Tog pressbilder för min och Saras bok idag
Vi plåtade i skogarna runt Flatenbadet. Bilderna blir hur coola som helst. Det kommer att se ut som om de är tagna mitt i natten med skarp blixtbelysning. Vi hade rökbomber omkring oss också, väldigt spännande. Och själva ser vi extremt mysko ut. Helt oklart om vi är rädda, onda, levande döda eller begravningsentrepenörer.
"I know those eyes!"
Har just fnissat åt det här klippet, där Jake Shears från Scissors Sisters försöker göra ett practical joke på Kylie.
Fast det där med att Kylie säger att hon har slutat med botox, det kan man nog ta med en rätt stor nypa salt - en saltgruva ungefär - när man sett det här.
Kylie. Hon är ju för skön ändå. Läste nyligen att hon är den enda artisten som toppat brittiska singellistan i fyra decennier i rad. (80-, 90-, 00- och 10-tal).
Jag är inget stort fan, men HON är ju svår att motstå. Och jag impas av att hon lyckats karva ut en så tydlig nisch åt sig själv, hållit så länge på så begränsade talanger, och lyckats undvika att falla in i de klassiska kändisfällorna, varken på knark- eller Messias-komplex-delen av spektrat.
Fast det där med att Kylie säger att hon har slutat med botox, det kan man nog ta med en rätt stor nypa salt - en saltgruva ungefär - när man sett det här.
Kylie. Hon är ju för skön ändå. Läste nyligen att hon är den enda artisten som toppat brittiska singellistan i fyra decennier i rad. (80-, 90-, 00- och 10-tal).
Jag är inget stort fan, men HON är ju svår att motstå. Och jag impas av att hon lyckats karva ut en så tydlig nisch åt sig själv, hållit så länge på så begränsade talanger, och lyckats undvika att falla in i de klassiska kändisfällorna, varken på knark- eller Messias-komplex-delen av spektrat.
Sockerchocks-tv (jag älskar det, såklart)
Jag har följt alla säsonger av Top Chef och älskat dem. Men den här senaste gången kände jag mig lite ... tja, mätt. Inte för att det var en sämre säsong, bara att jag inte längre blev riktigt överraskad.
Så det är ju helt strålande att de dragit igång Top Chef: Just desserts. Har just sett andra avsnittet. Redan fast. "Pastry chefs" känns som en helt annan människosort än kockar. Det blir av naturliga skäl helt nya sorters utmaningar - och förutsättningar: en kock kan ju smaka av sin rätt medan den tillagas, medan den som bakar en kaka inte vet hur resultatet egentligen blir förrän det är klart (och för sent). De har hittat en skön mix på tävlande. Älskar Gail från Top Chef-juryn som är programledare här. Och för en gottegris som jag är det skitkul med efterrätts-temat. Kan leva mig in i smakerna på ett helt annat sätt.
Nån svensk kanal måste bara köpa in.
Tokyo jag tänker på dig nu
Min härliga Pär (han är Pärlig) är i Tokyo och jobbar och jag känner stort längt. Han skickade just en rapport om att han ätit "rå häst, kycklingstrupe, tuppkamm, kycklingröv & annat knas".
Försöker locka hem honom med Resident Evil i 3D på bio och blini med löjrom efteråt.
Nej, vi är inte tillsammans.
Försöker locka hem honom med Resident Evil i 3D på bio och blini med löjrom efteråt.
Nej, vi är inte tillsammans.
Delad glädje ÄR dubbel glädje
Klockan tre inatt blev jag klar med ännu en redigeringsvända av manuset! Har jobbat intensivt i fyra dygn hemma hos mina föräldrar och under hela tiden har jag sms- och telefonterroriserat min stackars medförfattare Sara. Kombinationen av jobbmanisk OCH sällskapssjuk Mats måste vara en mardröm för min partner in crime...
Men igår tänkte jag på hur mycket jag älskar att jobba ihop med någon. När man skriver ensam så har man ju ingen att dela alla små och stora glädjerus med.
Jag menar såhär: en skådis får direktrespons i form av applåder, en artist kan se folk dansa till hans eller hennes låtar.
Men som författare kan man bli så jävla lycklig av en formulering, eller en twist i handlingen som man kommer på i sista stund. Och det finns ingen där att dela det med. I bästa fall får man lite beröm för just den där formuleringen eller twisten av sin förläggare, eller ett mejl två år senare från en läsare som noterat och orkat höra av sig. Det är förstås alltid kul, men den egna upplevelsen av det man gjort är egentligen över för länge sedan.
Jag och Sara däremot, vi kan ju gotta oss med varandra direkt, precis hela tiden. Och när man kan prata om det, dela det, så blir känslan också mer verklig.
Men igår tänkte jag på hur mycket jag älskar att jobba ihop med någon. När man skriver ensam så har man ju ingen att dela alla små och stora glädjerus med.
Jag menar såhär: en skådis får direktrespons i form av applåder, en artist kan se folk dansa till hans eller hennes låtar.
