Mats Strandberg

Häromkvällen såg jag äntligen The Runaways, ni vet den där Dakota Fanning och Kristen Stewart spelar Joan Jett och Cherie.
Riktigt bra. Framför allt är DE riktigt bra. Filmen dras med lite samma slags problem som jag alltid tycker uppstår med biografifilmer - det blir lite skumma på ytan och lite förenklingar och lite väl många tidshopp. Livet är ju bra mycket rörigare än fiktionen, så det är väl svårt att undvika. Men klart sevärd. Och grym musik!

Sen såg jag Fantastic Mr Fox och mindes varför jag har så svårt för Wes Andersons filmer. Ser liksom framför mig hur alla som ville vara Kristian Luuk 1999 sitter och runkar framför filmen av all coolness. Det känns som filmer för den delen av den breda massan som själva vill tro att de är smalare än vad de är. Om ni fattar.

Är just nu lite sjösjuk, men på det hela taget nöjd, efter att ha sett senaste Resident Evil i 3D.

Det bra: Milla förstås. Ali Larter. Snygg 3D, inte den där kassa efterproduktionsvarianten. Tunga vapen. Action precis hela tiden. RE försöker fortfarande inte låtsas att den har något djup eller eftertanke. Det älskar jag. Grymt snygga stunts.

Det dåliga: För lite zombies! Ja, det är ju visserligen miljontals zombies i bild. Men det är ont om närkamper - här slåss de mest mot en urtråkig nemesis som mest ser ut som en människa med stenansikte. Och resten av varelserna har tentakler numera. Kan inte ta något med tentakler på allvar.

Såg The Blind Side med Patsy ikväll. Två ivriga Sandra Bullock-fans som hållt Sandy-fanan högt trots dretfloden av Speed 2, Miss Secret Agent 2, Yaya-flickor och magiska systrar. Har peppat för den här filmen sen i vintras. Äntligen skulle vi få se henne glänsa i en kvalitetsrulle. Herregud, vår Sandy fick en Oscar. I en film som dessutom var Oscars-nominerad!

Seriöst. Det är den sämsta film jag sett på 2000-talet. Lätt som en plätt. (Ja, jag har sett The Village!)
Det var som en parodi på den sämsta sortens amerikanska "tänkvärda" 80-talsdramakomedier som "hyllar livet", inklusive ett jätteläskigt barn som säger lillgamla käcka saker hela tiden. Plus att den känns sjukt rasistisk. Alla svarta är som djur. Som de feta katterna som rotar i soptunnor i en tecknad film. Och den snälla rika vita kristna familjen stiger ner som änglar och räddar en av de herrelösa.

Känner mig smutsig.

Otroligt skön kväll igår! Började med middag hos Mike som inkluderade den smarrigaste Pavlova jag någonsin ätit (nej, jag kan inte heller tolka min min på den här bilden) och slutade med battle på Facebook-chatten med dr Drane. Vi försökte komma på titlar på svenska porrparodier som inte borde göras...
La upp det som Facebook-status och förslagen flödade in. Som:

Götes anal - eller Vem drog ur prutten?
Änglahård
Drömpåken
Piskningar och rop
Morrhår och stjärtar
Retmånad
Fanny i Alexander
PS fista sommaren
Sommaren i Monika
Tsatsiski, MILFen och polisen
Ett brunöga rött
Vi hade iallfall tur med lädret
Förortspungar
En stång för Martin
Sandor slash Slida
Musnujävlar

och så några som inte behöver byta namn:
Fjorton suger
Fucking Åmål
Låt den rätte komma in

Har ni några förslag?

Herregud, jag och Pär såg "Flickan från ovan"-filmen idag. Vilket frireligöst jävla DRAVEL de har gjort filmen till. Älskar boken. Men allvarligt, det här var ju sinnessjukt dåligt.

Värst var alla scenerna i "himlen". Himlen är tydligen CGI-animerad av nån som gillar pastellpaletten. Och gått en kvällskurs i konst och tycker sig ha nya fräscha idéer.
"Mmmm, vi sätter en klocka i månen. Och en ros som vissnar och sen blir levande igen, det känns nytt och spännande."

Och hela filmen är pinsamt överlastad med den enklaste sortens SYMBOLIK (ja, med versaler, här finns inget subtilt). "Och hörni, vi ska visa att mormor är en sån där fräsig free spirit-tant, så hon sopar grejer under mattan rent bokstavligt och hon kan såklart inte använda en tvättmaskin och det blir lödder i hela tvättstugan och hon börjar dansa i löddret, kul! Och sen ska vi visa att den där tjejen gillade sport, hon kommer till himlen med en boll under armen, och den där andra tjejen får hålla i en blockflöjt, då fattar man på en gång vad hon var för typ i livet, smart!"

Gick och såg Eclipse idag och drabbades av en existensiell minikris. Både jag och Cilla kom på oss själva med att vara Team Jacob.
Edward är ju faktiskt en riktigt creepy stalker (typ *jag kan inte läsa dina tankar, ojettvizt*) och sjukt manipulativ.

Roligaste grejen idag: min digitalbox sorterar in Norska Hollywoodfruar under "Socialvetenskap/Andligt".

