Mats Strandberg

Icke-vegetarianer brukar ibland undra varför jag som vegetarian håller på och äter "låtsaskött". Ungefär som om det var SMAKEN på kött jag tog avstånd från.
Jag gillar att det kommer fler och fler bra vego-produkter. Att äta kött lockar mig aldrig egentligen (det luktar dessutom skitäckligt när man inte ätit det på 17 år) men jag kan sakna allt runtomkring. Som potatis, sås och vinbärsgelé liksom.
Idag hittade jag vegatarisk "bacon" på Konsum. Ska försöka hitta ett riktigt kick-ass-recept på pasta carbonara nu. Yum.

Middag hos Totte och Elvis ikväll. Elvis gjorde tårta till efterrätt. Fast det stora mästerverket tillverkade hon och Totte för drygt ett år sen. Hon heter Miranda och låter som en mogwai, man smälter.

Är fruktansvärt bakis idag men det är faktiskt helt okej. Det var liksom värt det.
Har haft långt möte med mina agenter idag för att prata lite idéer inför släppet av min nästa bok i augusti. Det är faktiskt skitspännande, både de och förlaget tror verkligen på den. Och solen har skinit, jag har beställt Veronica Mars säsong 2 och fått tag på en billig lägenhet på Kanarieöarna till vår resa dit i maj. Så på det hela taget är det en bra dag.

Det enda smolket i bägaren: i min hjärna går just nu på repeat "FADER ABRAHAM FADER ABRAHAM FYRA SÖNER HADE ABRAHAM OCH DE DRACK OCH ÅT OCH DE ÅT OCH DRACK OCH SÅ GJORDE DE SÅHÄR EN TVÅ TRE FYR"
Sen kan jag inget mer så det är bara de här raderna om och om igen. Vaddå "gjorde de så här"? Vad gjorde de? Nån som vet? Jag blir galen!

Har gått igenom fler gamla album och hittat lite bilder från gymnasietiden, när jag var nyinflyttad i Stockholm, bodde ensam för första gången och tyckte jag var jävligt cool. Mina damer och herrar, ett smakprov.



Observera hemmablonderingen som blev nåt slags labradorfärg. Jag måste anta att jag lyssnar på en houseremix på Kylie Minogue. Garanterat är att jag luktar Gaultierparfym på en km avstånd.



Så här snygg var jag väl för det mesta dan efter. Gissa vad jag har på mig? En kycklinggul HERRBODY från Björn Borg! Shit vad flott den kändes. Det var ju BJÖRN BORG!



Jag och fina, fina Camille har just lärt känna varandra i skolan. Hon var en arg, sexstrejkande vegan som lyssnade på Ebba Grön. Vårt första grupparbete tillsammans var att vi gjorde en musikvideo till Die Mauer. Hahahahahaha.



Såhär såg jag och mina vänner ut på en skolfest. Jag hade rosa badbyxor, skjorta och flygvapenjacka. Och en kanin. Min kompis Annika hade mig i koppel. Ni fattar hur speciella vi var allihop.



Vad kunde egentligen vara hetare än att röka på bild?



Jo: att röka på bild iförd badbyxorna igen, tillsammans med mammas gamla fuskpäls.

Var på pressvisning av rysaren The Uninvited. Det är en remake på Tale of two sisters (som jag tyckte var en enormt överskattad asiatisk skräckfilm, fast det tycker jag ju å andra sidan om alla asiatiska skäckfilmer). Faktum är att The Uninvited var nånstans mittemellan helt okej och ganska bra. Den hade en fiffig twist på slutet som jag gillade och jag hoppade till några gånger.
Fast det är en typisk söndags-dvd.

Jamen yum, Josh Holloway. Snyggast i tv-rutan.
Ändå tröttnade jag på Lost ganska snabbt, tror det var säsong 2. Slutade kolla.
De flesta verkar överens om att ja, serien hade en lång svacka, men att den lyckades komma ur den - och det med råge. Nu är mina vänner helt besatta. Jag har fattat att jag missar nåt stort.
Så min fråga är: Hur länge är det egentligen dåligt? Är det värt besväret att genomlida det? Om det här skulle bli mitt nästa dvd-inköp så antar jag nästan att Lost-mytologin är så komplicerad att man inte kan hoppa direkt in i det bra.

