Om att vara svensk
Att vara svensk är ett diffust begrepp för mig. Jag känner mig som en stockholmare, för jag drömde så länge om att flytta hit och det finns ett Stockholm som är bara mitt. Och jag känner mig som en europé, jag har en klar känsla av vad det är. Kanske för att det också är vad det INTE är – amerikan, asiat, afrikan eller australiensare. Men när jag försöker känna känslan av att vara svensk kommer jag inte längre än till den platta kartbilden.
Har du en sån där el adventljusstake?
Känns som att alla svenskar har en sån i sitt fönster ;-)
Haha, faktiskt!
tycker att det har mycket med synen på handikappade, gamla och sjuka människor att göra. synen på kvinnor. synen på arbetet.
(märk väl att detta inte nödvändigtvis är positiva saker)
och att kunna svänga sig med uttryck som: Rätt ska vara rätt, Ordning och reda, pengar på fredag och den överskuggande fascinationen för NATUREN. läste du inte om Livets resa efter döden och författarinnans awe inför att vi har krukväxter i våra svängdörrar?
Jantelagen sammanfattar allt! Hur vi bor, klär oss, vad man ska tycka, politik, jobb, etc.
Hej, hej, jag är ny här. Har lite att säga på ämnet då jag faktiskt bott utomlands en del... Fast jag antar att en del skulle kunna gälla för andra nationaliteter (främst skandinaviska, antar jag). Tex:
- Fika och elvakaffe.
- Allemansrätten. (Och att ingen skräpar ner!)
- Julmaten.
- Påskkärringar och andra skumma påskfiranden.
- Sjukvården.
- Att Göra Rätt För Sig.
- Att dela på notan varje gång. (I USA kallar de detta "going Dutch".)
- Den löjligt dyra alkoholen.
- Dito cigaretter.
- Elljusstakar i fönstren och adventsljusstake på bordet.
Men mest av allt tror jag svenskhet är en känsla; man vet liksom när man har kommit hem på luften och naturen och hur husen är byggda och sånt där.
Ni har bra exempel men jag tänker mer på att känna sig svensk i själen, liksom. Att känna en koppling till Sverige.
Jag känner mig väldig svensk. Uppväxt i Göteborg, skolad i Lund och boendes i Stockholm sen sekelskiftet (det senaste...) så har jag en stark känsla till alla de ställena, och känner mig mer som svensk än som t ex Göteborgare. Jag känner mig absolut inte som Stockholmare, även om jag lite som du drömt om att flytta hit som yngre. Många Stockholmare lider av just det du beskriver, att inte känna till Sverige i övrigt och knappt ha varit utanför stan mer än i Visby med alla andra Stockholmare, på skolresa på Liseberg eller på nåt bröllop en helg. Själv har jag bott utomlands i lite olika perioder och det är nog egentligen där som min svenskhetskänsla verkligen har stärkts och blivit tydlig, innan dess trodde jag att jag ville bo utomlands hela mitt liv. Man ser sig själv mycket tydligare när man kommer ifrån sina vanliga fotspår lite grand.
Förstår att det här flummandet inte hjälpte dig direkt - ser fram emot att läsa din krönika!
Det där med jante är en sån jäla myt, det finns massor med länder som har samma idé om lagom. Lagom är ett unikt ord, men inte med en unik nationellt bunden innebörd. Jag har bott i en hel drös av länder och om jag går till både mig själv och andra svenskar i utlandet är det snarare en känsla av grandiositet som karakteriserar svensken. Särskilt i förhållande till de nordiska grannländerna. Det är inte utan anledning som norrmännen kallar svenskar för Nordens amerikaner, det är ju precis vad vi är. Spyr ut högljutt hur BRA allt är i Sverige, vägrar anpassa oss språkligt (både norrmän och danskar har MKT svårt att förstå svenska) och brer ut oss i största allmänhet. Jag tror det är en kombination av vår extrema tro till Det Svenska Välfärdssystemet som vi inbillar oss är så bra, fastän både äldreomsorg och sjukvård är crap jmf med flera andra europeiska länder. Samt en kollektiv kvarvarande identitet som stormakt, särkilt i förhållande till skandinavien. Våra lillebrorländer ska vara oss underdåniga och tacksamma, liksom. Fast självgodheten finns även utanför Norden, vi älskar att tro att vi är ett betydelsefullt land, att Stockholm är så fint och en metropol (The Capital of Scandinavia, yeah right). Den svenska naturen är egentligen rätt intetsägande jmf Norge och Finlands mer definierade, men vi TROR att vi är bäst, och DET är att vara svensk. Boktips om svenskhet: C-J Vallgrens "För herr Bachmanns broschyr".
Kaia: "Att göra rätt för sig" är verkligen inte svenskt, det finns väl knappast ngt land där arbetsplatskulturen är så slapp som här. Lika det här med "att inte skräpa ner". What? Har du inte varit utomlands? Knappt ngn utländsak stad är så nedskräpad som Stockholm. Nuförtiden alltså. Och "löjligt dyr alkohol", please. Den är mkt dyrare på annat håll.
undrar om man inte känner det där bara när man möter motsatsen? ungefär som att inte veta vad gud är, men att veta vad gud INTE är.
ibland är det lättare att beskriva saker i negationer.
och kul att du använder ordet "själ": jag sa precis till en kompis att när det ordet togs ur användning så försvann liksom en hel begreppsvärld.
Pojkfröken - Allt beror väl på vad man jämför med. Alla har ju olika uppfattningar om såna här saker.
Kaia - Läste på din blogg men kommenterar här eftersom jag är så jäla dålig på engelska :) First things first, det framkom inte i min förra replik att jag till stor del håller med dig. Det här med notan t ex, och begreppet fika. DÄR kan vi snacka ett unikt begrepp för Sverige!
I övrigt jmf vi förstås med olika länder. Vi skriver dock båda om det här vi svenskar gör med att förhärliga Sverige,. Jag gör det också utomlands ba "I SVERIGE, där gör vi såhär bla bla bla". Just det här att vi är så jäla nöjda med Sverige är, tror jag, själva kärnan i den svenska mentaliteten. Uppbyggda som vi är på redig folkhemskost och minnen från fornstora dar. Visst är det på det stora hela taget ganska rent, dyrt med sprit occh billigt med sjukvård. Men jag tror inte det är det som karaktäriserar Sverige - det finns faktiskt länder som har det renare på gatorna, billigare och bättre sjukvård och ännu dyrare sprit. Nej, det är tron på Sverige. Att vi är så nöjda och glada och med en stark tilltro till offentliga myndigheter. Jag är inget undantag. Är precis sådär själv. Men blir lite trött på mig själv ibland.
"Nordens amerikaner" - hahaha! Kan jag gott tänka mig och SÄRSKILT i förhållande till norrmän!