Bästa tv-serien nånsin om modebranschen?
Jag är just nu helt besatt av tredje säsongen av Rachel Zoe Project. Har just obsessat med LF, en av Sveriges bästa stylister, som älskar serien för att det är det enda program som ger en trovärdig bild av modebranschen.
Det betyder inte att det känns overkligt mellan varven. Det är rakt in bakom kulisserna i de översta lagren av kändisstyling: "Jag vet, vi låter Demi Moore mata en giraff i Alexander McQueen-kläder!" eller "åh nej, Cameron Diaz får inte ha en vit klänning på Oscars-galan för scenen är vit, vad ska vi göra nu?" eller "Naomi ringde just och vill att jag ska ro ihop 90 looks på 72 timmar för den där välgörenhetsvisningen, jag KUNDE bara inte tacka nej!". (Och Naomi är skitläskig när hon är missnöjd, om du någonsin tvivlat på det....) Och så följer kamerorna med när hon träffar sina designerpolare. Det är som att dö och komma till modehimlen.
Jag fascineras av Rachel Zoe. Hon är 100 % kreativitet och passion, 0 % organisationsförmåga. Allt hotar hela tiden att rasa samman och jag kollar med hjärtat i halsgropen (när hjärtat inte håller på att smälta av assistent-Brad). Men till och med när hon håller på att sprängas av stress lyckas hon framstå som lugn och engagerad och översvallande trevlig när hon har möten med designers och uppdragsgivare. Herregud, jag har en del att lära mig där. Jag som har ett primalskrik i ögonen så fort jag blir det minsta stressad.
Här finns en Youtube-kanal med alla avsnitten!
Min hälften så gamla idol
Åh, nu finns Pretty Reckless album på Spotify! Och jag gillart!
Taylor Momsen är så fruktansvärt cool och snygg. Kan man ha en 17-årig idol när man är 33? Skit samma, jag har det. Får lite Wendy James-vibbar av henne, särskilt när hon kraxvässjunger "your eyes, your eyes..."
Taylor Momsen är så fruktansvärt cool och snygg. Kan man ha en 17-årig idol när man är 33? Skit samma, jag har det. Får lite Wendy James-vibbar av henne, särskilt när hon kraxvässjunger "your eyes, your eyes..."
Zombie-feber!
Herregud, vad jag längtar till nya Resident Evil-filmen. Nu får vi se Milla (och min Heroes-favorit Ali Larter!) sparka zombiestjärt i värstingvarianten av 3D också. 18 dagar kvar idag.
Och apropå zombies... det här kan nog vara den osexigaste sexleksak jag nånsin sett.
Och apropå zombies... det här kan nog vara den osexigaste sexleksak jag nånsin sett.
Om du tycker synd om dig själv för att det är måndag...
...och det känns så himla JOBBIGT, kolla in det här klippet från kinesiska "Talang", där en ung amputerad kille spelar piano med fötterna.
Att ha tråkigt kan vara det roligaste som finns
Jag har längtat efter en dag som är precis som den här. Gråmulen och intetsägande. Inga planer alls, inga tider att passa, inget jobb. Det är fanimej underbart att ha lite lagom småtråkigt när livet har gått i hög hastighet väldigt länge.
Födelsedagsfest för LF igår på Mälarpaviljongen och sen en sväng till avslutningsfesten för Blacklight, som varit min favoritklubb hela sommmarn. Och sen gick jag och Pär och köpte varsin 7-Eleven-kaffe och satte oss på trappan till det där konstiga Pierrot-cafét på Götgatan och summerade kvällen. Det är lite av vår nya tradition.
Sov till fyra på eftermiddagen idag. Äter godis. Kollar lite halvdålig tv. Slösurfar lite halvengagerat. Älskar det av hela mitt hjärta.
Födelsedagsfest för LF igår på Mälarpaviljongen och sen en sväng till avslutningsfesten för Blacklight, som varit min favoritklubb hela sommmarn. Och sen gick jag och Pär och köpte varsin 7-Eleven-kaffe och satte oss på trappan till det där konstiga Pierrot-cafét på Götgatan och summerade kvällen. Det är lite av vår nya tradition.
Sov till fyra på eftermiddagen idag. Äter godis. Kollar lite halvdålig tv. Slösurfar lite halvengagerat. Älskar det av hela mitt hjärta.
Gud vad skönt, nu behöver man aldrig mer oroa sig för att få rynkor!
Final-fanfar
Har just redigerat färdigt första vändan på finalen av vårt manus.
Fick hjärtklappning. Gåshud. Älskade.
Känner mig helt trygg nu. Det är lång väg kvar tills boken är klar, men nu vet jag att finalen ... åh herregud, finalen! Vi är genier!
Fick hjärtklappning. Gåshud. Älskade.
Känner mig helt trygg nu. Det är lång väg kvar tills boken är klar, men nu vet jag att finalen ... åh herregud, finalen! Vi är genier!
Ibland är det skönt att vara två
Igår sa Sara till mig:
- Vad skönt det är att prata med dig nu när du inte längre låter som om du ligger på botten av ett träsk.
Väldigt roligt sagt och väldigt träffande. Det var ungefär så det kändes för ett par dagar sen. Som om jag skulle drunkna i manuset.
Och när jag tycker något är jobbigt är alltid min första instinkt att bli av med det så fort som möjligt. Så jag försökte tvinga mig igenom manuset. Och mådde skitdåligt.
