Mats Strandberg

Det är till en present. Behöver ju kanske inte vara på LV-nivå men fina.

Sköna gamla Cagney och Lacey-skådisarna Tyne Daly och Sharon Gless är med i Graham Nortons talkshow och gör ett practical joke på en damtoalett.
Älskar den sköna tjejen som inte kan sluta skratta. Herregud, att folk går därifrån! Jag hade stannat kvar för att få garva mer!

Det verkar vara nåt särskilt med pubar. Igår fick jag en urskön beer buzz på bara ett par öl. Det kanske är alla mörka träslag som gör det?

Läser i tidningen Grazia om Cringe Nights. Nya stand-up, eller kanske karaoke. Eller offentlig skämsterapi. Amatörer går upp på scenen och läser pinsamma partier ur gamla dagböcker inför publik.

Tror det är hur bra och renande som helst.
Så nu utmanar jag alla som läser min blogg att citera ett riktigt skämmigt stycke ur era dagböcker. Antingen bland Kommentarer, eller lägga ut det på era bloggar (men lämna en länk här också).
Vore så jävla roligt!

Här är ett riktigt riktigt jobbigt avsnitt ur mina dagböcker, jag har just fyllt 15.

Jag är helt säker på att D är bög, för ibland tittar han på mig på ett helt speciellt sätt och han står helt nära när vi pratar. Jag VET ATT JAG INTE INBILLAR MIG.
Jag fattar såklart att han inte vågar visa allt PÅ EN GÅNG. Nu är frågan bara vad jag ska göra för att saker och ting ska gå lite snabbare. Jag är ju OCKSÅ feg men borde visa mer tillbaka. Eller mindre kanske för jag vill inte skrämma bort honom.
HATAR ATT VARA BÖG. Jag vet ju att alla redan misstänker mig så nu har jag dessutom ljugit ihop en skitjobbig historia om när jag var i Bjursås sist. Jag sade till alla att jag varit helt full och spytt på en tjej men hon tyckte synd om mig och det slutade med att jag hånglade med hennes tjejkompis. Hur sjukt är inte det?
Nu vill jag ju såklart inte att någon ska fatta att jag ljuger men samtidigt vill jag inte att D ska tro på det. Men hur lätt är det att ljuga så att alla tror på det utom just han? Undrar om han skulle förstå VARFÖR jag ljuger så mycket om han förstod ATT jag ljuger överhuvudtaget.

ÄLSKAR när maffiga kören kommer in. Det svänger. Får mig dessutom att tänka på en person jag gillar.

...är de här bisarra brickorna.

Parisiska takåsar utanför Ulfs köksfönster.

Allt med Paris känns liksom lite magiskt. Som att vara i en filmkuliss. Varje scen känns laddad med möjligheter.

Fem på morgonen på en efterfest i Paris kände jag mig tvungen att prova ett par såna där Louis Vuitton-kaninöron. De var inte så snygga på mig heller, men garanterat det dyraste jag nånsin haft på huvudet.

Jag och Pär käkade chokladtårta till frukost på min födelsedag, och fiket vi gick till har den här fantastiska Alice i Underlandet-väggmålningen. Riktigt nikotingul var den också. Sjukt snygg.

Gjorde den idag på underarmen. Älskar den.



Den här lille gynnaren lever ofta i homosexulla relationer och äter helst ostron. Den är med andra ord JAG. Eller mitt totemdjur.
Strandskata är det svenska namnet och det passar ju också mig bra...

Har just kommit hem från Paris. Satan vad jag har shoppat. Från Mykita-solglasögon till Miss Piggy-sockerskål, från sneakers och stövlar till bisarrt dyra doftljus som luktar lite tjära och lite majbrasa. Jag märker hur jag dragits mot alla tröjor som är stickade och signalerar pojkvänsämne. Jag har druckit vin under shoppingturerna och rökt på uteserveringar på nätterna.
Och jag älsk älsk mina vänner. Kommer mer rapporter och lite bilder men nu måste jag verkligen sova...

Nu är det packpanik och jobba-undan-stress inför Paris-flyget imorgon.
Så jag pausar bloggen nu. Hörs efter helgen. Förhoppningsvis har jag mycket kul att berätta då.
Ha en skön helg, sockergrisar!

