Mats Strandberg

Skrev två och en halv sida idag. Kändes rätt okej, men trevande förstås.
Jag önskar att J var hemma nu, så att han kunde plocka ut mig ur tankebanorna. Fast han är nog glad att han slipper vara med den här första månaden... alltid den som är svårast att släppa och kräver mest uppmärksamhet.

När jag skrev Bekantas bekanta blev jag ju smått sinnessjuk till slut och den här gången ska jag verkligen försöka göra roliga saker på fritiden, tvinga mig själv att tänka på annat när jag inte jobbar. Idag har jag därför fikat två gånger med sköna vänner. Ibland tror jag faktiskt att den bästa investeringen i tid är att inte jobba alls. Så att man kommer tillbaka med nya ögon och har låtit det undermedvetna processa. Ni som också löser korsord kanske vet vad jag menar; man kan verkligen köra fast och sen när man plockar upp krysset igen nästa kväll ser man plötsligt massor av ord som man kan fylla i.