Men som författare kan man bli så jävla lycklig av en formulering, eller en twist i handlingen som man kommer på i sista stund. Och det finns ingen där att dela det med. I bästa fall får man lite beröm för just den där formuleringen eller twisten av sin förläggare, eller ett mejl två år senare från en läsare som noterat och orkat höra av sig. Det är förstås alltid kul, men den egna upplevelsen av det man gjort är egentligen över för länge sedan.
Jag och Sara däremot, vi kan ju gotta oss med varandra direkt, precis hela tiden. Och när man kan prata om det, dela det, så blir känslan också mer verklig.
Räddigerar
Nu sitter jag med manuset och redigerar igen, så det blir en liten bloggpaus några dagar!
Är hemma hos mina föräldrar. Passar bra att vara här och jobba eftersom boken utspelar sig just i den här sortens lilla stad. Med djupa skogar åt alla håll.
Är hemma hos mina föräldrar. Passar bra att vara här och jobba eftersom boken utspelar sig just i den här sortens lilla stad. Med djupa skogar åt alla håll.
Krönikekolik
Herregud, ibland är det verkligen skitsvårt att få ur sig en krönika.
Jag och Popmorsan satt och våndades samtidigt på varsitt håll, hon liknar det vid att föda ett kylskåp ur vaginan.
Min krönika var liksom helt klar i huvudet, gillade den jättemycket, men så fort den skulle ut genom fingrarna och upp på skärmen så tog det stopp. Höll på att bli galen. Tog pauser för att promenera, städa, träna, återvände med nytt friskt mod varje gång - och så satt jag ändå där sen med tomt stirrande blick och fattade ingenting. Jag höll på till och från i 13 timmar med 1300 tecken. Herregud, det är väl typ en bokstav i minuten i snitt?
Jag och Popmorsan satt och våndades samtidigt på varsitt håll, hon liknar det vid att föda ett kylskåp ur vaginan.
Min krönika var liksom helt klar i huvudet, gillade den jättemycket, men så fort den skulle ut genom fingrarna och upp på skärmen så tog det stopp. Höll på att bli galen. Tog pauser för att promenera, städa, träna, återvände med nytt friskt mod varje gång - och så satt jag ändå där sen med tomt stirrande blick och fattade ingenting. Jag höll på till och från i 13 timmar med 1300 tecken. Herregud, det är väl typ en bokstav i minuten i snitt?
Bra musik, duktiga vovvar, vad mer kan man begära av en video?
Kanske kan lätta upp en sån här dag när Sverigedemokraternas framgångar fått en att tappa tron på mänskligheten litegrann.
Röstat
Känns alltid lite högtidligt på valdagen.
Det blev Miljöpartiet, all in.
Det blev Miljöpartiet, all in.
Att skicka vidare
Jag tror de flesta som känner mig lite halvbra skulle säga att jag är en person som är väldigt öppen med allting, berättar jättemycket saker om mig själv som låter utlämnande, går över gränser rätt snabbt. Men i själva verket är det tvärt om. Alltså, jag berättar jobbiga saker, men som roliga historier eller intressanta anekdoter. Fast till och med jag själv glömmer bort att det faktiskt är något helt annat att berätta saker på RIKTIGT. Hur det kändes EGENTLIGEN.
Tror det här är så himla vanligt, i alla fall bland de jag umgås med. Hamnade i en diskussion om det här på gårdagens fest hos Popmorsan. Att det blir liksom som att ta en genväg förbi sina känslor, att snabbt göra om saker till en story. Nåt att skicka vidare, liksom.
Jag vet inte om jag lyckas förmedla vad jag menar. Inatt med några glas vin i sig var det här väldigt tydligt och jag har tänkt på det mycket idag. Nån som känner igen sig?
Tror det här är så himla vanligt, i alla fall bland de jag umgås med. Hamnade i en diskussion om det här på gårdagens fest hos Popmorsan. Att det blir liksom som att ta en genväg förbi sina känslor, att snabbt göra om saker till en story. Nåt att skicka vidare, liksom.
Jag vet inte om jag lyckas förmedla vad jag menar. Inatt med några glas vin i sig var det här väldigt tydligt och jag har tänkt på det mycket idag. Nån som känner igen sig?
Manus, bokrelease och draperidans
Igår gick jag och Sara igenom manuset med vår fantastiska förläggare Marie på Rabén & Sjögren, och det är mycket mycket mindre än jag trodde som behöver ändras i texten. Det verkar faktiskt som om mitt och Saras slit lönade sig i slutändan... herregud, vad jag längtar tills den här boken kommer ut! Jag kommer att kunna visa er omslagen ganska snart här på bloggen.
Fick också helt fantastiska nyheter om förlagets idéer och tankar runt boksläppet. Var så lycklig igår. Bestämde mig för att fira.
Gick först en sväng till Jenny Jägerfelds release av sin bok Här ligger jag och blöder (älskar den titeln) som jag har hört en hel massa bra förhandssnack om. Kolla här till exempel. Den ligger högt upp i min måste-läsa-lista nu!
