Mats Strandberg

Det kändes som att ha världens jämnaste födelsedag. Kände mig så sjukt uppvaktad. Och för mig, som aldrig haft den där sortens lägenhet som lämpar sig för stora middagsbjudningar, blev det ett spännande socialt experiment, att se vilka vänner från olika delar av livet som fann varandra. Och jag ser det som ett bra betyg på partyt att halva mitt förlag stannade kvar nästan till stängningsdags... Klockan tolv klev jag objuden in i DJ-båset och började, full som en kastrull, att spela skivor. På väg till Torget nu, jag måste hämta alla blommor och skumpaflaskor och små presenter som jag helt enkelt glömde bort alldeles inatt. Bästa presenten var en voodoo-docka, att använda mot recensenter som skriver dålig kritik. (Hoppas förstås att jag slipper använda den).
Men tyvärr glömde jag ta med mig kameran... det finns en bild på Camilla Läckbergs blogg, hon var där igår. Jag står med Forums hunkige säljare, som satte ett och annat böghjärta i brand...

Mår inte så toppen idag. Klockan 7 i morse vaknade jag av att byggarbetarna började riva ner byggnadsställningarna från fasaden som putsats och pimpats. Ljudet av stora järnrör som slängs ner på marken från hög höjd... det kändes som om min hjärna skulle spricka som ett löskokt ägg.