På torsdag morgon åker jag till Paris. Där över helgen. Ska fira min födelsedag. Det var bara nåt jag kom på att jag måste göra. Och så ville Sewer följa med. Och sen Sasa. Och P&U.
Är så jävla glad. Sewer har fixat lägenhet åt oss mitt i stan, en liten en - men i etage. Oj vad vi ska dricka skumpa och cigga där. Oj vad vi ska sitta på en skön parisisk krog och skåla in mitt nya år. När jag tänker på Paris nu ser det ut som i filmen Ratatouille.
Det här blir tredje gången jag är i Paris, men första gången jag är där med ett fruttis-posse. Och det bästa är att Sewer, P och U bott där i olika omgångar, så de kan stan. Och Sasa vet var alla sköna vintageshoppar ligger.
Jag är så otålig att jag faktiskt knappt står ut. Vill sitta på planet nuuuuuuuuu.

Åtminstone när det är en uppföljare på sköna parodin på Svenska Hollywoodfruar från Robins. Älskar.
"Nu är jag en apelsin."
Älskar!

Men vaffan, Final Destination 4 har redan gått ner från bio! Jag och Thunis skulle äntligen ha kommit iväg och sett den ikväll, men tji fick vi.
Kan det vara så att Upp lagt beslag på alla 3D-salonger?
BITTERT. Den var säkert kass men jag hade ändå sett fram emot den...



Såg Tidsresenärens hustru istället. Hm. Nä. Gillar både Eric Bana och Rachel McAdams men den var rätt trist. Kunde jag skulle jag resa tillbaka några timmar i tiden och gå på den där Bruce Willis-och-robotar-rullen istället.
Har faktiskt aldrig varit med om att så många lämnat en salong. Så dålig var den dock inte, bara långtråkig.

Har skrivit om Dead set förut, men nu har jag just fått P & U att gilla serien och blev själv pepp på att se om den.

Det är alltså en brittisk serie i fem avsnitt, med världens bästa idé: en zombieepidemi bryter ut i England, och (nästan) de enda som undgår smittan är de som sitter isolerade i Big Brother-huset.

Det är kul, det är smart, och det är framför allt riktigt jävla läskigt och gore-geggigt. Jag köpte den på dvd för typ sextio spänn på Amazon. Rekommenderar den. Verkligen.

Tillbringade söndagskvällen med Chuck Palahnuiks bok Snuff. Själva ramhandlingen är en porrfilmsinspelning där bedagade porrdrottningen Cassie Wright ska kröna sin karriär med att slå världsrekordet i gangbang. Bokens fyra olika berättarjag är Sheila, som sköter ruljansen bakom kulisserna, och man nummer 72, 137 och 600.

Chuck är en av mina favvoförfattare och det finns bra grejer här, men de drunknar i överflödiga skämt och en pubertal förtjusning över att få frossa i porr. Det är PRECIS samma känsla som när Jonas Åkerlund gör ÄNNU en porrflirtande video. Till slut blir det ungefär lika kul som ramsan i rubriken.

Promenerade på Långholmen med kusin Johanna och guddotter Juni. Gick hem och mös i soffan.

Hade middag igår. Pär och Ulf kom hem till mig med råvarorna och Pär lagade maten. Haha, jag är så sjukt smart.
Jag hjälpte till, såklart. Det var lite som när man var liten och lagade mat med mamma: "Vad ska jag göra nu? Är det här bra? Nu då?"
Sen hade vi popquiz och dansade disco hela natten lång.

Är fruktansvärt bakis idag och måste jobba. Dör.
Men först ska jag lägga mig i sängen och läsa, med resterna av gårdagens Pavlova. Det är alltså en chokladmarängbotten, helt seg och smarrig, med grädde och bär och olika chokladsorter ovanpå. Såhär fin var det igår.

Fått en sån där helt överjordiskt fantastiskt god nyhet men får inte säga nåt. JAG DÖR.

Har just kommit hem från en skön middag på Spisa hos Göken med Patsy och Roseleaf. Den sistnämnda får Margareta Ribbing att framstå som en slusk och berättade ikväll om den ryslige person som ställt fram värmeljus på matbordet. På matbordet: endast kandelabrar och liknande. Allt annat går bort.
Så nu vet ni.

Det var alltså riktigt kul i Mariestad. Lokala bokhandeln stod för det fina arrangemanget och fyllde Mariestads teater, två gånger, med bokslukare. ÄLSKAR att böcker kan engagera så många. Besökarna fick kolla på Henrik Fexeus, Camilla Läckberg, kocken och kokboksförfattaren Jacob Wismar, Kristina Appelqvist som just gjort debut med sin första deckare, och så Karin Alfredsson. Och mig då.