Och sen, gott folk, får jag väl helt enkelt erkänna att jag tog till flaskan rejält. Var på fest hemma hos fina Kim och Jennie (som jag hela tiden kallar Jim och Kennie, tankevurpa som fastnat) och vi lekte lekar och lärde varandra danser och var allmänt piniga och det var ungefär hur kul som helst och klockan halv fem i morse kom nån på idén att dra ner ett draperi och göra det till en en Jesus-goes-Lady-Gaga-dans-outfit och jag är väldigt glad att det inte var jag.
Spoilers på förpackningen
Gud vad jag hatar när man köper en dvd-box och bilderna på omslagen, eller i menyerna på skivorna, spoilar innehållet. Har tillbringat det senaste året med att ducka för alla nyheter på nätet om Gossip Girl säsong 3, och nu ba "jaha, en bröllopsbild på den och den karaktären, kul att veta tio avsnitt i förväg".
Such a perfect day
Har haft en riktigt skön dag idag. Fikade mig runt stan med vänner som jag inte träffat på alldeles för länge, mest mitt fel för att jag har jobbat så mycket med boken. Kände mig laddad med vänskapskärlek.
Köpte lite grejer till badrumsskåpet, läste i informationsbladen och kände att jag säkert kommer bli hur snygg som helst nu. Tränade. Käkade middag med bokklubben och snackade om Patti Smith-boken och njöt av all smartness i vår fina lilla grupp. En av oss har fått det coolaste jobbet i hela tv-Sverige: Hon ska ta över efter Sverker i Plus! Haja, få slänga saker i soptunnan och spänna blicken i nervösa kostymgubbar!
Köpte lite grejer till badrumsskåpet, läste i informationsbladen och kände att jag säkert kommer bli hur snygg som helst nu. Tränade. Käkade middag med bokklubben och snackade om Patti Smith-boken och njöt av all smartness i vår fina lilla grupp. En av oss har fått det coolaste jobbet i hela tv-Sverige: Hon ska ta över efter Sverker i Plus! Haja, få slänga saker i soptunnan och spänna blicken i nervösa kostymgubbar!
Ett väldigt viktigt blogginlägg
Läs, läs, läs!
Det är urjobbig läsning men läs!
Jag vet att det finns bidragsfuskare. Folk som helst vill vara sjukskrivna för att de bara inte har nån lust att jobba. Men vet ni vad? Jag tycker det är värt att ta risken att råka ge några såna människor av våra skattepengar, hellre än att sånt här ska hända.
Det finns så jävla många människor som mår dåligt som inte får hjälp. Jag känner några av dem och det är så omänskligt att de ska behöva kämpa så mycket för den hjälp som borde vara självklar. Kämpa på ett sätt som få av oss som är friska skulle orka med.
När jag dånade in i den berömda väggen 2004 hade jag trots allt så mycket uppbackning; jag var anställd på ett företag som engagerade sig i min rehabilitering, jag hade vänner och en sambo och föräldrar som stöttade på alla möjliga sätt, och Försäkringskassan fungerade fortfarande någorlunda. Men jag vet fan inte om jag hade överlevt en historia som den i länken ovan.
Grinar nu.
Det är urjobbig läsning men läs!
Jag vet att det finns bidragsfuskare. Folk som helst vill vara sjukskrivna för att de bara inte har nån lust att jobba. Men vet ni vad? Jag tycker det är värt att ta risken att råka ge några såna människor av våra skattepengar, hellre än att sånt här ska hända.
Det finns så jävla många människor som mår dåligt som inte får hjälp. Jag känner några av dem och det är så omänskligt att de ska behöva kämpa så mycket för den hjälp som borde vara självklar. Kämpa på ett sätt som få av oss som är friska skulle orka med.
När jag dånade in i den berömda väggen 2004 hade jag trots allt så mycket uppbackning; jag var anställd på ett företag som engagerade sig i min rehabilitering, jag hade vänner och en sambo och föräldrar som stöttade på alla möjliga sätt, och Försäkringskassan fungerade fortfarande någorlunda. Men jag vet fan inte om jag hade överlevt en historia som den i länken ovan.
Grinar nu.
Ångestklumpen och Kungarna av Tylösand
Det är en sån där vecka där det händer roliga och jobbiga saker om vartannat. Hinner inte sortera. Exempel: Nån jag tycker väldigt mycket om är väldigt sjuk. Går runt med ångestklump i magen hela tiden. Samtidigt får vi så enormt positiv feedback på boken vi jobbar med. Det är kul, men svårt att riktigt glädjas precis just nu.
Tack och lov för vänner som kan distrahera en. Ikväll hängde Patsy här, och vi käkade M&M och pratade och sen förfasades vi i soffan framför Kungarna av Tylösand. Herregud, hela programmet är verkligen skabbigt, men det enda som provocerar mig på riktigt är hur skamlöst de har snott hela Jersey Shore-konceptet, ända från grunden och in i de minsta detaljerna - som de där Super 8-aktiga effekterna och den tokroliga telefonen.
