Mats Strandberg

Jag är just nu helt besatt av tredje säsongen av Rachel Zoe Project. Har just obsessat med LF, en av Sveriges bästa stylister, som älskar serien för att det är det enda program som ger en trovärdig bild av modebranschen.

Det betyder inte att det känns overkligt mellan varven. Det är rakt in bakom kulisserna i de översta lagren av kändisstyling: "Jag vet, vi låter Demi Moore mata en giraff i Alexander McQueen-kläder!" eller "åh nej, Cameron Diaz får inte ha en vit klänning på Oscars-galan för scenen är vit, vad ska vi göra nu?" eller "Naomi ringde just och vill att jag ska ro ihop 90 looks på 72 timmar för den där välgörenhetsvisningen, jag KUNDE bara inte tacka nej!". (Och Naomi är skitläskig när hon är missnöjd, om du någonsin tvivlat på det....) Och så följer kamerorna med när hon träffar sina designerpolare. Det är som att dö och komma till modehimlen.

Jag fascineras av Rachel Zoe. Hon är 100 % kreativitet och passion, 0 % organisationsförmåga. Allt hotar hela tiden att rasa samman och jag kollar med hjärtat i halsgropen (när hjärtat inte håller på att smälta av assistent-Brad). Men till och med när hon håller på att sprängas av stress lyckas hon framstå som lugn och engagerad och översvallande trevlig när hon har möten med designers och uppdragsgivare. Herregud, jag har en del att lära mig där. Jag som har ett primalskrik i ögonen så fort jag blir det minsta stressad.

Här finns en Youtube-kanal med alla avsnitten!