Mats Strandberg

Stannar hemma ikväll. Vaknade med en tydlig känsla av att jag måste. Har tagit en jättelång tupplur/fallit i tillfällig koma. Nu ska jag koka mig lite te, dricka det ur en stor kopp som jag håller i med båda händerna, krypa upp i soffan med en god bok, njuuuuta av tystnaden och allt det där. Och inte bli stressad när folk ringer från parken för att jag ska höra Sash! från scenen och skrålar och är muntra.

Jag är en sån tonårsbrud att jag går runt med en gnagande oro över att missa något JÄTTEVIKTIGT genom att stanna hemma. Oklart vad.
Jag vet ju precis hur tråkigt jag har - och tråkig jag blir - när jag går ut ändå, just såna här kvällar.

Otroligt misslyckat och ändå så lyckat.
Åkte tåg hem från mina föräldrar igår. Kommer till Centralen. Lite stressad för jag ska ha förfest hemma och måste panikstäda. Får en känsla. Krafsar runt i fickorna.

Glömt nycklarna hemma hos mina föräldrar-.

HELST.

Ringer Pär och ba "hej, får jag sova hos dig nåra nätter? och ps, är det ok om det kommer hem folk till DIG istället?"

Ringer pappa som hittar nycklarna, säger att han ska skicka dem.
Jag: Vänta, du ska få Pärs adress.
Pappa: Nej men jag skickar dem till dig.
Jag: Kanske inte så bra idé eftersom jag inte kommer in i min lägenhet. Det är ju liksom det som är grejen med det hela.

Så nu har jag bott med Pär och det känns som att vara på semester. Igår hade vi fest och gick till Blacklight (fick låna kläder, hade inga linser så jag fick gå ut i glasögon vilket kändes urkonstigt eftersom jag bara har glasögon när jag sitter hemma och kollar på teve, de hör liksom inte hemmai sociala sammanhang, blev lite för full, stod och höll mig i väggen och det låga taket på dansgolvet och låtsades att det var en del av min ursexiga specialdans) och idag har vi såsat runt, fikat, tagit tupplur, och ikväll bjöd jag på tack-för-jag-får-sova-hos-dig-middag på Urban Deli.

Så. Något idiotiskt blev något urbra.

Egentligen bloggpaus men jag måste bara lägga upp lite bilder från tre sköna dagar.
Som en son av Bergslagens urskogar är skärgården ungefär det mest exotiska som finns. Utomlands är en grej, men för att kunna åka runt bland kobbar och öar behöver man vänner med båt. Och nu har jag en sån.
Så jag, Mags, Patsy och Pär har varit ute. Jag har dansat bland snygga brats på Sandhamn (vad jag än tycker om brats i övrigt så är många av dem sådär otroligt snygga så jag dör), jag har nattbadat, jag har somnat vaggad av vågornas svall, jag har diat lådvinskranen, solat och lärt mig skillanden mellan babord och styrbord.
Känner mig nytänd nu. Nu jävlar ska det skrivas manus.

Kära medborgare!
Som ni säkert märkt (om inte annat för att jag trumpetat ut det på ett mycket martyrigt sätt) så är jag rätt stressad nu. Det känns som om jag simmar hundsim i textmassorna. Måste ta lite ledigt från så mycket som möjligt så att jag blir klar nån gång... Missförstå mig rätt, blogga brukar ALDRIG kännas som ett jobb. Men jag tappar peppen när jag är såhär stressad. Det blir inget kul och JAG blir inget kul.
Så nu tar jag några veckors bloggpaus och hoppas att ni får det finemangfint framöver.
Kramar till er alla!
/M

Jag kan knappt gå in på Facebook längre. Allas statusar handlar om härliga roséeftermiddagar och ljuvliga terrasser i Toscana och skönt att vara ledig och alla är lyckliga.
Jag är inte riktigt där, kan man säga.

AÖ fyllde 40 idag och hade kalas på sitt och pojkvännens lantställe. Blev lite sentimental. Vi har känt varandra så länge och upplevt så mycket tillsammans och jag är så glad för att han lyckats få ihop allt det där som jag hoppas att jag också kommer att ha en dag. Har några år kvar till 40, sex stycken närmare bestämt. Håll tummarna.

Gick och såg Eclipse idag och drabbades av en existensiell minikris. Både jag och Cilla kom på oss själva med att vara Team Jacob.
Edward är ju faktiskt en riktigt creepy stalker (typ *jag kan inte läsa dina tankar, ojettvizt*) och sjukt manipulativ.

Har suttit hela natten och skrivit. Det var så varmt att det var helt omöjligt på dagen. Då försökte jag sova istället, vaknade i svettvåta lakan, bäddade om, vaknade i svettvåta lakan igen.
Har duschat kallt flera gånger under kvällen och lagt mig på golvet i bara kalsongerna mellan varven. Jag får panik av värmen. Det finns ingenstans att fly. Porerna är stora som femkronor. Hjärnan är kokt. Jag vill vara ledig.

Just hemkommen från nattbad på Långholmen med Pontus och Pär.

Ärligt talat är jag rätt så full just nu.

