Mats Strandberg

...det senare alternativet. Hick.
Den som är intresserad kan förresten läsa en intervju med mig i senaste QX om nya boken.
Dubbel-hick.
Vägrar börja fylleblogga nu för jag tror inte jag kan sluta då. Ska somna över korsorden istället. Giertz svåra, så däckar jag garanterat.

UPPDATERING: Kan tillägga att det inte var en pråm på det sättet jag föreställt mig, jag skulle kalla det brygga. Men det var fint! Succé.

Sov typ nada inatt. Bor ju hemma hos J och det var skumt att vara här ensam, det kändes som om han var på väg hem, jag låg liksom hela tiden och lyssnade ut i porten.
Släpade mig upp i förmiddags för att gå till Aftonbladet och leta lite bilder till ett jobb jag ska göra. Nu försöka ta en tupplur inför kvällens party. Mälarpaviljongen har ankrat en stor jäkla pråm vid bryggan som ska funka som nåt slags loungeklubb hela sommaren. Premiär ikväll. Känner redan nu att det är en sån där antingen-eller-kväll; antingen en drink - blir trött - går hem, eller en drink - blir pigg - dricker 29 till.
Återkommer med rapport, helt enkelt.

Hade mitt liv varit en romantisk komedi hade jag och J spralligt skrivit på kontraktet hos mäklaren i morse, sedan glatt skuttat iväg till lägenheten, vandrat långsamt genom rummen med ett tankfullt finger strykande längs väggen, sedan hade han kysst mig framför fönstren, jag skulle ha vänt mig om lite häpet när han passionerat slet tag i mig, och sedan hade kameran panorerat ut mot grönskan därute, och man hade förstått att vi skulle "inviga" varje rum.

Riktigt så blev det inte. Vi var lyckliga, men för trötta för att ens kunna tänka klart efter att ha suttit på mäklarmötet och sedan på banken och lagt upp konton och lån och planer, och ringt samtal till hantverkare och telefonbolag och annat löst folk, så vi strosade runt, gjorde några halvhjärtade försök att planera möblering. Sedan åt vi en snabb lunch och J tog tåget till Borås, för sin första vecka på nya jobbet där.
Nu sitter jag här i hans lägenhet, ska bo här under tiden eftersom min lägenhet är tömd, och stirrar lite tomt framför mig. Har hyrt gamla sköna sjöjungfrurullen Splash på dvd. Det är precis vad min hjärna orkar med just nu. Och så mycket som jag badar är det väl bara en tidsfråga innan det växer ut en fiskstjärt.
Nu när jag tänker på det kan ju en sjöjungfru faktiskt inte lukta speciellt gott.

Fick Katerina Janouchs nya bok "Sommarbarn" i postlådan idag (den släpps samma dag som min). Blev så glad, för det är precis den sortens bok jag vill läsa nu. Älskar böcker om barndom. I det här fallet om att flytta från Tjeckoslovakien och hamna i det konstiga landet Sverige.

Var på Centralbadet idag och fick massage med varma stenar. En helt surrealistisk upplevelse, typ det skönaste jag någonsin utsatt min kropp för. Sen tog jag en ansiktsbehandling med avslutande 15 minuter hårbottenmassage... dregel. Men jag är fulare än nånsin i fejan. Hela ansiktet är fullt av kratrar. Som om någon skjutit mig i ansiktet med ett hagelgevär. Och så en glansig hinna på det. Toppen.

Dagens äckligaste ord: Portömning.

På affischen till fjärde Die Hard-filmen som kommer snart så står det där kända citatet med, Yippi-ka-yay motherfucker. Men vad jag har hört så är Bruce Willis skitsur för att han inte får säga det i filmen, eftersom bolaget vill ha ner åldersgränsen till 13. Strange.

Ser affischen för nya filmen Dold Identitet  med den läskiga döda masken överallt på stan. Och hela tiden tänker jag att det är väldigt likt Morgan Fairchild...

Årets första ligga-på-Belindas-gård-och-pressa-i-solen-dag idag. Sommaren är här på riktigt.

