Mats Strandberg

Aaaaaaargh, jag är så glad att jag vill sprängas och så får jag inte berätta exakt varför! Men jag kan säga att en kollega som jag respekterar otroligt mycket har läst manuset till nästa bok - och personen fullständigt älskar den och har skrivit så fina saker i ett mejl att jag på fullt allvar sitter här och lipar en skvätt. Tänk Gwyneths Oscars-tal, typ. Patetiskt men äkta.

Det bästa som finns är när man gör en chansning i videobutiken och det visar sig vara ett lyckokast. Jag och J har just sett en independent-film från Nya Zeeland som stod bland nyheterna. I sanningens spår heter den, och det är en aptråkig titel på en riktigt bra film. Sådär snyggt och sorgligt deckaraktigt drama om familjehemligheter, en försvunnen flicka och vindpinade landskap. Med några smarta twistar, men inte så smarta att de blir irriterande. Och alldeles fantastiska skådisar.

Först: är helt såsig i skallen, så om det här är virrigt och osammanhängande, hav överseende.
Kom just hem från Lidingö, där jag tillbringat hela kvällen med att vara statist i Martina Haags film Underbar och älskad av alla (hon är så cool tycker jag: hon har först skrivit boken och spelar nu huvudrollen i filmatiseringen av manuset som hon skrivit...).
Vi skulle vara gäster på en snobbig nyårsfest. De håller fortfarande på där ute. Jag var bara tvungen att åka hem i förväg för jag blev så sjukt trött. Jag tror jag blev mest trött av att vara så otroligt självmedveten i många timmar i sträck. Skulle aldrig kunna bli skådis, skulle bara undra nervöst hur jag såg ut.
Om jag över huvud taget kommer med i filmen (just nu hoppas jag inte) kommer jag att vara killen som på "tolvslaget" desperat försöker få igång ett konfettiregn men inte fattar hur den lilla partysmällaren funkar (det var alltså inte något jag planerat utan fullständigt äkta). Jag är också med i en scen där jag började dansa (till ingen musik, men vi skulle låtsas) och sedan ändrade mig mitt i och försökte hitta någon att låtsas prata med istället. Hahaha.
Men det var roligt, det blev till och med nyårsstämning på riktigt ett tag för det fanns riktig champagne - Bollinger dessutom. Hela mediagräddan ur Martinas telefonbok var på plats, av typen Expressen-sexperten Katerina Janouch och Cosmopolitans power-glamazon Jonna Bergh. Och så var där en massa män i dyra kostymer och kvinnor i päls.

Fick en inbjudan till den här pjäsen och kände att jag bara måste kolla vad det är. Saker man inte vet något om på ett ställe man aldrig hört talas om är nästan alltid antingen suveränt bra eller fruktansvärt dåligt, sällan något halvdant mitt emellan. Men jag gillar idén. Och titeln.

Brunchade med Sewer och Patsy idag, vilket alltid får mig på gott humör. Det kändes som om servitrisen på FBK var mer bakis än vi.
J är på filmfestivalen i Göteborg, så jag har en hel kväll med härliga hyrda filmer framför mig. Bland annat ska jag se Bride of Chucky. Hehe. Plus nån spökthriller med Demi Moore som garanterat är kass men förmodligen kräver minimalt hjärnarbete, Spielbergs München som jag aldrig gett en chans om det inte vore för att Sewer gushade över den, och så Hustle & Flow, nu äntligen. Kan förresten tipsa om en film jag såg i fredags; Brick. Cool noir-deckare i college-miljö. Däremot tyckte jag Hard Candy var rätt överskattad.

Var på fest hos Camilla Läckberg igår. Lyllos skatan, hon ska åka till Thailand i två månader. Till sol och värme och paraplydrinkar. Och vilken fest det var! Så lyxigt. Thailändsk buffé och två bartenders som uppfyllde alla ens önskningar. Sörplade som vanligt i mig dry vodka martinis, med skillnaden att de lade i gari också, ni vet sån där stark ingefära man får till sushi. Ja, det låter galet, men det var bara galet gott. Sen blev det visst några strawberry daquiris också. Och en massa andra trevliga drinkar. Men framför allt många trevliga människor. Det var en sån där fest där alla man pratade med var smarta och roliga. Inklusive man själv (fast det kan mycket väl ha varit drinkarna som fick en att tro det). Särskilt älskar jag när man upptäcker att finkulturella personer också kollar på Hunkjakten på TV400. Hahaha. Fast synden straffar sig själv. Jag är så bakis. Hade Kikki från Kransen sett mig nu hade hon lagt av ett av sina patenterade gälla måsskratt och sagt att mina ögon ser ut som babyfittor. Och jag hade bara kunnat hålla med.

