Mats Strandberg

Hyrde några filmer häromdan. Var pepp på skräck och tyckte den här såg lite trevlig ut.



Som TUR var läste jag det finstilta medan jag stod och väntade på min tur i kassan. Och såg att det var en film där "monstren" var LORDI. Alltså rockbandet som vann Eurovision Song Contest.



Det här är tydligen en bild ur filmen. Nånting säger mig att jag gjorde helt rätt som ställde tillbaka filmen i hyllan.

Fast jag gillade när Lordi vann. Haha, det var sån begravningsstämning bland schlagerbögarna på kvällen sen.

Fin t-shirt jag köpt till planet på väg ner till Kanarieöarna. Passande, eller hur?

Jag och Anderssonskan gick på en spelning med The Ciccones ikväll. De gör Madonna-covers. I helt egna versioner. Lite bossanova. Lite jazz. Lite musikal. Äh, jag kan för lite för att förklara exakt. Men tänk er den sortens musik man vill höra i en riktigt murrigt dekadent lokal. Där alla röker vid borden. Sån musik har de klätt det fantastiska popguldet i. Sålunda: Deeper and deeper, Crazy for you, Vogue, Express yourself, Like a prayer, Give it 2 me, Holiday... i versioner med ståbas. Världens kanske coolaste instrument. så sjukt bra.

Åh jag älskar att jag fått Kikki från Kransen att kolla på Battlestar Galactica. Igår gav jag henne säsong 2 och 3. Hon hade uppspärrade Leila K-ögon när hon tog emot sin BSG-fix.
Vill hela tiden veta exakt vilket avsnitt hon tittar på. Älskar att äntligen vara före henne med nåt, det är henne jag har att tacka för hela mitt tv-liv.

Alla måste ju börja nånstans. Det är urkul att se vilka lökiga filmer och tv-program som stjärnorna ställde upp i innan de blev kända.
Kolla in Jennifer Aniston! Och Céline Dion! Och på bilden nedan: en lillgammal Jude Law. Moaaahaha!

Jag har just skrivit en grej om buksvågrar. Min mest kända buksvåger är George Michael. Har inte tänkt på det på länge. Lite kul, lite creepy. Att vi har varit på samma ställen och rotat.

Jag är så äcklig. Jag snusar små portionssnus av den torra sorten. Smurfblöjor kallades de i Fagersta, vill jag minnas. Och jag fattar inte hur det går till men jag hittar små intorkade snusrussin varenda gång jag storstädar. Ibland somnar jag också med snusen inne. Och så vaknar jag med bruna fläckar på lakanen. Och letar nervöst efter den sura gamla prillan så att jag kan vara säker på att jag inte svalt den under natten.
Jag kommer ALDRIG att bli gift.

Nä, jag gillade verkligen inte Star Trek-filmen. Kirk är som den där asjobbiga killen i en 80-talsactionkomedi som man ska tycka är tuff och rolig men bara är vidrig.
Och Scotty kan vara den mest irriterande bifiguren sen Jar Jar Binks.

Jag var så uttråkad att jag hade all tid i världen att tycka mig se sminkranden bakom Spocks öron. Och tänka på varför varelser med grönt blod ändå har rosa tungor och läppar, istället för grönaktiga.

Konstigt nog, med tanke på min i övrigt ganska nördiga smak, har jag aldrig fastnat för Star Trek. Men i eftermiddag ska jag se pressvisningen på JJ Abrams Star Trek-film. Och den verkar banne mig fantastisk. Återkommer.

Den senaste veckan, när jag har jobbat som en amfetaminapa för att bli klar med allt som måste bli klart innan jag åker på semester, har jag varvat ner före läggdags med några avsnitt av Kathy Griffins realityshow "My life on the D-list". Skitkul, lättsmält, upplyftande.

Men nu snubblade jag rakt in i avsnitt 3 av säsong 3, där hennes pappa dör.
Mindes en massa jobbigt från mammas höst på sjukhuset och fick plötsligt ett akut behov av att ringa henne men det är ju mitt i natten.



Så fort jag tänker på att mina föräldrar ska dö en dag vill jag skaffa barn.
Nej, det är inte en bra orsak att skaffa barn, särskilt inte om det är den ENDA orsaken. Men så fort jag tänker tanken "mina föräldrar ska dö en dag" så tänker jag blixtsnabbt "du måste skaffa barn så att du inte står sist i kön, du måste ha en egen familj som tar hand om dig sen!"

Har riktigt höga förväntningar på skräckserien Harper's Island som drar igång på TV4 med ett dubbelavsnitt den 9 maj.



