Mats Strandberg

Gjorde en räd på Pet Sounds bokavdelning idag och släpade hem tre fina fotoböcker. Det är världens mest fantastiska grej att ha hemma. Jag blir så otroligt inspirerad av dem, hittar utseenden jag vill använda till romanfigurer, eller börjar fantisera runt personerna på bilderna, eller får en stämning. Eller bara kopplar av. Bilderböcker för vuxna. Dyrt men fint.

Jaha, det blev aldrig nån strejk. Det löste sig visst en kvart innan spektaklet skulle börjat.
Oh well. Jag har ändå inga deadlines de närmsta dagarna så jag har lekt hausfrau, hållt på och handtvättat det där gamla Svenskt Tenn-tyget efter att ha råkat strukit det med ett rostigt strykjärn (DÅLIG hausfrau, alltså) och visserligen fått bort fläckarna men hittat andra. Så går en halv eftermiddag från mitt liv och kommer aldrig åter.



Har också lämnat in en alldeles härligt vidrig bild på Cicciolina för laminering. Hon står på alla fyra med en hårkrans av plastfrukter, och nåt vitt raffsett med öppen gren. Hon äter en banan, och bananen är läppstiftskladdig och insidan av hennes mun är banankladdig. Den här bilden tänker jag ha på insidan av skafferidörren. J tycker det är jättekul. Verk. Li. Gen.

Jag är så sjukt sugen på att festa. Kanske för att J är borta hela veckorna så att jag nästan känner mig singel igen. Jag vill dia lådvinskranen tillsammans med väl valda vänner. Flamsa och tramsa och säga saker som känns sådär geniala just då, lösa världsproblemen och avslöja för mycket om våra sexliv och . Att sammanföra Popmorsan och Kikki gav sån mersmak på grund av succén, vill utföra fler liknande sociala expremiment med alkohol som katalysator. Mina vänner kommer från så spridda läger, och därför vill jag kunna bjuda hem dem, se världarna kollidera. Ingen ska få gå vidare efteråt utan alla ska sitta kvar tills de inte längre kan sitta upp överhuvudtaget. Då ska jag bädda ner allesammans i baksätet på en taxi.
Fan vad jag är festsugen.

Man kan ju välja att se strejken som betald semester förstås.
Passar bra för min lägenhet har blivit en knarkarkvart. Jag skjuter enorma mängder Facebook. Jag föll till föga till slut. Övertalad, föll för grupptrycket. Fast i skiten.
Men jag VÄGRAR hålla på med de tunga grejerna: akvarier, super walls, allt det där.

Och jag avstår från att bli kompis med folk jag inte känner i verkligheten. Sorry, vi får kela här på bloggen istället! Jag är också medlem på Qruiser, och där går det bra att skriva till mig.

Diskussion mellan mig, Popmorsan och Kikki från Kransen på Street idag: Om du var med i publiken på en inspelning av Conan O'Brien, vilka två pratgäster + band vore ditt dreamteam i studion när du satt några meter ifrån?
Vad säger ni?

Jag säger (just nu, men jag ändrar mig varje gång jag funderar på saken): Angelina Jolie, Stephen King, och standup av Lisa Lampanelli istället för band (ibland har han ju komiker istället)

Det är inte ofta jag blir chockad på riktigt av kändisnyheter, men att Owen Wilson ligger på sjukhus efter ett allvarligt självmordsförsök chockade mig faktiskt. Jag vet inte varför, folk försöker ta livet av sig varje dag och jag gillar honom inte ens särskilt mycket, förutom i Zoolander, men det tog. Kanske för att det var så oväntat - Owen verkar ju bara vara en skön surfer dude, inte särskilt tyngd av grubblerier.
Och så inbillar jag mig när jag kollar på bilder på honom nu att man ser det i hans ögon. Jag tror att det är bara min fantasi, men det gör mig ledsen.

...var en pytteliten notis i City om att på Papua Nya Guinea begraver man aids-sjuka LEVANDE, eftersom ingen vågar vårda dem, de vet inte hur man skyddar sig mot att bli smittad.

Nån som vet vart sjutton man går nånstans om man har ett coolt gammalt tyg som man vill få uppspänt på en ram så att man sen kan hänga det på väggen?