Men det är precis såna meningslösheter som är sköna att förlora sig i när man inte pallar tänka för mycket på verkligheten.
Tack och lov för vänner som kan distrahera en. Ikväll hängde Patsy här, och vi käkade M&M och pratade och sen förfasades vi i soffan framför Kungarna av Tylösand. Herregud, hela programmet är verkligen skabbigt, men det enda som provocerar mig på riktigt är hur skamlöst de har snott hela Jersey Shore-konceptet, ända från grunden och in i de minsta detaljerna - som de där Super 8-aktiga effekterna och den tokroliga telefonen.
Men det är precis såna meningslösheter som är sköna att förlora sig i när man inte pallar tänka för mycket på verkligheten.
Om du inte heller är riktigt säker på vilka du ska rösta på
Är just nu lite besatt av den här bloggen, som hjälper dig att känna efter vilket parti du vill tillhöra utifrån vilken byxbak du identifierar dig mest med.
Genial och fantasifull stjärtåskådning. Jag kommer aldrig att se på stjärtar på samma sätt igen.
Genial och fantasifull stjärtåskådning. Jag kommer aldrig att se på stjärtar på samma sätt igen.
Det bästa jag sett på Dramaten
Var på Dramaten ikväll med Roger och Anders och såg En familj.
Och fy satan vad bra den är! Se den, se den! Modern amerikansk dysfunktionell familj-dramatik. Den är som ett långt och extra ångestladdat men väldigt roligt avsnitt av Six Feet Under.
Det är faktiskt det bästa jag sett på Dramaten. I och för sig har jag nog haft extrem otur med mina besök där förut, men inget kan vara så plågsamt urjobbigt urtråkigt som en dålig uppsättning på Dramaten, när proppmätta skådisar bara har en oengagerad dag på jobbet.
Här kändes det verkligen som om skådisarna älskade materialet - och de gör det så fruktansvärt bra, allihopa. Gillade till och med Börje Ahlstedt. Och Marie Göranzons pillertrillande matrona... herregud. Säger bara herreGUD.
Sju personer som förtjänar ett bloggpris!
Jag har fått ett bloggpris av min medförfattare Sara. Och när man fått priset ska man ge sju andra personer samma bloggpris.
Såhär är reglerna:
♦ kopiera in awardbilden i din blogg för att visa att du har fått den
♦ tacka och länka till den som nominerade dig
♦ nominera sju andra bloggare och länka till dem
♦ berätta sju intressanta saker om dig själv
Okej, bilden fixas nu:
Och sen ba: Tack snälla Sara!
Och sen, de som jag vill ge pris:
* Popmorsan, som är en av de mest begåvade skribenter jag vet. Smart och säregen och som en bonus skitsnygg.
* Schmarros På riktigt-blogg, rolig och personlig och självutlämnande som en kompis man vill ha.
* Festa mysa maila. I början, när jag just blivit besatt av hans blogg, var jag rädd att det hela bara var en pr-kupp för en bok eller nåt. Vet inte varför jag fick för mig det. Jag vågade väl inte tro att sån här bananas-briljans existerade i verkligheten. Men nu tror jag. Och jag är beroende.
* Emma Gray Munthe, en skön mix på högt och lågt, långt och kort, meningsfullt och meningslöst, men alltid smart och kul.
* Oswalds popcorn, med nypoppade popkultur-korn utan pretentioner.
* Åsiktstorpeden - träffar mitt i prick ibland. Och jag gillar honom även när jag inte håller med.
* Like a bad girl should - feminism, nördig popkultur och allmän smartness från Liza som för övrigt designar mycket snygga grejer också.
Okej, här kommer sju ohyggligt intressanta små tidbits om mig:
1. Jag har aldrig använt tandtråd två dagar i rad.
2. Jag har fått en av mina favoritartister att lova att spela "The power of love" med Frankie Goes To Hollywood på mitt bröllop.
3. Jag hatar mozzarella på pizza, det ska vara hederlig flottig guldgul billighetsost.
4. Jag har inte sett Blade Runner, fast jag vet att jag skulle älska den.
5. Jag vill ha på mig kostym oftare.
6. Jag har 45 i skor.
7. Jag fixar till formen på mina ögonbryn med rakhyvel, för jag orkar inte noppa. Vilken dag som helst kommer det att hända en olycka och ba vips, ena ögonbrynet borta.
Såhär är reglerna:
♦ kopiera in awardbilden i din blogg för att visa att du har fått den
♦ tacka och länka till den som nominerade dig
♦ nominera sju andra bloggare och länka till dem
♦ berätta sju intressanta saker om dig själv
Okej, bilden fixas nu:
Och sen ba: Tack snälla Sara!
Och sen, de som jag vill ge pris:
* Popmorsan, som är en av de mest begåvade skribenter jag vet. Smart och säregen och som en bonus skitsnygg.
