Mats Strandberg

Hurra, jag fick vara plan B för bisittare till Lantz igen. Jag försöker inte ens spela cool när de ringer utan jublar och säger ja på en gång. Älskar radio. Så på fredag efterdmiddag, direktsänt i P4, plus sammandraget i SVT på kvällen då.

UPPDATERING: Jag kommer att vara med på måndag också, då i P1.

Idag var jag hos DOSL (Den Osannolikt Snygge Läkaren) igen. Läkare ska inte vara snygga, inte när de är ens husläkare i alla fall. Förra gången var jag tvungen att prata om min mage, och ni fattar ju vilken sorts frågor man måste besvara då. Den här gången visade det sig att jag hade en svampinfektion i ena hörselgången.
Kunde jag inte fått lite klädsammare krämpor, åtminstone?

Hej, nu vill jag prata lite böcker. Alla som vill får svara på mina frågor, direkt under Kommentarer, eller om ni gör det på er egen blogg, lämna länken under Kommentarer.
Här är frågorna (och mina svar)

1. Vilken bok läste du senast?
- Läste precis ut Dödens Jungfrur, av Jeffrey Eugenides (den som Sofia Coppola gjorde filmen Virgin Suicides av).

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
- Har läst två sidor i Fördjupade studier i katastroffysik, av Marisha Pessl, därefter Naked, av David Sedaris.

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
- Jag skulle säga att det är 50/50.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker "nu har jag kommit en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra! hälften!" osv?
- Ja, tyvärr.

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
- Nästan uteslutande mina vänners rekommendationer. Annars brukar jag läsa recensionscitaten på omslagen av pocketböckerna.

6. När blir en bok för lång?
- Allt över 400 sidor känns i längsta laget, men vissa strålande undantag finns, som Jeffrey Eugenides Middlesex, eller vissa Stephen King-klassiker.

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
- Ja. I vissa fall hellre på engelska (det här bestämde jag mig för en gång för alla när jag läste boken Sex and the City, och den svenska översättaren genomgående översatt ordet "bitch" med "morrhoppa".,,)

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
- Den avklädda bruden, av Anonym.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?
- Ja. Om den är välskriven men tråkig brukar jag komma halvvägs. Om jag tycker att den är tråkig OCH dåligt skriven ger jag upp efter ca 10 sidor.

10. VIlken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
- Mest nutida romaner, biografier och faktaböcker. Inga deckare, förutom Åsa Larssons.

Såg pressvisningen av Iron Man i morse. Är INTE imponerad. Hade i och för sig inte särskilt höga förväntningar från början heller. Men det här är varför jag inte gillar den:

* Jag fixar inte riktigt Robert Downey Jr. Jag vet, jag är typ ensam i världen om att inte tycka att han är fantastiskt härlig och karismatisk. Men nu gör jag inte det. Och då blir det ännu mer problematiskt att hans rollfigur ska anses fullständigt oemotståndlig av hela världen.

* Jag fixar absolut inte Robert Downey Jr med överarbetad ansiktshårsansning. Tänk George Michael anno 1998 med ivrigt "påbättrande" av en kajalpenna.

* Och jag hade svårt att koncentrera mig på nåt annat än hans hållning, eftersom han så uppenbart var totalfokuserad på att komma ihåg att dra in magen. Det kändes som att allt annat kom i andra hand, och ändå glömde han av sig ibland.

* Jag gillar inte Gwyneth Paltrow heller, och hon spelar den kvinnliga huvudrollen här. Lika karismatisk som en knäckebrödsmacka.

* Den allra största delen av filmen handlar om sega förklaringar och långrandiga bakgrundshistorier. Det borde inte ta så lång tid med tanke på att historien är lövtunn. Det är fruktansvärt segt.

* Resten av filmen tillbringas i sällskap med patriotiska amerikaner och stora plåtmonster som slåss. Som Transformers, fast inte lika snyggt.

Kan dock flagga för att de flesta lät rätt positiva efteråt, så förmodligen är det jag som har helt fel.

Okej, först av allt: tack alla som kom till vår spelning igår. Vi hade superroligt och jag hoppas att ni också hade det. Det kändes så.

