Mats Strandberg

Får besök från Irland idag. På med guidemössan. Ska bli urkul. Hörs efter helgen.

Men ÅH jag skulle ju sova var det meningen. Och så började jag kolla nya säsongen av Australiens Top Model.
Skitbra, precis som deras senaste säsonger. Tjejerna är ursnygga och karaktärerna sätter sig genast. Och det finns nåt mysigt tryggt med formatet. Det är så välbekant och skönt. Man vet precis hur det är upplagt, som att varje avsnitt börjar med att den som nästan åkte ut förra avsnittet säger att hon VERKLIGEN INSETT ATT DET ÄR EN TÄVLING NU.

QX hade cocktailparty på Mälarpaviljongen ikväll. Caroline af Ugglas spelade. Sjukt trevligt. Snygga människor. Det blir en bra sommar det här.

Inspirerad av Anders Sewerinsons Facebook-status gick jag igenom Pet Shop Boys backkatalog på Spotify medan jag storstädade mig svettig. Och återupptäckte den här låten, som kan vara bland det bästa de gjort, fast den aldrig dyker upp när man pratar om gamla PSB-favoriter.

Köpte en billig skitdeo i Spanien som luktar svett redan när man sätter på den. Tantsvett. Sådär östrogenspruteskarp svett. Helst.

Anna TS påstår att hon och hennes vänner blivit resistenta mot vissa deodoranter när de använt dem för länge. Kommentar på det?

Hade möte med min redaktör John om typsnitt och baksidestexter till nya boken. Han vägrar vara med på bild, men här är hans händer (och om du vänder på datorn får du en liten tjyvkik på mitt nya omslag, hehe). 



Vy från Bonniers terrass, där vi satt och spånade. Fint. Alla möten borde ske sommartid, utomhus, på terrasser.



John har just börjat kolla på Veronica Mars och är hooked. Det var svårt att sluta prata om det. Mest för mig.

Sommaren börjar ta sig! Äntligen.

1. Åker till Smögen med tre finfina vänner i augusti. Hyrd stuga. Skaldjur, saltvatten, Alfapet, pocketböcker och rosévin på agendan.

2. Ska gå på den extrainsatta Britney-konserten i juli. Pär satt och ruvade framför datorn när biljetterna släpptes och har fixat ståplats. Satan vad jag ska skutta runt!

Sökte efter Pet Shop Boys urbraiga nya singel "Love etc" och snubblade över det här tidstypiska klippet där en "härligt avslappnad" Stina Dabrowski bestämmer sig för att intervjua dem i tvättstugan. Chris manglar.

Idag sitter jag och väntar på nån som ska komma och inspektera ventilationen i lägenheten. "Någon gång mellan 9 och 18". Helst.
Har ingen mjölk till kaffet hemma. Äckligt.

Men vad faaaaan. Det slutade ju bara. Poff.
Inte ens en storslagen cliffhanger utan bara ett helt vanligt avsnitt kändes det som.

Började kolla extramaterialet, där de har pitchen till vad som skulle blivit säsong 4. Den utspelar sig fyra år senare, och Veronica har just börjat jobba på FBI. Och det såg ut som om det hade kunnat bli hur bra som helst.

Saknar henne redan. Måste vänta ett litet tag, sen kan jag nog börja om från början igen. Och sen hoppas på att filmen blir av! Den skrivs ju åtminstone nu!!!

Ps: Piz var tusen gånger hetare än Logan, väl?

Ps2: Älskar alltid bakgrundsmaterial där man får känslan av att de som är jobbar med en serie har kul på jobbet.

Mimmi Pigg-prickiga flamencoskor. Urgulligt. Älskar köpa presenter till na.

Inatt, i en munktröja med Andy Warhol-bananer.
Skrev just som Facebookstatus att jag må vara en tonåring två på natten, men aldrig två på eftermiddagen dan därpå.

Älskade bästaste DJ Anders Sewerinson. Just dance, gonna be okay.

Josefin ringde och väckte mig vid tolvrycket. Hon hade blivit bjuden till matinéföreställningen av Henrik Schyfferts föreställning om 90-talet.
Så jag masar mig ut, glad och pepp och lite illamående, för att kolla in den med henne. Klockan 15 ska den börja. Vi ses fem i. Vid Rival.
Inte en människa där.
Panik. Runtringning. Får reda på att det är på Cirkus. Kastar oss in i en taxi. Livrädda för att behöva tränga oss in på nån av de främre raderna och bli föremål för skämt från scenen...

Men allt gick bra. Vi missade bara några minuter i början. Och fick urbra platser som var lätta att komma åt osedda.
Och showen är så jävla bra. Inte bara skrattpoänger utan faktiskt riktigt tänkvärt (ett ord som jag är rätt säker på att 90-talets Schyffert skulle hata).
Jag känner att jag gillar Schyffert ännu lite mer nu. Tror att han är en extremt skön person som man lätt som en plätt skulle kunna dricka öl med och inte få slut på samtalsämnen.

Showen sänds direkt i SVT ikväll, kolla på den om ni är hemma!

hänger numera på väggen. Blir glad.

Har haft en liten impromptu-middags-fest. Mina kära vänner gick just. En av dem var J. Mindre än ett år sen vi gjorde slut. Nu kan vi vara vänner. Prata om våra dejter. Ha kul ihop.
Hade aldrig kunnat tro att det var möjligt för bara några månader sen.

Gick förbi den här skylten på Ringvägen. Livsfarligt.