* Schmarros På riktigt-blogg, rolig och personlig och självutlämnande som en kompis man vill ha.
* Festa mysa maila. I början, när jag just blivit besatt av hans blogg, var jag rädd att det hela bara var en pr-kupp för en bok eller nåt. Vet inte varför jag fick för mig det. Jag vågade väl inte tro att sån här bananas-briljans existerade i verkligheten. Men nu tror jag. Och jag är beroende.
* Emma Gray Munthe, en skön mix på högt och lågt, långt och kort, meningsfullt och meningslöst, men alltid smart och kul.
* Oswalds popcorn, med nypoppade popkultur-korn utan pretentioner.
* Åsiktstorpeden - träffar mitt i prick ibland. Och jag gillar honom även när jag inte håller med.
* Like a bad girl should - feminism, nördig popkultur och allmän smartness från Liza som för övrigt designar mycket snygga grejer också.
Okej, här kommer sju ohyggligt intressanta små tidbits om mig:
1. Jag har aldrig använt tandtråd två dagar i rad.
2. Jag har fått en av mina favoritartister att lova att spela "The power of love" med Frankie Goes To Hollywood på mitt bröllop.
3. Jag hatar mozzarella på pizza, det ska vara hederlig flottig guldgul billighetsost.
4. Jag har inte sett Blade Runner, fast jag vet att jag skulle älska den.
5. Jag vill ha på mig kostym oftare.
6. Jag har 45 i skor.
7. Jag fixar till formen på mina ögonbryn med rakhyvel, för jag orkar inte noppa. Vilken dag som helst kommer det att hända en olycka och ba vips, ena ögonbrynet borta.
Ser jag tjock ut?
Haha, älskar Fatbooth-appen!
En rätt så perfekt helg
Älskar den här helgen. Först biljard-krossade Anna TS i fredags (that's my story and I'm sticking to it), och igår kväll sov jag över hos Kusin och Guddotter.
Och idag käkade jag, Jennie, LF och Pär brunch på Berns. Hej efterrätter to die for.
Promenerade hemåt, fikade med J i timmar på hans balkong, och nu har jag ett nytt avsnitt av Rachel Zoe Project framför mig.
Älskar att inte ha gått ut på hela helgen. Bara haft det skönt med några av de närmaste. Och haft två morgnar i rad som jag inte behövt äta frukost ensam.
Jag tror att det är det jag saknar mest när jag är singel. Att ha de där ostressade, långa frukostarna tillsammans med någon. Kommentera grejer i morgontidningen ihop och ha repriser på nån dålig dokusåpa på i bakgrunden.
Och idag käkade jag, Jennie, LF och Pär brunch på Berns. Hej efterrätter to die for.
Promenerade hemåt, fikade med J i timmar på hans balkong, och nu har jag ett nytt avsnitt av Rachel Zoe Project framför mig.
Älskar att inte ha gått ut på hela helgen. Bara haft det skönt med några av de närmaste. Och haft två morgnar i rad som jag inte behövt äta frukost ensam.
Jag tror att det är det jag saknar mest när jag är singel. Att ha de där ostressade, långa frukostarna tillsammans med någon. Kommentera grejer i morgontidningen ihop och ha repriser på nån dålig dokusåpa på i bakgrunden.
Spelkväll med Kikki från Kransen aka Norrlands-Nell
Älskade finaste BFF Anna TS är på besök i Stockholm! Vi käkade middag på Portofino, blev lite lagom på pickalurven och gick och spelade flipper och biljard. (Vi spelade om vem som skulle betala kalaset - och jag vann. Är inte särskilt bra på biljard men jag är bra på att låtsas som om jag vet vad jag gör precis hela tiden. När man då lyckas med såna där bananas-tur-stötar på blir effekten mycket imponerande.)
Nu ligger hon och smackar och morrar i sömnen i rummet intill och jag har redan separationsångest inför imorgon när hon lämnar mig igen. Försökte hålla henne vaken in i det längsta med allehanda tricks och konster och gymnastiska övningar.
Nu ligger hon och smackar och morrar i sömnen i rummet intill och jag har redan separationsångest inför imorgon när hon lämnar mig igen. Försökte hålla henne vaken in i det längsta med allehanda tricks och konster och gymnastiska övningar.
I heard a rumour
Idag fick jag höra ett jävligt taskigt och jävligt osant rykte om en kompis som oförtjänar det jävligt mycket.
Våndades i ungefär 15 sekunder. Frågade mig om jag själv skulle vilja veta. Fördel: Bättre att veta så att man kan bemöta skiten. Nackdel: Man förlorar lite tro på sin omgivnings godhet.
Kom fram till ja. Skulle vilja veta. Så jag berättade vad jag hört. På världens konstigaste kringelikrok-väg.
Klart min kompis blir ledsen och det skaver lite i samvetet. Förlåt att jag vände upp och ner på din värld, liksom.
Herregud, jag kan verkligen bli .... jag vet inte, hur naiv är jag egentligen, men jag antar att "häpen" är ordet.