Känns konstigt, har just lämnat sista texterna innan strejken sätter igång. Vissa tidningar får alltså inte hantera frilanstexter från och med imorgon kl 16.
Har blandade känslor för alltsammans. Syftena med strejken är förstås bra, men metoderna känns lite bakvända. Det är ju frilansarna det påverkar, lika mycket som tidningsutgivarna. Lyckligtvis är jag med i facket, så jag får ersättning ur strejkkassan, men jag vet flera frilansare som inte är det - många av oss brukar ju känna att vi inte har lika stor nytta av journalistförbundet, som dessutom är svindyrt att vara medlem i.

Känner mig mycket vuxen och ordningssam idag. Först möte med Sveriges Tidskrifters Akademi, där vi röstade fram vem som ska få akademins pris på årets tidskriftsgala. Sedan uppe på Författarförbundet och fylla i medlemsansökan.
På vägen hem såg jag en kvinna på en uteservering som fick mig att "aha, så där ska den irriterande snusförnuftiga väninnan i nästa bok se ut!". Jag antecknade i mobilen: runt ansikte, med runda tefatsögon och en liten, liten mun som också är rund, eftersom den ständigt är halvöppen i ett evigt fastfruset tillstånd av intensiv häpnad.
Stackars kvinna som satt där, tänk om hon vetat det!

Skulle locka hem Kikki från Kransen till mig, hon låg hemma och hetstittade på MTV-realitysåpan The Hills. Och vi har verkligen precis samma smak. Jag känner ingen annan, förutom möjligen Popmorsan, som skulle gå igång på beskrivningen "Jamen, den heter Pakten, den verkar vara som en ripoff på Den onda cirkeln, fast med killar istället för tjejer, och alla killarna ser ut att vara såna som du känner igen från One Tree Hill eller nåt".

Filmen var för övrigt helt okej. Sådär godkänd för en söndags-slö-kväll. Så tyckte jag att det var lite intressant att de på omslaget lockar med "FRÅN SKAPARNA AV UNDERWORLD" (hallå, urdålig film, är det nåt att skryta med?), men INTE att det är Renny Harlin som regisserat. Tänk vad en sjörövarfilm med frugan kan ta död på en karriär.

Johan var jättefin i sin afropermanent. Det ser på riktigt ut, det är lite saltstänkt grekisk fiskare över honom nu, minus fisklukten och skägget.
Vi kaklar köket idag. Lite fransk bistrokänsla korsat med Londons tunnelbanestationer. Lyllos er som kan ligga ute och sola. Men. Nu jävlar ska det bli lite ordning här snart. Skriver mer efter helgen.

Ikväll kommer J hem med sitt nya afro-pentade hår. Jag kan inte ens föreställa mig hur det kommer att kännas.

...koreanska sjöodjurs-action-filmen The Host, som jag och Kikki från Kransen just ska börja titta på:

Du är vad den äter!

Haha. Genialiskt.

De renoverar vår fasad så jag vaknar varje morgon klockan 7 av ett frenetiskt borrande utanför sovrumsfönstret. Helst. Idag lyckades jag dock somna om i soffan och sova alldeles för länge.
Väntar på några möbler som ska levereras till lägenheten, sen joggingtur, och sen skriva en krönika till QX som kommer vara rätt rabiat... kanske är det de tidiga morgnarna med borrljud i örat som gör det...

Dagens playlist för joggingspåret:



Amy Winehouse: Tears Dry On Their Own
2Pac: Changes
LL Cool J feat Jennifer Lopez: Control Yourself
Foxy Brown: Hood Scriptures
Lil' Kim: Lighters Up
Depeche Mode: Enjoy The Silence (Ewan Pearson Remix)
Bloodhound Gang: The Bad Touch
Blur: Song2
Säkert: Sanningsdan
Faithless: Insomnia
Robbie Williams: She's Madonna (Kris Menace Vocal Re-Interpretation)

Ja, det är mycket möjligt att jag citerar helt fel ur den där Blue Zone-låten jag älskade på mellandstadiet. Jag var inte så bra på engelska på den tiden.
Har just blivit intervjuad av P1-programmet Stil. De gör en pryl om arvet efter Jackie Collins, och jag har ju kallats Sveriges svar på Jackie Collins i en recension... Programmet sänds på fredag. Hoppas de lyckas klippa ur lite vettiga saker i det jag sa.

