det sättet? Manusförfattarna verkar komma på det efter ett tag och då blir det liksom "jomenasså, snälla brorsan dricker ju inte människoblod, så han är lite svagare när han ska hypnotisera" och "jomenasså, plötsligt kommer snälla brorsan på att han kan ge tjejen ett halsband med nån magisk ört i, så kan inte den elaka brorsan hypnotisera henne, han heller". Det finns andra liknande grejer jag stör mig på.
2) Tycker att de tre huvudpersonerna är ganska hopplöst okarismatiska. Man vet ju att nåt är fel när det är den snälla som är hetast. Fattar inte Ian Somerhalder-hajpen över huvud taget. Om det kunde vara lika hett som på CW:s promobilder, då däremot...
Men jag kollar vidare och hoppas att jag får ångra dessa ord. Längtar efter att fastna i en ny serie och vill så förtvivlat gärna ÄLSKA en highschoolvampyrsåpa. Ju.
Reality bites
Herregud vilken reality-vecka det varit!
Först den urpiniga finalen för Australia's Next Top Model. Programmet är enormt stort där nere. Deras final är som vår Idol-final ungefär. Stor publik, folket röstar. Och så är det dags för att avslöja vem som vunnit. Alla håller andan. Programledaren avslöjar resultatet. Konfettin yr. Vinnaren börjar tacka sina fans. Och sen får programledaren veta att hon fått fel information. Sorry, det var visst den andra som vunnit istället. Programledaren börjar nästan gråta och blir tröstad av tjejen som nyss trodde att hon vunnit - och den riktiga vinnaren glöms helt bort i kaoset...
Här kan ni se klippet!
Och sen galenpannan i Top Chef: Just desserts.
Och sen senaste avsnittet av Project Runway, det som sändes i USA häromkvällen. Har aldrig grinat så mycket framför ett realityavsnitt. Har obsessat hela dagen på Facebook med andra som sett det. Det är ett avsnitt som redan gått till dokusåpahistorien.
Först den urpiniga finalen för Australia's Next Top Model. Programmet är enormt stort där nere. Deras final är som vår Idol-final ungefär. Stor publik, folket röstar. Och så är det dags för att avslöja vem som vunnit. Alla håller andan. Programledaren avslöjar resultatet. Konfettin yr. Vinnaren börjar tacka sina fans. Och sen får programledaren veta att hon fått fel information. Sorry, det var visst den andra som vunnit istället. Programledaren börjar nästan gråta och blir tröstad av tjejen som nyss trodde att hon vunnit - och den riktiga vinnaren glöms helt bort i kaoset...
Här kan ni se klippet!
Och sen galenpannan i Top Chef: Just desserts.
Och sen senaste avsnittet av Project Runway, det som sändes i USA häromkvällen. Har aldrig grinat så mycket framför ett realityavsnitt. Har obsessat hela dagen på Facebook med andra som sett det. Det är ett avsnitt som redan gått till dokusåpahistorien.
Sockerchocks-tv (jag älskar det, såklart)
Jag har följt alla säsonger av Top Chef och älskat dem. Men den här senaste gången kände jag mig lite ... tja, mätt. Inte för att det var en sämre säsong, bara att jag inte längre blev riktigt överraskad.
Så det är ju helt strålande att de dragit igång Top Chef: Just desserts. Har just sett andra avsnittet. Redan fast. "Pastry chefs" känns som en helt annan människosort än kockar. Det blir av naturliga skäl helt nya sorters utmaningar - och förutsättningar: en kock kan ju smaka av sin rätt medan den tillagas, medan den som bakar en kaka inte vet hur resultatet egentligen blir förrän det är klart (och för sent). De har hittat en skön mix på tävlande. Älskar Gail från Top Chef-juryn som är programledare här. Och för en gottegris som jag är det skitkul med efterrätts-temat. Kan leva mig in i smakerna på ett helt annat sätt.
Nån svensk kanal måste bara köpa in.