...24 little hours...

Okej, nyss surade jag över att vara tillbaka i verkligheten.
Sen fikade jag med en vän. Och sen en till. Och sen gick jag ut en sväng till Torget med ännu en.
Och nu älskar jag verkligheten igen.

Bannemig, det är kvalité på mina vänner = det är kvalité på mina relationer med dem = det finns god kvalité i mitt liv.

Dessutom har en ny DJ börjat spela på Torget, Jeanette, och hon hade med sig sjukt bra musik.



Tyvärr är det inte direkt nån kvalité på min mobilkamera, eftersom den inte har nån blixt. Det här var det bästa jag kunde återkomma. Till vänster: jag och Mästerkatten sitter och röker utanför Torget. Till höger: DJ Jeanette. Skitbra mix på listpop.

Ett av de bästa inköpen på Kanarieöarna. Älskar runda tändare. Känns så skönt sjuttissunkiga.

Såhär såg jag i princip ut i två veckor i sträck under semestern. Full, brun och lycklig.
Men solbrännan har redan börjat tona bort och låtsasvärlden har ersatts av den grå vardagen. Allt känns skittråkigt. Helt opepp. Det är som det där skämtet om han som går i för trånga skor en hel dag bara för att det är så skönt att ta av dem när dagen är slut. Fast tvärtom. Jag borde sluta ha kul, det blir ju bara mer tråkigt när det roliga är slut sen.
Och jag är nästan inte ironisk.

Okej, om ni tänkt köpa lite böcker till semestern så passa på 28 maj, Sveriges enda renodlade hbt-förlag Normal behöver ert stöd. Här är info:

Som ni vet så behöver vårt älskade Normal vårt stöd i dessa dagar. De behöver stöd i alla former och på alla sätt vi kan så därför är vi några stycken som arrar en bokdag och stödfest. Sprid detta vidare som du aldrig spridit någonting förut! Bokshoppa och stödfesta för Normal Förlags överlevnad torsdagen den 28 maj.

Dagtid 15-19: Normal Förlag, Åsögatan 174 T-Medborgarplatsen.
Böcker till försäljning. Billigt, signerat och uppläst.

Kvällstid 19-01: Strand, Hornstullstrand T-Hornstull
Säljer, läser, signerar, spelar, talar, dansar och sjunger gör:
Birgitta Stenberg
Tasso Stafilidis
Idyll
Tiina Rosenberg
Annika Lanz
Diamond Daggers
Jenny Gabrielsson Mare
Ann-Charlotte Alvefors
Asynja Gray
Helene Delilah
Oventenskapsakademien
Malinda Flodman
Caroline Giertz
Pjotr
Annika Hamrud
fler namn tillkommer varje dag..

Inträde: Donera det du kan!

1. Jag är urbra på att hålla mig kvar på en mekanisk tjur.



2. Jag och Pär kan göra det här tricket med armarna, vilket vi var ensamma om i sällskapet (jag var tyvärr lite för fokuserad på att göra en "spexig" min, dessutom samma min som på bilden ovan, men jag är lika bra som Pär på det här, jag lovar!)

Går igenom lite partykort från Maspalomas. Det skiljer en flaska champagne mellan de här bilderna på Pär.

Sophie Ellis Bextor är nästan alltid bra och bara titeln på nya låten är genialisk. Älskar hennes röst. Älskar hennes blasé tonfall. Älskar hennes urbrittiska uttal.



Och så låten som jag och Pär stod och dansade texten till minst tre gånger per kväll på Kanarieöarna. Min stora hatgrupp Pussycat dolls har gjort min stora favoritlåt just nu. Jai Ho från Slumdog millionaire-soundtracket. (Fast de första kvällarna trodde jag att de sjöng "jail ho", haha)

Ja, vi gillade ju helt klart kaktusdrugan bäst. Urhärlig. Vi beskådade hela paraden från vägkanten med varsin mugg sangria.

Första dan på semestern kände jag tydligt att jag inte orkade hålla på med min rockabilly light-frisyr varje dag. Särskilt inte med allt badande i havet, som förvandlar mitt hår till en storslagen yvig Svinto-kaskad. Så jag lät Pär raka mig i badrummet på hotellet.
'


Och efteråt såg det ut som om nån slaktat en Yorkshire-terrier i vårt handfat.



Senare samma kväll. Jag tog till flaskan och kände mig rätt het till slut.

Jag erkänner, jag har en motvillig fascination för den här kvinnan. Ena stunden tror jag att hon är skitsmart som driver med bilden av sig själv. Nästa stund tror jag att hon är ännu mer korkad än sin offentliga persona.

Framför allt är jag fascinerad av fenomenet Paris Hilton, som säger så mycket om vår tid. Och kanske säger det allra mest att hon nu vill försöka omdana sin image.

Den här dokumentären ska tydligen sändas på MTV i sommar. Och den ser spännande ut. Får rysningar av klippet i slutet, där en liten Paris blir påhejad av någon att posera. Det kanske säger allt. Eller så är det precis vad Paris vill att vi ska tro.

Lägenheten är städad. Hon som lånar den medan jag är borta kommer att snooza mellan lakan som luktar Havsbris, enligt sköljmedelsflaskan. Väskan är packad med somriga kläder, snusstock och korsordstidningar och böcker.

Har vi nät i lägenheten så uppdaterar jag nån gång ibland, men jag tänkte koppla av och ur så mycket som möjligt de här två veckorna.
Ha det finfint, allihopa.