En kompis till J var i Berlin över nyår och såg en musikal baserad på en av Polanski-vampyr-filmerna. Han sa att den var fantastisk. Bland annat finns en stor balscen med stora "speglar", som i själva verket är tomma ramar. På andra sidan, "i speglarna",  är dansare som exakt kopierar de på balen, men de som speglar dem som dansar med vampyrer dansar ensamma. Effekten blir alltså att vampyrerna inte syns i "speglarna". Fan vad coolt. Jag vill se!

Båda har gjort en miss i sina vinjetter. I SATC ser man hur bussen som splashar vatten över Carrie är full med folk. Men när den svänger åt vänster och syns i bakgrunden, medan hon vänder sig om, är den helt tom! Och i Angel, som gör en stor sak av att han inte syns i speglar eftersom han är vampyr, ser man hans spegelbild i vattenpölarna på marken i det sista klippet när han går genom gränden.

Jag vet inte om jag är mest lik Carrie Bradshaw eller Anette Kullenberg, men det är en skön känsla att ligga i soffan, skriva en krönika och dricka kaffe med nya mint-Bailey's.
Det blir nog Anette. Har svårare att tänka mig Carrie med en Göteborgs Rapé White Portion-prilla.

Sett ännu en bra film idag. Förhandsvisning på Running With Scissors, baserad på en självbiografi av Augusten Burroughs (orkar inte kolla stavning just nu, hoppas det är någorlunda rätt). Han växer upp med en alkad pappa och en mamma med eskalerande psyksjukdom - fantastiskt spelad av Anette Benning (se där, ännu ett namn jag inte orkar kolla stavningen på). Så blir han mot sin vilja adopterad av mammans psykoterapeut, vars familj är ännu mer galen.
Den här familjen som Burroughs flyttade in hos har rasat mot hur de porträtteras i boken och filmen. Jag förstår dem. Men en bra film är en bra film är en bra film. Den var dock inte lättsamt småtokig, vilket jag av någon anledning fått för mig - lite sådär feelgood om knäppgökar - utan här vankas elchocker, psykoser och sprutor. Men den är vacker. Premiär nån gång i mars.

Började dagen med en alldeles för kort fika med den kollossalt gravida men snygga Popmorsan, vilket naturligtvis gjorde dagen ännu bättre.

Jag måste bli bättre på att läsa tevetablåerna istället för att bara ligga och komazappa och missa allt bra. Såg just att TV4 visar After Darks senaste show ikväll efter Nyheterna.

Jag är helt upprörd. SL ska höja priserna från och med 29 januari. Det kommer att kosta 40 spänn med en enkel biljett, vart man än ska. Det är alltså dubbelt så mycket som nu.
Så en resa in till stan och sen hem igen kommer kosta 80 spänn! Jag skriker som Kishti: "Det är orimliiiiigt!"
Allvarligt. Det är kasst.

UPPDATERING:
Okej, har kollat SL-sajten, och japp, ni har rätt, förköpta biljetter kommer fortfarande kosta runt tjugolappen. Men ändå: 40 spänn för att köpa en biljett när man behöver den! Orimliiiiiigt! Alltså, jag kommer ju klara mig, men jag tycker liksom att alla ska ha råd att åka kollektivtrafik. Är man tvåpersoner kan man ju ta en taxi för samma pengar... plus att fr o m 1 apri återinför de zonerna, fast den här gången tre istället för fem... känns NÅGOT rörigt.

Trots vad man befarade när man såg Guldbagge-galan. Trots att Göta Kanal 2 är superdupersuccé. Det finns hopp.
Har sett pressvisning på Darling, ny svensk film som känns - chock, flämt! - trovärdig, relevant och, ja jag vågar använda ordet; ny. Det är ett utsnitt ur två personers liv. Två personer som verkar väldigt olika, men som har mycket gemensamt. Inte särskilt mycket händer på ytan, och jag har ingen aning om vad andra kommer att tycka. Men mig träffade den rätt i maggropen och låg där och ormade sig.
Det är fantastiskt skådespeleri av nykomlingen Michelle Meadows och gamle räven Michael Segerström. Det är små medel, allt behöver inte skrivas med neonskyltar tvärs över skärmen, de litar på att man fattar ändå. Och den är smart, men inte sådär överdrivet fiffig att man blir distansierad. Fan, vad bra den är. Blev helt upprymd.