Men jag vet inte vad som hände - jag brukar ha hyfsad koll på hur mycket jag dricker, men så fort jag spelat färdigt var det som om jag bara föll ihop. Jag satt utanför Torget med min kompis Juliette Lewis-kopian och helt plötsligt började jag må illa. Gjorde en liten avstickare till en gränd runt hörnan. Fatta vad äckelpäckligt. Sen hängde jag ut genom fönstret på taxin hela vägen hem och spydde (världens skönaste taxichaffis, som på dålig svenska förklarade att det säkert var något jag ätit. Mmmm, ville gärna tro det, men den bistra sanningen var nog att det var något jag druckit). Sen låg jag och kramade toalettstolen i timmar.
Jag har ALDRIG varit med om nåt liknande. Jag vet inte ens hur jag skulle ha tagit mig hem om inte J varit med.
Vaknade av att min axel typ hoppat ur led av konstig sovställning. Gick upp och spydde en skvätt till. Somnade om. Och nu mår jag som en prins.
Förutom skriande ångest - jag har en Edward Munch-målning i mitt huvud på högsta volym.

Varför berättar jag det här? Biktplikt, känns det som.

Härliga Nancy Sinatra gör sig fin inför imorgon.
Det är alltså mellan 22-01 som jag och Anders Sewerinson spelar Galakärringar Galore på Torget, Mälartorget, Gamla Stan. Var där eller var fyrkantig.
Oavsett vilket, ha en toppenhelg!

Ah, har just kommit hem lite smålullig från en lång lyxlunch på East med ett gäng kvinnliga kollegor. Jag har snoppdispens i det gänget, hehehe. God mat, förstås, men det är ju inte direkt så man går proppmätt från den sortens ställen om man inte är Nils Karlsson Pyssling. Men skumpa mättar fint det med. Tog en lång promenad hem i solen med Louise Boije af Gennäs och passade på att pumpa henne på frågor om överklass-regler, eftersom jag behöver hjälp med sånt inför nästa fas av manusskrivandet. Därmed kändes det nästan som om jag jobbat idag, och jag slipper till och med det dåliga samvetet som annars skulle ha infunnit sig.

"m-kex" skrev såhär i en kommentar på föregående inlägg, om 2 1/2 män:

"själv kräks jag på den som sjunger "meeeeeeen" mellan scenerna... ewwww! mutar så fort jag kan då."

Jag har inga problem med det, men däremot AVSKYR jag musiken i Boston Legal. Sån där kakafoni av just såna klämmiga instrument som jag avskyr, och så bao-bao-barapa-ba-padada-sången!

Den ändlösa paraden av Charlie Sheens randiga bowlingskjortor. Alltså, det är det enda han har på sig. Hela tiden. Är det världens sämsta klädspons-deal som ligger bakom det? Får panik när jag ser mer än två avsnitt i rad.

Har just varit på en ... konsert, antar jag. En typisk sån grej jag aldrig skulle gått på om inte J tagit med mig.
Ylva Nyberg, J:s gamla flickvän från högstadietiden och numera en god vän till oss båda, gör modern konstmusik. Och har varit i Mongoliet och samlat på sig massor av ljud. Barnvisor. Motorcyklar. Smältande glaciärer. Hästhovar. Storm. Med mera. Och smält samman det till en ljudbild, som på något sätt blir musikalisk. Och sedan skrivit musik som Saxofonkvartetten spelar live, ovanpå. Till. Fast egentligen spelar de inte musik, utan ljud. Alltså, saxofonerna är ljud precis som vilka som helst. Fan, jag kan inte förklara.
Och det var magiskt. Som ett vykort av ljud, eller som om man fångat ljud i en glasburk och sen släppte ut dem. Som om man var där. Det var vackert och fult och fint och fantastiskt.

Och så började jag såklart undra vilka ljud man skulle samla från Stockholm. Tunnelbane-meddelande-signalen? Kyrkklockorna som bingbongar överallt? Vatten som kluckar mot båtarna vid Nybrokajen?

På lördag spelar alltså jag och Anders Sewerinson "Galakärringar Galore" igen. På Torget, mellan 22-01. Gratis inträde. Ni kommer väl?

LÄNGTAR! Mitt liv är extremt ogala just nu. Behöver party.

Några bilder från min och Anna Ts fredagskväll, som slutade på Tiki Room och ivrigt sörplande på deras livsfarligt starka drinkar.

Har insett två saker på tåget till Stockholm. Det första är att Martin Kellerman är ett geni - har läst hans blok "En serietecknares dagbok" nu. Nej, det är ingen nyhet - men fick liksom en extra grad av beundran över hans sinnessjuka produktivitet kombinerad med en skön slackerattityd och ÄNDÅ genomgående höga klass.

Det andra är att jag en dålig människa för istället för att njuta av att en sån person får ge ut så bra texter så sitter jag och gnisslar tänder av avundsjuka. Vi har inte alls samma stil, skriver inte alls om samma ämnen, och ändå sitter jag och hatar honom för alla smarta metaforer och lättheten i språket och roliga iakttagelser och sköna självdistans och är inte alls glad utan bara sur och avundsjuk.
Jag måste sluta läsa begåvade svenska författare. Utländska går bra, det gills liksom inte.