Igår gick jag och J på säsongsavslutningen på Salong Giraff. Det är svårt att beskriva vad det är. Det är som en happening, antar jag. Det var fullproppat och mer därtill på Orionteatern. Drag queen-häxan Robert Fux är konferencier, och presenterar olika gästartister. Igår var där till exempel uppvisning av tre som tävlar i aerobics-sm (och kompades av ett liveband som spelade 2 Unlimited), två tonårstjejer som gjorde cirkuskonster, MIM - Mimarnas Internationella Motståndsrörelse, en operasångerska och Cornelia från Idol som numera låter som Robyn och ser ut som en mangafigur. Det var så sjukt kul, och så otroligt positivt och inspirerande, att se folk som verkligen vill nåt. Man gillade alla, även det dåliga.
Salong Giraff kommer att göra en best of-föreställning på Parkteatern i Vita Bergen i augusti, jag rekommenderar det verkligen.

Nu till en helt annan sorts kultur: sitter på en madrass på golvet i min nästan uttömda lägenhet och väntar på att Kikki från Kransen ska uppenbara sig - vi ska se de sista två avsnitten av Top Model, och sen käka middag på Söder med vänner och pojkvänner.

Jag och J har köpt en helt gigantisk soffa idag, som gjord för våra långa dvdbox-sessioner. Och plötsligt minns jag igen varför vi genomgår den här jobbiga flyttperioden. Vi ska ju för bövelen bo ihop sen! Nu längtar jag!

Through the darkness of futures past... the magician longs to see... one chants out between two worlds... fire walk with me.

Ser just nu på Twin Peaks-filmen Fire Walk With Me, den går på filmkanalen Silver.
Jag älskade allt som hade med Twin Peaks att göra. Kanske allra mest Laura Palmers dagbok som ju släpptes som roman. Jag ville vara Laura Palmer. Jag ville vara en knarkande, horande high school-slampa.
Det är kanske tio år sen jag såg den här filmen och jag får mysrysningar, vet inte om det är nostalgi eller om det är bra på riktigt. Bob är fortfarande vidrig. Vem annan än David Lynch kan göra en långhårig snubbe i Ronny & Ragge-jeansjacka till det läskigaste monstret nånsin?
Men det stör mig alldeles fruktansvärt att det inte är Lara Flynn Boyle som spelar Donna i filmen. Ersättaren är en helt annan typ, nåt mähäigt cardiganklätt tråkbrudigt. LFB kändes mystisk på den tiden. Och Sherilyn Fenns Audrey kunde väl ha varit med?
Men det är bra ändå. Det är Twin Peaks. Måste kolla mer fokuserat nu, för Laura är på väg till den där stugan där hon kommer att dö.

Behövde verklgen något lättläst inatt och hittade ett gammalt gratis-ex av Brooke Shields bok om sin förlossningsdepression. Tänkte att, jaja, knappast nåt som berör mig, men om inte annat kan det vara bra att ha läst den med tanke på mitt jobb i Aftonbladet.
Grejen var bara att jag fastnade. Rejält. Har ju själv varit sjukskriven länge för stress och kände igen mig i det mesta minus själva bebisen.
Så nu ska jag avsluta den i Blecktornsparken. Men jag ser till att läsa den ihopvikt så att ingen ser omslaget.

Såhär är det: J går nästan aldrig och klipper sig. Eftersom han alltid förr eller senare blir klippt i samband med ett skådisjobb. J har tjockt och yvigt hår, lite som newfoundlands-hundpäls.
Den senaste månaden har Js hår växt sig starkare och starkare tills det blev en stor pälsmössa. Ibland såg håret ut som en prydligt lagd men rejält uppruggad damfrisyr från 60-talet. Andra morgnar såg han ut som Young Einstein.



