Mats Strandberg

Jesus, var på Camilla Läckbergs dubbelrelease igår (både för nya deckarromanen Sjöjungfrun och för kokboken Smaker från Fjällbacka). Och jag drack och åt, och jag drack och åt, och sen gjorde jag så här: drack och åt lite till.
Camilla var sjukt snygg i en prinsessig klänning i havsfärger. Och jag är så glad för hennes skull, är det någon som förtjänar framgångar - och kan hantera dem - så är det hon.

(Bilden är snodd från Denises blogg! Det är Lina Forss, jag med en olidligt käck min, J och Maria Ernestam)

Men kvällens kulinariska mästerverk till trots, så stod Mian Lodalen för kvällens smakupplevelse; en ny Camel-sort som Mian påstår tagit bort en hel radda onödiga gifter. Alltså, ja, jag fattar att det inte är SUNT att röka dem för det, de påstår sig inte kunna ta en omväg runt lungcancern, och det var förmodligen bara psykologiskt när jag intalade mig att jo, den smakar milt och lent. Men de var hur goda som helst, i ett khakifärgat paket som hette nåt med Natural. "Man blir inte ens bakis av dem!", trumpetade Mian, och jag sa att om hon får betalt för den här reklamen så är hon värd varenda krona (hon fick inte det).

Jag ÄR bakis idag. Jag skulle tro att det är ungefär såhär som hjärnhinneinflammation känns.