Jag låg vaken en hel natt och trodde att hjärnan skulle sprängas. Och jag insåg att min "metod" inte skulle fungera.
Istället gjorde jag ett schema för exakt hur många sidor jag ska skriva varje dag fram till deadline nästa vecka. När jag såg det tydligt framför mig insåg jag också att det var fullt möjligt att ta ledigt under helgen och vila hjärnan.
Och vet ni, nu älskar jag manuset igen. Så fort det inte längre var laddat med ångest och stress så såg jag det klart igen.
Jag och Sara har jobbat så intensivt ihop nu att vi börjar bli som en varelse. Eller åtminstone ett mycket strävsamt och mycket gammalt par. Vi pratar om varandra som "vi" och kommer förmodligen att bli väldigt bisarra.
Men vi är så bra på att dra varandra. När den ena slokar så peppar den andra.
- Vad skönt det är att prata med dig nu när du inte längre låter som om du ligger på botten av ett träsk.
Väldigt roligt sagt och väldigt träffande. Det var ungefär så det kändes för ett par dagar sen. Som om jag skulle drunkna i manuset.
Och när jag tycker något är jobbigt är alltid min första instinkt att bli av med det så fort som möjligt. Så jag försökte tvinga mig igenom manuset. Och mådde skitdåligt.
Jag låg vaken en hel natt och trodde att hjärnan skulle sprängas. Och jag insåg att min "metod" inte skulle fungera.
Istället gjorde jag ett schema för exakt hur många sidor jag ska skriva varje dag fram till deadline nästa vecka. När jag såg det tydligt framför mig insåg jag också att det var fullt möjligt att ta ledigt under helgen och vila hjärnan.
Och vet ni, nu älskar jag manuset igen. Så fort det inte längre var laddat med ångest och stress så såg jag det klart igen.
Jag och Sara har jobbat så intensivt ihop nu att vi börjar bli som en varelse. Eller åtminstone ett mycket strävsamt och mycket gammalt par. Vi pratar om varandra som "vi" och kommer förmodligen att bli väldigt bisarra.
Men vi är så bra på att dra varandra. När den ena slokar så peppar den andra.
Säkert! och en av mina första sexfantasier livs levande
Tog en paus från manuset ikväll och gick på skivbolaget Razzias fest. Kände mig skumögd ute i verkligheten. Men jag är så glad att jag gjordet. För Annika Norlin spelade lite låtar från nya Säkert!-skivan. Och herregud, vad jag dör på den kvinnan.
Det finns nåt alldeles magiskt med textförfattare som är så briljanta att man känner fullständigt förtroende för dem, så att en "banal" refrängrad om att "dansa fast mitt hjärta brister" kan bli hur genial och vacker som helst. För "banal" är ju egentligen bara ett skällsord för den rakaste vägen in i hjärteroten.
Det behöver inte krånglas till när man litar på avsändaren, vet att de inte använder klyschor och banaliteter för att de är slöa eller obegåvade utan helt enkelt för att det är just den meningen som passar allra allra bäst just där.
Vi känner varandra litelitegranna och ikväll hälsade vi och jag blev alldeles star struck och började svamla om nåt som säkert var helt obegripligt.
Och sen när jag och Pär gick därifrån så såg vi en skitsnygg kille stå och hänga på Hornsgatan.
Vi kollade på honom, kollade på varandra. Skrek som tonårsflickor inombords.
Det var Tony Ward. Madonnas ex, han i Sex-boken och Justify my love-videon, och allt blev så overkligt när den där personen som spelat huvudrollen i ens första sexfantasier stod där helt livs levande och Pär vad coolast i världen som gick fram och hälsade och bad att få ta en bild med sin kamera.
Jag och Pär tog en öl efteråt och Pärs mobil blev snodd. Med Tony-bilden i sig. Jag får beskriva istället:
Tony är 47 nu men ser ut att vara 30. Han har rätt så långt hår men är själv rätt så kort. Och han var trevlig.
Det såg jag på avstånd, eftersom jag var star struck för andra gången samma kväll och försökte se jätteoberörd ut ett par meter därifrån.
Tröttma på slutspurten
Hade panik hela natten över manuset. Det blir alltid såhär när jag är inne på slutspurten. Det kanske är ren trötthet det handlar om. Men också att jag blir helt blind för texten och inte längre kan se klart VAD DET EGENTLIGEN ÄR.
Blir så trött på karaktärerna. Jag har umgåtts för mycket med dem. Ser bara deras dåliga sidor. De känns gnälliga och störiga och självömkande. "Vaddå din bästa kompis har blivit dödad? Det var ju flera sidor sen. Ryck upp dig för fan!" vill jag skrika åt dem.
Och eftersom jag kan historien utan och innan och baklänges och framlänges glömmer jag helt bort att en scen kan vara urspännande för nån som läser den första gången. De håller ju på att försöka lösa mysteriet tillsammans med karaktärerna. Jag ser bara själva bokstäverna, ser orden, men inte meningen bakom dem.
Gick just tillbaka i bloggen och insåg att jag kände precis likadant när jag skrev Halva liv. Och när jag skrev Halva liv gick jag tillbaka i bloggen och insåg att jag kände precis likadant när jag skrev Bekantas bekanta.
Känns ganska betryggande ändå. Som att dela ångesten med någon som varit med om samma sak och kan berätta att det blir bra till slut.