Gillar att det är 13 avsnitt - herregud vad jag saknat den längden på serier. Alldeles utmärkt lagom. Det funkar inte med evighetstrams när det handlar om en gåta som ska lösas, tycker jag, för till slut tappar man oftast tron på att seriskaparna själva vet svaret.

Nu ni. Den näst sista redigeringsvändan av manuset till bok 3 mejlades till min förläggare inatt.
Det är ett himla pill mot slutet. Man ska till exempel bestämma sig för om man ska skriva "sån" eller "sådan", "någon" eller "nån" osv. Eller om man ska skriva ut hela ordet i själva texten och använda den kortare versionen i dialogtext. Och sen när man bestämt sig ska man konsekvenskontrollera... och så vill jag alltid kolla så att karaktärerna har olika "språk", det vill säga, en av huvudpersonerna är skribent och då är det bara hon som ska använda sig av litterära referenser i sina repliker och tankar. (Det är för övrigt Joss Whedons kommentarspår i Buffy-boxen som lärt mig det. Han vill att man ska kunna se direkt på en replik vem det är som säger den.)

Nu återstår bara den sista kollen, när man får boksidorna som de kommer att se ut i färdigt skick, för en sista jakt på stavfel och grammatiska små fuckups.

Och det behöver jag inte göra förrän jag kommer hem från Kanarieöarna. Åker på fredag. TVÅ VECKOR. Haja!
Köpte solkrämer idag.

Frukost på Nytorget med Popmorsan. Snygga solglasögon på. Påsar med gott från Svart kaffe i Popmorsans cykelkorg.

Pantertanter var en av världens bästa komediserier, och det var alltid Bea Arthur som hade de bästa replikerna.
Igår dog hon. Älskad, saknad.



PS: Utan Pantertanter, inget Sex and the City.

PS2: Visste ni att Joss Whedons pappa var en av manusförfattarna?

Blir glad av den här. Tröttnar aldrig. Tack Jacob för tipset för nån månad sen.

Fick just veta att jag fått ett stipendium jag sökt. Två veckor i Grekland. Men jag måste avboka. Kan inte de dagarna. Fan fan fan. Helt bitter. Grattis till min reserv.

Jag kommer nog vara kvar i Stockholm i sommar. Har så fruktansvärt ont om pengar efter flytten i höstas och jag vill inte nalla mer på min buffert nu.
Vet bara inte vad jag ska göra istället. Det här är ju en av fördelarna med att ha en relation. Har man det bra tillsammans duger det mesta. Och ens partner måste alltid låta en komma i första hand som resesällskap. Vänner kan vara mycket trixigare att planera med.

Det blir första singelsommmaren på väldigt länge, jag tror verkligen att man får leva med att vara smått förvirrad inför alla "första" under det första året efter ett långt förhållande - första julen, första födelsedagen, första midsommar... åh jeeesus, midsommar. Romantikens högtidshelg. Ångest igen.

Tryck i dig en hel förpackning lakritskex på fastande mage.
Har just gjort det. Funkar urbra.

Varulvar GÅR inte att göra bra filmer om. Och särskilt inte Twilight-seriens varulvar. Jag fattade redan när jag läste böckerna att det skulle bli omöjligt att filma - de beskrivs som storväxta Chippendales-broilers och den här bilden på wolf-packet bekräftar bara hur lökigt det kommer bli på vita duken.
Får mig faktiskt att tänka på den där urhärliga gamla dokusåpan Mr Romance. Eller en billigt producerad gayporrfilm. Men knappast på en bra biofilm.

Är vrålförkyld igen. Hat. Hat.
Har åkt tåg långt idag och hamnade i pälsdjursvagnen. Extra snorgrädde på snormoset alltså (allergisk). Jag tror hon som satt bredvid mig äcklat bytte vagn. Eller åtminstone ställde sig vid utgången fastän det var typ en kvart kvar till hennes station.

En gång vaknade jag av min egen snarkning. Den skrämde mig.

Och det känns som jag har gått en riktig boxningsmatch, fullt med hål i hjärnan av allt våldsamt nysande. Toppen.
Ser knappt skärmen nu. Återkommer imorgon.

Återkommer!

Det känns som det händer mycket i min bekantskapskrets nu. Det kanske är våren, folk vaknar ur sina dvalor. De som haft risiga förhållanden gör slag i saken och gör slut, de som har det bra ihop tar nästa steg tillsammans.
Drack en massa vin igår kväll med en god vän som ska ta just ett sånt steg, ett stort kliv. Själv ska jag också göra nåt jag aldrig gjort förut som jag inte vill berätta om på bloggen riktigt än, inte förrän jag vet exakt vad det egentligen är.
Men jag tvingade min kompis att stanna kvar och prata och dricka mer vin fastän hon kräktes lite i munnen redan vid tiorycket.