Precis innan såg jag raka motsatsen; Ben Stiller i fläskiga popcorn-filmen En natt på muséet. Och jo, den funkar bra som underhållning också. Men den är lättuggad och lättglömd, särskilt efter en och en halv timme med Darling direkt efteråt.

Har varit på Vasateatern idag och sett en musikteaterföreställning med Jaques Brel-låtar, starring bl a Evabritt Strandberg och Petra Nielsen. Måste erkänna att det inte riktigt var min grej, det fanns inte ens en handling utan var bara bara låt på låt som radades upp med dansnummer därtill. Jag tappade koncentrationen mest hela tiden och började fundera på saker som hur man flyttar över sitt iTunes till en ny dator... men det var ändå väldigt trevligt, och alltid kul att testa grejer om de ändå är gratis. Fattade dessutom för första gången grejen med Petra Nielsen, för hon har faktiskt sjukt mycket utstrålning när man ser henne live. Vasan var fullsatt och jag räknade till ungefär tre heterosexuella män i publiken, haha.

Jag ska städa ur garderoberna och lådorna på alla kläder som jag inte använt på ett år och packa ner dem i påsar och gå till Myrorna med dem nu i natt. Det är sånt man får för sig när man vänt på dygnet och vet att man måste vara vaken en hel natt. Man tar tag i de mest oväntade saker.

I natt drömde jag att jag var tillsammans med Justin. Han var så fin och mjuk och gullig. Och lite rädd för han hade aldrig varit med en kille förut. Vi kom aldrig så långt som till bingen, men allt var väldigt romantiskt och härligt och hans läppar var just så kysstäcka som de ser ut att vara.
Vaknade med dubbel ångest; jag vägrade tro att det bara var en dröm, och det kändes som om jag varit otrogen mot J.

Såg filmen Elizabethtown med Kirsten Dunst och Orlando Bloom inatt, och jag tror det var den filmen som orsakade drömmarna. För även om filmen på många sätt är en idiotisk och sönderskruvad ripoff på Garden State så hade den några väldigt fina scener som måste ha satt igång nåt i min skalle.

Jag undrar om det är såhär man blir en stalker? För det känns fortfarande som om jag och Justin är tillsammans. Tänk om det inte släpper? Tänk om jag börjar tro på ödet och åker till USA för att hitta honom? Är lite rädd för mig själv, om jag ska vara helt ärlig.

Ikväll började jag och Kikki från Kransen kolla tredje säsongen av Project Runway. Och jag känner att PR passerat America's Next Top Model på min all time high-lista. I år är det extremt sköna utmaningar, priser och deltagare. Och lagom mycket käbbel. Ni måste se den!

Fast Heidi Klum kommer ju aldrig att bli någon Miss Tyra. Å andra sidan har vi sidekick-fronten: jag föredrar Tim tusen gånger om framför Jay.

För övrigt fick jag just pressmeddelande från TV3, nya säsongen av ANTM börjar den 14 februari. På Alla hjärtans dag, passande nog.

Eftersom det blivit mycket horror här i bloggen på sistone måste jag passa på att fråga: Vilken är den bästa skräckfilm ni vet - om ni ser till både kvalitet och effektivitet?

Sitter på Aftonbladet och väntar på att redaktionen ska bli klara med sitt möte så att jag kan få hjälp att välja lite bilder. Är helt slut idag, har sovit typ två timmar och började dagen med tandläkaren. Inga hål, det är stort för mig, mina tänder är typ gjorda av frigolit.
Sov dåligt för J låg och hackhostade. Det är synd om honom men fy vad det kan tära på nerverna med skrällandet i öronen... fattar inte hur han alltid lyckas bli sjuk, det är som om han skulle slicka ett helt kuddrum på dagis varje dag, varenda bacill letar sig in i honom.
Nu hoppas jag att Kikki från Kransen, också sjuk och ynklig, orkar träffa mig efter jobbet ikväll eftersom jag fått Saw III på dvd. Lite panik borde rensa hennes bihålor.

