Mats Strandberg

Apropå tidigare inlägg, om Nobelpris vs Augustpris. Anna har satt igång ett så bra läsprojekt för sig själv:
Varannan bok hon läser ska vara en av Pulitzer-vinnarna. Ända tills hon har läst dem allihop.
Så jag ska helt enkelt sno det, rakt av. Hon bränner igenom dem i kronologisk ordning, har inte bestämt mig själv för hur jag ska göra med just det.
Men älskar idén. Jag gillar ju amerikansk modern litteratur allra bäst och flera av mina absoluta favoritböcker (The Road, Middlesex, Revolutionary Road) är Pulitzer-vinnare.
Så nu jävlar kör vi.

Jag är så stolt över vår bokklubb! Först får Åsa världens coolaste jobb - ny programledare för Plus! - och Klas gör succé med sin biografi över Robert Gustafsson och nu har Jenny blivit nominerad till Augustpriset i kategorin barn/ungdom för sin bok "Här ligger jag och blöder":

Med träffsäker galghumor förkroppsligas Majas koketta och samtidigt oförställda utanförskap. En av misstag amputerad tumme kastar ut läsaren på en irrfärd i sökandet efter identitet. Ett psykologiskt porträtt med särskild trovärdighet i uttrycket.

Nej, vi har inte sålt våra själar till djävulen, inga offerritualer med getter, fast man skulle ju kunna tro det.

Förresten, jag läser alltid Augustpris-vinnarna men nästan aldrig Nobelpris-vinnarna. Hur gör ni?

Igår drack jag vin hemma hos Kicki. Glömde väskan och hon slängde ner den till mig genom fönstret. Den råkade landa på det utskjutande lilla taket ovanför ICA-affären i hennes hus. Herregud, vi försökte få ner väskjäveln med pinnar och allt, men lyckades inte.

I den där väskan låg The Magicians av Lev Grossman, en bok jag fått av Sara och var halvvägs inne i och helt fast.
Hur irriterande som helst. Tydligen fick Kicki ner den där väskan sen, med hjälp av några främlingar i en van.

Men dessförinnan hann jag komma hem och beställa en bok jag fått tips om av Elisabeth: A Great and Terrible Beauty av Libba Bray. Viktoriansk gotisk ungdomsskräck som enligt henne är läskig på riktigt - och hon gillar betydligt mer magstarka saker än de flesta... Lovande. Nån mer som läst?

... som skrivit Eat pray love. Och med "träffa" menar jag ett par minuter. Som avslutades med att hon tänkte skaka hand och jag var tvungen att säga "no, sorry, my palms are too sweaty from meeting you, so you don't want to, I promise".
Mmmm, alltid så suave. Men hon skrattade.

Hon blev intervjuad på scen av Carina Nunstedt, som är chef för nya Bonniersatsningen Yourlife som höll i en helkväll på Skandia-bion.
Och Gilbert verkar vara precis som man vill att hon ska vara. Skitsmart och urkul. Ödmjuk men tuff. Snabba svar på allt.
Efteråt förhandsvisades filmen, men jag drog. Jag måste hem och jobba. Och dessutom har jag fortfarande inte bestämt mig för om jag vill se filmen eller inte. Det lutar mer och mer åt "inte". För den där boken var verkligen en god vän i en riktigt dålig period i mitt liv. För personlig för att jag ska återuppleva den genom Hollywood-filtret.

Är på betydligt bättre humör nu. Ibland är det enda som funkar att få vältra sig i självömkan tills man tröttnar på sig själv.



Nu jobba en stund till, sen smågodis och börja läsa i Patti Smiths biografi om hennes vänskap med Robert Mapplethorpe. Nästa bok som vi ska diskutera i vår bokklubb Kulturkoftorna. Har bara hunnit bläddra i den lite, och redan fastnat med blicken på några passager som gav mig instant gåshud.
Därefter blir det Lauren Conrads första roman...

Har just varit på Södra Teatern och kollat när John Ajvide Lindqvist blev intervjuad av Kristina Lugn. Två fantastiska hjärnor från helt olika världar, som möttes och var mer lika än man kunnat ana.
Riktigt kul. Synd att jag inte kunde stanna kvar på releasefesten för hans nya bok, Lilla stjärna.