Varför säger folk att de hatar rutiner? Rutiner är ju det bästa som finns! Det är trygghet, lugn och harmoni.
Jag hatar mitt liv just nu, det är så rörigt. Lägenheten är fortfarande i kaos pga inget kök. J veckopendlar från Borås så vi har flyttat ihop på pappret men ses mindre än nånsin. Vår nya gemensamma ekonomi känns minst sagt diffus för mig just , hur det egentligen funkar, hur mycket det blir. Jag har ett projekt som just påbörjats som jag inte riktigt kommit in i än och ett annat roligt extrajobb som jag vill ha men som jag fortfarande inte vet om jag kommer att få, och vad det i så fall kommer att innebära. Och J har fått en Grace Jones-inspirerad afrofrisyr för sin nya roll som jag inte sett ännu.
Jaja, det blir rutiner av allt det här också snart (förutom frisyren kanske) men jag har svårt för när det känns som om allt bara hänger i luften. Jag är så extremt fyrkantig som människa.

Har tydligen gått in i en manisk fas och jobbat hela natten med nästa års bokprojekt. Hur blev det ljust ute?

Har nu kommit upp i 650 000 på Quadrapop och då är det ingen idé att fortsätta för det tar alldeles för lång tid att komma upp i de siffrorna för att försöka bräcka det igen. Så nu är jag nöjd. Och tänker aldrig mer stuka tummen på det där idiotiska spelet! Aaaaargh!

I sommarens debatt om deckarförfattare vs "riktiga" författare så likställde ju Leif GW Persson (av alla människor) Camilla Läckbergs böcker med en novell i Min Häst. Och nu har Camilla beställt en ÅRSPRENUMERATION på Min häst till Leffe - på hans JOBB! Hahahaha. Det är ju jätteroligt.

Hade så jävla roligt igår på kräftskivan, men jag mår därefter idag också. Note to self: vin, snaps och dillspad går liksom inte ihop.

Vi var hemma hos Ps föräldrar ute på landet, mitt i skogen vid en sjö, hans mamma hade stått vid spisen i ett dygn och kokat ungefär ett ton svenska kräftor. Fatta vilken gullig mamma. Sen att jag inte gillar kräftor är ju en annan grej, men det fanns en västerbottenpaj to die for. Mina käkar malde ivrigt mellan de djupa klunkarna bag in box-vin som jag bälgade i mig och cigaretterna jag kedjerökte som om det var sista chansen i livet.

Vi lekte Celebrity, den där lagsporten där man ska imitera stjärnor på olika sätt. Jag blev en hemsk hemsk tävlingsmänniska. Mitt i alltsammans, i den kräftskivan som höll på att spåra ur på det där allra bästa sättet, och mitt i kändisleken, dök Carola upp tillsammans med några vänner till P. I en glittrig Pocahontas-inspirerad dress, riktigt schlager-ig. Det var så himla overkligt att se henne på riktigt, och vid ett så otippat tillfälle. Det enda jag kunde tänka på var vilken tur det var att ingen skulle imitera Carola när hon var där.

Jag blev alldeles för packad, på det där sättet att om jag råkade säga något roligt till någon så var jag inte helt nöjd förrän jag upprepat det roliga tillräckligt många gånger för att alla på festen borde ha hört det vid minst ett tillfälle. Och sen satt jag mest stilla på en stol och var tvungen att gå alldeles för tidigt. Haha, ingen som läser det här kommer någonsin att bjuda mig på fest. Hela vägen hem upprepade jag för mig själv: don't drink and blog, don't drink and blog, don't drink and blog...

Vilket jag är tacksam för.

J är äntligen i stan. Han ligger och sover i soffan medan jag är pigg som en mört. Ska snart försvinna in i Twin Peaks igen.
Ska på kräftskiva imorgon. Typ andra gången i mitt liv jag är bjuden på kräftskiva, jag vet inte om folk har det hela tiden men inte bjuder mig, eller om fenomenet är på utdöende. Jag gillar inte kräftor, med tanke på att deras kost består av lite vad som helst som faller dött ner till botten, men jag gillar att dricka vin, på ett lantställe, och röka ute i det fria. Dessutom gillar jag sällskapet. Har inte varit på nån klubb en enda gång i sommar, men de som ska dit imorgon är en ganska bra sammanfattning av folk jag gärna skulle träffat om jag hade gått ut.

Haha, hittade en nyhet på pinknews om en konstutställning kallad "Golden Gals Gone Wild", med Pantertanterna som sexobjekt. Precis vad världen behövde! Eller?

Fick ett mail från min Spike-fanatiska frände Anderssonskan:



Hejhej!
"Spårlöst försvunnen" är en lagom trevlig polisserie som svt sänder på lördagar, och som man absolut kan titta på i brist på annat. TILLS NU. James Marsters har fått en recurring role, med potential för series-regular. Hurra!

