Mats Strandberg

Fan. Jag och Anna T var övertygade om att vi minsann VISST skulle gilla Southland Tales, trots att den blev så söndersågad i Cannes för tre år sen, och släpptes på direkt på dvd (även om "direkt" i det här fallet betydde tre år senare, i omklippt version). Det är ju för bövelen Richard Kelly som gjort den - mannen bakom Donnie Darko, en av världens bästa filmer! OCH Sarah Michelle Gellar i en av rollerna.
Så vi fixade filmkväll med våra respektive J.

Först fnissade vi lite sådär framtvingat. Försökte hänga med i röran.
Sen började det krypa i etternerverna.
Och så drygt två timmar senare satt vi bara och stirrade på varandra, sugna på ett frigörande primalskrik.
Fy fan vad kass, pretto, skitnödig, värdelös smörja. Ett konstskole-projekt av nån som sett för mycket Lynch, men inte lyckas förmedla känslan av att det någonstans i röran finns en bra, sammanhållande och på minsta sätt unik tanke.

Annas J sa det bästa under kvällen: att Richard Kelly kanske är filmvärldens motsvarighet till MC Hammer. Ett genidrag, resten crap.
Men jag hoppas han har fel. Alla konstnärer har rätt att pröva saker och göra misstag, det är ju så man blir bättre. Kanske kan Southland Tales bli en liten slice av humble pie.