Blir så trött på karaktärerna. Jag har umgåtts för mycket med dem. Ser bara deras dåliga sidor. De känns gnälliga och störiga och självömkande. "Vaddå din bästa kompis har blivit dödad? Det var ju flera sidor sen. Ryck upp dig för fan!" vill jag skrika åt dem.
Och eftersom jag kan historien utan och innan och baklänges och framlänges glömmer jag helt bort att en scen kan vara urspännande för nån som läser den första gången. De håller ju på att försöka lösa mysteriet tillsammans med karaktärerna. Jag ser bara själva bokstäverna, ser orden, men inte meningen bakom dem.
Gick just tillbaka i bloggen och insåg att jag kände precis likadant när jag skrev Halva liv. Och när jag skrev Halva liv gick jag tillbaka i bloggen och insåg att jag kände precis likadant när jag skrev Bekantas bekanta.
Känns ganska betryggande ändå. Som att dela ångesten med någon som varit med om samma sak och kan berätta att det blir bra till slut.
Längtar till Patti
Är på betydligt bättre humör nu. Ibland är det enda som funkar att få vältra sig i självömkan tills man tröttnar på sig själv.
Nu jobba en stund till, sen smågodis och börja läsa i Patti Smiths biografi om hennes vänskap med Robert Mapplethorpe. Nästa bok som vi ska diskutera i vår bokklubb Kulturkoftorna. Har bara hunnit bläddra i den lite, och redan fastnat med blicken på några passager som gav mig instant gåshud.
Därefter blir det Lauren Conrads första roman...
Nu jobba en stund till, sen smågodis och börja läsa i Patti Smiths biografi om hennes vänskap med Robert Mapplethorpe. Nästa bok som vi ska diskutera i vår bokklubb Kulturkoftorna. Har bara hunnit bläddra i den lite, och redan fastnat med blicken på några passager som gav mig instant gåshud.
Därefter blir det Lauren Conrads första roman...
*gnäll*
Just nu jobbar jag så mycket att jag inte hinner med att ha något liv. Och när jag inte hinner ha något liv blir jobbet liksom för viktigt. Då börjar jag självtvivla och det är ungefär det värsta man kan göra när man ska vara kreativ. Och så tar det dubbelt så mycket tid och energi att jobba. Och så går allt bara runt runt. Och det känns som om livet inte går framåt alls.
Jag vet att det här är en högst övergående period. Om några veckor har jag glömt det här, precis som jag nu glömt att mitt liv inte alltid ser ut såhär. Men ändå. Det är såhär det KÄNNS just nu.
Och när jag blir såhär så blir jag parodiskt självömkande. ALLT blir liksom något jobbigt. Typexempel idag: Konstaterade att jag är rätt så vältränad nuförtin. Blev genast såhär: "Snyft, och jag som bara hade tid att gå ut när jag var världens fetaste människa, nu går jag runt och är snygg OSEDD, helt BORTKASTAT".
Där nånstans bestämde jag mig för att nu får jag fan ta och skärpa mig.
Ska bli så skönt när vi är helt klara med råmanuset och skickar in det till vår fantastiska förläggare nästa vecka. Äntligen kunna diskutera, få feedback, börja tänka framåt, befria sin hjärna.
Jag vet att det här är en högst övergående period. Om några veckor har jag glömt det här, precis som jag nu glömt att mitt liv inte alltid ser ut såhär. Men ändå. Det är såhär det KÄNNS just nu.
Och när jag blir såhär så blir jag parodiskt självömkande. ALLT blir liksom något jobbigt. Typexempel idag: Konstaterade att jag är rätt så vältränad nuförtin. Blev genast såhär: "Snyft, och jag som bara hade tid att gå ut när jag var världens fetaste människa, nu går jag runt och är snygg OSEDD, helt BORTKASTAT".
Där nånstans bestämde jag mig för att nu får jag fan ta och skärpa mig.
Ska bli så skönt när vi är helt klara med råmanuset och skickar in det till vår fantastiska förläggare nästa vecka. Äntligen kunna diskutera, få feedback, börja tänka framåt, befria sin hjärna.
Jag känner mig lurad av familjen Walker
Jag är fortfarande kluven till Brothers & Sisters. Mitt dvd-race har kommit till mitten av säsong 3 nu och jag är definitivt fast i det. Och ändå är det nåt som skaver hela tiden, förutom det jag skrivit om förut.
Jag tror det beror på att jag får en lite äcklig känsla av att ha blivit lurad efter varje avsnitt. Självklart manipuleras man alltid som tittare - eller läsare för den delen. Allt som är fiktivt är en konstruktion. Men det betyder ju inte automatiskt att det inte finns ett äkta engagemang bakom serien, filmen eller boken. Men finns något med B&S som känns ganska kallt beräknande, mitt i allt pastelligt känslogegg. Det är liksom "här ska publiken skratta, här ska de tycka att vi är smarta, och här ska de gråta så för säkerhets skull slänger vi in en baby med leversvikt".
Som ni märker kollar jag mycket på tv just nu. Det är liksom det enda jag orkar när jag jobbar så här mycket. Det fick bli en Amazon-beställning idag på Vampire Diaries, HIMYM säsong 4, Gossip Girl säsong 3 och Dexter säsong 3.
