Mitt livs värsta tid
Fy fan vad mitt liv har sugit den sista tiden.
Först slut med J. Hade just börjat acceptera läget när mamma åkte in för en akutoperation för två och en halv vecka sedan. Hon låg nersövd första veckan, och lyckades mot alla odds kämpa sig vidare från dag till dag. Det är fortfarande lång väg kvar för henne att gå, men nu börjar jag våga hoppas att jag ska få tillbaka min mamma. Hon är vaken nu, och hon är så jävla stark. Är på sjukhuset och hälsar på henne nästan varje dag. Har bott hemma hos dem mesta tiden för att kunna hjälpa pappa med hus och hund.
Och så samtidigt så ska jag och J sälja den fina lägenheten i den här konstiga marknaden. Bara det är värsta nervtortyren.
Jag tror att jag kommer se tillbaka på den här tiden sen och inte fatta hur jag orkade. Just nu pendlar jag mellan att känna mig superstark och tre år gammal och tre centimeter hög.
Det kanske är lika bra att all skit kommer samtidigt, så att man knappt hinner fatta vad som händer. Det kanske hade varit värre om det ena följt det andra. Det är i alla fall vad jag försöker intala mig, medan jag ställt hela mitt liv på paus.
Några bra saker är att jag fått bättre kontakt med några i övriga familjen, att jag har ett jobb jag gillar och som faktiskt fungerat som verklighetsflykt mellan varven, att jag har fantastiska vänner (inklusive J) som ställer upp och att jag har köpt en ny lägenhet som jag faktiskt vill bo i.
Jag undrar vad jag är för person när jag börjar blogga igen.
Ja jävlar.
Glöm inte ta hand om DIG när saker har lagt sig. Kram
Ta hand om dig. Kram
Ta hand om dig!
Kram.
Sköt om dig nu, alla vi (dina trogna läsare) kommer att vänta på dig tills du är redo att börja blogga igen :-)
Kram
Duttar tröstande
Fy tusan vad jobbigt. Och jag håller med Sandra, glöm inte bort dig själv sedan. Just nu handlar det bara om att komma igenom allt detta.
Hua, inget man önskar någon! Ta hand om dig!
Tuffa tider med andra ord. Är det inte konstigt hur ofta det är att allt händer på en gång? Som någon konstig kedjereakton.
Hoppas att allt går bra med din mamma, uppbrottet och att du tänker på att ta hand om dig själv mellan varven också.
Kram
Hmm... kedjereaktion ska det naturligtvis vara. För snabbt avtryckarfinger...
Som vi väntat på ett inlägg. Skönt att du e "tillbaka" Låter så klyshigt när man säger att man blir starkare av motgångar men jag tror någonstans ändå att det är sant. Man får annan insikt till livet och vad som egentligen är viktigt för en. Det är tyvärr först när det händer något oväntat som man stannar upp och verkligen tänker till. Hoppas du mår bra och att din mamma kommer bli bra snart igen.
Mvh / FREDRIK
Ja, äntligen ett inlägg. Har undrat och oroat mig, som den trogna läsare jag är! Hoppas att din mamma kryar på sig, och att det ordnar sig till det bästa med allt. Vet hur hemskt det är när ngn anhörig är sjuk. Håll ut!
Hälsn
R
Välkommen tillbaka!
Har saknat dina bloggar sååå!
Hoppas din mamma kryar på sig!
Man klarar ofta mer än man tror har jag märkt. Ta hand om dig själv i första hand och familjen! KRAM
Kul att höra ifrån dig! Mindre kul med din situation just nu, men jag hoppas att det snart känns lite bättre! Kram!
O fy fanken! Hoppas verkligen att din mamma mår bättre snart och att DU kan hitta kraft för att orka ett tag till. Som någon annan skrev, man klarar oftast mer än man tror, när man är tvungen. Men ta hdn om dig på vägen! Vi bloggläsare finns kvar här när du kommer tillbaka. Kram kram
Gah! att du kom ihåg att andas!
Håll ut!! Jag förstår dig för är i en liknande situation & gråter & kämpar om vart annat...
Mamma som fått stroke.
Moster som inte är purung bröt lårbenet & kan inte gå utan hjälp & behöver hjälp med mycket saker plus sällskap.
Mosters man som har sin tredje hjärntumör ligger bara & väntar på döden lixom plus att han fick lunghinneinflamation on top of that med.
En hund som måste tas om hand (men det är bara mysigt)
Som tur är har jag min storebror som hjälper till...hinner inte med mitt eget liv utan är bara hos dem, hjälper dem etc....& jag känner SÅ igen mig i vad du skriver; att känna sig liten & stark på samma gång, varför händer allt på samma gång men att det kanske är bra, att jag hittat tillbaka till min storebror & mina underbara vänner...
STOR KRAM MATS & LYCKA TILL!
Polly Pretty Pants