Mats Strandberg

Det var alltså riktigt kul i Mariestad. Lokala bokhandeln stod för det fina arrangemanget och fyllde Mariestads teater, två gånger, med bokslukare. ÄLSKAR att böcker kan engagera så många. Besökarna fick kolla på Henrik Fexeus, Camilla Läckberg, kocken och kokboksförfattaren Jacob Wismar, Kristina Appelqvist som just gjort debut med sin första deckare, och så Karin Alfredsson. Och mig då.

Ni fattar inte hur stort det är för mig, det här med att jag lyckats hålla föredrag. Är väldigt mallig men mest chockad över att det gick så bra. Mitt tal är väldigt personligt och lågmält och jag var rädd att det skulle vara urtråkigt för alla som inte visste vem jag var - särskilt som Henrik, Camilla och Jacob är mästerliga publikdomptörer som fick teatergolvet att gunga av garv - men fanimej, det funkade. Folk lyssnade. Flera kom fram efteråt och sa att mitt tal var "modigt", jag tänker aldrig på det som modigt att prata om personliga saker, eftersom jag inte har några problem med det, men jag blev glad.

Henrik och Camilla känner jag ju sedan tidigare, och herreminje, vad jag är glad att de var med på just den här resan. De var så otroligt snälla och peppande. Camilla är sån expert på att få allt att kännas lugnt. Vet inte hur hon gör det, kanske för att hon är så "självklar". Precis innan vi gick in i salongen väste hon: "Jag har videokameran med mig så om du spyr så lägger jag ut det på Youtube på en gång." Haha, det är svårt att förklara, men det var liksom precis rätt sak att höra just då.

De andra var också fantastiskt sköna personer. Jag och Karin fick skjuts med Jacob hem i hans hoummus-doftande bil. Det visade sig att jag och Karin hade flera gemensamma bekanta - har gått i samma gymnasieklass som hennes son, och har varit på fest i hennes hus - och märkligt nog känner hon faktiskt också dottern till de äldre personer som är förebilder till Viola och Billy och Viktor i Halva liv. Hej liten värld.