Häromdagen formligen släpade jag med honom till min frisör för att boka en tid, och igår kom han hem, nyklippt och SKITSNYGG. Ser tio år yngre ut och tio gånger så stilig. Kunde inte sluta titta på honom. Och när han gjorde en av de där typiska topp tre-sakerna man alltid har som man stör sig lite på i smyg hos den andra så gjorde det plötsligt ingenting, det gick så bra så, han var ju snygg igen. Mest av allt var det kanske att förändringen i sig gjorde att jag kunde se på honom med nya ögon och påminnas om... jag vet inte, något. Något bra.

Inatt såg jag och J animerade Happy Feet. Men shit vad jag grinade och hulkade. Alla pratar ju om hur glad och gullig den är, och visst, det är den, men slutet är ju HEMSKT! För det sorgliga är så realistiskt, och det lyckliga slutet så overkligt att det är det hemska som händer som stannar kvar. Uhu. Men den är bra. Och Brittany Murphy kan sjunga, ta mig tusan!

Hurra, tydligen får jag en toppenrecension i nya numret av Glamour också, måste genast ut och köpa och gotta mig i solen.

Rubriken ovan är förresten en sån där korsstygns-tänkvärdhet som min mormor och morfar hade på en vägg. Jag skulle vilja tillverka en korsstygns-hänga på väggen-tygbit åt J. Där ska det stå: Mats njutning är min lag. Undrar om man kan gå till nån hemslöjdsaffär typ?

Inspirerad av mitt förra inlägg kom jag på en grej: kan inte alla tipsa om en pocket man bara måste läsa i sommar? Bara ett tips var, det ska vara den ultimata pocketen! Jag säger alltså Maria Ernestams Busters öron.

Trots att jag är bitter över att Jaktsäsong-pocketen så sällan syns till i matbutikerna så kan jag lyckligtvis vara glad för mina kollegors skull. En som syns överallt, och verkligen förtjänar det, är Maria Ernestam. Har ni inte läst hennes nya Busters öron så gör det genast, för bövelen. Den är så otroligt vackert skriven och sorglig och fin och obehaglig, allt på en gång. Schysst att kvalitet också kan sälja i Liza Marklund-landet! Busters öron + Jaktsäsong på pocket = perfekt kombination på stranden i sommar, hehehehe.

Darin är ju världens gulligaste och bästa, men jag gillar inte hans senaste video, han passar inte att ha en massa porriga stilettklacksbruttor omkring sig, han ska bara vara söt och asexuell.

Jag och J har en glassmaskin. Jag fantiserar om smaker man skulle kunna uppfinna. Om man älskar Ben & Jerry's Cookie Dough-glass, borde det inte vara helt FANTASTISKT gott att göra glass med små bitar av pepparkaksdeg???

Funderar också på viol. Borde kunna bli gott. Kanske till och med viollakrits?

Det är nog ingen slump att den dök upp just nu, när jag just bokat in några intervjuer om Bekantas bekanta. Återkommer senare när jag vet mer om dem. Men i nya numren av ELLE och Solo finns små intervjuer med mig (Solo recenserar den också och ger den högsta betyg, de skriver: "Läs genast eller ångra er för alltid!". Heeeehe!)

Mitt sömnschema är helt fucked igen. Vaknade mitt i natten. Då hade jag drömt att jag var gäst i TV4:s Nyhetsmorgonsoffa, men de hade som en scen längst fram i ett klassrum. De var försenade så ingen hann sminka mig och alla skrattade åt hur ful jag var. Jag sa att jag inte tänkte vara med om de inte fixade något smink, och då buade hela publiken åt att jag var en diva.



Kunde inte somna om. Såg klart dvd-rysaren Pulse, som jag somnat ifrån tidigare på kvällen. Vet inte om det var mitt konstiga tillstånd, men den kändes sjukt obehaglig. Låg och läste till klockan blev nio på morgonen, då jag skuttade iväg och lämnade in nya kostymbyxorna på skrädderi och nya skor på sulning, alltsammans inför releasepartyt om några veckor. På vägen hem gick jag förbi Pet Sounds och köpte snygga böcker, bl a en om New York-historik, en sagobok som Tim Burton skrivit och illustrerat samt Mötley Crüe-biografin The Dirt, som jag självklart har läst (lånade av Kikki från Kransen) men vill ha själv (för det är ett måste om man har en smygcrush på Tommy Lee).

Och så gick jag hem och sov igen. Toppen. Nu är J på väg hit. Naturligtvis ska vi se Legally BLonde 2 på Kanal 5 ikväll igen. Lite pastellrosa Reese lär ta bort den överdrivet blåtonade, CSI Las Vegas-snattade Pulse-paletten ur min hjärna.

J ska ut och bowla som avslutningsparty för sitt förra jobb. Jag har hyrt hem lite sköna horrorfilmer, bl a sista delen i One Missed Call-trilogin. Och köpt Tutti Frutti-rings, de är äckliga och goda på samma gång och påsarna är för stora, jag mår illa innan jag är klar, för jag kan inte lämna något oätet...

MEN VARNING: GÅ INTE IN PÅ IMDB om ni gillar Top Model! På huvudsidan har de lagt upp en bild på nya vinnaren (av den säsong som just avslutats i USA). Jag och Kikki-Anna har alltid fått reda på i förväg vilka som vunnit och hatat det, nu trodde jag vi var på den säkra sidan eftersom vi nästan är i takt med USA, men fan heller, jag lyckades naturligtvis snubbla över vinnarbilden på nätet ännu en gång. HAT!

Till sist. Om ni tänkt läsa nya numret av Elle, så kolla in miniintervjun med mig på Aktuelle-sidorna.

Trots chardonnay-ruset kunde jag inte sova inatt, för jag är helt inne i en jättebra pocketbok; "Otroligt men sant" av John Searles. Skitbra. Som Short Cuts (filmversionen) i bokform, ett pussel av olika människor som ställer till det i varandras liv. Jag kan dock inte svära på att den kommit ut i pocket ännu, det kan ha varit ett förhandsex jag lyckades lägga vantarna på.

Ingen rast och ingen ro för en frilansare. Har jobbat häcken av mig idag, men dagen avslutades fantastiskt, med att jag och J blev bjudna på lyxmiddag på Portofino av PO och Lina. Drack massa gott vin, och åt fantastisk mat. Blev bjudna på öl av personalen medan de stängde. Mer sånt i Stockholm!
Ah, ljuva chardonnay-rus. Så enkelt och vackert livet kan te sig.
Beyoncé var på Portofino och käkade middag när hon var i stan sist, så kanske gned jag rumpa mot en dyna med Bootylicious-avtryck. 

Hat. Fikade med kusin på Lola, kände mig konstigt trött. Tog ett par glas vin på Roxy med sköna nya bekantskapen Jenny Jägerfeld direkt därpå, och fick den där omisskänneliga ont-bakom-ögonen-känslan av att jag håller på att bli förkyld.
Jag blir ALLTID lite småsjuk, men det bryter ALDRIG ut på allvar. Jag undrar om det betyder att jag har ett bra immunförsvar eller ett dåligt? Alltså, drar ofta på mig smittor, men de får nästan aldrig fäste.

Jag har för andra gången i mitt liv skaffat en special-ringsignal till mobilen. Är i vanliga fall inte särskilt intresserad. Men när jag var som mest inne i 24 hade jag CTU-telefonernas signal. Och nu har jag MC Hammers U Can't Touch This. Blir så otroligt munter varje gång nån ringer. Tänker på hans galna byxor.
Vilka signaler har ni, just nu?

Åh, det är så jävla trist, J kan inte komma på min releasefest för boken! Han jobbar i Borås då. Och min kusin som är en annan stor klippa kan inte heller, hon blir bjuden på nån födelsedagsutflykt samma dag.
Det är jättesvårt att göra upp en gästlista. Så många man vill bjuda. Som att planera sitt eget bröllop. Har fått snäva till och skära ner. Bara tagit de närmaste, plus några bekanta som bör kunna krydda tillställningen med allmän fabulousness. Och så ska förstås folk från förlaget också bjuda in några. Men framför allt vill jag ha kul. Kunna bli riktigt packad för att fira, utan att behöva skämmas inför andra än folk jag tycker om, folk vars förbannade skyldighet det är att ha överseende med... eh, alltför spontana glädjeyttringar, alltför sentimentala kärleksförklaringar och dylikt.

För en gångs skull tycker jag och J olika om en teveserie. Tröttnade lite på Invasion, eller kanske är jag bara inte på humör, men jag irriterar honom med att spela Quadrapop bredvid honom i soffan, då kan jag lägga lagom med energi på båda sakerna samtidigt.
Håller annars på att förbereda lite Aftonbladet-knäck som kan gå i tidningen när jag är på semester i sommar. Och snart kommer flytten, den verkliga fysiska flytten, att stjäla all min tid. Vet ju dessutom av bitter erfarenhet att all teknik alltid strular maximalt för mig, så jag vill inte ens tänka på alla abbonemangsflyttar av bredband och sånt... Blir lite kallsvettig av att tänka på det. Så jag ska sluta tänka på det. Men tänk om jag glömmer nåt i så fall?

Får rapporter från förlaget att tre av de glassigare magasinen skriver jättebra om Bekantas bekanta i numren som snart landar i butik. Är jätteglad. Det är ju de läsarna som verkligen ska fatta mina böcker, känns det som.

...när man har ett jobbsamtal i telefon med någon man inte känner sådär jätteväl och råkar avsluta det med "puss och kram!"?
Åh. Vill bara dö.

Kunde inte sova inatt, halkade in på Playboy Channel under komazappandet. De sände porrvärldens Oscarsgala. Det mest bisarra jag någonsin sett. Kvinnan vars tårfyllda tacktal för årets avsugning fick Gwyneths Oscars-tal att framstå som återhållsamt; "Tack till min kille som regisserade filmen så jag fick alla härliga kukar att suga på!", liksom. Killen som utsetts till årets manliga stjärna och bara "Tack gode Gud, nu har jag LYCKATS!". Red carpet-reportrarna som "åh kolla, här kommer han, han har världens bästa kuk, den kommer så himla långt in, åh får jag känna på den?". Stjärnan som blev pratade om sin trippel-anal-scen (vilket jag inte fattar, hur ser ställningen ut, vart tar allas ben vägen?).
Det bisarra var att allt handlade om sex och ändå var det det mest osexiga jag sett. Som kronan på verket delade Gene Simmons ut priser, och tala om osexig.

Jag och J har hyrt Invasion på dvd-box, har hittills sett första 4 avsnitten. Lovande men lite segt. Tror det kan ta sig. Nån som följde den?

Skittrevlig middag med J, Martin och Josefin och Rod. Treåriga Charlie, arg över att behöva gå och lägga sig: "BAJS ÄR GOTT! PRUTT ÄR GOTT! KISS ÄR GOTT!"

Robbie måste förstås vara med, även om jag är lite trött på honom. Men snygg är han.

Fikade med Kikki från Kransen som berättade om sina kompisar som har skivbolag och just varit med en av sina artister i Japan. De blev bjudna på en av stans allra finaste sushi-restauranger, med egen kock vid bordet och så vidare.
Grejen var bara att det japanerna är stolta över var för våra bekanta som att ställa upp i Fear Factor. På sushibitarna låg små levande sprattlande bebis-ålar, mitt på bordet en levande bläckfisk som hackades upp allt eftersom middagen fortlöpte. Åh ryyys. Jag hade dött. Faktiskt. Och grejen är att i Japan är det en sådan otrolig förolämpning mot kocken att inte äta hans mat att det helt enkelt inte fanns något alternativ; bara att tugga i sig, i dubbel bemärkelse, särskilt eftersom det var en viktig representationsmiddag.

En annan kompis var på sushi-restautang i Tokyo och fick in en stor levande fisk på tallriken. Den låg, förhoppningsvis någrlunda bedövad, i en skål med sprit och kippade efter andan, med små filébitar redan utskurna ur sidan.

Jag föredrar en hederlig california roll, faktiskt.