Big hi and hello, jag har åkt till landet nu för att läsa in mig på lite grejer inför nästa manusskrivaromgång. Så nu vilar bloggen några dar...

Så nu är cirkeln sluten.

Tog med mig den rosa elefanten till David LaChapelle-utställningen, för att ge den till guddottern där.
Fick höra av en i personalen att LaChapelle var på väg. Gick runt bland bilderna - utställningen är fantastisk, och skitstor, se den! - när jag såg LaChapelle komma strosande ensam.



Trampade raskt iväg och köpte hans Heaven and hell-bok. Såg honom sitta med ett gäng i cafeterian och vågade mig till slut fram. Harklade ur mig att "the show is great, I'm such a fan". Han log vänligt och tog emot boken, fortsatte prata med sina vänner medan han skrev, och fan fan fan, där tog mitt mod slut, jag pallade av någon anledning inte be honom skriva "To Mats" eller nåt.

Men nu har jag i alla fall en signerad bok.

Och sen fick vi höra att han gillat den rosa elefanten, som jag fick lämna in i receptionen, så mycket att hans assistent plåtade den.

Har hemmakväll ikväll. Kollar amerikanska Top Model säsong 10, och i den här säsongen har de infört en otroligt dålig idé.

De får inte längre Tyra mail utan meddelandena kommer upp på en skärm, vilket gör att tjejerna ylar upp meddelandena i en skrikflamsig kör, tre gånger per program. Ni vet, på det där sättet de förut skrek "Tyyyyra maaaaail" så fort nån hittade ett kuvert - så skriker de nu, fast tio gånger mer.

Mina trumhinnor har skrapsår.

Your Babymaker too short, too thin?

Herregud, funkar de där spam-mailen någonsin? Vem klickar? Det är nästan lite rörande.

Och som ett brev på posten dök de ner på hallmattan idag, deklarationspappren. Och med dem en tjock jävla blankettpacke om bostadsrättsförsäljningen. Bokade in ett extramöte imorgon med min revisor och tyckte så synd om mig själv att jag knappt kunde jobba.
Nu har jag köpt en ny Ben & Jerry-smak (vaniljglass, marshmallow-swirls och vit choklad) och hyrt tredje säsongen av 2 1/2 män.
Farväl grymma värld.

J ska bo med sin gudson en vecka, för hans föräldrar är i Paris. Så jag skulle ha passat på att isolera mig på landet en vecka och bara koppla av. Men nu ringde just mamsen och har fått flunsan. Så nu står jag med en gapande tom kalender framför mig.
Visst kan jag göra ungefär samma saker här hemma, men det är aldrig samma sak. Här får jag duktighetskomplex och vill utföra saker, passa på att träffa folk och börja sortera skåp så fort jag har en stor klump ledig tid.
VARFÖR är det så jävla svårt att koppla av i den här stan, när det går så bra så fort man kommer från den?

Tillbringade eftermiddagen på Nordiska Muséet och kollade in deras utställning om samerna. Lite besviken, hade hoppats få veta lite mer om samernas liv och traditioner - har samiska rötter på mammas sida men vet alldeles för lite - men det var mest det gamla vanliga, om än ack så viktiga, om förtryck och rasbiologi. Och så en massa färgglada mössor, snidade knivar och kåsor.

Var där med Kusin och Guddottern. Har försökt få Guddottern att reagera som jag vill (ivriga glädetjut, ständiga leenden) på min existens, genom roliga miner och joller. Insåg äntligen hemligheten idag: inte låtsas om henne. Oj, vad nyfiken hon blev. Och glad när jag tittade till henne.
Hm. Bebisar är inte så annorlunda än oss vuxna ändå.

...Den bortglömda konsten att bevara en hemlighet, av Eva Rice. Har läst de första 70 sidorna, det är en skön historia om hemligheter och intriger i 50-talets London-överklass. Stilen är gammeldags, men på ett bra sätt. Läste några bra recensioner och blev nyfiken, men jag skulle ALDRIG ha valt den utifrån omslaget. Det ser ut som en barnbok. Eller den mest lobotomerade sortens chicklit. Det ser ut som om nån ätit en mintgrön tapet och spytt upp den över hela boken.

Är sprallig på gränsen till enerverande för min omgivning just nu. Har haft första mötet med min förläggare om det jag hittills skrivit för bok 3 och de var, om jag ska vara helt ärlig, LYRISKA. Pratade till och med om en ny nivå i mitt författarskap.
Det är en sten som lättat från bröstet. Man går runt med den där stenen och släpar och släpar och nu är den borta.
Det är så otroligt svårt att veta själv vad man egentligen har skrivit. Om det är bra, om det är i samma stil som det tidigare eller något helt nytt osv. Jag kan inte se det själv, omöjligt att analysera det man själv gör på ett rättvist sätt ju.
Det är till exempel lätt att få för sig att det som varit jobbigast att göra också är det som blir bäst och mest trovärdigt ("det krävs blod svett och tårar för att skapa nåt av värde"-myten, ni vet) men det är nästan alltid tvärtom.