Åh, mina vänner är så bra på att köpa presenter till mig. Om än lite sena. Var på middag hos Totte och Elvis igår och fick både smarrig mat och en matig coffee table-bok om skräckfilmer ("Horror Films" av James Marriott & Kim Newman), från 20-talet till 2006, i försenad 30-årspresent. Den är skitsnygg och fullpackad med bilder och recensioner och tips. Nån gång måste jag skriva en skräckroman så att jag kan få användning för mitt ivriga plöjande av splatter.

J är förkyld igen. Om det fanns en ljudbok som hette "Kulla-Gulla får TBC" så är det så den skulle låta. Vaknade ensam i hans lägenhet i morse. Drivor av snorpapper runt sängen. Han jobbar.
BFF Kikki från Kransen är förkyld och har sovit i 19 timmar i sträck, skriver hon i ett sms. Josefin är sjuk. Och jag har det första lilla pirret i halsen som kan bli en förkylning. Känner mig diffust krasslig. Men det finns något jag gillar med att vara lite lagom förkyld. Man kan liksom gona ner sig i soffan utan problem. Det är en legitim ursäkt att slappa och strunta i ärenden.

Fast just nu har jag gonat ner mig med laptopen och tänker ändå göra nytta, eftersom jag faktiskt vill det.
 Åt fan-fucking-tastic middag på Living Room på Rosenlundsgatan igår med Anna A. Hon hade några få men otroligt bra synpunkter på manuset. Efter en vända till FBK gick jag hem, krämade på mina nyhämtade låtar på iPoden och skrev några små korta scener, lagom salongsberusad. Nu ska jag sätta mig med nästa omgång redigering. Dricka ingefärsvatten och känna mig som en tapper kreativ själ.

Shit vad kallt det är ute idag! Man måste liksom gå mitt i kläderna, så att inte fruset jeanstyg lägger sig mot benen.
Vaknade sent och skrev dagens texter på Lola.
Ser fram emot kvällen, för jag ska bjuda min Miranda-kompis Anna A på middag på flott lokal. Hon har läst ut mitt manus och ska komma med synpunkter. Tack gode Gud för vänner. Camille har också läst manuset och fascistisk textredigerare som hon är fick jag tillbaka det med massor av röda streck och förslag på ändringar. Jag är grymt inkonsekvent med olika stavningar, till exempel "sa" och "sade", "något" och "nåt" osv.
Sen blev jag nyfiken på en grej. Tycker ni att "nattygsbord" är ett konstigt ord? Mitt rättstavningsprogram har inget att invända, men Camille anser att det heter "nattduksbord". Måste ju hålla med om att det låter mer logiskt, men jag har alltid sagt "nattygsbord". Nån som vill vädra en åsikt i denna Sture Allén-nöt?

Äntligen fick jag lite motivation att jobba - som en stor och glänsande mental morot dök en ny cd ner i brevlådan. Hello Saferide-Annika har släppt en skiva på svenska under namnet Säkert. Ah, när jag har skickat dagens text tar jag ett bad med Annika på stereon, så blir det nog en skön torsdagskväll.

Jag menar, de flesta kvalitetsfilmer får jag ju möjlighet att se på pressvisningar innan de går upp på bio. Så det är.... eh, de andra filmerna som jag hyr på dvd. Idag insåg jag lyckligt att jag inte sett Scary Movie 3, så jag hyrde den och nyinkomna Feed, som handlar om en seriemördare som matar ihjäl gravt överviktiga kvinnor. "Mixa Supersize Me och När lammen tystnar och du får Feed!" trumpetar omslaget. Och jag plockade raskt ner den från hyllan.

TILLÄGG MED !SPOILERVARNING!:
Jag kan garantera att Feed är en av de äckligaste filmer jag sett. Inte läskigäcklig så mycket som rent äckelpäckeläcklig. När det kommer fram att mördaren skär loss fettsjoken av offren som dött och sen kokar fettet tillsammans med ägg och proteinpulver och tvångsmatar nästa offer med sörjan genom slang ner i magen på grund av nåt slags långsökt reinkarnationsplan så var jag redan så grossed out att det inte längre spelade någon roll.

Äntligen lite rättvisa här i världen! John Barrowman dyker upp i hajpade Dr Who på SVT i mars. Han har nu fått en egen spinoff-serie. Och förutom att han är snygg är han gay, gift och extremt rolig i intervjuer.
I loves.