Ni fattar inte hur stort det är för mig, det här med att jag lyckats hålla föredrag. Är väldigt mallig men mest chockad över att det gick så bra. Mitt tal är väldigt personligt och lågmält och jag var rädd att det skulle vara urtråkigt för alla som inte visste vem jag var - särskilt som Henrik, Camilla och Jacob är mästerliga publikdomptörer som fick teatergolvet att gunga av garv - men fanimej, det funkade. Folk lyssnade. Flera kom fram efteråt och sa att mitt tal var "modigt", jag tänker aldrig på det som modigt att prata om personliga saker, eftersom jag inte har några problem med det, men jag blev glad.

Henrik och Camilla känner jag ju sedan tidigare, och herreminje, vad jag är glad att de var med på just den här resan. De var så otroligt snälla och peppande. Camilla är sån expert på att få allt att kännas lugnt. Vet inte hur hon gör det, kanske för att hon är så "självklar". Precis innan vi gick in i salongen väste hon: "Jag har videokameran med mig så om du spyr så lägger jag ut det på Youtube på en gång." Haha, det är svårt att förklara, men det var liksom precis rätt sak att höra just då.

De andra var också fantastiskt sköna personer. Jag och Karin fick skjuts med Jacob hem i hans hoummus-doftande bil. Det visade sig att jag och Karin hade flera gemensamma bekanta - har gått i samma gymnasieklass som hennes son, och har varit på fest i hennes hus - och märkligt nog känner hon faktiskt också dottern till de äldre personer som är förebilder till Viola och Billy och Viktor i Halva liv. Hej liten värld.

Det här är väldigt kul och ganska äckligt. Kolla hundens glada min precis i början av klippet, han vet att han snart ska tokjucka.



Det här är antingen lite äckligt eller gulligt, beroende på ens inställning till bebisar. Hur som helst är det VÄLDIGT roligt. Helt rädd för sin egen fis. Moahahaha.

Jag har just kommit hem från Mariestad, där jag alltså höll mina första föredrag någonsin. Och jag inte bara överlevde, jag var dessutom rätt bra på det.
Det var lite som karaoken. Livrädd innan, värsta fobin, nu vill jag göra det IGEN.
Hade riktigt roligt, både kul att möta läsare och att möta andra författare. Och övervinna sina egna rädslor. Skriver mer sen - nu ska jag packa upp och sen gå och käka.

...som "tillhör" en fiktiv tonårstjej som jag vill skriva om. Gillar henne jättemycket.
Det här är vad hon (och därför jag) lyssnar på just nu:

spotify:user:soffpotatis:playlist:4ZPqfmU93KAgGmJGK4Fcbz

Spelade igår. Jag är grym varannnan gång, och varannan gång blir det bara bajs av alltihopa.
Och ibland har jag sån där osannolik tur, och då låtsas jag att det var meningen och välplanerat och hur proffsigt gjort som helst.

Klart det blir orimliga förväntningar på en ny Joss Whedon-serie, och när Dollhouse hade premiär var det blandade reaktioner i bekantskapskretsen.
Alltså sänktes mina egna förväntningar medan jag idogt väntade på att dvd-boxen skulle släppas i europeisk utgåva. Nu är jag halvvägs klar med första säsongen och jag måste säga att jag gillade den skarpt redan från start - och gillar den mer och mer. Snart snudd på älskar.

Okej, jag har grav Anka-överdos, men det här är ju faktiskt helt briljant.



Jag är så löjlig förresten, jag hade tyckt att det var mycket roligare att följa programmet om det varit lite "underground". Så fort hela svenska folket hakade på kändes det lite tråkigare. Jag har inte ens sett de tre sista avsnitten.
Det var förresten en kompis till mig som kom på programformatet. Gissa om han är poppis på jobbet.

Hurra, lyckades backtracka vart de tagit vägen under fredagsnatten. Hade glömt kvar dem på Tennstopet där vi käkade middag...

Gud, jag går fortfarande och liksom fysiskt duckar när jag får flashbacks till fredagsnatten.
Jag menar, det kan inte varit en vacker syn när jag stod och försökte yla med i Jenny from the block - fastän jag var alldeles för full för att ens prata.

Den där fördomen om att bögar har så god smak.... HAHAHAHA. I Stockholm är det de straighta männen som har god smak och är snygga. Och det här klippet är ganska representativt för fruttismodet:

Gillade aldrig Boyzone, faktum är att jag hatade dem ganska intensivt (Love me for a reason-videon!), men känns ju helt konstigt att Stephen Gately just dött under, som det brukar heta, mystiska omständigheter, på Mallorca. Han var lika gammal som jag.

