Mats Strandberg

Hej och tack för era kommentarer, ville bara förtydliga att det alltså dröjer ett tag innan jag börjar blogga igen. Vill få flytt avklarad, mamma hemma och frisk, egna andningen normal igen. Sen är jag tillbaka.
Hoppas ni har det bra.
M

Hej på er.
Fy fan vad mitt liv har sugit den sista tiden.
Först slut med J. Hade just börjat acceptera läget när mamma åkte in för en akutoperation för två och en halv vecka sedan. Hon låg nersövd första veckan, och lyckades mot alla odds kämpa sig vidare från dag till dag. Det är fortfarande lång väg kvar för henne att gå, men nu börjar jag våga hoppas att jag ska få tillbaka min mamma. Hon är vaken nu, och hon är så jävla stark. Är på sjukhuset och hälsar på henne nästan varje dag. Har bott hemma hos dem mesta tiden för att kunna hjälpa pappa med hus och hund.
Och så samtidigt så ska jag och J sälja den fina lägenheten i den här konstiga marknaden. Bara det är värsta nervtortyren.

Jag tror att jag kommer se tillbaka på den här tiden sen och inte fatta hur jag orkade. Just nu pendlar jag mellan att känna mig superstark och tre år gammal och tre centimeter hög.
Det kanske är lika bra att all skit kommer samtidigt, så att man knappt hinner fatta vad som händer. Det kanske hade varit värre om det ena följt det andra. Det är i alla fall vad jag försöker intala mig, medan jag ställt hela mitt liv på paus.

Några bra saker är att jag fått bättre kontakt med några i övriga familjen, att jag har ett jobb jag gillar och som faktiskt fungerat som verklighetsflykt mellan varven, att jag har fantastiska vänner (inklusive J) som ställer upp och att jag har köpt en ny lägenhet som jag faktiskt vill bo i.

Jag undrar vad jag är för person när jag börjar blogga igen.