Cilla gjorde en Bree och ställde sig och bakade semlor fettisdagen till ära.



Som självklart blev sjukt goda. Är de små får man ta två.



Och sen kollade vi på Den rätte för Rosing. Herreguuuuuud!



Det var något djupt masochistiskt med att se det här programmet. Gränsen är hårfin mellan smärta och njutning. Ibland gjorde det alldeles för ont och ändå ville vi ha mer. Joker-munnen! Kung Fu-mannen! Herreguuuuud. Jag skulle aldrig klarat av att se själv.

Trängdes på Åhléns (inget kul), Akademibokhandeln (bäst utbud som vanligt), NK (som istället för en rea-avd kör 40% på hela sortimentet, skitbra!), Hedengrens (meh, sådär) och Hallongrottan (inte så mycket reaböcker men klart annorlunda urval. Köpte bla en arab-kurd-bög-kärleks-roman, En man två världar, som jag hört ska vara fin, synd att den fått så töntigt omslag bara).

Mina föräldrars hund heter Dogglas. Den är totalt ouppfostrad. När barn och gamla tanter hälsar på mina föräldrar måste pappa sitta och hålla honom krampaktigt i kopplet, för han hoppar på folk av ren glädje. Han väger massor. Pappa svettas men vägrar ta emot mina printade-från-nätet-hunduppfostringsråd.
Dogglas vägrar också äta själv. Pappa sitter och MATAR honom med hundmat. Varje dag.
Plus att Dogglas alltid bajsar precis där man inte vill att han ska göra det, typ grannars garageuppfarter. Han bajsar som en stor fet Texas-bo efter en all-you-can-eat-buffe. Det är äckligt.
Ändå gillar jag honom. Han är bäst.

Men nu fan ringde de från sjukhuset och sa att mammas operation gått bra. Dårå.
Shit, jag är så jävla trött nu.

Men vad fan kan de bara ringa från sjukhuset och säga att mammas operation har gått bra då eller?

Gick igenom lite gamla fotoalbum hos föräldrarna och insåg att mina topp tre-favoritsysslor är desamma som för 25 år sen:

Mamma är sjuk igen och blir inlagd ikväll. Jag måste stanna en natt till hos dem och ta hand om hunden medan pappa är där och hjälper till.
Det ska inte vara något farligt den här gången, vad vi vet.
Har väldigt blandade känslor nu, som jag lämnar utanför bloggen, men maktlöshet ligger på topp fem.

Jag undrar om ni är lika peppade på bokrean som jag! Tänkte bara tipsa om att mina böcker, de inbundna varianterna, kommer att vara med på rean. Sjukt billiga.

Var på Aftonbladet igår och tog ny bylinebild, men tydligen ser jag lite väl bister ut och måste kanske ta om bilderna.
Jag hatar att le på bild. Jag blir skrynklig. Som ett kärleksbarn till Anders Lundin och en shar-pei.

Jag tror kylskåpet avslöjar ens verkliga ålder.
I min kyl har jag linsvätska, en flaska ketchup och ett paket Bregott.
När man är vuxen har man kylen full med mat. Som går att kombinera till olika maträtter.

Och när man är gammal som mina föräldrar är kylen proppfull med mat som blivit gammal. De handlar fortfarande hem mat som om de hade fyra barn att mätta. Resultatet är att allt hinner bli gammalt. Man får lusläsa på alla förpackningar, så att man inte stoppar i sig några oliver som gick ut 2002. Brukar rensa ur deras kyl ibland och slänga allt gammalt, men på nåt mystiskt sätt kommer det tillbaka saker från förra millenniet.

JätteJÄTTEHOOKED nu.

Jeeeez. Jag är helt HOOKED.

Quasimodo gick på QX-mingel och mötte Mian Lodalen.

Vi har roligare än man kan tro av Annas sura uppsyn. Eftersom jag vinner.

Hemma  hos T igår som hade köpt Tracys hämnd på dvd. En av de bästa av de där härligt svulstiga 80s-miniserierna. Vi tänkte kolla en stund bara för nostalgins skull. Och blev helt fast. Gick inte att sluta titta.

