Mats Strandberg

Jag visste inte riktigt var jag skulle lägga förväntningarna på Precious.
Men den var bra. Väldigt bra till och med. Oväntat upplyftande. Och skådespelarinsatserna är rent jävla magiska.

Apropå det - det har ju varit ett himla tjat om Mariah Carey i den. Hon är skitbra. Funderade på vem som var modig nog att inte bara ge henne en filmroll, utan dessutom en krävande roll i en sån här film. Sen kom jag på att det kanske är hon och Oprah (som producerat filmen) som är kompisar.
Men att ingen nämnt att Lenny Kravitz är med?

Riktigt rolig fest igår. Fascinerades av hur många tjejgrejer man faktiskt snappat upp undermedvetet. Som den där lilla gesten av att fösa kjolen på plats under sig innan man sätter sig ner.
Och vi dansade, och shottade sambuca med hallonsmak, och krälade runt i en stor hög i sängen och tog foton som jag hoppas aldrig kommer dyka upp nånstans.

Men om vi var "kvinnor" så var några av de "riktiga" kvinnorna på festen som obehagliga män.

Det finns en viss typ av tjejer som blir helt läskigt aggressiva när de blir fulla. Först hur trevliga och sköna som helst, sen personlighetsförändrade av spriten. Typexempel: Man sitter ett gäng runt ett bord på en fest och snackar. Tjej kommer in och är helt in-your-face-uppfodrande: "Varför sitter ni här? Vaffan är det för fel på att dansa? Va?". Ett hett tips: INGEN blir sugen på att dansa med dig då.

Och sen klämmer de bögar mellan benen och blir arga när de inte får nån respons. Hela tiden så aggressivt. De hamnar i små bråk och sprider jobbig stämning och man undrar om de inte märker att det finns en gemensam nämnare i alla bråk: de själva. Och sen däckar de och man undrar om de aldrig känner när de vaknar att det är läge att byta partytaktik.

Glömde ta med mig min kamera så ni får hålla till godo med några kassa iPhone-bilder så länge...



Pär ska prova strumpebyssor.



Här är jag, före sminkningen...



Lite discodans framför badrumsspegeln för att komma i form.



Looken jag strävade efter var lite Kim Anderzon på crack. Lyckades rätt bra tycker jag.

Håller på och förbereder mig för den där dragfesten jag ska på ikväll. Ska förvandlas till Sue Nami.
Bildbevis kommer imorgon...

Fyll på den här Spotifylistan med era bästa träningslåtar. Det här ska bli bästa playlisten ever.
spotify:user:soffpotatis:playlist:5dNRTUNN90E3aAbWqEsH8v

Middag hemma hos fantastiska, fina Läckberg ikväll.  Lyxbuffé (tänk löjrom, pilgrimsmussla, tonfiskcarpaccio, såna saker, och på det choklad-och-päron-tårta), mycket rödvin och skumpa och en hel massa klokskap i sällskapet.



Har tyvärr kommit på en dålig sak med träning: man blir tydligen helt KVÄLLSTRÖTT. Gäspade redan vid tio på kvällen. Nu halvdöd. Klockan är ju bara barnet. Eller åtminstone en ung vuxen.

Vi som höll föredrag idag hade dövtolkar. Jättespännande, kunde inte sluta snegla på "min". Shit vad snabba de är.
Hon som tolkade Björn Ranelid fick jobba hårt. Det där "Jag simmar från stranden JAG mot stranden DU i havet VI" fick hon tolka en hel massa gånger.

Ska snart iväg till ABF-huset och hålla föredrag för en publik bestående av några hundra biblotekarier och bokhandlare. Bland de andra föredragshållarna: Björn Ranelid. Och Helena von Zweigberk. Hej lösbajs. 
Försöker tänka att biblotekarier och bokhandlare måste vara en snäll publik. Hoppas.

Tränade styrketräningspass igår och... ja, jag kan ju säga att det märks att det inte var igår. Eller förrgår. Eller ens för fyra-fem år sen.
Har ont i precis hela överkroppen idag. Till exempel känns det som om en stor pelikan har satt sig på mina axlar och GRÄVER in klorna i mina bröstmuskler. Aj som fan.

Att SPELA biljard är däremot kul. Först middag på ett ölhak på Östgötagan. Drack amerikansk ale ur skitsnygg flaska.



Såhär mycket snö fick man på sig på två kvarters promenad till biljardklubben.