Jag tror det beror på att jag får en lite äcklig känsla av att ha blivit lurad efter varje avsnitt. Självklart manipuleras man alltid som tittare - eller läsare för den delen. Allt som är fiktivt är en konstruktion. Men det betyder ju inte automatiskt att det inte finns ett äkta engagemang bakom serien, filmen eller boken. Men finns något med B&S som känns ganska kallt beräknande, mitt i allt pastelligt känslogegg. Det är liksom "här ska publiken skratta, här ska de tycka att vi är smarta, och här ska de gråta så för säkerhets skull slänger vi in en baby med leversvikt".
Som ni märker kollar jag mycket på tv just nu. Det är liksom det enda jag orkar när jag jobbar så här mycket. Det fick bli en Amazon-beställning idag på Vampire Diaries, HIMYM säsong 4, Gossip Girl säsong 3 och Dexter säsong 3.
Back to reality
Herregud, jag får nästan panik av all bra reality som jag följer just nu. Hur ska jag hinna?
Efter några dagar på landet kastade jag mig ner i soffan och betade av Project Runway (älskar Gretchens design och var tacksam för att hon höll tillbaka i det här avsnittet, för trots alla hennes brister tycker jag att hon är cool och fruktansvärt snygg och jag fick jag nästan ont i magen av hennes sätt att behandla de andra som okunniga undersåtar i förra avsnittet) Scream Queens (är lite kär i programledaren Jamie King), Top Chef (kände sympati för Angelo, det blev så tydligt hur självtvivel kan göra vem som helst till sin egen värsta fiende), Australiens Top Model (äntligen äntligen åkte hon ut, och gud vad jag älskar hon som ser lite ut som Drusilla från Buffy, och den där drag queen-iga designern som fick dem att leka katter var bara för mycket, hatar folk som är imponerade av sig själva för att de är så himla TOKIGA) och Jersey Shore ("The sweetest bitch you'll ever meet" måste verkligen vara en av de vidrigaste personer jag någonsin sett i en dokusåpa. Hon är den enda som jag inte ser några försonande drag hos över huvud taget).
Efter några dagar på landet kastade jag mig ner i soffan och betade av Project Runway (älskar Gretchens design och var tacksam för att hon höll tillbaka i det här avsnittet, för trots alla hennes brister tycker jag att hon är cool och fruktansvärt snygg och jag fick jag nästan ont i magen av hennes sätt att behandla de andra som okunniga undersåtar i förra avsnittet) Scream Queens (är lite kär i programledaren Jamie King), Top Chef (kände sympati för Angelo, det blev så tydligt hur självtvivel kan göra vem som helst till sin egen värsta fiende), Australiens Top Model (äntligen äntligen åkte hon ut, och gud vad jag älskar hon som ser lite ut som Drusilla från Buffy, och den där drag queen-iga designern som fick dem att leka katter var bara för mycket, hatar folk som är imponerade av sig själva för att de är så himla TOKIGA) och Jersey Shore ("The sweetest bitch you'll ever meet" måste verkligen vara en av de vidrigaste personer jag någonsin sett i en dokusåpa. Hon är den enda som jag inte ser några försonande drag hos över huvud taget).
Jag vet redan att jag kommer att lyssna på den här....
...alldeles för många gånger i höst och till slut kräkas på den men just nu älskar jag den
Fyra dygn vid havet
Fyra dygn har jag och Sara suttit och redigerat manus. 386 sidor klara. 150-nånting kvar.
Det känns lite som om huvudet brinner, men det känns så jävla bra det här.
Och trots att vi jobbat så intensivt känns det nästan som om jag varit på lite semester, för vi har varit i hennes familjs fantastiska hus på Dalarö, och vi har suttit på bryggan, ätit god mat hela tin, druckit lite vin på kvällarna, spelat brädspel (är helt besatt av Ticket to ride nu!) och jagat getingar.
Den första bilden är utsikten från rummet som jag satt och jobbade i. Har aldrig känt mig mer som en författare...
Det känns lite som om huvudet brinner, men det känns så jävla bra det här.
Och trots att vi jobbat så intensivt känns det nästan som om jag varit på lite semester, för vi har varit i hennes familjs fantastiska hus på Dalarö, och vi har suttit på bryggan, ätit god mat hela tin, druckit lite vin på kvällarna, spelat brädspel (är helt besatt av Ticket to ride nu!) och jagat getingar.
Den första bilden är utsikten från rummet som jag satt och jobbade i. Har aldrig känt mig mer som en författare...
Hejdå på en stund bara
Nu blir det lite bloggpaus igen!
Så fort jag är klar med Aftonbladet för den här veckan ska jag åka till Dalarö och huset som Saras familj har där. Vi ska sätta oss och jobba intensivt med manuset i några dagar. Gå några promenader och kanske dricka lite vin en kväll. Men framför allt sitta och stirra på våra skärmar.
Åh, idag kom vi på såna fantastiska jävla supersmarta twistar. Det kan verkligen vara så magiskt - ett passande ord i sammanhanget, när vi ju skriver om övernaturligheter - när man har lösa trådar och inser att de faktiskt redan från början var menade att knytas ihop med VARANDRA.
Längtar nu!
Så fort jag är klar med Aftonbladet för den här veckan ska jag åka till Dalarö och huset som Saras familj har där. Vi ska sätta oss och jobba intensivt med manuset i några dagar. Gå några promenader och kanske dricka lite vin en kväll. Men framför allt sitta och stirra på våra skärmar.
Åh, idag kom vi på såna fantastiska jävla supersmarta twistar. Det kan verkligen vara så magiskt - ett passande ord i sammanhanget, när vi ju skriver om övernaturligheter - när man har lösa trådar och inser att de faktiskt redan från början var menade att knytas ihop med VARANDRA.