Spoilers på förpackningen
Gud vad jag hatar när man köper en dvd-box och bilderna på omslagen, eller i menyerna på skivorna, spoilar innehållet. Har tillbringat det senaste året med att ducka för alla nyheter på nätet om Gossip Girl säsong 3, och nu ba "jaha, en bröllopsbild på den och den karaktären, kul att veta tio avsnitt i förväg".
Ångestklumpen och Kungarna av Tylösand
Det är en sån där vecka där det händer roliga och jobbiga saker om vartannat. Hinner inte sortera. Exempel: Nån jag tycker väldigt mycket om är väldigt sjuk. Går runt med ångestklump i magen hela tiden. Samtidigt får vi så enormt positiv feedback på boken vi jobbar med. Det är kul, men svårt att riktigt glädjas precis just nu.
Tack och lov för vänner som kan distrahera en. Ikväll hängde Patsy här, och vi käkade M&M och pratade och sen förfasades vi i soffan framför Kungarna av Tylösand. Herregud, hela programmet är verkligen skabbigt, men det enda som provocerar mig på riktigt är hur skamlöst de har snott hela Jersey Shore-konceptet, ända från grunden och in i de minsta detaljerna - som de där Super 8-aktiga effekterna och den tokroliga telefonen.
Men det är precis såna meningslösheter som är sköna att förlora sig i när man inte pallar tänka för mycket på verkligheten.
Tack och lov för vänner som kan distrahera en. Ikväll hängde Patsy här, och vi käkade M&M och pratade och sen förfasades vi i soffan framför Kungarna av Tylösand. Herregud, hela programmet är verkligen skabbigt, men det enda som provocerar mig på riktigt är hur skamlöst de har snott hela Jersey Shore-konceptet, ända från grunden och in i de minsta detaljerna - som de där Super 8-aktiga effekterna och den tokroliga telefonen.
Men det är precis såna meningslösheter som är sköna att förlora sig i när man inte pallar tänka för mycket på verkligheten.
Högtidlig dag med Pär och Buffy
Det känns så fint hörni. En av mina allra bästa vänner och jag började kolla på Buffy tillsammans idag.
Känns som jag och Pär har tagit ett nytt stort steg i vårt förhållande. Och som om jag och Buffy gjort det med, för den delen.
(fast ärligt talat, gudars vad jag vill bli av med första säsongen fort... vi såg just avsnittet med gräshoppe-kvinnan och snart kommer det där med internetspöket tror jag...)
Jag älskar nån som ingen annan verkar älska
Är inne på säsong 3 av Dexter nu. Måste säga att jag inte fattar varför alla mina vänner hatar hans syrra så mycket. Jag tycker hon är bästa karaktären! Helt unik i tv-universumet.
Hans blivande fru Rita däremot... hatar henne och hennes bäbisröst.
(och nej, det hjälper inte att Julie Benz spelade Darla i Buffy/Angel)
Bästa tv-serien nånsin om modebranschen?
Jag är just nu helt besatt av tredje säsongen av Rachel Zoe Project. Har just obsessat med LF, en av Sveriges bästa stylister, som älskar serien för att det är det enda program som ger en trovärdig bild av modebranschen.
Det betyder inte att det känns overkligt mellan varven. Det är rakt in bakom kulisserna i de översta lagren av kändisstyling: "Jag vet, vi låter Demi Moore mata en giraff i Alexander McQueen-kläder!" eller "åh nej, Cameron Diaz får inte ha en vit klänning på Oscars-galan för scenen är vit, vad ska vi göra nu?" eller "Naomi ringde just och vill att jag ska ro ihop 90 looks på 72 timmar för den där välgörenhetsvisningen, jag KUNDE bara inte tacka nej!". (Och Naomi är skitläskig när hon är missnöjd, om du någonsin tvivlat på det....) Och så följer kamerorna med när hon träffar sina designerpolare. Det är som att dö och komma till modehimlen.