Hittade en butik i Paris med tiotusentals gamla foton. Ägaren letar upp snygga gamla privatbilder från dödsbon och sånt i hela Frankrike. Hur bra idé som helst.
Valde till slut de här två bilderna och idag kom jag mig äntligen för att rama in dem. Riktigt nöjd nu.

Älskar det här klippet som Patsy har på kylskåpet.

*** Läs inte om du är kräsmagad ***
(fast känner jag er rätt kommer ni ju inte kunna låta bli, hehehe)

Skräckfilmen The Human Centipede handlar visst om nån maniac som syr ihop sina offers munnar med föregående offers anus i en lång kedja för att bilda nåt slags mänsklig tusenfoting. Pax att vara först i den kedjan för att slippa äta alla andras samlade avföring. Nä, inte ens jag känner peppen på den här.

Okej, köpte träningskortet precis före helgen och har stått på löpband tre gånger sen dess.
Shit, det syns ju skillnad helt snabbt! Ska snart träffa instruktör också och börja träna lite lite styrketräning.

Faaan, vad jag vill att det här ska hålla i sig.
Försöker obeservera hur skönt det är att bli av med en massa rastlös energi som annars skulle blivit stress. Bättre att trötta ut sig fysiskt istället. Åh snälla låt mig bli en sån person som ser såna fördelar med träning, i stunden liksom.
Har kommit på att eftersom det tidigare bara varit min fåfänga som styrt så har ju fåfängan fått sitt efter en månads träning, när man börjar gilla det man ser i spegeln. Och då har jag tappat peppen, för när fåfängan blivit tillfredsställd har den inte alls varit intressserad av att tänka på att det går lika snabbt att tappa formen igen.

Gruppen är bortplockad från Facebook nu!
Det har dykt upp en ny i dess ställe: Jag misshandlar 5 bögar för varje gruppmedlem, låt oss se hur många vi blir.
Fast nu blev det så löjligt att jag knappt orkar bli irriterad.

Känner att jag älskar henne på nåt vis.

"I want to find my own sexy man in a wheel-chair with skinny legs."

Det finns alltså en Facebook-grupp som heter det: En död bög är en bra bög.
Det finns också en grupp som vill att Facebook ska stänga av den, men än har inget hänt. Och för att använda ett klassiskt exempel; hade det gått snabbare att få bort den här gruppen om man bytt ut ordet "bög" mot, säg, "jude"?

En kompis till mig skred till verket på egen hand. Han mailade just:

Jag har gått igenom några av de som är members. Många småttingar såklart.
Som dessutom har sina föräldrar på fejjan. Till dem har jag skickat:

Hej,

Jag ville bara upplysa dig om att din son är med i en grupp här på Facebook som heter "En bra bög är en död bög". Det är upp till dig vad du vill & känner dig manad att göra med den informationen.

Så hett!

Mikaela skriver i en kommentar på mitt inlägg om bakisångest nedan:

"Jag har ett par vänner som har bestämt att 2010 ska bli året utan ångest. Bara skaka av sig allt! Ingen ångest, det hjälper INGET. Jag har hoppat på det.
Lite svårt ibland. Jag är just nu i en klassisk söndagsångestmode i övrigt men jag tänker vägra ångest.
Det är bara onödigt med ångest!
Så kom ihåg det nästa gång, vi har ingen ångest 2010."

Fan, jag är på.
Ibland tror jag faktiskt att det funkar att bara BESTÄMMA sig. Till en viss gräns såklart men just sån där ångest som inte riktas nånstans utan bara är ute och gräver febrilt i hjärnstammen efter något, vad som helst, att våndas över... den tror jag man kan bitchslappa sig själv ut ur.

När min mamma var sådär sjuk hösten 2008 så fick jag en sån insikt. Jag hade börjat tro att jag "kände på mig" saker och "bara visste" att det och det skulle hända, och såg det faktum att mamma dragit en gång en plötslig  storstädning av källaren som ett "tydligt tecken" på att hon visste att hon skulle dö och ville rensa upp allt först.
Det var Anderssonskan som sa till mig, hur strängt som helst: "NEJ Mats. Du ska INTE falla in i MAGISKT TÄNKANDE nu ovanpå allt annat. Det leder INGENSTANS."

Och bara för hon sa det så övertygat, och övertygande, så lät jag bli.
Hon hade ju helt rätt. Och inga av mina "tecken" och "känslor" stämde ju heller.

Så jag är med i pakten, Mikaela. Vi känner inte ens varann men jag tummar på skärmen.