Längtar nu!
Your love is like a tattoo
Igår kväll, på Mälarpaviljongen, satt vi med våra underarms-tatueringar. Liknar nästan en rebus. Som Pär föreslog: Två strandskator på ett skepp försvinner i Bermuda-triangeln.
Söderpromenad
Ett övergångsställe i Gayville, även kallat SoFo.
Och en mycket mystisk skylt. Smakar latten fisk och isåfall varför, vill man ens veta, och vad är så magiskt med den?
Och en mycket mystisk skylt. Smakar latten fisk och isåfall varför, vill man ens veta, och vad är så magiskt med den?
"Det bästa och vackraste på länge"
Pär vägrade låta mig lämna lägenheten förrän jag sett den här. Han påstod att den är det bästa och vackraste på länge.
Ja. Det är den.
Hypnotiserad.
Och stråkarna! Gåshud!
Ja. Det är den.
Hypnotiserad.
Och stråkarna! Gåshud!
Sommarens sista picnic?
Jag. Pär. Anna.
Brygga.
Nattbad.
Vin.
Ostar.
Prat.
Prat.
Prat.
Älsk.
Brygga.
Nattbad.
Vin.
Ostar.
Prat.
Prat.
Prat.
Älsk.
Palma
Ni kanske minns att jag gav Anna A en resa till valfritt ställe i Europa (tillsammans med mig) i 40-årspresent?
Det verkar bli Palma, nån gång i höst. Nån som har några tips på vad man kan ta sig för där?
Hotelltips emottages också tacksamt.
Det verkar bli Palma, nån gång i höst. Nån som har några tips på vad man kan ta sig för där?
Hotelltips emottages också tacksamt.
Fight the power
Halva eftermiddagen gick åt till att försöka beställa ett nytt ID-kort. Självklart var kvinnan på Nordea en sån där millimeter-människa. Rent bokstavligt. Det måste vara exakt rätt antal millimeter mellan pupill och haka för att det ska bli godkänt. Fick springa fram och tillbaka ett par varv mellan fotografen (nu finns det ju inga automater längre, hej 199 spänn på Expert bara för att få ett skitfult kort taget) och banken. Inget blev bättre av att hon hade precis samma dialekt som kåta Gun i Kvarteret Skatan.
Men resten av dagen har varit alldeles strålande. Och avslutades med R på Street. Lagom många glas vin och nu hem med en påse smågodis och en skräckfilm. Sånt som får mig att älska mitt liv. Trots millimetermänniskor och deras tyranni.
För övrigt blir jag äntligen av med den sista skalken Västerbotten-ost nu. Den får hamna i en skål nudlar. Sen ska jag aldrig mer köpa hem det där beroendeframkallande giftet.
Men resten av dagen har varit alldeles strålande. Och avslutades med R på Street. Lagom många glas vin och nu hem med en påse smågodis och en skräckfilm. Sånt som får mig att älska mitt liv. Trots millimetermänniskor och deras tyranni.
För övrigt blir jag äntligen av med den sista skalken Västerbotten-ost nu. Den får hamna i en skål nudlar. Sen ska jag aldrig mer köpa hem det där beroendeframkallande giftet.
Bästa låten just nu. Snyggaste videon på länge.
Mitt rafflande liv i häpnadsväckande detaljer
Måndagar och tisdagar är alltid helt ägnade åt mitt uppslag i Aftonbladet. Researcha, samla ihop, skriva.
Det är sällan jag ens träffar någon under "Aftonbladet-dagarna". Men man kan ju inte jobba alltför länge i ett sträck, så jag har också hunnit med spännande saker som att:
* Träna styrketräning för första gången sen nån-gång-i-juli. Har nu sån träningsvärk att jag rör mig som en riktigt utdöd gammal dinosaurie.
* Ordvitsat om gaydinosaurier i min Facebook-status ("Mega-sore-ass") och därför hamnat i en diskussion om internaliserad homofobi som jag faktiskt inte alls orkade med.
* Undrat varför jag bara träffar folk jag känner på gymmet såna dagar som jag svettas ovanligt mycket och inte har några linser så att jag har immiga glasögon.
* Ätit ungefär hur mycket Västerbotten-ost som helst. Livsfarligt att ha i kylen. Man vill äta hela tin. På allt. Till allt.
* Tänkt mycket på en person jag tycker väldigt mycket om som inte alls mår bra just nu. Men jag tror att det är den bra sortens må dåligt. Den som behövs, som gör en starkare.
* Vilat hjärnan med Brothers & Sisters mellan varven, som fortfarande pendlar tusen gånger per avsnitt mellan urdåligt och skitbra, men nu är jag fast, så är det bara.
* Spelat patiens på min iPhone i timmar. Jag överdriver inte. Timmar. Enda sättet för mig att lyckas somna numera.
Det är sällan jag ens träffar någon under "Aftonbladet-dagarna". Men man kan ju inte jobba alltför länge i ett sträck, så jag har också hunnit med spännande saker som att:
* Träna styrketräning för första gången sen nån-gång-i-juli. Har nu sån träningsvärk att jag rör mig som en riktigt utdöd gammal dinosaurie.
* Ordvitsat om gaydinosaurier i min Facebook-status ("Mega-sore-ass") och därför hamnat i en diskussion om internaliserad homofobi som jag faktiskt inte alls orkade med.