Jaha, det var ju inte helt lätt att gå och lägga sig när man samma dag hämtat ut dvd-boxarna med hela Twin Peaks...
Några saker förvånar mig: att den fortfarande funkar så bra. Att det hittills bara är i pilotavsnittet som Cooper äter körsbärspaj - sedan dess är det bara munkar det pratas om och mumsas på men det är ju körsbärspajen man minns. Och The Log Lady är inte med lika mycket som jag trodde.

Men jag har hittat en inkonsekvens i Twin Peaks-världen och det stör mig.



För naturligtvis har jag läst "Laura Palmers hemliga dagbok", som skrevs av Jennifer Lynch, och i boken träffas Donna, Laura och Lauras kusin Maddy. Men nu har jag just sett en scen där Maddy och Donna träffas som om det var för första gången. Ja, jag vet att jag är för nördig nu, men hur knäppa och otroliga saker som än händer i en teveserie så MÅSTE de hålla sig perfekt inom ramarna som de satt upp och inte motsäga sig själva.

Ni som har för vana att vara hurtiga, är det normalt att man ibland har värsta flåset och orkar pinna på hela vägen? Och ibland måste stappla sig fram gående mellan varven (och försöka få det att se ut som att det är enligt planen i någon noga uträknad intervalltränings-tabell)?
Jag har nu två blå tånaglar för mina joggingskor är lite för små. Det känns tufft på nåt vis. Att de är blå, alltså, inte att skorna är för små.

Såg Dreamgirls häromkvällen och hatade den inte. Jag trodde faktiskt att jag skulle göra det, men hittade inga andra filmer i videobutiken och tänkte att det ändå tillhör nåt slags popkultur-allmänbildning att ha sett den. Jennifer Hudson är verkligen grym. Beyoncé är verkligen snygg - och snyggheten bara stegras filmen igenom. Och Eddie Murphy verkar verkligen vara ett praktarsel i verkligheten och det var omöjligt att inte tänka på det när jag såg filmen.
Det sägs ju att dreamgirlsen är en tunt förklädd historia om The Supremes, men det kunde lika gärna vara Destiny's Child ju. Till exempel har båda grupperna en tredje medlem som man absolut inte kan frammana en mental bild av, hur mycket man än försöker...

Det här är så typiskt mig; känner mig lite snyggare och allmänt härligare nu när jag börjat träna igen och käka nyttigare, men då blir jag istället bara deprimerad över att jag inte gjort det hela tiden och därmed synts ute bland allmänheten i en sämre version av mig själv än nödvändigt. Så då känns det helt meningslöst.

Tog ett par drinkar med Anderssonskan på Pet Sounds Bar i kvällssolen och blev lite lagom lummig. Börjar så sakteliga komma in i jobblunket igen efter semestern. Även om jag sov till halv tre i eftermiddags... men jag jobbar ju ändå, bara på andra tider än de flesta.
Hösten börjar klarna för mig. Har en idé till roman nr 3 som hela tiden utvecklas i mitt bakhuvud, mobilen är full av anteckningar på saker jag vill ha med, som jag vill bygga ut historien med, roliga repliker, nya bifigurer... är på sätt och vis sugen på att sätta igång, men ska göra det först efter nyår, fram tills dess ska jag hålla på med det där andra projektet som jag inte kan berätta om riktigt än, och det är ingen idé att börja skriva på tredje boken förrän det där andra är klart, för jag kan liksom inte stänga av mitt bokskrivande när jag väl börjat, det slukar upp all min tankeverksamhet ända tills boken är klar. Dessutom tror jag att man måste hinna leva lite också, få lite nya intryck, för att ha nåt att skriva om.

Ledig dag. Shoppat. Fick en matta med fel mått och ett par jeans som är så tajta att de ser ut som kalasbyxor (det var för varmt för att stå och prova kläder).
Kusin är här och vi stirrar på hennes mage som har en boxande bebis i sig. Det ser ut som min mage när jag har ätit alldeles för mycket Ben & Jerry-glass.

J lämnade stan i morse, han ska veckopendla från och med den här veckan, han har ju fått jobb på en stadsteater i provinserna.
Från att ha levt som fastklistrade i varandra i hundra år (lägenhetsrenovering, semester, lägenhetsrenovering, inflytt och mer lägenhetsrenovering) är har de två siamesiska tvillingarna amputerats isär.  It's oh so still.