Häpen över att vuxna människor orkar ägna sig åt så futtiga patetogrejer. Vem fan har tid och energi över till att hitta på grejer om folk man inte ens känner?
Våndades i ungefär 15 sekunder. Frågade mig om jag själv skulle vilja veta. Fördel: Bättre att veta så att man kan bemöta skiten. Nackdel: Man förlorar lite tro på sin omgivnings godhet.
Kom fram till ja. Skulle vilja veta. Så jag berättade vad jag hört. På världens konstigaste kringelikrok-väg.
Klart min kompis blir ledsen och det skaver lite i samvetet. Förlåt att jag vände upp och ner på din värld, liksom.
Herregud, jag kan verkligen bli .... jag vet inte, hur naiv är jag egentligen, men jag antar att "häpen" är ordet.
Häpen över att vuxna människor orkar ägna sig åt så futtiga patetogrejer. Vem fan har tid och energi över till att hitta på grejer om folk man inte ens känner?
Valvelande
Tog mig en ledig dag idag. Och blev nästan helt lamslagen av the endless possibilities med detta ovana tillstånd som kallas ledighet.
Jag käkade frukost på fiket runt hörnan och satt i solen och läste. Gick hem för att städa men struntade i det. Gjorde den där plåtningen för Friskis & Svettis medlemstidning, men det tog ungefär en kvart. Tror bilderna blir bra, de såg i alla fall ut att vara det i digitalkameran. Gick och fikade igen, på Louie-Louie som ligger mitt emot studion. Satt inklämd mitt bland en massa superalternativa Söderbrudar i 17-årsåldern som rökte egenrullade cigg och jag försökte desperat dölja att det var Lauren Conrads bok jag läste. Fikade med LF, som just kommit hem från en jobbresa i NY och bott på samma hotell som Whitney Port. Nyfiken på varför hon bor på hotell. Hon hade inget entourage utan satt ensam i lobbyn och verkade vänta på någon.
Sen har jag ägnat en rätt stor del av dagen åt att fundera på vad jag egentligen ska rösta på.
Jag har aldrig varit såhär kluven. Mellan vad jag själv skulle tjäna på och vilken värld jag vill leva i. Mellan vilket parti jag tycker är bäst och vem jag har mest förtroende för som statsminister.
Jag käkade frukost på fiket runt hörnan och satt i solen och läste. Gick hem för att städa men struntade i det. Gjorde den där plåtningen för Friskis & Svettis medlemstidning, men det tog ungefär en kvart. Tror bilderna blir bra, de såg i alla fall ut att vara det i digitalkameran. Gick och fikade igen, på Louie-Louie som ligger mitt emot studion. Satt inklämd mitt bland en massa superalternativa Söderbrudar i 17-årsåldern som rökte egenrullade cigg och jag försökte desperat dölja att det var Lauren Conrads bok jag läste. Fikade med LF, som just kommit hem från en jobbresa i NY och bott på samma hotell som Whitney Port. Nyfiken på varför hon bor på hotell. Hon hade inget entourage utan satt ensam i lobbyn och verkade vänta på någon.
Sen har jag ägnat en rätt stor del av dagen åt att fundera på vad jag egentligen ska rösta på.
Jag har aldrig varit såhär kluven. Mellan vad jag själv skulle tjäna på och vilken värld jag vill leva i. Mellan vilket parti jag tycker är bäst och vem jag har mest förtroende för som statsminister.
Från Patti Smith till Lauren Conrad
Förresten, skrev ju om Patti Smith-boken som jag älskade när jag började läsa den.
Hm. Faktum är att jag älskade den mindre och mindre. Det känns som att den föll sönder från mitten, blev nåt slags slarvigt skrivet jag-är-en-konstnärssjäl-runkande och tradig, spretig, löst sammansatt namedroppar-fiesta.
Gick rakt in i raka motsatsen; Lauren Conrads första roman LA Candy. Och nej, det är ingen stor litteratur på något sätt. Men LA Candy är smaskigt snask för oss som följt "The Hills" eftersom den lövtunna handlingen är en karbonkopia på Lauren Conrads liv. Till exempel har jag nu fått lära mig att anledningen till att tjejerna i "The Hills" alltid sitter och sms:ar är att de får regiinstruktioner i sina telefoner under inspelningarna.
Chablis borde serveras på alla möten
Jag och Sara skulle ha möte med vår fina förläggare om omslagen till våra ungdomsböcker, och TYVÄRR fanns det bara kvällstider som alla kunde sammanstråla den här veckan, så vi var TVUNGNA att gå till Le Rouge och ha möte, verkligen SYND att behöva dricka vitt vin och ha snygga människor omkring sig under tiden.
Första boken kommer i mars, så det kommer att dröja ett tag innan jag kan visa omslagen. Men Kim W Andersson som gjort illustrationerna är fanimej ett geni. Tillsammans med honom och formgivaren har vi äntligen lyckats hitta något som symboliserar bokens grundpelare: vardagsrealism och övernaturligheter och tonår.
