NU DRAR JAG IGÅNG DEN NYA BLOGGEN!

Nu ni - nu lämnar jag den här blå tapetbloggen och drar igång den nya!
Det känns lite märkligt. Jag har ju varit här och ryat i fem år. FEM ÅR AV MITT LIV. Det är så otroligt mycket som hänt under de här åren. När det första blogginlägget skrevs hade jag knappt börjat på min första bok. Jag var fortfarande 20-nånting. Jag och J hade bara gjort slut och blivit ihop en gång.
Det har varit en hel del toppar och dalar sen dess.
Undrar vad som kommer hända under nästa bloggtillvaro.
Hejdå. Hoppas ni hakar på, alla fina läsare.


HÄR ÄR NYA BLOGGEN!!!

Snart dags att säga hejdå

Håller på och leker med min nya bloggdesign på annan plats just nu. Medförfattar-Sara har en grundkurs med mig (känner mig som en pensionär som håller på och tar datorkörkort) och hennes make Micke har fixat en fin banner.

Känner mig nästan lite skyldig gentemot det här trötta gamla färdigmallade tröskverket. Men nu hajar jag verkligen hur urtida blogg.se är!
Ska leka nån dag till, sen kommer länken!

Byter snart bloggadress!

Jag håller på och filar på en ny blogg. Inte så superavancerad, men den ska bli snygg tänkte jag. Med egen banner och allt. *modärnt!* Och jag längtar efter nystart. Länk till den nya kommer snart, så får väl den här ligga kvar och skvalpa orörd sen.

Vet inte riktigt när det är dags, jag har lite svårt att hinna med just nu. Idag har jag och Sara varit på Rabén & Sjögren och hållit föredrag om vår bok. Och nu ska det skrivas Aftonbladet.
Herregud vilken skillnad det gör med fyra dagars ledighet. Älskar plötsligt att jobba igen.

Sprid osjälviskhet

En bekant till mig har jobbat med den här urbra Facebook-kampanjen för FN.
Man skänker 20 spänn via kortbetalning eller sms och får en Facebook-status där det står vad pengarna gått till. Jag valde:

Mats Strandberg har lagat skollunch till barnen på Kassimskolan norr om Addis Abeba.


Isen på Affes pöl har lagt sig

Sista promenaden i Norrland för den här gången.






Älska att bli 34 i Norrland

I morse fick jag hembakta scones med hjortronsylt till frukost. Sen kollade vi på senaste, näst sista Project Runway och rätt tre personer gick till final. Och nu läser jag alla gratulationer på Facebook - HERREGU vad Facebook gjort det roligare att fylla år - medan Anna bakar Daimtårta åt mig i köket.

Igår åkte vi till Finland och köpte massor av godis. Här är mitt byte. Observera kexen. Salmiak/chili-smak och Milkshake-smak måste man ju bara prova.



Skönaste hunden. Första gången vi träffades kräktes han över en hel uteservering. Men tro inte AXE-reklamen. Man KAN ändra på ett första intryck.



Rimfrost på marken och friskare luft än någon annan stans. Norrland har vunnit över mig på sin sida.








Längt till ovan polcirkeln

På torsdag åker jag till Anna TS och hennes man. De bor norraste Norrland. Sådär norrnorr att det har snöat flera gånger redan och man åker till Finland och handlar.
Vi ska sitta i enslig stuga och ha skräckfilmsmaraton och äta Annas hembakta daimtårtor och kolarutor och jag har redan tjockångest.
Vi ska även dricka vin och äta fisk som Annas man har fångat, förmodligen med tänderna.

Det är så roligt med Anna. Hon var förgrunden till Melinda i Jaktsäsong. Min vapendragare i natten. En riktig storstadspingla. Och nu: bor med en jakt-och-fiske-machomake som samlar på knivar, högst upp i landet. Måste skriva en Jaktsäsong 2 nån gång. En blandning mellan Nell, Jägarna, Blair witch project och Tjejen som föll överbord.

Seriefigur

Fan vad jag vill köpa nya kläder! Börjar känna mig som en seriefigur. Alltid samma saker på mig. Och mina vinterjackor är inne på tredje året. Har inga pengar. Vill vara rik.

Plötsligt: social

Igår var en sådär småmagisk kväll som det kan bli när man in i det sista tvekar om man ska gå ut eller inte.
Satt hemma i min nersläckta lägenhet och lyssnade på lugna favoriter, mina egna på Spotify alltså. Inte alls partypepp.

Och sen, vips, blev sugen på att vara social. Gick en sväng med Pär till Torget, mötte
Popmorsan på Le Rouge och sen en helkväll på Kolingsborg. För övrigt var Popmorsan mer häpnadssnygg än ever. Såg ut som Wendy James skulle gjort om hon varit med i Clockwork Orange. Snor ett par bilder av henne här:



Och så, halv tre inatt, kom Fagmaster Blix med en kamera:


Söndagspromenad med konstutställning

Jag och J har just varit på Fashion!-utställningen på Fotografiska muséet. Kan verkligen rekommendera! Riktigt bra samling bilder!
Kom dessutom på en urbra idé: de borde göra en Top Model/Project Runway/Work of Art-aktig realitytävling om fotografer, ju!