Eller ni kanske redan vet vem som frontar Miu Miu i vår? Det är rätt svårt att se på den här bilden. Ledtråd: hon kanske funderar på om hon skulle ha tagit på sig småbyxor för en gångs skull.

Konstigt hur man vissa dagar är så blödig utan någon särskild anledning alls. Skrev nya QX-krönikan idag på ett fik runt hörnan och började nästan hulka lite när jag tänkte på det jag skrev om. Mycket pinsamt.

Ojojoj, tung kändisspaning idag! I Slussens tunnelbana såg jag Mark in the Park från Idol. Han träffade några blonda tjejer och betedde sig precis som han gjorde i teve. Sen på Centralen TROR jag att jag såg Patrick och Olinda-Patrick. Om det var han så hade han en stor mössa nerdragen över huvudet och ansiktet såg utmärglat och läderartat ut. Vet inte om det var flagnande brun utan sol eller bara sönderbränd St Tropez-hud.
Ja, kids, så glamouröst kan  mitt liv vara.

Är så glad, en pålitlig kompis läser just nu manuset till Bekantas bekanta för att jag ska få lite feedback från någon med helt fräscha ögon. Själv är jag ju så trött på storyn just nu att jag hatar den. Men hon läste de första hundra sidorna inatt och älskar den. Tycker att den är mycket bättre och mycket mer spännande än Jaktsäsong (vilket typiskt nog får mig att genast undra om hon hatade den, hahaha).  Dessutom är responsen från förlaget enormt positiv så jag är fruktansvärt lättad och glad just nu.

Har varit hos min revisor idag, sååå skönt att lämna ifrån sig två pärmar med papper, blanketter och kvitton och låta nån annan bringa ordning i kaoset. Köpte med mig en bunt sköna tidningar hem och tänker softa idag. Ligger på min turkosa soffa och skriver i en bok med korsord som jag köpte i San Francisco, "Naughty Crosswords" - en hel bok korsord med sex- och porrtema, vad kan vara bättre?

Pr-geniet D skickade bilderna på Dakota Fanning som ny Marc Jacobs-modell. Juergen Teller har plåtat.
Usch, jag tycker så illa om Dakota. Hon är liksom inte bara lillgammal, hon är rena rama Jessica Tandy.

Fy fan vad bittert. Nu har jag sett klart hela Angel. Det är slut. Jag saknar dem redan. Visserligen har jag timmar av extramaterial och kommentarspår kvar, men det kan aldrig bli samma sak, det är bara ett sätt att klösa sig kvar i den fantastiska världen, men resan framåt är slut.
Men avsnittet där Angel förvandlas till en arg mupp av dockorna i ett evil barnprogram kan jag nog se hur många gånger som helst...

Har dock fått en ny bästa vän. Häagen-Dazs nya Limited Edition-smak; cappuccino, kola och tryffel. Jag fick tårar i ögonen av första skeden. Gåshud av den andra. Panikskrik av den sista.

Ikväll tänkte jag gå till Roxy och ta nåt glas vin med Juliette Lewis-kopian och hennes nya tjej. Brukar bränna skivor till Juliette, och inatt gjorde jag en "nykär och hångelsugen"-soundtrackskiva till henne. Låtlistan:

The Shins: New Slang
Dixie Chicks: Long Way Round
Groove Armada: My Friend
Jay-Z: Girls, Girls, Girls
Frou Frou: Let Go
Björk: Joga
Moby: One Of These Mornings
Shelby Lynne: Telephone
Nancy & Frank Sinatra: Something Stupid
Hello Saferide: My Best Friend
Garbage: The World Is Not Enough
Pink feat. Peaches: Oh My God
INXS: Taste It
Gabrielle: Rise
Artful Dodger: Think About Me
Seal: Love's Divine
Shakespear's Sister: Hello (Turn Your Radio On)
Madonna: Gone
Dolly Parton: I Get A Kick Out Of You

Så nu undrar jag naturligtvis: vilken är din favoritlåt att hångla till?

Åh, jag älskar min digitalteve just nu. Råkade hamna mitt i första avsnittet av Manhunt, som jag velat se så länge. Carmen Electra leder ett program som är precis som Top Model, fast med manliga modellwannabes. Dessutom har de en mullvad som skvallrar för domarna om allt som händer. Skitkul! Idiotiska TV400 visar det alltså tre på natten och döper det till lökiga Hunkjakten... men ett hett tips för alla som har TV400 och en video - eller lika uppfuckad dygnsrytm som jag...