* Undrat varför jag bara träffar folk jag känner på gymmet såna dagar som jag svettas ovanligt mycket och inte har några linser så att jag har immiga glasögon.
* Ätit ungefär hur mycket Västerbotten-ost som helst. Livsfarligt att ha i kylen. Man vill äta hela tin. På allt. Till allt.
* Tänkt mycket på en person jag tycker väldigt mycket om som inte alls mår bra just nu. Men jag tror att det är den bra sortens må dåligt. Den som behövs, som gör en starkare.
* Vilat hjärnan med Brothers & Sisters mellan varven, som fortfarande pendlar tusen gånger per avsnitt mellan urdåligt och skitbra, men nu är jag fast, så är det bara.
* Spelat patiens på min iPhone i timmar. Jag överdriver inte. Timmar. Enda sättet för mig att lyckas somna numera.
Glass har aldrig verkat godare
En av mina absoluta favorit-dokusåpor är tillbaka!
Herregud, LYCKA! Andra säsongen av Scream Queens har börjat i USA!
Upplägget är så fantastiskt - som ett Top Model, men tjejerna tävlar om en roll som blodigt offer i nästa Saw-film.
Mmmmm. Tack till Sara för tipset.
Nu hoppas jag bara på en ny säsong av Mr Romance också....
Upplägget är så fantastiskt - som ett Top Model, men tjejerna tävlar om en roll som blodigt offer i nästa Saw-film.
Mmmmm. Tack till Sara för tipset.
Nu hoppas jag bara på en ny säsong av Mr Romance också....
Klysch-parad
Herregud, jag och Pär såg "Flickan från ovan"-filmen idag. Vilket frireligöst jävla DRAVEL de har gjort filmen till. Älskar boken. Men allvarligt, det här var ju sinnessjukt dåligt.
Värst var alla scenerna i "himlen". Himlen är tydligen CGI-animerad av nån som gillar pastellpaletten. Och gått en kvällskurs i konst och tycker sig ha nya fräscha idéer.
"Mmmm, vi sätter en klocka i månen. Och en ros som vissnar och sen blir levande igen, det känns nytt och spännande."
Och hela filmen är pinsamt överlastad med den enklaste sortens SYMBOLIK (ja, med versaler, här finns inget subtilt). "Och hörni, vi ska visa att mormor är en sån där fräsig free spirit-tant, så hon sopar grejer under mattan rent bokstavligt och hon kan såklart inte använda en tvättmaskin och det blir lödder i hela tvättstugan och hon börjar dansa i löddret, kul! Och sen ska vi visa att den där tjejen gillade sport, hon kommer till himlen med en boll under armen, och den där andra tjejen får hålla i en blockflöjt, då fattar man på en gång vad hon var för typ i livet, smart!"
Hur förklarar man sin kärlek till Anna Thunman Sköld på tyska?
Jag har just svarat på ett mail från översättaren som gör den tyska översättningen av Halva liv. Hon känner ju inte till vissa begrepp och somliga frågor var lättare att svara på än andra.
"Myggjagare" och "Sibylla-kiosk" var urenkla.
"Punschveranda" och "kårhus" var förvånansvärt knepiga att förklara.
Men allra svårast var mitt tack till Anna Thunman Sköld, som jag kallar för "Biffen till min Banan, leran till min långhalm, Jugge till min Nalle". Haha. Jag hittade på en helt ny motivation istället för att ens försöka...
UPDATE - THIS JUST IN!
Myggjagare heter Schnellfickschuhe på tyska. "Snabbknullskor". Hahaha!
"Myggjagare" och "Sibylla-kiosk" var urenkla.
"Punschveranda" och "kårhus" var förvånansvärt knepiga att förklara.
Men allra svårast var mitt tack till Anna Thunman Sköld, som jag kallar för "Biffen till min Banan, leran till min långhalm, Jugge till min Nalle". Haha. Jag hittade på en helt ny motivation istället för att ens försöka...
UPDATE - THIS JUST IN!
Myggjagare heter Schnellfickschuhe på tyska. "Snabbknullskor". Hahaha!
Ett bröllop som var alldeles overkligt galet storslaget härligt fint
Jag har varit på årets bröllop i helgen. Kanske inte det kungliga, men väl en deckardrottnings. Det var galet Hollywoodskt.
Har ingen riktig kläm på hur mycket man får berätta och hur mycket bilder man får visa. Ska kolla det. Men jag kan ju avslöja att bröllopstårtan inte alls var en bröllopstårta utan ett tårtformat berg av små bakelser.
Lite smågrejer jag tror jag kan säga:
Brudparet marscherade ut till tonerna av Black Eyed Peas "I gotta feeling". Stort pluspoäng.
Orup är snyggare än någonsin. Fattar inte hur han gör.
Övernattning på slott. Åskvädret gjorde att det kändes som att vara med i en riktigt pampig skräckfilm. Sängarna hade sådär perfekt prasselpösiga täcken.
Jag dansade som en galning till "Summer of 69" och "Living on a prayer". Inte ofta jag får chansen till det.
Det fanns goodie-bags på rummen med bl a champagne, cigarr, choklad och sexleksak.
40-something födelsedagskalas
Var på födelsedagskalas idag för Åsa, som är nykär och nyförlovad och lycklig. Och jag blev så smittad. Vill också vara nykär. Vill också berätta om "hur vi träffades" och ba "nej berätta du, du gör det så mycket bättre".