BANANER I PYJAMAS DE SKOJAR OCH STÅR PÅ BANANER I PYJAMAS DE KOMMER TVÅ OCH TVÅ BANANER I PYJAMAS DE JAGAR BJÖRNAR SMÅ BANANER I PYJAMAS FÖR DE VILL GÄRNA KRAMAS VILKET FASLIGT SJÅ

på repat repeat repeat i hjärnan.

GODE GUD VARFÖR???

Och är bananerna smygisar? Det ser ju ut så på bilden. Förutom att de inte ens smyger där de står och fnissar framför en regnbåge.

Jag älskar henne ännu lite mer nu när jag sett det här klippet.

Gick med i QX nätcommunity för några månader sen. Tänkte testa lite nätdejting.
Inte för att jag kände att ÅH VAD JAG MÅSTE TRÄFFA NÅN, men jag har ju berättat förut om hur kass jag är på att ragga. Dessutom glömmer jag oftast bort att försöka eftersom jag är mer fokuserad på att ha kul med mina vänner när jag går ut. Och så ibland går jag hem ensam från krogen och tänker att fan, det hade ju varit lite kul med sällskap. Och så köper jag en bytta Ben & Jerry och slevar i mig naken i sängen och tänker att det är tur ändå att ingen ser mig nu ändå.

Så. Poängen med att gå med i ett nätcommunity var att jag tänkte jag kunde separera världarna. Se om jag hittar nån intressant genom nätet och så behöver jag inte tänka att krogen är enda sättet. Så blir en kväll utan ragg inte heller något "misslyckande".

Fast JESUS jag känner mig som Prussiluskan när jag är där. Var och varannan visar glatt upp sängkammarbilder - det nya (sen jag var med sist för fem år sen) är att nu gör killar det inte ens anonymt utan stoltserar med allt, inklusive ansikte. Och skriver tydligt i sina presentationer exakt vad de gillar i sängen, vad som ska stoppas upp var och så.
Har fått helt nya, eh, insikter i några som jag är bekant med. Känns urkonstigt. Och ibland ser jag ett ex eller en gammal kollega med statusen "Kåt, vill ha sällskap". Prussiluskans kinder blossar.

Har just sett trailern för Audrinas långfilmsdebut. Knappast nån överraskning att det blev en dussinskräckis. Antar att hon har en rätt liten roll eftersom man får se henne bli mördad redan i trailern.
Den känns väldigt mycket som en blandning mellan John Tucker must die och Jag vet vad du gjorde förra sommaren.

Jag brukar hata självhjälpsböcker men under påsken läste jag Lyckligare, av Tal Ben-Shahar som leder kurser i ämnet lycka och positiv psykologi på Harvard. Inget flum, inget trams. Gillade den faktiskt väldigt mycket. Fick en hel del insikter om hur man kan gilla läget i nuet, samtidigt som man strävar framåt.

Nu har jag börjat med en betydligt gråare bok, en hyllning till melankolin i ett historiskt och internationellt perspektiv. Också väldigt bra. Melankoli har periodvis setts som ett tillstånd att sträva efter och njuta av. Jag gillar faktiskt "bitterljuv", både ordet och känslan.

Dagens möte var alltså möte hela dagen.
Det här är näst sista versionen av manuset till boken som kommer i september. Varje postit-lapp representerar en fråga från min redaktör.
Men när dan var slut låg banne mig varenda lapp i papperskorgen. Urhärligt.
Det är dränerande men fruktansvärt kul att gå igenom sida för sida och diskutera detaljer. Lösa små problem, manipulera hela handlingen genom att flytta stycken hit och dit.

Min redaktörs diplomatiska stil när han tycker att jag använt mig av en klyscha: "Men det här uttrycket tänkte jag... det är ju inte så JÄTTEOANVÄNT". Hahaha.

Shit vad pepp man kan bli av ett oväntat samtal från nån man gillar men inte hört av på länge. Dagen blev genast lite roligare.

Ett sätt att fördriva tiden medan man väntar på att mtv.com ska lägga ut nästa avsnitt...