Eller bra och bra ... men jag har just sett Wrong Turn 2 på dvd och den är faktiskt rätt skön, trots att den väger på gränsen mellan B- och C-film. Man behöver inte sakna sjuk splatterhumor i alla fall. Och inavlade skogsmänniskor är det läskigaste som finns, det är ett faktum.

Började dagen med champagne-överrasknings-brunch för Josefin. Sen middag hos svärföräldrarna.
Och sen satte jag mig framför datorn. Och det är det här som är det LIVSFARLIGA med nätshoppingen. Det är alltid öppet. RÅKADE hamna på Amazon och RÅKADE tycka att jag FÖRTJÄNADE lite UNDERHÅLLNING.
Så nu RÅKADE det bli första säsongen av Ugly Betty, Mitt så kallade liv-boxen, flatromantik-BBC-serien Tipping Velvet och några böcker.
Allt var på rea men det RÅKAR ju blir lite dyrare med skatter och frakt, men jag RÅKADE bara trycka på Confirm medvetet extrasnabbt, innan jag hann börja vela.

Tog sovmorgon i morse, och satt och käkade frullebulle med J när Kusin ringde och lockade ut mig. Vi har köksfönster mot en gård som oftast ligger i skugga, så jag hade inte ens noterat att det faktiskt var en alldeles strålande dag.

Vi fikade i solen på Copacabanas uteservering, jag gjorde bort mig genom att jollra högljutt med guddottern, sen tog vi en långpromenad längs vattnet, kollade tussilagon, strosade, satte oss i en hammock och kollade ut över kanalen.

Sådär våraktigt så det nästan blir parodi, men satan vad skönt med lite sol. Och folk är så enormt mycket trevligare, eller så är det bara för att man själv ids med ett leende.

Jag vet att jag låter outhärdlg, jag kopplar ner nu. Ska ha filmvisning för J - han har fortfarande inte sett Splash!

Var på Hugo Boss utförsäljning idag och kom hem med vinterrock, vårjacka, ett par tröjor och badbyxor. Och en sprängande huvudvärk.
Det är svårt att shoppa när man är bakis och känner sig röd, svullen och too ugly to live och därför inte klarar av att se sig i spegeln.
Måste ta en tupplur nu.

Jag som typ aldrig dricker längre har nu druckit REJÄLT med vin tre kvällar i rad. Börjar känna mig som Courtney Love. Ikväll var jag ute med min syrra, min systerson och hans flickvän. Så himla kul att ha en syrra man kan dricka öl med. Vi har liksom börjat känna varandra i vuxen ålder.
Jag började dricka redan tidigt på eftermiddagen - Pelle kom förbi för att hjälpa mig med min nya dator och jag fick så dåligt samvete över att det tog sån tid att jag öste vin och drinkar över honom av ren tacksamhet, och lät tsunamin av alkohol även träffa mig.
Och nu skriver jag på min skitsnygga dator, och ska börja leta efter en bra Buffy-skrivbordsbild.

Hade en skittrevlig middag på Ho's igår (Stockholms bästa kinakrog, glöm fyra små rätter) med två författarkollegor (mina hos, haha). Blev lite lagom småberusad och stapplade hemåt via 7-Eleven.



Upptäckte till min stora lycka att Ben & Jerry har kommit med två nya smaker. Köpte med mig cheesecake-glassen med brownie-bitar.
Njöt och tjöt i soffan, medan J surade och klagade på en "konstig bismak". Jag åt upp hela burken själv och ville ha mer. Nån mer som hunnit prova den? För eller emot?

ÄNTLIGEN funkar bloggen igen. Det är blogg.se som gjort nån major överflyttning till nya servrar.
Så vad har hänt sen sist? Hm, idag är jag bakis, för jag och J hade middag för Juliette Lewis-kopian igår och vi diade sista dropparna ur en Bag in box och drack avecer så det stod härliga till.

Och natten innan det kollade vi på film och snyftade under hela sista kvarten av Ratatouille (darrig suck bara jag tänker på det). Fiiiiint!
Konstigt, jag grinar oftare när det ÄNTLIGEN ORDNAR SIG för lungsjuka barn/olyckligt kära/tecknade råttor än när det verkligen är tragiskt (död, slut på förhållande osv).