Jag satt och jobbade till midnatt ikväll, har redigerat nästan dygnet runt de senaste dagarna. Har stirrat mig igenom 408 sidor manus. 185 784 ord. Sedan sprang jag - bokstavligt - i den tropiska värmen till en skuta vid Söder Mälarstrand, där Pelle hade sin 40-årsskiva. Jag önskar verkligen att "trevligt" inte var ett så satans tandlöst ord. För "trevligt" är precis vad det var, i den allra bästa bemärkelsen. Träffade folk jag inte sett på länge. Och med "länge" menar jag att jag knappt kommit ur tonåren när vi sågs sist.

Gick en sväng till Blacklight efteråt, dansade som en galning på dansgolvet inne på pissoaren (älskar fortfarande den idén). Det var så varmt! Folk hämtade glas som de fyllde med iskallt vatten direkt ur kranarna och hällde över varandra för att inte försmäkta. Jag vet inte hur min iPhone klarade sig. Sedan gick vi till Pontus och hämtade vin och tog en taxi till Långholmen och badade i morgonsolen. Vi har en så bra hemlig plats där. Det finns ett träd med en stor gren som sträcker sig ut över vattnet. Man balanserar ut där och dyker ner.

Och jag har knappt hunnit fatta att sommaren har börjat och nu är vi precis mitt i den. Jag vill att livet alltid ska vara så här. Att man bara behöver gå utanför dörren för att kunna hamna lite var som helst innan man kommer hem igen och allt som behövs är lite folk man gillar så blir det bra.

Två sköna kompisar som hänger ut genom ett fönster i mitt kvarter och kollar läget på gatan nedanför.

Fan vad The City är galet just nu. Helt upp och nervänt. Plötsligt älskar jag Olivia och Roxy och hatar Whitney.
Lunchade med Cilla och Åsa idag, och Åsa sa en smart grej; att det bästa med serien är att de kan säga one-liners nästan som på film, men i film klipper de alltid till nåt annat efter den roliga/smarta/dräpande sägningen. I The City får man se den jobbiga stämningen efteråt, som det blir i verkliga livet där one-liners sällan gör saken bättre.

Jag köpte en box med de tre första säsongerna av Brothers & Sisters. Har aldrig sett det innan, tänkte att det kunde vara en lagom medelmåttig lättslurpad serie att kolla på då och då över sommarn.
Istället grubblar jag ihjäl mig framför varje avsnitt. Jag förstår inte riktigt serien. Den växlar mellan briljant dialog och klyschiga pinigheter. Smarta twistar och det allra mest förutsägbara. Nåt slags ansatser till modernt tänkande och samtidigt riktigt dammiga könsroller.
Fram och tillbaka över den hårfina gränsen, ibland flera gånger i en och samma scen. Blir inte klok på den!

...har just varit och provat en smoking för första gången i mitt liv och jag har fanimej aldrig känt mig hetare i hela mitt liv.
Vill gå runt i smoking hela dagarna nu och spegla mig.

Ni som läser bloggen vet att jag "lånade" stora delar av berättelsen om farmor Viola i Halva liv, från en familj som jag känner. Och jag fick just sms från en medlem i familjen som läst boken över semestern och älskade den. Vill inte citera hennes sms här, det är för personligt, men jag är överlycklig.

Jahapp, då har jag börjat jobba ordentligt igen. Det är visserligen kul men jag morrar lite åt solen och åt alla superlediga människor som går förbi utanför fönstren på väg mot Långholmen. Försöker intala mig att det inte är en mänsklig rättighet att vara ledig varenda sekund som solen skiner. Även om det borde vara det.
Har fått låna en dator av Sara så länge, så nu kan jag äntligen sätta tänderna ordentligt i vårt manus igen. Och blogga!

Här kommer lite bilder från mitt liv den senaste veckan:

Clownklädd personal på Patricia. Helt normalt och oläskigt. *inte* *megainte* Vad kommer härnäst? Buktalardockor?



Sommarfeeling i Fagersta.



Veckans upptäckt: Vira Blåtira är tillbaka! När kommer läsken med skumbanan-smak igen?



Skön kväll med Anna, Belinda, hennes son och hans kompis.





Och i lördags öppnade nya gayklubben Blacklight på Kolingsborg. Bäst: att de hade DJ och lasershow inne på pissoaren. Hur kul är inte det? Kan inte bestämma mig för vad som är bästa ordvitsen här: dassco? Eller pissco?

Är hos mina föräldrar några dagar och kopplar av. Herregud, vad jag behövde lite distans till allt. Och det är här jag får det.
Har dock inte blivit lika gråhårig som man kan tro av bilden. Blev nån konstig effekt bara, men jag måste säga att jag kommer att passa som silverräv.

Har också fått goda nyheter om Halva liv. Den börjar puttra på riktigt bra där ute. Det verkar vara en bok som folk pratar om när de läst den. Fler butiker köper in den. Är otroligt tacksam och håller tummarna för att det fortsätter åt det här hållet.

Älskar Zombiebooth-appen på Iphone! Tyvärr verkar jag inte kunna lägga upp en bild som rör sig och morrar och hugger, som den gör i telefonen. Men ändå.
From this:



to THIS: