Mats Strandberg

Hemma. Det plingar till i mobilen. Popmorsan har fått barn och blivit just en popmorsa nu. Fan vilken bra musiksmak ungen kommer få. Själv är jag också lycklig. I fredags pajade datorn, trodde jag - fick kallsvettningar och var mer orolig för mitt iTunes än manuset till andra boken - men tydligen var det bara fel på strömsladden, så löjligt men så skönt, om min älskade laptop var en person skulle jag lägga mig i sängen och hångla med den, nu på stört.

Våndas över vad jag ska ha på mig på gaygalan imorgon. Nederdelen är planerad, det är överdelen som är det kruxiga. Har köpt en skitsnygg gammal Anna Holtblad-tröja på second hand men vet inte om den är för mysig för en gala. Å andra sidan är jag en mysig kille. Andra alternativet är en skinnkavaj, men alla skrattar så mycket när jag ens nämner ordet "skinnkavaj" att jag börjar tveka. Fast jag gillar den, så det så! Spännande att följa mina funderingar, gissar jag. Har ni hissat den stora intresseflaggan ännu? Jag riktigt hör hur en smattrar i vintervinden!

Vet att det låter klyschigt men det är en ääääära bara att vara nomineeeerad. Eller rättare sagt; vi som är nominerade är så olika att det liksom inte går att jämföra ändå. En reportagebok om komma ut-historier, en lesbiskt kollektiv i Berlin-roman och så min rosafärgade Stockholmsbögeriroman.
Jag hoppas bara att priset delas ut tidigt under kvällen så att jag kan relaxa och hinka sprit sen. Jag vill bli full, faktiskt.