Bakis. Så ha tålamod om det här är lite extra svamligt, sentimentalt och pinsamt. Det är sådan jag är just nu.
Hade en intressant diskussion tidigt under kvällen igår, med två andra författare på Gondolen. Vi pratade om snällhet. Närmare bestämt Stefan Einhorns bok Konsten att vara snäll, som sålt ofantliga mängder. Är det ett tecken i tiden på att folk lessnat på elakhet nu? Att vi börjar bli mätta på skittaskiga bloggare som spyr ur sig vad som helst om vem som helst? Krönikörer som gör karriär på att bara såga, såga, såga för att det är så lätt? Artiklar och bildtexter som bara går ut på att förlöjliga folk?

Vi visste inte, hoppades bara det.
Det är extra intressant just med bloggandet. Vi pratade om hur folk skriver saker på sina bloggar som de aldrig skulle säga till någon "i verkligheten". Det är som om bloggar är pysande ventiler för missnöje och hemligt hat. Och bra bloggare har lagt ner för att folk skriver ner dem i Kommentarerna. De pallar inte med alla påhopp.

Och med min blogg är det ju oftast tvärtom. Det är värsta Love-Inn, nästan alla är snälla mot mig och mot varandra. Och jag kan faktiskt inte nog säga hur glad jag är över det. Många av de få taskiga kommentarer som letar sig in här gör ju narr av just den här grejen, att alla är så jävla trevliga. Men vaddå, varför inte? Klart folk ska ha åsikter, och det har ni ju, men sprutspy galla bara sådär för sakens skull får de gärna göra någon annan stans.

När livet är pissigt, av orsaker som jag inte vill skriva om i bloggen, eller på grund av lyxproblem som att inte Jaktsäsong syns i kassan på min ICA, ger det så otroligt mycket att läsa era kommentarer. Påminnas om att det finns en massa sköna och smarta - och snälla - människor där ute, och att de förmodligen är många fler än puckona, bara inte lika högljudda.

Månpocket-party. Drack lite för mycket vin men hade väldigt trevligt. Hemma hos Js kusin och dricker ännu mer vin nu. Sååå lyxig känsla att få sitta vid ett bord med ett glas vin och ta en cigg - inomhus! På det hela taget nöjd med kvällen, även om jag inser att mitt perspektiv är helt fucked up och det är en nyttig läxa. De få författare jag känner är just de som säljer enorma mängder. Och det är lätt hänt att tappa greppet - ja, perspektivet - när man hör deras siffror flyga genom luften. Känslan är så fel. Det är inte därför jag började skriva. För sanningen är ju att jag EGENTLIGEN tycker att det är FANTASTISKT att över huvud taget NÅGON som inte är släkt med mig eller känner mig väl vill lägga sextio spänn på min pocket. 

Bilder som jag tog på mina föräldrars lanseer-valp Dogglas när jag var hemma hos dem förra veckan.







Han är lat, glupsk, mörkrädd och väldigt snäll.

(tack Jer-Swe)

Britney Spears, våren 2007 (bilden lånad från tv4.se):



Kikki från Kransen-Anna och Mats Strandberg, hösten 2006:

Jag och Kikki-Anna har haft Top Model-frossa med säsongen som just nu går i USA. Bara två avsnitt kvar, iiiii! Vi har aldrig ändrat oss så många gånger under en säsong i fråga om vilka vi gillar och inte gillar. De byter skepnad hela tiden. Det är förstås trés lovely.

Skriver detta från Aftonbladets redaktion, är här och letar bilder till ett knäck. Ska till banken idag och förhandla om lånet. Så det passar bra att jag är här just nu, känner mig som en mycket professionell person... J har fått en konstig sjuka som gör att hans ögon rinner som på en gammal hund. Vill SÅ inte bli smittad. Hoppas det inte är nåt ögonätande virus. Han har fina ögon.