Skönt replikskifte:
John: Spöken har själ men ingen kropp, zombies har kroppar men ingen själ, jag vet inte vad som är läskigast.
Kristina: Det läskigaste kanske är att vara människa?

Pillret av DN-journalisten Ingrid Carlberg, om SSRI-pillrens historia och hur de förändrade psykvården från grunden. Jag är ju en av de 600 000 svenskar (fatta!) som knaprar i mig antidepressiva varje dag. Och när jag läser Pillret så inser jag vilken fantastisk tur jag haft ändå, som gick in i väggen på 2000-talet. När de här fantastiska medicinerna redan fanns på marknaden. Ärligt talat tror jag faktiskt att jag inte hade överlevt utan dem.
Nu är Pillret inte en bok som är FÖR SSRI. Inte heller mot. Den är faktaspäckad och ändå är det samma bladvändarfeeling som i en spännande roman. Läs den, hörni.

Tack för alla tipsen på bra faktaböcker. Det blev de här titlarna till slut. Tack allihopa!

Såhär tänkte jag i år: att istället för att boxas med alla andra på de stora kedjorna, så går jag till två mindre affärer som jag verkligen gillar. Så det blev Konst-ig, konstbokhandeln på Åsögatan, och Söderbokhandeln, bokhandel/antikvariat i Götgatsbacken. Den senare hade 40 % på ALLT i affären. Hur bra som helst. Det här blev årets skörd:



* En bok om pro-Obama-affischer som gjordes inför det amerikanska valet.

* En bok om japansk gothkultur.

* En fotobok om klassiska filmscener som utspelas i New York.

* "Gentleman of leisure", en bok från 1972 om ett år i en hallicks liv. Massor av smutsiga 70-talsbilder.

* Fotoboken "Saturday night" av In Sook Kim.

* "i-D Soul", där människor ur modebranschen berättar om sina livsfilosofier (gillar kontrasten mellan det som anses ytligt och vad de som jobbar med det anser vara djupa sanningar, ska bli spännande, den är sjukt snygg iallafall).

* "A tribute to celebrities", kändisporträtt av grafiska designers.

* "The beautiful fall", en dokumentärroman om vänskapen mellan Yves Saint Laurent och Karl Lagerfeld i 1950-talets Paris.

Hade sedvanligt urfin kväll med bokklubben Kulturkoftorna. Boken vi diskuterade var Flickan från ovan, av Alice Sebold.
Alla gillade den överlag, men det är intressant hur olika saker man fastnar på när man läser.
Jag älskar scenen där Susan tar ett foto av sin mamma när mamman inte vet om det, och hon för första gången ser mamman som något annat än just mamma; som en kvinna med ett eget liv och en egen bakgrund och en egen värld.
Andra fastnade för helt andra saker. Men det vi alla var överens om var att bokens svagaste delar var just de som utspelade sig i himlen. Det är lite som med skräckfilmer; skit i att förklara. Det är säkert kul att SKAPA förklaringarna men ganska ointressant att KONSUMERA dem. Låt oss fylla i luckorna själva istället.
Sen drack vi massa vin och hade popquiz och jag råkade hamna mitt emellan de två snacksborden så jag kunde mofsa i mig från två håll. Mot slutet av kvällen var jag som en bläckfisk, armar överallt.

Tack för alla tips i föregående inlägg. Älskar att kunna använda bloggen såhär och hoppas att ni också får några bra tips på köpet. Det här kommer bli en urkul adlibris-beställning. Keem em gärna coming.
Här är de svar jag fick när jag la ut frågan på Facebook också:

* Porr, horor och feminister av Petra Östegren

* Smärtpunkten av Elisabeth Åsbrink om morden i Malexander o 7:3.

* Världens lyckligaste folk, Lena Sundström

* "Hitlers svenska soldater" av Bosse Schön, en pocket med de båda böckerna "Svenskarna som stred för Hitler" och "Där järnkorsen växer". Alternativ svensk historieskrivning.