...visade sig vara att skriva en text för Aftonbladet och helt enkelt bli sjukt nöjd med den. Jag är en mycket bättre människa än jag trodde för fem timmar sen.

Jag gillar inte utvecklingen. De senaste gångerna jag haft såna där sköna dricka-vin-och-kackla-med-vänner-kvällar har jag vaknat med ångest. Och jag vet att folk brukar prata om bakfylleångest ibland men jag visste inte att det var ett så VERKLIGT fenomen.

Det är liksom vill-krypa-ur-skinnet, känna-sig-jagad, undra-vad-som-händer-med-mitt-liv, jag-känner-mig-pytteliten-, vill-bara-ligga-i-fosterställning-ångest.
Och det är ju nåt slags kemi med det hela men det hjälper ju inte så mycket att VETA det när man KÄNNER så.

Shit, det blev storförlust för vårt lag på popquizen. Men jag känner mig som en vinnare ändå. För vi har haft en urskön kväll som blev morgon och jag har efter noggrant övervägande kommit på att det här är den bästa låt som nånsin gjorts i hela världshistorien.

Nu jävlar ska det tävlas i popquiz. P3 Populär har popquizparty på Strand alldeles strax. Hoppas kunna leverera en segerbild inom kort.

Hahaha, Josefin, Martin och Wai har släppt sin nya video "Bög mamma kines" nu. Älskar klippet där Josefin ciggar under fläkten som en annan Tabitha. Hoppas att jag kanske inspirerat.
Jag gillar. Beroendeframkallande.

Var på invigningen av Fredrik Eklunds svenska mäklarkontor ikväll. Trevligt, proppat med folk och urfina kontor mitt på Stureplan. Det liksom osade framgång och pengar om hela tillställningen och alla gäster såg oklanderligt jättefräscha ut. Solbrända och avspända.
Jag själv, not so much.

Igår kväll bestämde jag mig för att köpa ett gymkort. Tänkte att istället för all tidskrävande och energikrävande tjockångest kan jag lika gärna lägga den tiden och energin på att träna litegranna. Var ju igång med joggandet i höstas men det har ju legat i träda sen första snön föll.
Gymmet stängde precis när jag kom dit. Kändes som ett tecken.
Gick dit nu i morse. Då är de mitt uppe i ett stambyte.
Men jag köpte ett kort för att ha det gjort, och har bokat tid för nåt slags instruktion på måndag morgon. Nu jävlar.

Mitt problem med att komma igång med träningen är oftast att jag på nåt sjukt sätt tänker att så många har sett mig degig redan att det inte längre spelar nån roll. Gud vad jag önskar att jag var en sån där person som tänkte på hälsan i första hand. För mig kommer den kanske på femte plats. Delad förstaplats har fyra stycken doser fåfänga. Och att jag är trött på att känna mig som Barbapappa när jag provar kläder eller hånglar.

Har ni några tips på hur man håller peppen så bring it on.

La ut en fråga i min Facebook-status om vem i Paradise Hotel mina vänner helst skulle hångla med.
Mitt eget val: Stefan.
Hittills är jag ensam om det. Det är väldigt spritt måste jag säga. Intressant är att två bögar väljer Jackie.

Vem väljer du?

Ska på dragfest om några veckor och provade mig igenom Elvis garderob. Ovanstående var flott men muskort på mig. Det lutar åt lite gothbrutta istället. Svart tulpan liksom.

Hade nästan glömt bort det här sköna klippet när jag såg det på en kompis Facebook-wall.

"Helylle är ett FINT material. Och dyrt."

Hittade just det här på nätet. Spoilervarning om ni inte sett filmen!

Och om inte namnet säger er nåt så gör det inget. Om ni däremot inte sett det här klippet, gör genast nåt åt det.
Gåshud.
HÖR ni publiken?

Gick och såg nya Clooney-filmen Up in the air med Anderssonskan. Var lite skeptisk innan. Väntade mig en sån där smart distanserad "åh-så-quirky" indiefilm som jag är så less på. Hatade dessutom Juno, samma regissör.
Men den är bannemej alldeles strålande. Fick sånt där livet-är-fint-pepp/tårblänk flera gånger. Ja, det är lite yxigt ibland, men på Little miss Sunshine-sättet. Jag kunde inte motstå att smälta.

Förresten, en annan film som jag hade precis samma fördomar om men blev positivt överraskad av var Lars and the real girl, hyrde på dvd förra veckan. Urbra.

