Mats Strandberg

Aaah, Anders Sewerinson har just varit hemma hos mig, "In Private" som Dusty skulle kallat det, vi har gått igenom skivsamlingarna för att kolla vilka härliga låtar vi ska spela när vi DJ:ar på Torget nästa lördag. Temat är ju Galakärringar Galore, och det kommer bli så jävla roligt, jag är hur peppad som helst.
Det blir Mandy Smith, Stacey Q, Cyndi Lauper, Christina Aguilera, Hazel Dean, Humpe humpe, Bananarama, Grace Jones, Nancy Sinatra, Nina Simone, Brigitte Bardot, Britneys nya, Supremes, Dusty Springfield, Leila K, Blondie, Shirley Bassey, Rihanna, Eartha Kitt, Peggy Lee...
Hoppas få se några av er där!

Fantastisk höstdag idag, har tagit lång skogspromenad med vovven. Bakade en kladdkaka men råkade använda fullkornsmjöl istället. Och räkna fel på smöret, tog för lite. Så det blev lite som en Finncrisp. Men ändå helt okej.

Jag sitter hemma hos mina föräldrar och jobbar ett par dagar, håller på med krönikesamlingen. Det är skitkul att gå igenom gamla texter, för överlag är jag positivt överraskad och ganska självgod. För mig blir det ju också lite som en dagbok, eftersom jag kanske vet vad som triggade ett visst ämne...
Fast det känns helt hemskt att kolla igenom krönikor som handlar om sex när mamma och hennes assistent stökar ute i köket. Måste hela tiden kolla över axeln. Jag tror jag måste limma ihop sidorna i kapitlet med krönikor om sex, mina föräldrar får verkligen inte läsa dem. Det finns vissa fenomen ens föräldrar inte behöver veta något om, eller åtminstone inte behöver veta att jag känner till och eventuellt ägnat mig åt. Egentligen gäller ju det sex på det hela taget.
Precis som jag alltid tänker föreställa mig att mamma blev gravid av att simma i samma bassäng som pappa en enda gång på 70-talet.

Har tillbringat kvällen med min höggravida kusin - mitt gudbarn är nästan färdigbakat nu! Magen har liksom sjunkit neråt men är större än nånsin. Klart för start, liksom. BB-väskan är packad med mysbyxor och reggaeskivor...
Och nej, jag ska absolut inte vara med under förlossningen. Under inga omständigheter.

Följde med Josefin, som skulle vara gäst i Idol: Eftersnack, till Idol-studion och kollade på kvällens show. Sedan åkte vi till Roxy, drack drinkar, slog oss i slang med några sköna flator, och nu är jag hemma, full och ska se sista avsnitten av brittiska Top Model på nätet...

Några små funderingar om Idol:

Visst har Melodifestivalen blivit överflödigare än någonsin när Idol, som är yngre och bättre och mer spännande, finns?

Jag tror att Peter Jidhes problem är - nej inte håret - utan att han inte står för att han är en tråkig sportkille, det hade varit mycket mer okej, men att han försöker vara spexig och rolig utan att kunna. Å andra sidan har jag svårt att förstå varför svenska folket engagerar sig så mycket i nåt slags jihad mot Jidhe - det är ju inte programledaren som är poängen, och Idol har inte haft bra programledare sen David och Peter första säsongen.

Christoffer är skitsnygg i verkligheten också.

Andreas påminner mig jättemycket om Shrek. Det är därför jag gillar honom. Men han är ingen Idol.

Evelina förtjänade inte att åka ut. Amanda kommer att ryka nästa gång, men hon förtjänar det inte heller.

Ljudet i studion är otroligt mycket bättre, starkare och maffigare än det låter i rutan. Så när ni tycker att juryn är lite väl översvallande positiv så har ni en del av förklaringen.

Hyrde Dead Silence idag, ny horrorfilm om en evil buktalardocka, från skaparna av Saw.
Riktigt skön i all sin enkelhet - och med ett twist-späckat slut. Snygg, blodig och spökig. I like.

Jag fyllde år igår men både jag och J var panka, så det blev middag hemma, och en väldigt klen liten blomkvast i present. Men det var fint. Jag gillar inte att fira, det är därför jag alltid åker bort på min födelsedag (alla metropolerna: London, San Francisco, Borås...) men det var perfekt att dagen blev som alla andra dagar, bara lite bättre.

Hemma igen nu.
Fullt med räkningar på hallgolvet. Jag fräste irriterat åt dem och klev raskt förbi.

Vi såg filmen Stardust igår, jag övertalade J och Simeon och Lotta att vi skulle gå på den, jag trodde det var en skön fantasyrysare, för det enda jag kom ihåg från trailern var Michelle Pfeiffers häxansikte. Men det var ju typ en barnfilm! Lite på samma nivå som Hocus Pocus, om ni minns den, där Bette Midler och Sarah Jessica Parker och nån till spelade häxor... Det var helt okej med mig. Men jag kände pyrande missnöje osa från mitt sällskap.

Lustigt är dock att Robert De Niro spelar en machosjörövarkapten som är precis som De Niro ALLTID brukar vara, jag tyckte det var skittråkigt, tills det visade sig att han var tedrickande smygbög. Rätt gullig i sin svandunsboa, dessutom.

Vi har sett klart första säsongen av Heroes nu. Fy fan vad bra det varit, länge sen jag var såhär sprallig över en serie. Vågar inte analysera särskilt mycket just nu med tanke på alla som fortfarande följer den på TV4. Men jag fattar inte hur man lyckas följa den på tv, det är ju så många trådar att hålla reda på. Och sen ska man lyckas hålla sig EN VECKA efter varje cliffhanger?



Mitt enda lilla problem är DL, eftersom skådisen Leonard Roberts spelade den enda karaktären jag hatade i Buffy, nämligen Rileys kollega Forrest. Han var gnällig, irriterande, egoistiskt martyrig och stod ständigt i vägen för intressantare saker. Och precis så kände jag för honom nu i Heroes också. Låt honom dö, ville jag bara skrika till teven. Särskilt som han kontrasterades mot favoriten Ali Larters Niki/Jessica. Jessica borde ha spöat bort det där mjäkiga martyrfejset och kastat honom från närmsta skyskrapa. Det är ju inte som att deras unge inte behöver hundratals år terapi ändå vid det här laget.

Den där lilla tjejen som jag bad om hjälp att namnge är döpt nu. Hon kommer att heta Nova.
Så tack Pär, Nena och Nelin som föreslog det!

Och nu kan jag berätta att hon är huvudperson i en barnbok som jag skrivit!
Den kommer att ges ut snart, men boken skrev jag för över fem år sen. Så ni kan ju fatta att jag är lycklig just nu. Den handlar om två extremt tuffa småtjejer - Nova och vampyrflickan Betty - som lär sig besegra både ett monster och sin mörkrädsla tillsammans.

Jag sover sjukt mycket sen jag kom hit till J. Min hjärna måste varit överhettad. Jag sover så länge och så djupt att jag vaknat två dagar i rad med ont i nacken. Som om jag fått förslitningsskador av intensiv sömn.

Shit, vad Ali Larter är cool. Och white trash beautiful.

Fan vilka bra namnförslag ni kommit med. Jag återkommer i veckan och berättar vad det blev. Kanske får jag också säga då vad det ska användas till!
Jag ligger just nu i Js säng medan han lagar frukost. Sen ska vi ha Heroes-maraton. Aaaaah. Sweet. Det enda smolket i bägaren är att J är lite martyr för att jag sitter vid datorn, så... bye!

Det börjar bli riktig höst nu och jag har en kille som är långt borta i ett helt annat riktnummerområde och jag gillar desutom inte att prata i telefon. Men äntligen ska mitt liv bli lite roligare och mer shock full of J-juice. Åker till Borås och bor hos J, flera DAGAR i STRÄCK. Fatta. Vardagslunk! Vakna tillsammans och ingen av oss ska stressa iväg till ett tåg! Ska jobba med krönikesamlingen medan han är på teatern, sedan käka middagar med honom, dricka vin!
Han bor i en lägenhet som teatern fixat åt honom. Det är som att vara 17 och ha fått sin första lägenhet på Ringvägen i Fagersta. Det är linoleummattor på golvet och udda möbler och svampmålade väggar. Mycket går i färgskalan peach. Men det är okej. J är där.

Bland det svåraste som finns när man skriver fiktion är - åtminstone för mig - att döpa figurerna. Nu måste jag komma på ett coolt, någorlunda trovärdigt namn till en tjej på typ 8-10 år. Jag måste döpa henne till nåt bra. Inget mesflickigt! Hon är smart och tuff. Förslag emottages tacksamt. Hur klarar folk av att döpa sina riktiga barn, jag fattar det inte.

10 november spelar jag och Anders Sewerinson på Torget igen. Så kom och dansa. Temat för kvällen är "Galakärringar Galore!" och det blir precis vad det låter som. Discodonnor, kalaspinglor, popprinsessor, trashiga tonåringar och tjocka tanter. Alla du hoppas på, och alla du glömt att du älskade.

Livet är vackert.
Jag och Sewer skulle käka på Babs före filmen, och jag sprang in på det där antikvariatet på andra sidan Birger Jarlsgatan. Och hittade - trumpetfantar! - Mandy Smiths självbiografi! Ni vet, hon som blev ihop med Bill Wyman när hon var typ tolv, fick anorexia och hade ännu tunnare sångröst än Samantha Fox - men dubbelt så stort hår?
Låten gick såhär: "I just can't wait to see you, I only wanna hold you in my arms..."

Jag och Sewerinson gick på QX förhansvisning av Hairspray. Och sure, man fnissar lite. Och kul att flera av ens tonårsfavoriter är med, som James Marsden, Amanda Bynes och Brittany Snow. Och ja, Travolta ser rolig ut i drag.
Och jag fnissade mellan varven.
Men det GÅR inte att överträffa originalet. Det har en helt annan känsla. Det här är så... jag vet inte. Själlöst. Uträknat. Välputsat. Det är som en dålig cover på en klassisk låt. Man kan nynna med, men man blir lite upprörd, och mest bara sugen på att se originalet.
Känslan blir som allra tydligast när Ricki Lake och John Waters dyker upp i cameos.

Har just kollat A Guide To Recognizing Your Saints. Snygg, småtråkig, helt okej. Men spelar roll. Channing Tatum är med. Yum.




Det enda som är jobbigt är att nätet, som ni ser, verkar vara FULLT av bilder där de klistrat fast Channings ansikte på MIN kropp, och jag har inte fått en krona i ersättning.

Läste ut Bergdorf Blondes för några dar sen, Plum Sykes roman om materialist-maror på Manhattan. Var inte särskilt imponerad, trots alla lovord den fått. Visst, den är stilistiskt begåvad, men jag har svårt att inte tappa intresset när det inte finns en enda karaktär att identifiera sig med någorlunda - det är också det som är mitt problem med Desperate Housewives, även om jag "borde" gilla den serien, teoretiskt sett har den ju alla ingredienser jag gillar, men det är för skruvat, alla är lite för jobbiga. Jag hade nog gillar Bergdorf Blondes bättre om den varit något kortare. Inte ens en novell. Kanske en längre Vanity Fair-krönika.
Nu har jag istället återvänt till en av mina barndomsfavoriter, Den oändliga historien av Michael Ende. Läste de första tre kapitlen igår och är alldeles härligt förlorad i den magiska världen.

Min dröm är att jag och J ska få bli sådär geggigt självförhärligande Colin Nutley-Helena Bergström-iga nån gång. Inte resten av livet, till skillnad från dem, men det vore så kul om han spelade Sebastian (eller möjligtvis Joshua) om de gjorde film eller tv av Jaktsäsong. J är med i typ 2 minuter av nya Beck-filmen, I Guds namn - i den blir han misshandlad i en bastu, så jag tror jag ska köpa den och kolla den scenen när jag är sur på honom.

...att mitt bokprojekt som hittills varit hemligt är en krönikesamling som kommer nästa år. Det blir QX-krönikorna som bas, alla samlade, och sen lite "extramaterial" i form av andra texter. Hade möte med förlaget idag och spånade på omslagsidéer.
Har bestämt namn i alla fall: Stolthet och fördom - I huvudet på Mats Strandberg.

Började dagen med ett möte med kvinnan som ska vara redaktör för mitt bokprojekt som kommer nästa år. Hon jobbar just nu med ett projekt om folkmord. I mitt första mail till henne skrev jag: "Jaha, vad spännande. Jag känner till huset där du har ditt kontor. Det var där jag förlorade oskulden. Det kanske inte går att jämföra med folkmord men det var inte särskilt muntert det heller."

Kom från mötet och kände mig peppad. Hon verkar sjukt cool, jag har redan den där lärarinne-respekten för henne, jag vill impa till varje pris. Det är en jättebra morot.

J har fixat mobilt bredband från 3 så att jag ska kunna bo hos honom i Borås ibland och ändå jobba. De frågar när han beställer om han har Mac eller PC. Han svarar sanningsenligt Mac.
Sen idag när han ska installera så funkar det inte, för modemet funkar bara på PC. Om man har Mac måste man HÄMTA EN INSTALLATION på nätet. Han ringde 3 och frågade om det alltså var så att han måste ha nät för att kunna skaffa nät. Japp. Toppen.
Han har löst det nu ändå, men håll med om att det är puckat.

Just nu är jag äckelpäckel-proppmätt, käkade brunch på Sacre Coeur (gamla Mellis) vid Nytorget. Skitbra mat, även för oss vegetarianer, de har sojakorvar och annat gött. Ät så mycket ni orkar - det är livsfarligt för mig. Och precis när jag var som proppmättast upptäckte jag efterrätterna. Dumle-panacotta. Mmmmm.
Höll verkligen på att kräkas till slut, särskilt som vi hamnade i en lång diskussion om bajs, som inleddes med "...och så kom Polly"-scenen där Ben Stiller släpper en "shart", alltså när man tror att man bara ska släppa en liten smygfis men det råkar hamna bajs i småbyxan. Och nej, jag har inte råkat ut för det själv, men det här var alltså vad vi ingående diskuterade medan jag var proppmätt och hade Dumle-panacotta och sojakorvar ända uppe i halsgropen. Och sen blev det bara värre.

Gled vidare på Söder, lekte med Popmorsan och bebisen i Nytorgsparken, handlade lite på Åhléns, och Pet Sounds, gick förbi Josefin som var hemma och förkyld och gav henne en present som pepp inför ett gemensamt projekt vi ska jobba på närmaste tiden. Hela tiden med ett illamående som steg och sjönk.

Och nu har jag kommit hem, och jag måste bara vila en liten stund till, sen jobba eftersom jag gick på bio igår.
Om ändå mina tankar arbetade lika hårt som tarmarna just nu...

Okej, nu har jag tagit steget fullt ut och blivit tant på riktigt. Har lånat Oprahs jubileumsbox på dvd. Och njuuuter.

Ligger i soffan och flämtar. Har tokslukat en stor godispåse och det finns inte plats för både mina inälvor och luft i lungorna samtidigt...
Idag var teamet från TV4+ hemma här och filmade, Camilla Läckberg intervjuade mig. Det är alltså för bokprogrammet Rudberg/Läckberg som ska börja sändas sent i höst. Det var kul, men är helt slut i hjärnan nu. Att vara på alerten, försöka svara smart, inte visa svettfläckarna i armhålorna och se natuuuuurlig ut samtidigt tär minsann på krafterna.
Precis som den här sockerchocken.

Fan, jag är så jävla stressad, kan inte tänka klart eller fokusera ordentligt, det är skitjobbigt. Kaos i huvudet. Har hyrt en barnfilm som jag såg en trailer för, Mimzy heter den, haha. Nåt slags scifi för kids. Jag fick för mig att jag skulle gilla den. Kanske är det bara min stress som gör att jag regrederar till barnstadiet.
Borde börja skriva nu. Så att jag sen kan tokstäda, eftersom TV4+ kommer hit och filmar för sitt nya bokprogram imorgon. Och så borde jag uppdatera mig på vad mina vänner sysslar med. Och så borde jag sluta stressa så att jag mår bättre. Och så borde jag bli en bättre pojkvän och inte killen som först spenderar en dag med att vara sur martyr och sen nästa dag med att ha dåligt samvete och ynka över det istället. Fan, jag vill ju ha en vardag med min kille. Jag vill se det lysa i fönstret när jag kommer hem! Jag vill vakna tillsammans utan att man måste rusa iväg genast, bara ha en helt vanlig dag framför sig.