Sov länge i morse. Lufsade runt och gjorde en massa ärenden som jag skjutit upp alldeles för länge. Käkade lunch i solen med nya tidningar. Och sen gick jag och såg nya Sex and the City-filmen. Den är faktiskt alldeles fruktansvärd, men blev glad ändå, för det blir en bra krönika. Som jag ska sätta mig och skriva precis just nu.



Gillar det här citatet från en amerikansk tidning: I now have a fair idea how it might feel to be stoned to death with scented candles.

Så otroligt fantastisk kväll i all sin enkelhet.
Jag, Pär, LF och Dr Drane hade kalkonkväll: bunkrade upp med ostar, vin, marmelader, oliver och snarr och kollade kalkonfilm. Närmare bestämt Colin Nutleys Angel. Ni vet den där Helena Bergström är lite Courteney Love. Den där Colin Nutley har sjukt mycket att säga om vår tids kändisdyrkan.
I kalkonsyfte är den faktiskt helt OTROLIG. FANTASTISK. Varje scen är som en fulländad sketch.
(Att hyra den var däremot inte lika kul. Jag hade varit mindre generad om det varit en tysk fisting-porrfilm.)

Och sen hade vi popquiz, och sen satt jag och Pär uppe tills nu och jag lyckades få Pär helt hooked på The City. Och nu kan jag inte sova, så nu ska jag kolla vidare på The City helt själv och skrocka i förväg och tänka på hur Pär kommer att se ut när han ser det. Närå, jag är inte obsessed på någe vis alls.

(men det var VÄLDIGT kul att se Pär se The City. Mycket gapande mun, mycket chockat framåtlutande, mycket "awwwwww". Observera också att vi talar om en person som hela tiden fnyst åt serien utan att ha sett den.)

Men hörni, jag såg Alice i Underlandet ikväll. Var bored out of my fucking mind hela tiden.
Och sen den dära crazy spexdansen på slutet. Skämdes ihjäl. Jar Jar Binks, kom tillbaka osv.

Hyrde Jennifer's body idag. Tänkte den skulle vara sådär perfekt en bakissöndag. Inte bra, men dålig på ett bra sätt.
Men jag HATADE den. INTENSIVT. Jag tror det är för att den egentligen innehåller alla mina favoritingredienser: vampyrer, popkulturreferenspepprad dialog, osannolikt het ung kvinna med smak för blod, tonårsproblematik och feminism light. Och så blir det bara så jävla DÅLIGT.
Diablo Cody skrev ju manuset till Juno, en film som jag också hatade. Och jag tror problemet är detsamma här: allt är så uppenbart framsnickrat, så vässat, så FIFFIGT. Jag ser liksom framför mig hur Diablo Cody suttit och skrockat och gnuggat händer, kanske till och med onanerat lite av bara farten. Hon känns så fruktansvärt impad av sig själv.

Det här är ju för bövelen briljant!

Pär är en rädd liten hare när det gäller skräckfilmer. Kan man inte tro när man ser honom. Och det är SÅ JÄVLA KUL att kolla skräckfilmer med nån som blir skraj på riktigt. *känner mig modig*
Senast såg vi remaken på Friday the 13th. Idag: Quarantine. Ja, det är lite random. Ska fundera ut en bra kursplan tror jag.

Jag har snackat om boken Eat pray love förut. Nu har trailern för filmen kommit, måste säga att den ser riktigt lovande ut. Även om jag fortfarande har svårt att smälta att Julia Roberts fick rollen.

Typiskt mig att gå och hyra en film som "Veronika bestämmer sig för att dö" mitt i söndagsdeppen.
Nu var den lyckligtvis inte så deprimerande som jag trodde. *en film som hyllar livet*
Och den var bättre också. Ja, det är ett ganska grovhugget Paolo Coehlo-budskap i den. Men ändå. Jag gillade. Och så skönt att få se Sarah Michelle Gellar glänsa som skådis.
Blir galen på alla recensenter som häpet skriver att hon ju "är rätt bra trots allt". Vi som sett Buffy-avsnittet "The Body" känner den här SMG väl sedan länge.

Konstig feeling när Lisa Ekdahl börjar gny fram "Vem vet?" mitt i en undervattensscen.

Ja det var en fröjdefull afton igår. Men jag blev på allvar upprörd när Pär spydde galla över Sandra Bullock framåt småtimmarna.
Här gick jag runt och trodde i min enfald att jag och Pär var tvillingsjälar. Istället grävde Pär en vallgrav mellan oss och plumsade ner i den som kärringen mot strömmen.
Jag och Patsy klamrade oss fast vid varandra och försökte övertyga honom om Bullocks storhet, men vi lyckades till slut inte få fram bättre argument än "JOHO!" och "ÄÄÄÄLSK!".

Problemet är att hennes bästa filmer har ingen sett. Som Infamous ("den andra Capote-filmen"). Men allra bäst är The thing called love, som för övrigt är River Phoenix sista film, där Sandra spelar en skönhetsdrottning från sydstaterna (med det fantastiska namnet Linda Lou) som vill bli countrysångerska.

Kollar lite på Oscarsgalan, har tv:n på i bakgrunden med avstängt ljud, sätter på när det händer nåt spännande. Som John Hughes-tributet alldeles nyss.

Annars kollar jag på en lista från Bravo TV på de 100 läskigaste filmscenerna genom tiderna. Finns styckesvis på Youtube. Hett tips till alla horrorfans!