Urkonstigt namn på ett fik. Får känslan av att man serveras bajs där.

Ååååh varför får jag för mig ibland att jag KAN sånt här? Började glad i hågen göra ett linne av min fina häst-tshirt. Tänkte ha den ikväll. Nu är det bara nåt slags trasa som hänger på sniskan. ARGH!

Varit hos tandläkaren idag. Ska få en ny krona. De har borrat, tryckt upp små vassa kakformar i tandköttet på mig och fyllt dem med cement och hällt läskiga pulver i munnen och lyst med lampor i olika färger. Och sen har jag fått bita i modellera och snart ska jag dit igen och få en permanent krona gjord bara för mig. *känner mig speciell*
Tänk vad kul man kan ha för dryga 4000 spänn. Jag hade kunnat resa nånstans för de pengarna, men nu fick jag ju en spännande utflykt till Vasastan!

Tänk om de kunde göra en Paradise Hotel med bara fruttisar. Fatta vad många intriger det skulle bli när ALLA kunde bilda par med ALLA. Och fatta vad det skulle liggas.

För första gången på flera år har jag kokat varm choklad. Sån där som nästan är trögflytande av massor med kakao, lite socker, lite vaniljsocker och några saltkorn. Hur gott som helst. Hur kunde jag glömma så länge?

För övrigt är väl Rihannas nya album ett enda stort Västgötaklimax?

Jag var inte alls förtjust i Rob Zombies remake på Halloween, som kom för nåt år sen. Men den här scenen från uppföljaren ser ju faktiskt riktigt lovande ut. Massa blod, massa panik. Kolla INTE om ni är kräsmagade eller lättskrämda.
(Tvåan börjar där ettan slutade. Michel Meyers syrra Laurie Strode ligger på sjukhus. Gissa vem som kommer och hälsar på? Och INTE har med sig korsordstidningar och vindruvor?)

Läste just på QX.se att Pia Sundhage nyss kommit ut. Det trodde jag hände för hundratals år sen. Jag har nog aldrig ramlat av stolen så lite sen Lars-Åke Wilhelmsson kom ut.

Skulle gått ut igår men var fruktansvärt trött och en kompis till mig behövde snacka lite. Så jag kände att, fine, får bli en lugnt kväll hemma.
Sen kom några och hälsade på. Sen några till. Klockan halv åtta i morse satt vi och skrålade till gamla powerballader framför Spotify. Och jag hamnade i Orup-mani. Och alla ciggade som Tabitha och idag luktar min lägenhet som Christer Petterssons småbyxor.

Käkade middag på Döden i grytan igår med Oskar. God mat och skön servitris som berättade mustiga skrönor om sin tid på Café Opera för länge sen - och våra gemensamma bekanta i personalen...

Men kolla in den här tavlan som Oskar målat i akryl. Så jävla jävla snygg. Och då är hans målande ändå bara en hobby.



Vill också har en begåvning som kan bli en hobby. Drömmen vore att kunna sjunga. Det är urjobbigt att älska musik men inte kunna göra nåt av alla känslor jag får i kroppen när jag lyssnar på den.

Det är rea på det mystiska tantparfymeriet i mina kvarter. Köpte den här alldeles fantastiska t-shirten för nästan inga pengar alls. Gnäggar lyckligt.

Jag har fått nåt slags ohämmad kärlek till porslinsfigurer. Den här sjukt snygga papegojan släpade jag med mig från Paris.



Och här är min, än så länge blygsamma men VÄNTA BARA, samling som står på fönsterbrädan och gör mig lycklig.



Det är en bisarr apskål från Rörstrand som jag förvarar mynt i. Två kvittrande fåglar i ivrigt samtal som jag fann i en liten loppisaffär på Smögen och lyckades pruta ner från en hundring till en femtiolapp. Ett rådjur och hennes små bäbisar som jag hittade i Skåne. Och så en flugsvampslampa, IKEA 70-tal, som stod i mitt pojkrum när jag var liten.

Vänta bara tills det gått ungefär en minut och han börjar sjunga som prinsessan Jasmine. Och sen gör värsta duetten med sig själv. Coolt!

Hade långt spånmöte idag om det här bokprojektet jag ska jobba med närmaste tiden. Fy fan, det kan bli så jävlarns bra det här om jag/vi lyckas kanalisera ner allt från hjärnorna till Word. Hur mycket lättare vore inte allt om man bara kunde plugga in en USB-kabel i huvudet och få sidorna att magiskt växa fram och bli precis så bra som föreställer sig dem.
Ska skriva första riktiga kapitlet imorgon. Lite skraj, mycket mycket peppad. Har saknat ett stort projekt, att få spänna de kreativa musklerna. Jag känner mig mer som mig själv än jag gjort på länge.