Åh. Det var fint hörni.
Åh. Det var fint hörni.
Början till slutet
Jag och Sara börjar närma oss slutet på råmanuset till den första boken i vår ungdomstrilogi!
Just nu har jag lite ledigt medan Sara skriver de sista av "sina" kapitel.
Sara är så smart, ni fattar inte. Hade aldrig kunnat skriva en sån här bok ensam. För det är sanslöst mycket att hålla reda på.
För det första är det sammanlagt 10 karaktärer som alla har olika personligheter och vardagsbekymmer och viljor.
För det andra har vi skapat en helt egen värld - alltså, trilogin utspelar sig i en vanlig svensk småstad men eftersom det handlar om övernaturliga saker och magi, så har vi satt regler för hur allt sådant fungerar, som vi måste se till att följa till punkt och pricka.
För det tredje är det ju bara den första boken i en trilogi, så vi måste försöka hitta en balans mellan att avslöja lagom mycket i den första boken, så att det känns som om den håller ihop, men ändå inte ge alla svar på en gång. Vi planterar saker i den första boken som man kommer att förstå på riktigt först i de sista kapitlen i den sista boken. Älskar sånt!
Hörni, jag tror det här kan bli riktigt, riktigt bra. Jag är så jävla glad över det här projektet.
Just nu har jag lite ledigt medan Sara skriver de sista av "sina" kapitel.
Sara är så smart, ni fattar inte. Hade aldrig kunnat skriva en sån här bok ensam. För det är sanslöst mycket att hålla reda på.
För det första är det sammanlagt 10 karaktärer som alla har olika personligheter och vardagsbekymmer och viljor.
För det andra har vi skapat en helt egen värld - alltså, trilogin utspelar sig i en vanlig svensk småstad men eftersom det handlar om övernaturliga saker och magi, så har vi satt regler för hur allt sådant fungerar, som vi måste se till att följa till punkt och pricka.
För det tredje är det ju bara den första boken i en trilogi, så vi måste försöka hitta en balans mellan att avslöja lagom mycket i den första boken, så att det känns som om den håller ihop, men ändå inte ge alla svar på en gång. Vi planterar saker i den första boken som man kommer att förstå på riktigt först i de sista kapitlen i den sista boken. Älskar sånt!
Hörni, jag tror det här kan bli riktigt, riktigt bra. Jag är så jävla glad över det här projektet.
Park life
Fikade med en kollega idag som jag respekterar och gillar jättemycket. Vi skämtade om att alkisarna såg ut att ha det så skönt i solen i parken intill. En låg på rygg i gruset med en helt gigantisk vit fullmåneformad mage och en Explorer-flaska i näven. Faktum är att det såg rätt behagligt ut. Sen kom en till alkis och bad oss ringa 112, för det var hans bror som låg där och han kunde inte få liv i honom. Hej dåligt samvete för vårt skämt.
Polisen kom efter ungefär en halvtimme. Då hade alkisen redan vaknat och tagit sig några klunkar till.
Polisen kom efter ungefär en halvtimme. Då hade alkisen redan vaknat och tagit sig några klunkar till.
Post-Pride-prosit
Jaha, det var ju typiskt. Hade en strålande ledig dag. Gick och tränade. Städade. Lagade mat till Pär för första gången någonsin under hela vår vänskap (en zucchinisoppa med dubbel dos västerbottenost i, plus surdegsbröd med lite röror till).
Vi kollade A Single Man och grinade lite.
Och så bara *poff* sa det, så blev jag förkyld.
Vi kollade A Single Man och grinade lite.
Och så bara *poff* sa det, så blev jag förkyld.
Kom just ihåg en av mina bästa sägningar of all time
Jag brukar inte vara så snabbtänkt men den här är jag faktiskt helt nöjd med.
Träffade ett maniskt Mariah Carey-fan från USA i söndags.
Han: Mariah is EVERYTHING! She is like the UNIVERSE!
Jag: Well, she EXPANDS.
Träffade ett maniskt Mariah Carey-fan från USA i söndags.
Han: Mariah is EVERYTHING! She is like the UNIVERSE!
Jag: Well, she EXPANDS.
Såhär blev min nya träningslista (alla finns på Spotify)
Taio Cruz: Dynamite
Esmée Denters feat Justn Timberlake: Love Dealer
Beyoncé: Green light (Freemasons-mixen)
Scissor Sisters: Fire with fire (Digital Dog-mixen)
Katy Perry feat Snoop Dogg: California Gurls (SKÄMS MEN ÄLSKAR)
KeSha: Your love is my drug
Lil Wayne feat Nicki Minaj: Knockout
Lolene: Sexy people (Jason Nevins-mixen)
Deadmau5: Ghosts 'n' stuff
Deadmau5: Strobe
Tamia: Stranger in my house (Thunderpuss-mixen)
Uffie feat Pharrell: Add SUV (Armand van Helden-mixen)
Robyn: Dancing on my own (Buzz Junkies-mixen)
Kelly Rowland: Commander
Kelis: Brave
Kelis: Home
Kanye West: Power
Kylie: All the lovers (Michael Woods-mixen)
Rui Da Silva: Touch me
Lady Gaga på blodigt allvar
ÄLSKAR bloggen The Gaga Stigmata.
Som är en enda lång och pågående konstnärlig och kulturell analys av allt Lady Gaga har för sig.