Och så ploppar det upp Google-annonser för hotell på Mallorca när man kollar nyhetsklippen på Youtube. Det gör inte att det känns mindre konstigt. Typ "åk dit och dö du med, 33 år och allt".

Herreguuuuud. Ta bort den här baksmällan!
Men gårdagskvällen började stillsamt nog. Var på Nobelmuséet - det var premiär för utställningen med Galileos teleskop (ärligt talat, jag fattar det stora men när jag ställs inför såna grejer blir jag mest liksom "jaha, det ser verkligen gammalt ut.") som min kompis Ulf ljussatt.





Vi drack vin i filmvisningsrummet och jag började experimentera med kameran... (haha, jag är så töntig)





Sen gick vi till invigningen av butiken Jascha Loves Designista, som Ulf också gjort ljusdesignen till, kolla snyggt:





De hade Penguin-koppar! Köpte tre stycken. Fina.



Gick och käkade middag och bestämde oss för att sjunga karaoke sen. Jag fick panik, men ville göra det, just för att det är min stora fobi i livet. Chockterapi. Med massa sprit. Massa, MASSA sprit.
Och såklart blev jag besatt och ville inte släppa micken på hela kvällen. Jag och Pär var värsta mästarna på Paula Abdul-låtar. Tyckte vi då i alla fall. Herreguuuud jag dör. Dör.





Och sådär höll det på. I timmar. Spritnotan var på flera tusen, jag tappade bort kassen med Penguin-koppar och idag vill jag bara primalskrika. Men jag har för ont i halsen för det. Av nattens skrik och yl.
Men kul hade vi. Sjukt kul.

På med dansskorna bara.

Hm, har ursvårt för Paolo Coelho, älskar Sarah Michelle Gellar. Kärleken vinner. Klart jag måste gå och se Veronika bestämmer sig för att dö. Premiär om några veckor.

Ur Vi 5 i Aftonbladet, om Anna Anka:



Stackars Janne, som ständigt besväras av attackflator och feministlesbianer.
(snodde bilden från Kristians Facebook-wall)

Var på releasefesten för Bokhoras nya tidning Album. Här är jag med den allra blondaste bokhoran, Jessica.



Gick dit med Sara BE. Som hade en t-shirt med Chucky på. Ville slita den av na och springa.

Sen gick jag med Anderssonskan på stand up på Southside. Helt okej, men vi var trötta, segade och småfnissade över några mellanöl.

Var på väg hem till J med lite mat och juice - han har svinis - för att sen gå hem till mig och däcka, när jag pratade med P&U. Gick förbi där en sväng. Bästa lilla gänget. Kolla det här bordet så förstår ni stämningen.



Och det var på väg hem som livet förvandlades till en romantisk komedi.
Tyvärr inte den härliga slutscenen, utan det tokroligt-sorgliga partiet i mitten av filmen:
Gick hem i regnet (check), papperskassen med min mat gick sönder (check), försökte stanna taxibilar men ingen saktade in, tappade bara mat som jag nu bar i famnen (check och dubbelcheck) och mina mockaskor gick sönder (check).

LFS skickar alltid så störda klipp till mig. Undrar om han vet att den här ungen är precis som jag var.
Fet, lillgammal och fjollig. Och drama queen.
Vänta, det kanske fortfarande är sån jag är?

Kom äntligen på det nu. Det bara *smack*.
Fick ju en tatuering i present av Linda och Josefin, med bokad tid och allt.
Nu ni. Nu vet jag vad det blir också. Har till och med hittat foton att visa tatueraren. Den 26 oktober smäller det till på underarmen. Är så satans sprallig att jag knappt vet vart jag ska ta vägen.
Och jag tänker INTE berätta förrän det är klart, så det så.

Sasa kan göra konstiga saker med sina fingrar. Urläskigt. Och lite spännande.

Ska nu iväg på min andra coachträff på förlaget - hålla tal, bli filmad, kolla på det, ångest - och direkt efter det kommer jag, inte helt torr under armarna, att åka till Kulturhuset.

Så alltså, 18-20, samtal om chicklitt och kvinnlig vänskap i litteratur, som bokcirklar.se fixar. Det är jag, litteraturvetaren Maria Nilson, som har skrivit om genren, och Sophie Ribbing från tidningen Vi Läser.
På Ekoteket, plan 2.

