Jag är vidrig att jobba med mellan varven
Jag hatar att jag alltid blir en sån jävla surgubbe när jag har mycket att göra och känner mig stressad. Vad blir bättre av det? Hur mycket tid kan man spara på det?
Igår och förrgår satt jag och Sara i långa arbetspass och förde in ändringar i manus. Det inte den roligaste fasen av skrivandet, och under tidspress kan det också vara frustrerande och stressande.
Och fan, jag blir så HEMSK. Tycker att ALLT är irriterande, jag vill bara bita ihop och köra, inte höra en enda annan åsikt, inte slösa en sekund på ett enda skämt eller annan syssla än att stirra rakt på markören på skärmen.
Idag, när Sara kommer och vi ska göra de sista 90 sidorna, ska jag sitta bredvid henne och vara såhär gullig hela tiden:
Igår och förrgår satt jag och Sara i långa arbetspass och förde in ändringar i manus. Det inte den roligaste fasen av skrivandet, och under tidspress kan det också vara frustrerande och stressande.
Och fan, jag blir så HEMSK. Tycker att ALLT är irriterande, jag vill bara bita ihop och köra, inte höra en enda annan åsikt, inte slösa en sekund på ett enda skämt eller annan syssla än att stirra rakt på markören på skärmen.
Idag, när Sara kommer och vi ska göra de sista 90 sidorna, ska jag sitta bredvid henne och vara såhär gullig hela tiden:
Kommentarer
Postat av: Sara BE
Det är inte så att jag är en så himlans glad kanin hela tiden heller. Du är rar du.
Postat av: Ca\\eska\\e
Alltså... jag tvivlar på att du orkade sitta och rynka på näsan så där under 90 sidors manusbearbetning. Men HALLEDOSINGEN vad söta de var.
Trackback