Är hemma hos J. Har researchat hela förmiddagen och känner mig instängd - särskilt som hans fasad renoveras och fönstren är inplastade. Ska möta upp Josefin nu på c/o Stockholm som har värsta utförsäljningsrean och var tvungen att fråga vad det är för väder. Hon beskrev det som: "Tänk dig att du går på stan och småfryser lite för mycket och att någon dessutom förföljer dig med en blomspruta och duschar dig i ansiktet hela tiden". Mmmm. Låter toppen.

Fått reda på att Jaktsäsong har en egen fanclub på QX nätcommunity - galet coolt, måste tjuvkika där inne! Varit på en ordlös teater (blandning mellan dans och mim) om arbetslägren i Sibirien - lät inte som min grej men man måste ju testa nåt nytt ibland och den har fått så bra recensioner... jag betalade 140 kronor i inträde för en tupplur i en obekväm stol. Varit på kolonilotten. Sovit massor. Sett på film. Tagit det lugnt. Åt middag på Il Tempo med J för att fira lägenhetsförsäljningen och fick nåt slags tonårsfnisströtthet, det var som om nåt inuti mig släppte samtidigt som stressen så jag satt och garvade åt absolut ingenting. Nu ska jag läsa ut Bekantas bekanta. Har ett kapitel kvar. Svårt att förklara känslan, stolthet absolut, men jag tror inte det känns verkligt förrän fler vänner läst den så att vi kan prata om den, så var det iallafall med Jaktsäsong.

Idag skrev jag kontrakt med köparen av min lägenhet. Hon var trevlig och det känns bra att mitt hem ska hamna i goda händer. Hon sa att hon gillade böckerna i min bokhylla, och har läst Jaktsäsong, för hon jobbar i en bokhandel. Är helt-okej-nöjd med pengarna. Jag menar, det är ju sjukt mycket eftersom Stockholm är en sjuk stad, men jag tror att hon gjort ett litet kap också. Jag och J ska fira ikväll, men på vägen hem hyrde jag med mig tre dokumentärfilmer. Känner att jag behöver lite andlig spis. Så det blev The Last Days, Spielberg-producerat om överlevare från förintelsen, Bästisar, om två 12-åriga flickor som ställer upp i en talangjakt, och Surplus, om konsumtionssamhällets mekanismer.

Jag fick just nya boken med posten! Jag håller den i min hand!
Känns helt fantastiskt skönt och coolt och roligt och lite fasaväckande - skraj att hitta korrfel som det nu är för sent att göra något åt...
Men den är SÅÅ snygg! Vet inte om jag sagt det förut men den superbra omslagsdesignern Anders Timrén har satt ränderna i andra färger men i samma höjd som på Jaktsäsong så att de är snygga bredvid varandra i bokhyllan.
Måste bli klar nu med alla tråkiga räkningar och kvitton så jag kan börja bläddra...

Och ja - naturligtvis tackar jag alla sköna bloggläsare den här gången också. Ni fattar inte hur mycket lättare mitt jobb är med bloggens hjälp - på många sätt!

James Franco, från Spiderman-filmerna. Och från Nollor & Nördar. Jag vill spotta ut mitt tandborstskum i hans handfat. Se det gärna som en metafor. Hahahahaha.

Jag blir galen av det där jävla helvetes mobilspelet. Ser de där dansande noterna så fort jag blundar, precis som Nanna beskrev det under kommentarerna i förra inlägget.
Inatt när jag skulle läsa kändes det till och med som om jag borde få raderna på boksidan att pusslas ihop, alltså jag blev jätteirriterad på halva rader som svävade i luften till ingen nytta. Har SÅ ont i tummarna idag. Försökte skicka ett sms men kunde inte. Men jag tror det värsta är över nu. Får se hur det går på tåget hem utan något att göra. Måste sluta, cold turkey.

Jag har tyvärr hittat ett enormt beroendeframkallande, enormt irriterande spel i mobilen. Det är som Tetris, men med studsande noter och G-klavar. Jag kan verkligen inte sluta. Har träningsvärk i tummarna idag. Och till vilken nytta? Vilken fantastisk utveckling har jag nått i livet om jag klarar mig till nivå 6?