Har upptäckt att jag har TV4 Komedi bland mina nya kanaler. Och herregud, jag borde skämmas över det, men jag älskar redan den kanalen. Fatta att de visar samtliga tre serier som jag haft citat-följetonger från här på bloggen: Pantertanter, Alf och Will & Grace. VARJE DAG.
Det är förstås massor av skräp (som Räkna med bråk, fast det gillar jag ändå lite på grund av Steve Urkel) men det är perfekt slappteve, den småputtriga och pastellfärgade 80-talshumorn står som spön i backen. Nu hoppas jag bara upptäcka att de kör Fem i familjen också, så är lyckan total.

Fick svinlyxiga praliner och ett fantastiskt portvin i present från Forum. Det skulle egentligen varit en julklapp, men budet fick inte tag på mig då för jag var bortrest. Men nu, med julgodiset tillräckligt långt bort i backspegeln, satt det ännu finare att smaska och mofsa i sig dyr choklad och klunka ner det med ett portvin som förhöjde smaken på chokladen perfekt.... herregud, vad gott det var. Mår lite illa nu. Som alltid, eftersom jag inte kan sluta i tid. Kikki-Anna och Kusin (som också flyttat till Kransen) kom förbi. Kikki-Anna fixade min digitalteve (det var bara strömsladden som halkat ur lite, hahahahahahaha) och hjälpte mig att få tillbaka musiken i min iPod.
Och jag erkänner att sista The Line of Beauty faktiskt var bra. Jag blev åtminstone berörd. Och upprörd på det hastiga slutet. Men ändå.

Fan också, jag är verkligen världens sämsta på att förhandla. Helt mesig och oftast för löjligt tacksam över att få vara med om det är ett projekt jag vill jobba med. Jag har blivit mycket bättre när det gäller journalist-biten, för där vet jag ju faktiskt att jag har råd att tacka nej till sånt jag inte vill göra. Men på okända vatten trampar jag ... tja, vatten.

Jag och J har varit barnvakt åt fantastiska lilla Herman. Jag är väldigt bra på att vara ett stort monster som leker kurragömma med våldsinslag, det vill säga, jag gömmer mig i lägenheten och dyker på honom för att äta upp honom, jagar honom under bord och sånt. När det blir lite för läskigt hoppar han upp i Js famn och säger att man måste tända fler lampor. Hahaha.

Ser just nu på andra The Line Of Beauty. Det är inte roligare än att jag kan blogga lite mitt i. Nyss var nämligen en scen som pedagogiskt visade varför jag inte riktigt kan ta serien på allvar. Om vi nu hajat för länge sen att pappan är otrogen med sin sekreterare, varför ska det "avslöjas" med en så konstruerad scen som att gubben glömmer viktiga papper i bilen och vår huvudperson åker till hans hotell, kliver rakt in i det olåsta rummet utan att knacka först och sedan ser sekreteraren spela på pappans trollflöjt?

Var faktiskt lite besviken på The Line Of Beauty på SVT igår. Tyckte det kändes lite klyschigt, oengagerande och tråkigt. Förhoppningsvis drar handlingen igång på allvar med andra avsnittet som sänds ikväll. Sjukt snygg huvudperson, dock. Har blivit bortskämd av dvd-boxarna, märker jag. Att se på teve på teve och behöva passa tider är ju jättetråkigt.

Okej, ni kommer inte tro mig nu. Och om ni gör det behöver ni inte ens kommentera det. För nu börjar det bli löjligt med min jävla otur. Men igår råkade jag mumsa i mig en skinkmacka. Schanan på fiket hörde fel när jag beställde, och det var sån där äcklig blekrosa rund skinkskiva som inte smakar nåt, så jag hade slukat nästan hela likdelen innan jag upptäckte det. Grejen är att man kan bli så otroligt sjuk om kroppen inte är van vid kött. Plus det psykologiska illamåendet. Så det var bara hem och stoppa fingrarna i halsen. Såååå äckligt. Har träningsvärk i halsen idag, plus ont inne i halsen på grunt av allt maniskt krafsande där inne.
Eeeeew.

Började dagen med att fika med en ny favorit i bekantskapskretsen. Författare, lesbisk och prästfru. Och mycket coolare än hon själv förstår. Skriver inte ut hennes namn, för jag brukar fråga om sånt är okej och glömde det den här gången.