Jag fascineras av Rachel Zoe. Hon är 100 % kreativitet och passion, 0 % organisationsförmåga. Allt hotar hela tiden att rasa samman och jag kollar med hjärtat i halsgropen (när hjärtat inte håller på att smälta av assistent-Brad). Men till och med när hon håller på att sprängas av stress lyckas hon framstå som lugn och engagerad och översvallande trevlig när hon har möten med designers och uppdragsgivare. Herregud, jag har en del att lära mig där. Jag som har ett primalskrik i ögonen så fort jag blir det minsta stressad.
Här finns en Youtube-kanal med alla avsnitten!
Jag känner mig lurad av familjen Walker
Jag är fortfarande kluven till Brothers & Sisters. Mitt dvd-race har kommit till mitten av säsong 3 nu och jag är definitivt fast i det. Och ändå är det nåt som skaver hela tiden, förutom det jag skrivit om förut.
Jag tror det beror på att jag får en lite äcklig känsla av att ha blivit lurad efter varje avsnitt. Självklart manipuleras man alltid som tittare - eller läsare för den delen. Allt som är fiktivt är en konstruktion. Men det betyder ju inte automatiskt att det inte finns ett äkta engagemang bakom serien, filmen eller boken. Men finns något med B&S som känns ganska kallt beräknande, mitt i allt pastelligt känslogegg. Det är liksom "här ska publiken skratta, här ska de tycka att vi är smarta, och här ska de gråta så för säkerhets skull slänger vi in en baby med leversvikt".
Som ni märker kollar jag mycket på tv just nu. Det är liksom det enda jag orkar när jag jobbar så här mycket. Det fick bli en Amazon-beställning idag på Vampire Diaries, HIMYM säsong 4, Gossip Girl säsong 3 och Dexter säsong 3.
Jag tror det beror på att jag får en lite äcklig känsla av att ha blivit lurad efter varje avsnitt. Självklart manipuleras man alltid som tittare - eller läsare för den delen. Allt som är fiktivt är en konstruktion. Men det betyder ju inte automatiskt att det inte finns ett äkta engagemang bakom serien, filmen eller boken. Men finns något med B&S som känns ganska kallt beräknande, mitt i allt pastelligt känslogegg. Det är liksom "här ska publiken skratta, här ska de tycka att vi är smarta, och här ska de gråta så för säkerhets skull slänger vi in en baby med leversvikt".
Som ni märker kollar jag mycket på tv just nu. Det är liksom det enda jag orkar när jag jobbar så här mycket. Det fick bli en Amazon-beställning idag på Vampire Diaries, HIMYM säsong 4, Gossip Girl säsong 3 och Dexter säsong 3.
Back to reality
Herregud, jag får nästan panik av all bra reality som jag följer just nu. Hur ska jag hinna?
Efter några dagar på landet kastade jag mig ner i soffan och betade av Project Runway (älskar Gretchens design och var tacksam för att hon höll tillbaka i det här avsnittet, för trots alla hennes brister tycker jag att hon är cool och fruktansvärt snygg och jag fick jag nästan ont i magen av hennes sätt att behandla de andra som okunniga undersåtar i förra avsnittet) Scream Queens (är lite kär i programledaren Jamie King), Top Chef (kände sympati för Angelo, det blev så tydligt hur självtvivel kan göra vem som helst till sin egen värsta fiende), Australiens Top Model (äntligen äntligen åkte hon ut, och gud vad jag älskar hon som ser lite ut som Drusilla från Buffy, och den där drag queen-iga designern som fick dem att leka katter var bara för mycket, hatar folk som är imponerade av sig själva för att de är så himla TOKIGA) och Jersey Shore ("The sweetest bitch you'll ever meet" måste verkligen vara en av de vidrigaste personer jag någonsin sett i en dokusåpa. Hon är den enda som jag inte ser några försonande drag hos över huvud taget).