Tracy var precis lika snygg som jag tyckte på 80-talet (fast en del peruker, som den ovan, hade man ju kunnat klara sig utan).
Tom Berenger var också lika snygg som jag mindes men såg oroväckande kort ut.
Och jag tyckte själva serien höll måttet. I och för sig - det är omöjligt att skilja på nostalgi och kvalitet i det här fallet.

En sak som måste sägas till tantsnuskets försvar: det kanske inte är så realistiskt alla gånger, men fy satan vad välbyggda deras historier är. De är som små fiffiga urverk, helt vattentäta. Beundransvärt.

Släpade med mig Juliette Lewis-kopian och såg The Unborn på bio. Det var en halv salong med tonåringar, plus vi pensionärer.



Grejen är att jag hatar folk som är högljudda på bio, förutom när det är en skräckfilm på duken. Då blir det istället en extra krydda att vara omgiven av tonårsbrudar som kvider, skriker och fnissar hysteriskt.
Det är fascinerande med tonåringar. Jag tror faktiskt att det är omöjligt för dem att hålla inne med minsta tanke som passerar deras hjärna. Därav utrop som: "KOLLA HON LÄSER COSMOPOLITAN" eller "MEN TITTA HUVUDET ÄR JU UPP OCH NER!".



Filmen? Meh. 2 M av 5 möjliga. En typisk dvd-film.

Okej, jag hade tänkt att jobba idag. Men det är svårt när man har nya smarriga tidningar.
Å andra sidan: det är ju mitt jobb att veta vad som står i de där tidningarna. Att läsa dem ÄR ju att jobba. Typ.

Fick just hem den: To kill a mockingbird, av Harper Lee. En modern klassiker den här gången, alltså. Har varit nyfiken på den ända sen jag såg båda filmerna om Capote som kom för ett par år sen (den med Daniel Craig, som fick minst uppmärksamhet, var faktiskt bättre tycker jag). Harper Lee var ju Capotes väninna, och det sunda förnuftets (ohörda) röst.

Jamen fatta! Bara den där spegelglas-randen i mitten är ju skönt scifi. Men sen har de dessutom EN RÖD LJUSSLINGA på baksidan, i överkant. Måste gå till nån (fast vem?) som kan laga den först bara.
Köpte dem på Judits herr, direkt ur näven på en östeuropeisk tant som kom med en kasse full med grejer som hon ville lämna in.

En bekant från utelivet har jagat mig ett par dagar och jag fattade inte att det var nån brådska med det hela. Idag fick vi tag på varandra och han bara "ja, och så på lördag då."
Tydligen hade vi stött på varandra i fredagsnatten bestämt att vi skulle DJ-battla på en klubb. Jesus. Ångest. Hade totalt förträngt och kan dessutom inte. Det är uppskjutet till den 28:e nu. Det är dock en skitbra grej, berättar mer när jag vet mer.

Åtminstone ser det ut så. Men det är ju så tråkig grej att köpa ny.

Shit, jag har verkligen hamnat i en deppar-dipp idag. Första Alla hjärtans dag som singel känns inte alltför lockande. Gick genom stan på vägen till tandläkaren (bara det är ju sådär halvpeppande) och överallt överallt reklam reklam för klyschiga chokladaskar och fula underkläder med spets.

Jag får panik av mig själv. Jag har fortfarande inte lyckats anpassa mig till min nya ekonomi. Och med "nya" menar jag att jag inte fattat vad min nya lägenhet kostar och hur mycket dyrare det är att vara singel... pengarna bara försvinner ut i tomma rymden och jag fattar aldrig vart de tagit vägen. Jag tror minst en gång i månaden att några nättjyvar varit inne och länsat kontot. Sen går jag in på internetbanken och nosar runt och inser att jag verkligen har NOLL ekonomiskt sinne. Det finns inga tjyvar att skylla på.

Toppen. Louise på UIP vet hur pepp jag är på Friday the 13th, så jag fick den här trevliga lilla lådan av henne i present. Jasons hockeymask ligger i den (hoppas han inte kommer hit på fredag för att reclaima den) och när man öppnar locket kommer det där typiska tscch tsccch tschhh-hah hah hah-väset.