Har jobbat med vad jag hoppas ska bli mitt nästa projekt tillsammans med en god vän. Det kommer bli så jävla bra, om det blir av. Vi var tvungna att skåla i champagne så fort vi skickat iväg dokumentet till De Som Bestämmer.
Håll tummarna.

Fick just den här bilden av LFS på Facebook.
PRECIS vad han längtade efter, Mariah. Påminner lite om när Silvstedt sa det där om att hon "matat hemlösa med handen". Eller när Carola skänkte bort nån CD-skiva med sig själv till Stockholms hemlösa. De ba "toppen, om jag bara haft en cd-spelare. Och ett hem att ha den i."

Börjar numera varje morgon med en kopp te ur min nya fina mugg. Älskar serien med omslagstryck från gamla Penguin-utgåvor. Måste börja samla.

På onsdag klockan 18-20 kommer jag att vara med i ett samtal på Kulturhuset som bokcirklar.se anordnar. Vi ska prata chicklitt och kvinnlig vänskap i litteraturen. Så slink gärna förbi! Bara att komma och dricka lite kaffe och lyssna på oss.

Och den 14 oktober kommer jag och ett gäng författare - bland andra Camilla Läckberg och Henrik Fexeus - att åka ner till Mariestad för att ha två framträdanden på Bokia, Österlånggatan 13. Vi håller varsitt föredrag och signerar böcker. Biljetterna har just släppts.

Ovan: Sasa och Sewer festar på ballong.
Nedan: Sasa och jag festar på balkong.



Fest hos fina paret M och C igår. Lägenhetsfester ÄR det bästa som finns.

Det är så konstigt. Ibland när jag kommer hem tycker jag att det luktar torrfoder i lägenheten. Fräscht.

Stefan fyllde år och fyllde en lånad lägenhet med hembakta efterrrätter, gayintelligentian och litteratin. Bland andra Martina Lowden, som jag sneglade störögt på. Mer interaktion än så blev det inte, fick tyvärr smarthetskomplex och vågade inte säga nåt.



Till vänster: tantkoppar!
Till höger: Jag och födelsedagsbarnet. För att bilder tagna långt underifrån ALLTID är så smickrande.

På riktigt. I alla fall för oss 70-talister. Ååååh, vilken förväntan som följde med den här klämkäcka (och låååånga) låten!

Den är ju briljant!

Gått på releasefest för tidningen Mums. Det är sköna gänget bakom klubben Mums-mums som gjort tidning. (Jag är med på ett litet hörn och skriver ett småporrigt ode till mysbyxan)
Faaaaan. Vill vill vill gå. (lägger mig ner, skriker, dunkar nävar och sparkar fötter i golvet)

Är det bara jag som blir galen på honom? Urk, han hör inte hemma i Gossip Girl, han är som ett sånt där äckligt präktospöke från serier som Ensamma hemma eller Sjunde himlen. Ska vara "god" men blir bara skenhelig och smygsjälvisk.

Den här förkylningen börjar bli psykande nu. Är det svinis som slagit klövarna i mig? Jag vet inte. Men jag börjar få lappsjuka här uppe på fjärde våningen. Plus att jag kollar på Gossip girl och dess osannolika intriger så intensivt att jag börjar bli helt paranoid över alla mina relationer där ute.

Men jag vill vara FRISK NU. Har ett sjukt inspirerande projekt framför mig och vill sätta igång! Dör av att inte kunna berätta nåt. Om allt bara går i lås så är ni de första som får veta det.

Timo får ursäkta, men det här är den skönaste Sugababes-cover jag vet.

Äntligen har mtv.com lagt ut säsongspremiärerna av The Hills och The City. The Hills känns som ett tuggummi som tappat smaken för länge länge sen. Helt ospännande.
Men The City verkar däremot rusta upp för en riktigt bra säsong. Whitney har längre ben än nånsin och är precis lika för-snäll-för-sin-värld som krävs för att hamna i jobbiga situationer. Och Olivia är helt osannolik. Enda minuset: Nytillskottet Roxy verkar vara en jobbig Angelina Jolie-wannabe som inte ens lyckas bli en blek Megan Fox-ripoff. Men hon kan nog ta sig.
Och ja, det är uppenbart castat: det kan ju knappast vara en slump att båda arbetsplatserna - ELLE och People's Revolution - nu har varsin ond/god-konstellation. Men spela roll. Det blir dubbelt så mycket drama den här säsongen med två såna konstellationer. Heja The City.