*nerdgasm*
Tips på bra musik att springa till?
Idag tränade jag ordentligt för första gången på ett par veckor. Och jag trodde att jag skulle kräkas upp en lunga eller två. Herreminje.
Behöver tips på bra låtar till löpbandet. Nu nu nu!
Några av mina favoriter just nu (börjar av nån anledning på K allihop):
Kelis: Brave
Kelis: Home
Kylie: All the lovers (Michael Woods-remixen)
Kanye West: Power
Kelly Rowland: Commander (David Guetta-remixen)
Behöver tips på bra låtar till löpbandet. Nu nu nu!
Några av mina favoriter just nu (börjar av nån anledning på K allihop):
Kelis: Brave
Kelis: Home
Kylie: All the lovers (Michael Woods-remixen)
Kanye West: Power
Kelly Rowland: Commander (David Guetta-remixen)
Patricias dörrvakter
En risig grej på Patricia, som ju är ett gayställe på söndagar, som hände igår:
För att komma upp på övre däck (där alla vill vara på sommaren, för man kan röka och det är utomhus och man kan se solen gå upp över vattnet) måste man stå i kö. Varje gång. Det brukar ta typ en kvart.
Det finns ingen toalett där uppe, så om du måste gå och kissa - trist, du måste ställa dig i kön igen sen.
Ni fattar. Den här kön är ett gissel.
Och igår blev jag så jävla arg, för jag stod i den där kön för andra gången. Framför mig står två snygga, rätt packade tjejer. De snackar piercings med kövakten som ser helt sjukt upphetsad ut, de tar av sig sina toppar (en av dem slänger den andras topp överbord) och är helt tihi-iga. Och de blir förbisläppta. På ett gayställe. Och en annan vakt kommer fram till kövakten och ba "höhö, de var ju fett söta".
Och jag ville ju upp till mina vänner, så jag sa ingenting. För jag hade ju knappast fått komma upp om jag börjat gaffla.
Det är så synd, för Patricia är ett rätt kul ställe om man är på rätt humör, men de är kända för att ha vissa riktigt urusla vakter. Ni vet den där typen som lever upp till alla nidbilder om dörrvakter.
En kompis till mig blev inte insläppt förra året för att han hade kamouflage-brallor. Vakten ba "Nä, det är vårdad klädsel".
NÄR har ni sett VÅRDAT KLÄDDA människor på Patricia-söndagar?
För att komma upp på övre däck (där alla vill vara på sommaren, för man kan röka och det är utomhus och man kan se solen gå upp över vattnet) måste man stå i kö. Varje gång. Det brukar ta typ en kvart.
Det finns ingen toalett där uppe, så om du måste gå och kissa - trist, du måste ställa dig i kön igen sen.
Ni fattar. Den här kön är ett gissel.
Och igår blev jag så jävla arg, för jag stod i den där kön för andra gången. Framför mig står två snygga, rätt packade tjejer. De snackar piercings med kövakten som ser helt sjukt upphetsad ut, de tar av sig sina toppar (en av dem slänger den andras topp överbord) och är helt tihi-iga. Och de blir förbisläppta. På ett gayställe. Och en annan vakt kommer fram till kövakten och ba "höhö, de var ju fett söta".
Och jag ville ju upp till mina vänner, så jag sa ingenting. För jag hade ju knappast fått komma upp om jag börjat gaffla.
Det är så synd, för Patricia är ett rätt kul ställe om man är på rätt humör, men de är kända för att ha vissa riktigt urusla vakter. Ni vet den där typen som lever upp till alla nidbilder om dörrvakter.
En kompis till mig blev inte insläppt förra året för att han hade kamouflage-brallor. Vakten ba "Nä, det är vårdad klädsel".
NÄR har ni sett VÅRDAT KLÄDDA människor på Patricia-söndagar?
Äntligen måndag!
Gick all in sista kvällen på Pride och tog en helkväll på Patricia.
Halv sex i morse satt jag och Pär och kacklade ikapp med måsarna utanför McDonald's.
Hade fruktansvärt roligt igår. Men jag känner en viss lättnad över att Pride är över. Vardag! Regn! Yay!
Halv sex i morse satt jag och Pär och kacklade ikapp med måsarna utanför McDonald's.
Hade fruktansvärt roligt igår. Men jag känner en viss lättnad över att Pride är över. Vardag! Regn! Yay!
*nerdgasm*
Jag hoppas alla som läser min blogg har fattat att Australiens Top Model är tusen gånger bättre än den amerikanska (vars enda spänningsmoment numera ligger i: När ska Miss Tyra få sitt ultimata breakdown och självantända?). Den nya säsongen har just börjat och ja. Den. Håller. Stilen. Med råge.
Så sitter jag på Patricia och käkar middag med ett skönt gäng av gamla och nya vänner och bekanta och pratar med en kvinna som visar sig vara KUSIN med Priscilla, som har modellagenturen som AusNTM-deltagarna tävlar om att få ett kontrakt med!
Det här är som om ett Star Wars-fan skulle hamna vid samma bord som George Lucas kusin ungefär.
Så sitter jag på Patricia och käkar middag med ett skönt gäng av gamla och nya vänner och bekanta och pratar med en kvinna som visar sig vara KUSIN med Priscilla, som har modellagenturen som AusNTM-deltagarna tävlar om att få ett kontrakt med!
Det här är som om ett Star Wars-fan skulle hamna vid samma bord som George Lucas kusin ungefär.