Känner mig så otroligt mätt på paparazzibilder på kändisar. Antingen är tidningarna fulla med bilder där de ser så vanliga ut som möjligt, eller också är det skittråkiga, leende pressbilder framför nån enfärgad jävla fond.
Jag gillar att se bekanta ansikten förvandlas. Se svulstiga, påkostade plåtningar. Fotokonst med stjärnor som motiv. Större än teater, galnare än cirkus. Men framför allt kändisarna själva, stajlade till oigenkännelighet, utfläkta över glossig sida efter glossig sida. Som i V, W, Vanity Fair och Pop. Som till och med svenska tidningar försökte göra förr i världen.

Började veckan med ett morgonbesök hos revisorn. Skulle egentligen varit där i fredags men missade tiden. Han var väldigt sträng då. Som en lärare man tycker om och råkat göra besviken.
Har ingen aning om hur min ekonomi ser ut just nu, efter lägenhetsaffärer och annat under 2008. Det är lite Bingolotto-feeling på det hela. Mindre festligt var att gå igenom alla papper som hade just med lägenheten och banklånen att göra. Blev påmind om all ångest i höstas och fick kallsvettningar längs ryggen.

Nämligen att för en kort stund få Melodifestivalen att kännas som nåt att ta på allvar, nåt som handlade om artisteri och som fick svida till lite i en förhärdad lördagssjäl. Det var så fint, hon var så cool, har haft skitsvårt för henne förut men det var som om allt jag störde mig på förut plötsligt föll på plats och blev nåt bra. Empirisk studie från Pärs partaj igår: av 4 personer fick 2 en tår i ögat.

Annars var ju den brunetten-i-Alcazars rumpa också ohyggligt imponerande.

Gick till Slick igår. Drack lite vin hos Pär innan. Josefin kom förbi, älskar när ens vänner äntligen träffas och de gillar varandra lika mycket som man tycker att de borde.



En handfull bröst! Josefins kille hade hittat en tändare med en inbyggd tuttbilds-projicering. Till mig! Jag tror det är den bästa presenten ever.



In i dimman! De har rökrum på Slick. Även kallat gaskammaren. Det är för vidrigt till och med för mig. Till höger: nåt slags försök att fånga Lützendimman på bild.



Ah, korvmojen på Zinken på vägen hem. Fast den gigantiska pommesfritespåsegubbe som håller vakt utanför är helt läskig. Han äter ju av sig själv. Autokannibalism?

Okej, jag fattar varför Kiefer Sutherland-rysaren Mirrors fått kass kritik. Han spelar i princip Jack Bauer, fast nu jagar han spöken i speglar. Dialogen är riktigt yxig. Idén är rätt fånig. Och det är några CGI-spöken på slutet som inte är så snygga.



Men faktum är att jag gillar den. Jag kanske var överkänslig just nu, men faktum är att jag blev skiträdd ett antal gånger (den finns i 2 versioner på dvdn, jag såg den unrated, vet inte hur stor skillnaden är mot bioversionen). Har lite problem med speglar just nu. Och det finns några riktigt smaskiga dödsfall i filmen om man som jag, av nån outgrundlig anledning, gillar sånt.


Om vi bortser från ord som "kvalitet" och bara ser till hur skraj jag blev så får den definitivt fyra bajsbyxor av fem möjliga.

Har tusen saker i huvudet idag, omöjligt att fokusera på en sak i taget. Hatar det. Istället för att jobba sitter jag bara och refreshar mejlen och idiotsurfar.
Jag svarar ALLTID på mejl så fort jag läst dem men det verkar som om jag är undantag. Vad är då poängen med att mejlen uppfanns? Jag har till och med slutat sms:a för det är att lämna över makten till folk som inte svarar. Vissa kan man lika gärna skicka brevduvor till. Eller röksignaler. Mmmm, rök. Borde börja röka på dagarna igen, det är gott. Och enkelt att fokusera på.

Men KAN det bli lite mindre slaskigt NU så att jag kan ha mina nya Vans på kvällens begivenheter?

Var just i videobutiken och fick syn på den här garanterat kassa filmen med Robert DeNiro och Al Pacino. Och hur lik är inte DeNiro James Gandolfini (alltså Tony Soprano) på omslaget?



Det blev Hellboy II och Mirrors jag gick hem med.