Alltså, det känns ju lite sådär att tolvåriga barnskådisen Dakota Fanning är Marc Jacobs stora affischnamn för vårkollektionen 2007. Bilden ovan är tack och lov inte tagen från någon tidelagsromantisk plåtning inspirerad av Terry Richardsons Sisley-kampanj, utan från kommande filmen Charlotte's Web.

Med Angel-pauser och en liten tupplur mellan varven har jag suttit uppe tills nu - kvart över nio på morgonen -  och fört in ändringarna. Och japp, nu har jag smält bort helt. Är hungrig men har ingen mat hemma. Orkar inte gå ut men kan inte somna om jag svälter. Funderar allvarligt på att äta lite pulvermos med en vindruvsmarmelad från Azorerna. Åh, det glamourösa författarlivet!

Idag har jag börjat föra in alla ändringar i manuset, klar med 170, 190 kvar. Det är så jääääääääääävla tråkigt. Min hjärna smälter! Men nödvändigt, ryser vi tanken att någon skulle läsa manuset i dess nuvarande skick.
Och nu tar jag lite nya tag och fortsätter.

Har typ likfläckar på ryggen av att ha legat i tevesoffan hur länge som helst. Såg The Squid And The Whale - FANTASTISK!!!! Och Shopgirl - äcklig Steve Martin-försöker-vara-LA-Woody-film som skrev oss tittare på näsan med största tuschpennan. Och en kass skräckfilm som hette Stay Alive. Och så såg jag om Scary Movie 4, och jag erkänner att jag garvar åt all underlivshumor, särskilt scenen där Carmen Electra diarrébajsar inför hela The Village. Och så såg jag en hel säsong av Hey Baberiba. Har garvat mig harmynt åt Meltzer som Silvstedt.
Men idag letade jag mig faktiskt ut i verkligheten. Fikade med Anderssonskan och spanade sedan in Sewers nya lägenhet, jättefin, han hade precis den vinröda färgen på en vägg som jag vill ha i mitt och Js kommande sovrum. Vi planerade bra teman för kommande spelningar på Torget. Jag vill ha en kväll med cocktailmusik, och en där vi spelar tryckare, och en med... nej, jag berättar inte mer förrän vi bestämt.
Nu tillbaka till tevesoffan och gnida upp fler liggsår med femte och sista (SNYFT) säsongen Angel.

Har ni noterat att Jerry Springer slagsmåls-talkshow börjat gå på TV400? Dubbelavsnitt ikväll. Lika lockande och äckligt att titta på som en bilolycka.

Inatt råkade jag låsa in alla mina nycklar i tvättstugan, som ligger i källaren på ett annat hus.  Jättekul. Verkligen. Fick stå och skrika utanför mitt eget fönster tills J hörde mig och kom ner och öppnade min port. Men det ordnade sig. Var vaken till i morse då portkoden började funka igen, så att jag kunde sätta mig utanför tvättstugan och vänta på att någon dök upp som kunde släppa in mig...

Det är konstigt förresten, när jag varit med J på en mardrömsö en hel vecka, tätt inpå varandra och därefter ihopklistrade i tevesoffan några dagar framför säsong 4 av Angel. Man skulle ju kunna tro att vi skulle vara trötta på varandra nu, men det har liksom gått varvet runt och istället känns det som om min siamesiska tvilling opererats bort och slängts i soptunnan. Det är liksom en stort hål i luften bredvid mig nu när han är - chock, förvirring - hemma hos sig...



Har övergett kapitalisttegelstenen och istället börjat på romanen Schackmaskinen. Tråkig titel, jag vet, men det är en sann historia om en man som uppfann en schackspelande robot på 1780-talet. Roboten kallades schackturken för den hade en liten fez på sig... och den blev succé, så uppfinnaren fick träffa alla sin tids storheter. Men det hela var en bluff, för inne i "roboten" satt en liten dvärg som var en hejare på schack.Tror den kan bli riktigt kul.



Nu längtar jag bara tills Kikki-Anna sett klart dvd-boxen med The Comeback. Vi fikade igår och jag lyckades övertala henne att hyra den. Nu har hon fyra avsnitt kvar och jag längtar sååå efter att få analysera Valerie Cherish öden och äventyr. Teveserier kan verkligen föra en samman. Jag hade en gång ett långt samtal med Jonas Gardell och Helena von Zweigberk av alla människor, för de älskar också The Comeback.