Efteråt gick jag förbi Maria Svelands och Mian Lodalens gemensamma releasefest för sina nya böcker. Författare, förlagsfolk och power-flator dansade sig svettiga till pophits och jag önskade att jag kunnat stanna, men jag ska upp tidigt imorgon bitti och plåta bylinebild för mina nya krönikor i Friskis och Svettis medlemstidning - och är det något tillfälle man inte borde vara bakis på, så är det väl just precis det.
Första boken kommer i mars, så det kommer att dröja ett tag innan jag kan visa omslagen. Men Kim W Andersson som gjort illustrationerna är fanimej ett geni. Tillsammans med honom och formgivaren har vi äntligen lyckats hitta något som symboliserar bokens grundpelare: vardagsrealism och övernaturligheter och tonår.
Efteråt gick jag förbi Maria Svelands och Mian Lodalens gemensamma releasefest för sina nya böcker. Författare, förlagsfolk och power-flator dansade sig svettiga till pophits och jag önskade att jag kunnat stanna, men jag ska upp tidigt imorgon bitti och plåta bylinebild för mina nya krönikor i Friskis och Svettis medlemstidning - och är det något tillfälle man inte borde vara bakis på, så är det väl just precis det.
Jag fick träffa Elizabeth Gilbert...
... som skrivit Eat pray love. Och med "träffa" menar jag ett par minuter. Som avslutades med att hon tänkte skaka hand och jag var tvungen att säga "no, sorry, my palms are too sweaty from meeting you, so you don't want to, I promise".
Mmmm, alltid så suave. Men hon skrattade.
Hon blev intervjuad på scen av Carina Nunstedt, som är chef för nya Bonniersatsningen Yourlife som höll i en helkväll på Skandia-bion.
Och Gilbert verkar vara precis som man vill att hon ska vara. Skitsmart och urkul. Ödmjuk men tuff. Snabba svar på allt.
Efteråt förhandsvisades filmen, men jag drog. Jag måste hem och jobba. Och dessutom har jag fortfarande inte bestämt mig för om jag vill se filmen eller inte. Det lutar mer och mer åt "inte". För den där boken var verkligen en god vän i en riktigt dålig period i mitt liv. För personlig för att jag ska återuppleva den genom Hollywood-filtret.
Högtidlig dag med Pär och Buffy
Det känns så fint hörni. En av mina allra bästa vänner och jag började kolla på Buffy tillsammans idag.
Känns som jag och Pär har tagit ett nytt stort steg i vårt förhållande. Och som om jag och Buffy gjort det med, för den delen.
(fast ärligt talat, gudars vad jag vill bli av med första säsongen fort... vi såg just avsnittet med gräshoppe-kvinnan och snart kommer det där med internetspöket tror jag...)
Porrparodier på svenska filmer
Otroligt skön kväll igår! Började med middag hos Mike som inkluderade den smarrigaste Pavlova jag någonsin ätit (nej, jag kan inte heller tolka min min på den här bilden) och slutade med battle på Facebook-chatten med dr Drane. Vi försökte komma på titlar på svenska porrparodier som inte borde göras...
La upp det som Facebook-status och förslagen flödade in. Som:
Götes anal - eller Vem drog ur prutten?
Änglahård
Drömpåken
Piskningar och rop
Morrhår och stjärtar
Retmånad
Fanny i Alexander
PS fista sommaren
Sommaren i Monika
Tsatsiski, MILFen och polisen
Ett brunöga rött
Vi hade iallfall tur med lädret
Förortspungar
En stång för Martin
Sandor slash Slida
Musnujävlar
och så några som inte behöver byta namn:
Fjorton suger
Fucking Åmål
Låt den rätte komma in
Har ni några förslag?
Saturday night, dance, I like the way you move
Liv
Berättade om manuset på min Facebook-status igår kväll och grattismeddelandena flödade in. Blev så jävla glad. Jag och Sara var lite för trötta för att orka skåla och skråla på allvar, så att läsa alla mess idag känns nästan som att bli firad av alla vänner jag försummat senaste tiden.
Och idag känns det som om jag har ett liv igen! Har klippt mig. Fikat med Popmorsan och Lina. Kollat Gossip girl och snoozat lite i soffan. Tog på mig en kofta och tog en liten promenad. Allt känns spännande.
Nu: träna och middag med Elvis på B.A.R.
Och idag känns det som om jag har ett liv igen! Har klippt mig. Fikat med Popmorsan och Lina. Kollat Gossip girl och snoozat lite i soffan. Tog på mig en kofta och tog en liten promenad. Allt känns spännande.
Nu: träna och middag med Elvis på B.A.R.
Kick
Jag och Sara har suttit inlåsta i min lägenhet i ett halvt dygn och bara jobbat med manuset. Nu har vi precis mailat iväg 520 sidor färdigt råmanus till förläggaren!
Och hällt upp varsitt stort glas vin för att fira.