Under påsken läste jag ut "Norweigan Wood" av kritikerrosade Haruki Murakami. Detta är romanen som vår kära bokklubb Kulturkoftorna ska diskutera om ett par veckor över några lådvin.
GUD VAD JAG HATADE DEN.
Alltså, ung student slits mellan två unga kvinnor. Den ena liknas vid "en bräcklig glasprydnad", är vacker och mystisk och sådär härligt sensuellt deprimerad hela tiden. Spy. Den andra är en free spirit som pratar sex och dricker sprit mitt på dan och, när hon blir full, springer runt och letar efter träd att klättra i. Dubbelspy.
Plus 20 metaforer per sida och så många "målande beskrivningar" att jag bara vill skrika "SLÄPP PENSELN FÖR I HELVETE!".

En 17-åring försökte ragga upp mig med motiveringen att han GILLAR ÄLDRE MÄN.
TOPPEN.
När slutade jag vara ung och lovande och blev en äldre man egentligen?

Mystiskt klotter som jag såg genom tågfönstret alldeles nyss. Grubblar.

Har just shoppat lite komplement till min på-stranden-samling böcker. Fem av era tips från föregående inlägg blev det (plus Tidsresenärens hustru som jag varit nyfiken på länge):

Janet Fitch: Paint it black (för att jag verkligen älskade Vit oleander!)



Richard Matheson: I am legend (för att jag verkligen hatade filmen men förstod att boken säkert är bra)



Miranda July: No one belongs here more than you (för att jag gillade filmen You, me and everyone we know)



Ali Smith: Jag är allt du drömt



Audrey Niffenegger: Tidsresenärens hustru (är så nyfiken på den eftersom hennes andra bok, som inte kommit ut än, har fått ett rekordförskott)



Don DeLillo: Falling man



TACK så jättemycket för tipsen, alla! Många, som Donna Tartt, tillhör redan mina all time-favoriter. Urkul att få veta lite om er smak!

Ska göra en shoppingrunda på adlibris nästa vecka för att köpa böcker till semestern i maj.
Bra boktips kan man aldrig få för många av. Ge mig, ge mig!

Nu tar bloggen påskledigt. Ha det fint allihopa. Hörs på annandan.

Som ett Buffy-fan vet jag ju att SMG är en enormt begåvad skådis, men hennes rollval de senaste åren har ju lämnat en hel del att önska. Därför blir jag så glad nu när hon ska återvända till tv och göra en komediserie för HBO. Hoppas, hoppas att det blir bra. Serien ska heta The wonderful Maladys och handla om tre syskon i New York. De andra rollerna spelas av Nathan Corddry från United states of Tara och Molly Parker från Deadwood.

Och så har det ju börjat ryktas om en Buffy-film igen. Tänk om...

Är det inte konstigt att just när vi alla får lite tjockångest inför våren kommer en storhelg som går ut på att äta massor av godis?

Trailern för nya Terminator-filmen ser ju i och för sig rätt lovande ut. Men vad har hänt med Christian Bales röst? Fick nästan eksem av den i Batman-filmerna. VÄÄÄÄÄÄS VÄÄÄÄÄS VÄÄÄÄÄÄS. Nästan lite som Mariah Carey i sina "sexiga" låtar.
Och Bales väsande följer med in i framtiden också, tydligen:

Har sjukt mycket att jobba med nu. Ska förbereda Aftonbladet-artiklar inför min semester i maj, och på tisdag börjar ännu en redigeringsvända med bokmanuset.

Har just varit ute på promenad och alla ser så jävla härligt vårfräscha ut. Redan solbrända, lediga, kastar frisbee i Tanto, bekymmerslösa. Den här plötsliga vårsolen är döden för arbetsmoralen och det känns som om jag sitter nere i en saltgruva och skriver och skriver. Vill vara ute hela tiden! Bara dricka kaffe och röka och snacka skit och titta på änderna.

Ska ändå försöka jobba undan så att jag kan vara ledig över påsken som en normal människa. Tänker alldeles för mycket på dinosaurieporren för att kunna fokusera ordentligt. Inte nog med att dinousaurier och människor faktiskt samexisterar i porrens värld. Dinosaurierna fanns dessutom samtidigt som 80-talsfrisyrerna.

Skulle kolla upp en BSG-grej och snubblade över en fotoserie från GQ. Känns ju urkonstigt att se Starbuck som herrmagasinanpassad babe.
Är lite kär i Starbuck, såklart.

Jag har en sån där period just nu när jag bara går runt och längtar. Längtar efter att vara klar med vissa saker, längtar efter att vissa andra ska börja, längtar efter några dagar i slutet av april, då jag ska på en oväntad liten tripp, och de två första veckorna i maj då jag åker till Kanarieöarna. (Vengaboys ska spela på Kanarieöarnas Pride. Tänk att DE hade tid i sitt späckade schema! Se video nedan med tidstypisk 90-talshorribel koreografi...)
Och jaja, det är härligt att ha saker att se fram emot. Men jag är en otålig själ. Vill bara snabbspola mitt liv, eller skippa det här kapitlet helt och gå direkt på det spännande.