* Blink Malcom Gladwell och Tipping Point av samme man. Status Anxiety av Alain de Botton

* "kung leopolds våldnad" om kolonialiseringen av Kongo. Kan vara en av de bästa fackböcker jag någonsin läst. Sen har vi ju u"trota varenda jävel" också, om du inte redan rivit av den.

* ”Det förlorade landet” av Göran Rosenberg –personligt och välskrivet om nåt så hopplöst som Israel-Palestinakonflikten.

Jag har förstås massa komplex som vilken normal människa som helst. Men ett av mina största komplex är att jag är så dåligt allmänbildad.
Jag pluggade aldrig på universitetet. Jag var knappt i gymnasiet (smörade mig till bra betyg men lärde mig inte så mycket). Jag känner mig som en riktig lågpanna ibland.
Med jämna mellanrum brukar jag plöja faktaböcker som lär mig nya saker om livet. Det kan vara vad som helst. Har det skrivits en skitspännande bok om gamla polynesiska mynt så är jag på, liksom.
Har ni några bra tips? Debattböcker? Fakta? Romaner som ger inblick i nåt nytt?
Jag behöver fylla på hjärnan.

Jag brukar rygga för böcker som är 1000 sidor långa och har pytteliten text. Har nog faktiskt inte ens påbörjat en sån sen 80-talet, som ju var tegelstenarnas förlovade decennium.
Men nu har jag börjat på Ken Folletts The pillars of the earth, efter att ha fått rekommendationer från flera håll. Lär ju räcka ett tag.

Jag beställde en massa böcker från Adlibris precis före jul. Min present till Pär var nämligen några av mina favoritböcker som jag tror att han kommer att gilla: Fun home,  American wife, The Road, Middlesex och Becoming a man. (Är du nyfiken på varför, sök på dem här på bloggen, jag har skrivit om dem allihop). Sen beställde jag också varsitt ex av Stolthet och fördom och zombies, eftersom vi båda gillar de levande döda...

Har kommit 70-nånting sidor och hittills är jag inte frälst. Men jag har inte heller läst Jane Austens original och det kanske är där problemet ligger. Eller så är det helt enkelt bara det faktum att jag inte är så intresserad av Jane Austen-miljön, gamla brittiska societetskretsar får det inte att pirra nånstans i mig. Över huvud taget är jag dålig på att uppskatta klassiker. Jag förstår deras betydelse, jag förstår storheten, men jag läser hellre de nutida romaner som de en gång i tiden banade väg för.

Nåväl. Jag kommer säkert att gilla filmen, som Natalie Portman ska både producera och spela huvudrollen i.

Jag blir alltid lite skeptisk när jag ser det där uttrycket. Based On A True Story. Bokhora-Helena kallar genren för BOATS. Ni vet, den där sortens böcker om mördade barn eller barn som blivit sexuellt utnyttjade och misshandlade, eller om kvinnor som blir spektakulärt mördade av pojkvänner... de som brukar stå vid kassan på ICA och Konsum och vara skrivna av amerikaner med öga-för-öga-tand-för-tand-filosofi. Helt svartvita och förenklande i sina beskrivningar av händelser. De handlar om obegripliga saker men försöker aldrig göra dem begripliga. De frossar i snaskiga detaljer och ställer sig frågan varför och hur-kunde-det-ske, men försöker aldrig besvara den, inte på allvar.

Jag läser just nu en bok som är baserad på en verklig händelse. Om en tonårig son som dödar sin mamma, pappa och lillasyster med ett baseballträ, och sedan går upp till sin andra systers rum och säger: "We're free."
Boken heter While they slept, skriven av Kathryn Harrison. Och den är som ett motgift till hela BOATS-genren. Fastän det är den ultimata BOATS-boken.
Men Kathryn Harrison skriver så fruktansvärt vackert och inkännande om det tragiska och skrämmande. Hon jagar efter sanningen, både den faktiska och den psykologiska. Och hon stannar inte vid morden. Hon letar efter sanningen om vad som ledde fram till dem och vad en sådan händelse gör med de överlevande - både offret och förövaren.
Shit, det är så jävla bra. Läs, läs, läs!