Jag ska bjuda över några vänner på middag ikväll...



...och det blir bara nyttigheter, såklart.

Surprise party



Den här killen måste bara bli nästa stora Youtube-stjärna. Och jag är kär, tror jag.
(om ni undrar vad hela grejen är, så mimar han till en SNL-sketch)

Denise oh, Denise, doo-bi doo, I'm in love with you



Denise Rudberg hade kalas idag - hon firade 10 år som författare.
Vi ser lite galna ut på bilden, men det får jag bjucka på. Tro mig när jag säger att Denise såg ut som a million bucks.

Hon är så jävla cool, Denise. Inte bara fruktansvärt bra på det hon gör utan otroligt generös med sin smartness, sina goda råd och sköna det-fixar-sig-pepp.

Tokyo jag tänker på dig nu

Min härliga Pär (han är Pärlig) är i Tokyo och jobbar och jag känner stort längt. Han skickade just en rapport om att han ätit "rå häst, kycklingstrupe, tuppkamm, kycklingröv & annat knas".
Försöker locka hem honom med Resident Evil i 3D på bio och blini med löjrom efteråt.
Nej, vi är inte tillsammans.

Krönikekolik

Herregud, ibland är det verkligen skitsvårt att få ur sig en krönika.
Jag och Popmorsan satt och
våndades samtidigt på varsitt håll, hon liknar det vid att föda ett kylskåp ur vaginan.
Min krönika var liksom helt klar i huvudet, gillade den jättemycket, men så fort den skulle ut genom fingrarna och upp på skärmen så tog det stopp. Höll på att bli galen. Tog pauser för att promenera, städa, träna, återvände med nytt friskt mod varje gång - och så satt jag ändå där sen med tomt stirrande blick och fattade ingenting. Jag höll på till och från i 13 timmar med 1300 tecken. Herregud, det är väl typ en bokstav i minuten i snitt?

Röstat

Känns alltid lite högtidligt på valdagen.
Det blev Miljöpartiet, all in.

Att skicka vidare

Jag tror de flesta som känner mig lite halvbra skulle säga att jag är en person som är väldigt öppen med allting, berättar jättemycket saker om mig själv som låter utlämnande, går över gränser rätt snabbt. Men i själva verket är det tvärt om. Alltså, jag berättar jobbiga saker, men som roliga historier eller intressanta anekdoter. Fast till och med jag själv glömmer bort att det faktiskt är något helt annat att berätta saker på RIKTIGT. Hur det kändes EGENTLIGEN.
Tror det här är så himla vanligt, i alla fall bland de jag umgås med. Hamnade i en diskussion om det här på gårdagens fest hos Popmorsan. Att det blir liksom som att ta en genväg förbi sina känslor, att snabbt göra om saker till en story. Nåt att skicka vidare, liksom.
Jag vet inte om jag lyckas förmedla vad jag menar. Inatt med några glas vin i sig var det här väldigt tydligt och jag har tänkt på det mycket idag. Nån som känner igen sig?

Such a perfect day

Har haft en riktigt skön dag idag. Fikade mig runt stan med vänner som jag inte träffat på alldeles för länge, mest mitt fel för att jag har jobbat så mycket med boken. Kände mig laddad med vänskapskärlek.
Köpte lite grejer till badrumsskåpet, läste i informationsbladen och kände att jag säkert kommer bli hur snygg som helst nu. Tränade. Käkade middag med bokklubben och snackade om Patti Smith-boken och njöt av all smartness i vår fina lilla grupp. En av oss har fått det coolaste jobbet i hela tv-Sverige: Hon ska ta över efter Sverker i Plus! Haja, få slänga saker i soptunnan och spänna blicken i nervösa kostymgubbar!


Ett väldigt viktigt blogginlägg

Läs, läs, läs!
Det är urjobbig läsning men läs!

Jag vet att det finns bidragsfuskare. Folk som helst vill vara sjukskrivna för att de bara inte har nån lust att jobba. Men vet ni vad? Jag tycker det är värt att ta risken att råka ge några såna människor av våra skattepengar, hellre än att sånt här ska hända.
Det finns så jävla många människor som mår dåligt som inte får hjälp. Jag känner några av dem och det är så omänskligt att de ska behöva kämpa så mycket för den hjälp som borde vara självklar. Kämpa på ett sätt som få av oss som är friska skulle orka med.

När jag dånade in i den berömda väggen 2004 hade jag trots allt så mycket uppbackning; jag var anställd på ett företag som engagerade sig i min rehabilitering, jag hade vänner och en sambo och föräldrar som stöttade på alla möjliga sätt, och Försäkringskassan fungerade fortfarande någorlunda. Men jag vet fan inte om jag hade överlevt en historia som den i länken ovan.
Grinar nu.

Om du inte heller är riktigt säker på vilka du ska rösta på

Är just nu lite besatt av den här bloggen, som hjälper dig att känna efter vilket parti du vill tillhöra utifrån vilken byxbak du identifierar dig mest med.
Genial och fantasifull stjärtåskådning. Jag kommer aldrig att se på stjärtar på samma sätt igen.

Tidigare inlägg