När de är snabba är de faktiskt snabba. SVT kommer visa Jacob Frösséns dokumentär om Olle Ljungström redan nu i februari. Och okej, den heter inte In bed with, men det är lite samma upplägg.

Saxat ur pressmeddelandet:

Jacob Frössén filmade större delen av filmen själv. Det var en medveten tanke eftersom det var viktigt att känna att det inte fanns ett filmteam bakom kameran och i kulisserna. Resultatet blev att han och Olle kom varandra väldigt nära under filmandet, något som sätter sin prägel på filmen. Frössén väjer inte för att skildra Olles liv med sjukdomar och missbruk, men det blir heller aldrig spekulativt. Filmen är en närgången men respektfull skildring av en ofta klarsynt och resonerande Olle Ljungström, men också om karriären, tidigare bandmedlemmar och vänner som valt en annan väg och en mamma som oroar sig för sonens självförbrännande livsstil.

SVT2 fredag 27 februari 2009 kl 20.00: K special: En film om Olle Ljungström

Fick just veta att Bekantas bekanta-pocketen sålt silver nu (över 30 000 ex) och kommer att få en Silverpocket på den årliga galan i mars. Det känns så fint så ni fattar inte.
Måste smälta nyheten, kan inte skriva nåt vettigt just nu. Hörde jag "skål"?

När tar den här vinterjäveln SLUT?
Fick tulpaner av Anna T (jag SA ju att hon är en idealisk äkta man) så det är lite vårfeeling framför fönstret, men utanför... burr. Vintern är okej fram till 2 januari. Sen är den helt poänglös och borde genast vara slut.

Och PS: om ni tycker att det här var ett tantigt inlägg om tulpaner, så skulle ni bara veta att jag igår gick och köpte matjesill och åt med gräddfil och potäter. Sen öppnade jag nya numret av Bra Korsord. Som jag prenumererar på.

Såg nyligen Milk, den kommande filmen där Sean Penn spelar USA:s första öppet homosexuella folkvalda politiker. James Franco är hans fina fina pojkvän. Gus van Sant har regisserat.
Visst, det blir lite historielektion mellan varven, som det nästan alltid blir med biografifilmer. Men jag grinade på slutet, inte bara över det personliga livsödet Milk utan också över hur tacksamma jag och andra västvärldsfruttisar ska vara för den där medborgarrättsrörelsen som gjorde så stora framsteg på så kort tid, inspirerade andra att orka kämpa.

Det är inte ens bara en gaypryl. Ibland är det skönt att bli påmind om att saker kan förändras snabbt till det bättre, trots att motståndet  verkar omöjligt stort från början.

Men åååh, vill ju belöna mig själv för den avklarade korrläsningen med ett nytt avsnitt av The City. Kom igen MTV, lägg ut det på hemsidan nu! Vad är klockan därborta?

Den här veckan ska jag korrläsa min krönikesamling, som kommer snart, snart!
Gick och köpte mig en skrivare och Anna T fick hjälpa mig med det tekniska som vanligt. Hon är en sån idealisk äkta man.
Min skrivare är så fin och så tyst. Det var till och med kul att skriva ut mitt skattekonto.

Fatta vad jag vill ha den här tavlan som hänger på Copacabana. En reklamaffisch för ett JR-i-Dallas-öl som tydligen getts ut en gång i tiden. Har försökt få Susanne som äger stället att sälja den till mig men hon vägrar.

Okej, en enkät. Alla som vill svara, gör det (och om ni gör det på er egen blogg, länka under mina Kommentarer så jag kan gå in och kika! )
Här är mina frågor, och svar:

1) Vad heter boken du läser just nu?
Lubiewo, av Michal Witkowski.

2) Hur långt har du kommit?
Drygt 40 sidor.

3) Beskriv boken med tre ord.
Kommunism, smuts, bögpark.

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
4.

Käkade middag hos Totte och Elvis och vi kollade filmversionen av En förlorad värld. Så urtråkig att ingen av oss försökte kämpa emot John Blunds attacker, utan nickade till då och då i soffan. Fastän storyn har alla möjligheter så blev det så platt fall.
Två timmar av okarismatiska skådisar som vankar runt i stora stenrum med dystra miner är två timmar för mycket.