Efter några dagar på landet kastade jag mig ner i soffan och betade av Project Runway (älskar Gretchens design och var tacksam för att hon höll tillbaka i det här avsnittet, för trots alla hennes brister tycker jag att hon är cool och fruktansvärt snygg och jag fick jag nästan ont i magen av hennes sätt att behandla de andra som okunniga undersåtar i förra avsnittet) Scream Queens (är lite kär i programledaren Jamie King), Top Chef (kände sympati för Angelo, det blev så tydligt hur självtvivel kan göra vem som helst till sin egen värsta fiende), Australiens Top Model (äntligen äntligen åkte hon ut, och gud vad jag älskar hon som ser lite ut som Drusilla från Buffy, och den där drag queen-iga designern som fick dem att leka katter var bara för mycket, hatar folk som är imponerade av sig själva för att de är så himla TOKIGA) och Jersey Shore ("The sweetest bitch you'll ever meet" måste verkligen vara en av de vidrigaste personer jag någonsin sett i en dokusåpa. Hon är den enda som jag inte ser några försonande drag hos över huvud taget).
En av mina absoluta favorit-dokusåpor är tillbaka!
Herregud, LYCKA! Andra säsongen av Scream Queens har börjat i USA!
Upplägget är så fantastiskt - som ett Top Model, men tjejerna tävlar om en roll som blodigt offer i nästa Saw-film.
Mmmmm. Tack till Sara för tipset.
Nu hoppas jag bara på en ny säsong av Mr Romance också....
Upplägget är så fantastiskt - som ett Top Model, men tjejerna tävlar om en roll som blodigt offer i nästa Saw-film.
Mmmmm. Tack till Sara för tipset.
Nu hoppas jag bara på en ny säsong av Mr Romance också....
*nerdgasm*
Jag hoppas alla som läser min blogg har fattat att Australiens Top Model är tusen gånger bättre än den amerikanska (vars enda spänningsmoment numera ligger i: När ska Miss Tyra få sitt ultimata breakdown och självantända?). Den nya säsongen har just börjat och ja. Den. Håller. Stilen. Med råge.
Så sitter jag på Patricia och käkar middag med ett skönt gäng av gamla och nya vänner och bekanta och pratar med en kvinna som visar sig vara KUSIN med Priscilla, som har modellagenturen som AusNTM-deltagarna tävlar om att få ett kontrakt med!
Det här är som om ett Star Wars-fan skulle hamna vid samma bord som George Lucas kusin ungefär.
Så sitter jag på Patricia och käkar middag med ett skönt gäng av gamla och nya vänner och bekanta och pratar med en kvinna som visar sig vara KUSIN med Priscilla, som har modellagenturen som AusNTM-deltagarna tävlar om att få ett kontrakt med!
Det här är som om ett Star Wars-fan skulle hamna vid samma bord som George Lucas kusin ungefär.
...och upp och ner i The City
Fan vad The City är galet just nu. Helt upp och nervänt. Plötsligt älskar jag Olivia och Roxy och hatar Whitney.
Lunchade med Cilla och Åsa idag, och Åsa sa en smart grej; att det bästa med serien är att de kan säga one-liners nästan som på film, men i film klipper de alltid till nåt annat efter den roliga/smarta/dräpande sägningen. I The City får man se den jobbiga stämningen efteråt, som det blir i verkliga livet där one-liners sällan gör saken bättre.
Lunchade med Cilla och Åsa idag, och Åsa sa en smart grej; att det bästa med serien är att de kan säga one-liners nästan som på film, men i film klipper de alltid till nåt annat efter den roliga/smarta/dräpande sägningen. I The City får man se den jobbiga stämningen efteråt, som det blir i verkliga livet där one-liners sällan gör saken bättre.
Fram och tillbaka med Brothers & Sisters...
Jag köpte en box med de tre första säsongerna av Brothers & Sisters. Har aldrig sett det innan, tänkte att det kunde vara en lagom medelmåttig lättslurpad serie att kolla på då och då över sommarn.
Istället grubblar jag ihjäl mig framför varje avsnitt. Jag förstår inte riktigt serien. Den växlar mellan briljant dialog och klyschiga pinigheter. Smarta twistar och det allra mest förutsägbara. Nåt slags ansatser till modernt tänkande och samtidigt riktigt dammiga könsroller.
Fram och tillbaka över den hårfina gränsen, ibland flera gånger i en och samma scen. Blir inte klok på den!