Suverän natt. Åt middag på Süd med J, min snygga kompis Juliette Lewis-kopian och hennes nya flickvän, som var hur skön som helst. Hon och J vinsnobbade medan jag och "Juliette" delade på en flaska av det billigaste chardonnayvinet. Sedan Side Track och Roxy.



Jag och J gick hem och kollade Angel, snart klara med säsong 4 och shit, vad härligt och spännande det är nu med idel twistar. Lustigt att Laurel Holloman, som spelar mitt hatobjekt Tina i L Word, också spelar den jag hatat mest i Angel: Justine, som är precis lika självömkande och jobbig som äckel-Tina.

Det vore förstås bra om jag kunde sova nu när fåglarna kvittrar utanför fönstret. Jag kanske håller på att bli vampyr jag med? Blir trött och vill nussa nussekudde först när solen går upp. Har blivit hungrig men har ingen mat hemma. J snarkar så det dånar. Det vore en anledning att bita honom.
Kan man vara vegetarian och vampyr?

Det är glädjande att många av er som läser bloggen också är vego. J har hittat en skitbra affär idag på Skånegatan som bara har organisk/KRAV-märkt mat. Och massa vegetariska grejer, typ vegetarisk "kyckling", "anka" och "fiskpinnar". Hurra, jag älskar allt som gör det möjligt att nästan äta husmanskost. Som sojaköttbullar med potatismos, sås och lingonsylt.

Håller just nu på med klassikern Och världen skälvde (Atlas Shrugged) av Ayn Rand. 1220 sidor med pytteliten text och dessutom full med stycken som man måste läsa om tre gånger för att hänga med i alla tankebanor. Ibland önskar jag verkligen att jag var smartare. Just nu önskar jag mest att boken var en tredjedel så lång. Högst. För det känns som om allt gått i cirklar de senaste 250 sidorna (jag är på sid 454 nu).



Förut tyckte jag alltid att det var härligt med tjocka böcker. Mer för pengarna, typ. Nu är det snarare avskräckande när en bok är över 500 sidor lång. Lite som det kan vara avskräckande när en skiva har typ 18 låtar. Det är alltid minst 6 för många, även om alla är bra. Har fortfarande inte orkat sätta mig in i hela Outkasts dubbelalbum...

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: när det gäller teknik är jag som kung Midas men tvärtom. Allt jag rör vid blir bajs.
Laddade ner nya iTunes. Uppdaterade iPoden. Oj. Råkade tömma den och nollställa allt och vet inte hur jag ska göra nu. Kikki-Anna får fixa när hon kommer hem.
Stod och huttrade i kylan utanför Comhem igår för att änligen få mitt nya modem. Installerade det, var nöjd med mig själv. Men oj. Råkade under sladdtrasslandet göra nåt med tevens digitalbox så att den nu inte funkar. Kikki-Anna får fixa när hon kommer hem.
Min Pioneer-stereo har alltid betett sig konstigt. Dessutom är den lite för frän för en teknikhatare som jag. Det finns INGA knappar på den, utan ALLT måste göras via fjärrkontrollen. Nu är batterierna slut i fjärren, och naturligtvis är det konstiga minibatterier som jag inte har en aning om var man hittar. Hjälp, mitt liv rasar samman! Kikki-Anna, var är du?

Suck... även om Azorerna var vidriga så har jag på en vecka vant mig vid att bo på fyrstjärnigt hotell. Jag skulle LÄTT kunna leva så hela tiden. Aldrig behöva städa. Ha ett finfint gym i källaren, hur svårt är det då att träna? Alltid ha roomservice. Suck. Nu måste man ju stå på ICA och BESTÄMMA SJÄLV...

Sista middagen på Azorerna har just inmundigats. J fick en "vegetarisk lasagne" bestående av pastaplattor varvade med sötsur sås och konserverade ärter och morötter....
Men tolvslaget blev toppen. Vi drack sjukt mycket Pommery och skålade på rummet tills vi var fulla redan halv elva. Sen stod vi på balkongen och såg ut över stan. Fantastiska fyrverkerier över havet. Så det blev riktigt fint till slut. Som tur är har de ännu inte kommit på ett sätt att tillsätta kött i raketerna, så vi kunde njuta som alla andra...
Hur firade ni tolvslaget???