Vi håller på att sprängas av självgodhet just nu. Fy fan vad bra vi är. Vill hjula lite fram och tillbaka över golvet.
Det är en sån kick. Det är precis de här ögonblicken man lever för.
Och hällt upp varsitt stort glas vin för att fira.
Vi håller på att sprängas av självgodhet just nu. Fy fan vad bra vi är. Vill hjula lite fram och tillbaka över golvet.
Det är en sån kick. Det är precis de här ögonblicken man lever för.
Grubbelbubblan
När jag kom hem efter festen igår hade jag druckit två glas vin och var rätt pigg. La mig och kollade lite Dexter och käkade kokosbollar.
Och så somnade jag. Bara sådär.
Vaknade efter två timmar och har inte kunnat somna om på hela natten. Och så blir det sådär klassiskt att jag ligger och stressar för att jag och Sara har en mastig jobbdag framför oss imorrn. Och så börjar jag tänka på allt annat konstigt som händer i livet som jag inte hinner ta ställning till ordentligt just nu och det leder in på en massa andra saker jag ska hinna med och saker som inte blivit som jag tänkt mig och så slutar det med att jag ligger och vältrar mig i grubbelbubblan och inte ens att spela patiens på min iPhone och samtidigt ligga med nacken på spikmattan funkar.
Så nu ligger jag här och sticker hål på grubbelbubblan på det enda sätt jag känner till.
Jag skriver upp exakt vad det är jag oroar mig för och så svarar jag mig själv. Vad är det värsta som kan hända? Kommer det att hända? Vad gör jag om det händer? Har det någonsin hänt förut?
Och nästan allt visar sig ju vara sånt som jag inte kan göra något åt eller veta något om. När man ser det på papper blir det så tydligt. Så det funkar. Rekommenderar.
Och så somnade jag. Bara sådär.
Vaknade efter två timmar och har inte kunnat somna om på hela natten. Och så blir det sådär klassiskt att jag ligger och stressar för att jag och Sara har en mastig jobbdag framför oss imorrn. Och så börjar jag tänka på allt annat konstigt som händer i livet som jag inte hinner ta ställning till ordentligt just nu och det leder in på en massa andra saker jag ska hinna med och saker som inte blivit som jag tänkt mig och så slutar det med att jag ligger och vältrar mig i grubbelbubblan och inte ens att spela patiens på min iPhone och samtidigt ligga med nacken på spikmattan funkar.
Så nu ligger jag här och sticker hål på grubbelbubblan på det enda sätt jag känner till.
Jag skriver upp exakt vad det är jag oroar mig för och så svarar jag mig själv. Vad är det värsta som kan hända? Kommer det att hända? Vad gör jag om det händer? Har det någonsin hänt förut?
Och nästan allt visar sig ju vara sånt som jag inte kan göra något åt eller veta något om. När man ser det på papper blir det så tydligt. Så det funkar. Rekommenderar.
Jag älskar nån som ingen annan verkar älska
Är inne på säsong 3 av Dexter nu. Måste säga att jag inte fattar varför alla mina vänner hatar hans syrra så mycket. Jag tycker hon är bästa karaktären! Helt unik i tv-universumet.
Hans blivande fru Rita däremot... hatar henne och hennes bäbisröst.
(och nej, det hjälper inte att Julie Benz spelade Darla i Buffy/Angel)
Att jag aldrig lär mig
Ågu, dör skämsdöden. Jag ska fan inte visa mig bland folk vissa kvällar. Var på Louise Boije af Gennäs releasefest för nya boken (ÄLSKAR att hon är tillbaka!!!!). Kom dit helt stressad och stirrig och hörde mig själv säga konstiga saker till folk jag beundrar. Och så var det en person där som niade mig och jag fattade inte utan ba "vi? öh, vilka vi?". Och så kände jag mig urdum.
När det är festligt att vara en författare
Forum hade sin höstfest ikväll och jag kom med andan i halsen flera timmar för sent, på gott humör men lätt manisk. Hade missförstått adressen och stod på en gård och busvisslade i en kvart till ingen nytta. När jag väl kom upp var festen i full gång. Jag kom ikapp med råge.
Drabbades av nåt slags jagälskaralla-jagälskarattvaraenförfattaresånahärkvällar-rus. Helt salig.
Jag och Christopher O'Regan kidnappade en godisskål och hittade ett undanskymt hörn.
Sköna, sköna Henrik Fexeus och snygga, snygga Maria Ernestam.
Blivande deckardrottningen Ninni Schulman fick ynnesten att spegla sig i min blanka panna.
Drabbades av nåt slags jagälskaralla-jagälskarattvaraenförfattaresånahärkvällar-rus. Helt salig.
Jag och Christopher O'Regan kidnappade en godisskål och hittade ett undanskymt hörn.
Sköna, sköna Henrik Fexeus och snygga, snygga Maria Ernestam.
Blivande deckardrottningen Ninni Schulman fick ynnesten att spegla sig i min blanka panna.