...är "fistingtåg". Droppades av en kompis som just varit på läderklubb för första gången. Det tog ett tag innan jag verkligen fattade (fis-ting-tåg? nä...).

Kom just hem efter en kväll på Nöjesguidens redaktion, har varit med på en diskussion om relationer som kommer att hamna i nästa nummer. Mycket öl, mycket prata i munnen på varandra, mycket hoppande fram och tillbaka mellan ämnena. I nästan tre timmar. Om jag var Hannes Dükler, journalisten, skulle jag gråta redan på första försöket att hitta de smarta sägningarna som ligger inbäddade i långa ostrukturerade harranger på bandinspelningarna.
Fick ett sms av Anna T precis innan jag stängde av telefonen: "Försök inte att impa, det är då man säger för mycket". Sant, sant. Jag hoppas det blir bra. Lyckligtvis är jag så trött i hjärnan nu att jag inte kan fundera på vad-fan-sa-jag-egentligen, för jag minns det inte ens.
Förvånades mest av att jag och fru Schulman, som också medverkade, tyckte lika om det mesta. Hon var smart, cool och hade självdistans. Jag gillade henne. På ett småskrämt vis.

Bjöd en kompis, som hjälpt mig otroligt mycket den senaste tiden, på flott lunch på Operabaren. Satt i de knarriga läderfåtlöjerna och drack rödvin och mumsade löjligt dyr mat. Sen till Lina Forss releasefest för hennes nya bok, Hallonbäcken, som jag verkligen ser fram emot att läsa (det är en fortsättning på Vildängel). Festen var påkostad och kändes lyxig och hennes pappa höll tal och Lina var otroligt filmstjärnesnygg. Tyvärr renoverades det någonstans i fastigheten, så allt dränktes i ljudet av slagborrar.
Skönt med lite lyxig måndag. Arbetshästen fick bli en kalv på grönbete igen!

Såg Sunshine igår. Cillian Murphy är märkligt het som vanligt, en härlig little mr Sunshine, och effekterna var snygga. Fast precis som med Danny Boyles förra film, 28 dagar senare, så är det som att första hälften av filmen har en skitsmart, enkel och effektiv idé som man blir helt uppslukad av. Och sen nånstans halvvägs så börjar handlingen slira och det blir nåt annat och inte alls lika bra. Var skitarg när 28 dagar senare förvandlades från zombiesplatterperfektion till tråkig låtsaskrigsfilm. Och Sunshine blir också rätt kass när nåt slags religiöst mässande Freddy Kreuger-spektakel kommer inhasandes i handlingen.
Dessutom: Om den där superbomben är inkapslad i nåt supermaterial som klarar av solens hetta, varför byggde de inte hela rymdskeppet i samma material?



Det är precis som med första Saw. De sitter där fastkedjade i fötterna med stora stora kedjor, som de försöker såga sönder, och när det inte funkar tar de till slut det jobbiga beslutet att såga av foten istället. Men varför sågade de inte bara sönder det där lilla hänglåset (av modell dagbokslås) på kedjan istället? Duh! När jag kom på det kändes hela filmen förstörd.

Tjuvlyssnade på en kvinna och hennes kompis på tåget. Kvinnans 15-åriga systerdotter hade sagt såhär till henne: "Jag känner mig så gammal, för jag minns ju fortfarande den tiden då det inte fanns färgskärm på mobilen."

Mmmmmmm.