För övrigt har jag bestämt att sommaren 2009 ska gå i picnicens tecken.

...är ju de som går direkt på efterfesten. Tack för ordet.

 

Köpte mig de här ursnygga vintageglajorna. Köpte även en tröja, plus en t-shirt med valpar i maskeraddräkt som jag tänkte ha på Slick ikväll.
Fikade med Anna A på en uteservering. Spanade på alla snygga småbarnspappor som vaknat till liv i området. Gick till Mälarpaviljongen, mötte upp Martin och delade en flaska vin i solen.
Fy fan vad jag älskar att det är vår.
Nu: på med valp-tshirten och iväg på party.

Fy satan vad bra det är. Såg klart första säsongen häromdan. Beställde säsong 2 och 3 med ilbud. Nu: säsong 2, avsnitt 7. Godnatt.

Snackar låttexter med E. Den här fick mig att asgarva på en London-resa. Älskar den, särskilt "sexy pig"-delen.



Ni som har Spotify måste också genast kolla Devendra Banharts coverskiva Guilty by association, med bl a en skitbra cover på Paula Abduls Straight Up, och Spice Girls Viva Forever.

Erkänner, jag la mig i solariet igår. Gör det kanske två gånger om året för att slippa den allra mest genomskinliga looken såhär i den avslöjande första vårsolen.
Det verkar vara värsta turbo-draget i rören som jag råkade lägga mig på och under. Mitt solariesvedda plyte pulserar rödrosa. Skinkorna skiftar nog snarare i scharlakansrött.

Ben & Jerry har öppnat en glassbar mitt i Gamla stan. YUM.
Här ett kort på mig från B&J i San Francisco, där jag åt mig mätt på glass och köpte doftljus med Cookie dough ice cream-lukt.

Popmorsan kom förbi. Här tar hon kort till sin blogg. Hon drack en påskmust, jag drack en hallonsoda.  Sen pratade vi om en Jackie Collins-skruvad liten bomb som briserat. Sen njöt vi av solen på ett, som hon uttryckte det, mycket banalt sätt. Och gillade det, såklart.

Men SJUKAST AV ALLT var att vi insåg att vi gått i samma klass en halv termin när vi var små!
Helt galet. Måste kolla om en liten gluggkäftad Popmorsa finns med på nåt gammalt klassfoto....

Idag har jag suttit i solen på en uteservering, druckit kaffe och rökt. Och researchat på det gamla hederliga sättet: i böcker. Ni vet de där som är som en dator fast utan sladd.

Urkul, igår drack jag riktigt mycket vin med min syrra för första gången.

Har pratat lite med en singelkompis om Spelet. Dejtingspelet alltså, att inte ringa tillbaka förrän det gått ett visst antal dar, spela svår osv.
JAG HATAR DET. Dessutom tror jag inte att det funkar. Möjligtvis kan det locka fram en tävlingsinstinkt hos den andra men det leder ju ingenstans i längden.
Jag tror på personkemi, jag vet alltid på en gång om jag är intresserad av nån eller inte. Varför ska man då spela spel? Om personkemin inte klickar ömsesidigt kanske man ses som efterhängsen och needy, men än sen? Och OM personkemin klickar ömsesidigt så är det ju toppen. Varför ska man då slösa tid?
Jag fattar det inte.
En grej till är ju att för att spelet ska funka måste den ena parten ställa upp på att bete sig som en stalker. Känns ju inte heller så sexigt.
PLUS att när nån spelar spelet med men egentligen är intresserad så MÄRKS det ju. Och jag tycker bara det är avtändande.

ALLT blir verkligen godare med riven parmesan. Inklusive pytt-i-panna.
Herregud, jag är verkligen feeder-bait.

Lätt hypnotiserande. Väcker många känslor och frågor.
Han är väldigt gay. Och väldigt duktig. Bättre än originalet?

Så jäkla perfekt. Jag blev äntligen klar med näst näst sista redigeringen av manuset inatt. Och så i morse kom ett paket med lite böcker jag beställt. Nu när jag har några veckors paus från manuset och ÄNTLIGEN kan läsa något annat.

Norweigan Wood vår bokklubbs nästa val, så jag börjar nog med den.

Mmmm, älskar känslan av böcker som aldrig någonsin öppats. Allt det som väntar på en inut dem.