Gick och fikade med en ganska ny bekantskap direkt efteråt. Herregud, min hjärna skriker efter koma efter att ha försökt hålla jämna steg med två smarta personer i rad.

Jag brukar rygga för böcker som är 1000 sidor långa och har pytteliten text. Har nog faktiskt inte ens påbörjat en sån sen 80-talet, som ju var tegelstenarnas förlovade decennium.
Men nu har jag börjat på Ken Folletts The pillars of the earth, efter att ha fått rekommendationer från flera håll. Lär ju räcka ett tag.

Högalidskyrkan har fått nåt sjukt tacky ljusspel på sina kyrktorn. Det skiftar färg och skimrar. Känns lite som att Maria Montazami fått stajla det.

Jo, jag gillade Avatar. Även om jag ibland satt och undrade om jag kollade på en gammal fantasyplansch från 80-talet eller världens dyraste film. Estetiken är lite... märklig mellan varven.
Men ändå väldigt snygg. Och spännande. Och en rätt mäktig filmupplevelse mellan varven. Men den är för lång. Det spelar ingen roll hur bra en film är. Tre timmar ÄR för långt på bio. Och ändå är ju Avatar en film som man bara måste se på bio.

För övrigt höll jag på att få church giggles under några scener där avatarerna sitter och chantar i grupp och jag föreställde mig hur de skulle brista ut i den här sången tillsammans:



Största bedriften med Avatar är väl att kärleksstoryn i centrum funkar rätt bra, fastän den utspelas mellan två animerade figurer. Var tvungen att kolla upp hur Zoe Saldana, som spelar den kvinnliga huvudrollen, ser ut i verkligheten. Svaret: snygg på det där sättet som originalmedlemmarna man helt glömt bort från Destiny's child förmodligen gjorde.

Skriver en text om Sverige just nu och funderar lite på det här med att "vara svensk".
Att vara svensk är ett diffust begrepp för mig. Jag känner mig som en stockholmare, för jag drömde så länge om att flytta hit och det finns ett Stockholm som är bara mitt. Och jag känner mig som en europé, jag har en klar känsla av vad det är. Kanske för att det också är vad det INTE är – amerikan, asiat, afrikan eller australiensare. Men när jag försöker känna känslan av att vara svensk kommer jag inte längre än till den platta kartbilden.

Jag tror att Stjärnorna på slottet gjort mig lite kär i Kjelle. Gubbhet, liksom. Jag och Anna TS har swoonat i telefon.

Jag: Och så har han verkligen GLIMTEN I ÖGAT, äckligt uttryck jag vet men han HAR ju det!
Anna: Ja, och det jag gillar bäst är att han är den enda som verkligen LYSSNAR på de andra och inte bara lyssnar efter sin tur att få prata.

Jag gav Patsy första säsongen av Damages på dvd som inflyttningspresent-slash-räddning-på-nyårsdagen-present. Han glufsade i sig hela rasket igår. Samtidigt, på andra sidan Västerbron, glupade jag i mig säsong 2.

Rollen som Patty Hewes måste vara det bästa Glenn Close någonsin har gjort. Hon är så briljant i den. Allt hon gör är obehagligt och ändå rörande. Till och med hennes frisyr.
Men allra bäst är hennes blickar. Lager på lager i dem. Omöjliga att tolka.

Jag och Patsy sms:ar om den här bilden från nyår.

Patsy: Bäst är din moderliga blick på Sibel. Ni är ju för söta!
Jag: Moderlig? Jag ser ut som en date rape på väg att hända!
Patsy: Ja, nu när du säger det så ser det faktiskt lite ut som att du väntar på att Rohypnolen ska börja verka...

Det är alltså lördag, men jag känner mig som en gammal dinosaurie idag. Jurassic Matsy. Orkar bara inte gå ut. Fastän det finns folk jag vilken annan dag som helst skulle vilja träffa, väljer jag att ligga kvar i sängen och förvandlas till morgondagens kol, olja och naturgas.
Känns också som att jag vill samla kraft inför veckan som kommer. Ska lämna mina första Aftonbladet-texter i början av veckan, och sen ta tag i nästa bokprojekt.