Vi har haft en skön helg i Borås, jag och J och Anna A och hennes J. Det känns faktiskt som om jag varit utomlands.
Vi har käkat god mat (Bara och Svenska krogen), druckit oss fulla på champagne (halva priset på all skumpa i baren Bara på Grand Hotel varje fredag!), fikat och tokshoppat - på Lager 157, en stor outlet med märkeskläder utanför Ulricehamn.
Det är lite som amerikaner som åker till England: allt är så annorlunda, men de förstår vad man säger!
Såg om Js pjäs, och den var ännu bättre nu. Helt annan stämning i publiken, och de har fått toppenbra recensioner i GP och DN, jag är så glad för Js skull. Det hade varit otroligt mycket mer surt om jag tvingats ha honom i Borås om han dessutom var där för nån jäkla skitpjäs.

Jag sticker ner till Borås igen. Gör en road trip med Anna A och hennes J, som ska ner för att kolla på Angels in America. Tillbaka på söndag. Har beställt bredband till Borås, så att jag kan blogga och jobba där nerifrån längre fram i höst.

* Stefan Einhorn, som ju är läkare, kunde slutligen ge mig ett svar på frågan: Får man hängpung av boxershorts? Alltså - inget stöd och lyft i småbyxan = dinglande ner till knäna om 20 år? Svaret är: nej. Och det är en myt att kvinnor får hängbröst av att inte använda bh.

* Träffade Alex Schulman för första gången. Då visste ju ingen att han skulle lägga ner bloggen med buller och bång och göra avbön för de värsta elakheterna. Alex hade under dagen haft roligt åt alla som dragit på sig röda tröjor för Burma. (Han utvecklade sedan varför i sin blogg, jag kom inte på att fråga vad som var så roligt med att folk engagerade sig eftersom jag hade storhetsvansinne nog att oroa mig för att han skulle skriva nåt taskigt om mig och därför var helt blockerad och kände att han kanske drev med mig utan att jag förstod det)

* Jessika Gedin är Sveriges vassaste litteraturkritiker, så jag tycker hon är grymt modig som dök upp på Sigges fest, med ett stort antal salongsberusade författare på en ganska liten yta.

* Ja, Sigge Eklund är precis lika snygg i verkligheten. Hans fru också. Och de är sjukt trevliga, alla ens fördomar om übersnygga människor kommer på skam.

* Belinda Olsson är cool. Riktigt cool.

* En pytteliten Toblerone, en pytteliten Marabou mjölkchoklad och en pyttepytteliten burk oliver från minibaren på Park Hotel är ett dyrt fyllekäk: 85 kr.

* Camilla Läckberg hade på sig en silverklänning som gjorde henne till bokmässans Beyoncé.

Jag köpte en fantastisk bok i Natur & Kulturs monter på bokmässan, med namnet Lakrits, mint och choklad. Ja, ni fattar ju. En bakbok med pajer och glassar och kakor med ovan nämnda smaker där allt är sådär vulgärt kladdigt och kompakt och godisaktigt att inte ens Pantertanterna skulle ha mage att äta det mitt i natten i sitt pastelliga kök. Självklart är boken alldeles alldeles underbar.

Hej hej! Är kvar i provinserna, är i Borås och hälsar på J. Ska se honom i Angels in America ikväll. Sitter på lånad dator på teatern, så här är en kvicksnabb rapport:

Bokmässan var fantastisk, galen och MYCKET. Visste att den var stor, men inte att den var så enorm. Upplyftande att trängas med så många andra bokälskare. Och för mig, som bara känner författare som Martina Haag och Camilla Läckberg, var det otroligt skönt att se alla dessa författare som ger ut bok efter bok utan att sälja hundratusentals exemplar. Att inse att det inte är en mänsklig rättighet att ligga på topp tio.
Jag åkte ner redan på fredagen, Månpocket hade stor middag och bjöd mig på en extra hotellnatt. Dessutom hade det blivit fel på bokningen så jag fick en svit av misstag.... hehe. Kände mig som JLo. Efter middagen gick jag till Sigge Eklunds party i en svit på Park. Alla var där. Och jag menar verkligen alla. Men det känns lite som Vegas - det som händer på bokmässan stannar på bokmässan.
På lördagskvällen hade Forum stor middag, som slutade med ett improviserat pyjamasparty för tio personer i Stefan Einhorns säng (ni vet, läkaren som skrivit Konsten att vara snäll).
Skriver mer när jag är hemma igen. Ha det så gott, alla!