Mats Strandberg

Började dagen med ett möte med kvinnan som ska vara redaktör för mitt bokprojekt som kommer nästa år. Hon jobbar just nu med ett projekt om folkmord. I mitt första mail till henne skrev jag: "Jaha, vad spännande. Jag känner till huset där du har ditt kontor. Det var där jag förlorade oskulden. Det kanske inte går att jämföra med folkmord men det var inte särskilt muntert det heller."

Kom från mötet och kände mig peppad. Hon verkar sjukt cool, jag har redan den där lärarinne-respekten för henne, jag vill impa till varje pris. Det är en jättebra morot.