Har sett de två första avsnitten av Heroes nu. Herregud, det är ÄNNU bättre än jag trodde. Börjar på TV4 i september, men hur ska man orka följa det på tv? Det känns ju bara så... 1900-tal, liksom. Och dvd-boxen kommer inte förrän i december.
Har nu beställt hela Twin Peaks i ren frustration. Men Grey's Anatomy säsong 3, när kommer den på dvd då? Och när ska de släppa Pantertanter säsong 4 och framåt på europeisk dvd? Och nu finns Supernatural säsong 2 på dvd, men jag vet inte om jag tycker att jag har råd. Åh herregud, jag har verkligen panik. Så mycket tv, så lite tid. Och liv.

Stockholm har samma luftfuktighet som regnskogarna och jag har just släpat upp en teve på vinden. Jag ville bara meddela alla att jag är en hjälte. Tack för ordet.

Urk, pinsamt, skulle hjälpa J att bygga vårt kök idag (vår köksserie - från HTH - heter för övrigt STRAIGHT, hehehe) Men jag sov och var omöjlig att väcka. Till slut gav J upp och jag vaknade självmant halv 2. Jag vaknade inte ens när de sågade precis utanför sovrumsdörren... och Js pappa var här!
Har vänt på dygnet igen... allt är ju så mycket mysigare på natten, har inte karaktär nog att gå och lägga mig.

Okej, det här är nåt som går mot allt jag trodde om mig själv, ja, allt jag står för: jag har upptäckt att jag gillar att jogga. Det finns nåt romantiserat med att springa svettglansig och sammanbiten som går bra ihop med min idealbild av mig själv (den som jag alltför sällan lever upp till).
Vi får väl se hur länge det håller...
Nån som har bra tips på bra låtar att springa till? Har upptäckt att Basement Jaxxs "Good Luck" är perfa.

Såhär blev dagens playlist:



Needy Girl - Chromeo
Naive Song - Mirwais
Song 4 Mutya - Groove Armada feat Mutya
Who Knew (Bimbo Jones Radio Edit) - Pink
Catch You - Sophie Ellis Bextor
Get Together (Danny Howells & Dick Trevor KinkyFunk Mix) - Madonna
Umbrella (Seamus Haji & Paul Emanual Club Remix) - Rihanna
Lose My Breath - Destiny's Child
Breakin' Dishes -Rihanna
You Got The Love - The Source

Vi invigde vår flatscreenteve igår med att hyra B-skräckisen White Noise 2 - nära döden-upplevelser, andemeddelanden och myrornas krig. Den var helt okej, tror jag, men lita inte på mitt omdöme, kanske var det mest för att det kändes så lyxigt med den nya teven och för att huvudrollen spelades av Calle Norlén-lookaliken från Firefly, som också spelade Caleb i säsong 7 av Buffy. Sen såg vi halva Last King of Scotland innan jag somnade, ska se klart den ikväll när jag är ensam hemma för första gången i lägenheten.

Vi har äntligen flyttat in i nya lägenheten nu, och även om vi inte har något kök än, och trots att det står flyttkartonger överallt, så är det ändå hemma.
Och nu funkar bredbandet.
Ärligt talat, eftersom vi har gjort (nästan) allt renoverande själva ser lägenheten så otroligt mycket lyxigare ut än vad vi "borde" ha råd med, så det är svårt att fatta att det verkligen är vårt hem, jag har fortfarande svårt att förstå det.

Saker jag gjort sedan sist:

* Firat Js 40-årsdag. Vi käkade middag på Ho's, bästa kinakrogen i stan - glöm alla fyra små rätter-upplevelser - med hans närmaste krets, och lyckligtvis gillar jag dem allihop. Av mig fick han champagne, choklad, Rocky Horror Picture Show på dvd, och Lonely Planets guidebok till San Francisco "som inspiration så att vi kommer iväg nån gång". Så låg vi och bläddrade i den ett bra tag tills jag höll på att sprängas och var tvungen att plocka fram den sista presenten - en resa till San Fran.

* Hittat stället som kommer bli vår kvarterskrog. Verkstadsgatan 4. Det visade sig att hon som har stället är en gammal bekant, så vi blev bjudna på drinkar - och herregud, godare drinkar har jag aldrig sörplat. På riktigt, aldrig. Först fick vi en lime- och mangodaquiri som smakade som en perfekt sorbet. Till efterrätt en Nogger-drink, helt otrolig, som det goda inuti en Nogger utan den trista glassen runtomkring.

* Köpt en flatscreen-tv och inspelningsbar dvd med hårddisk. Fatta vad coolt, man kan börja kolla medan man fortfarande spelar in, alltså om man sätter en TV3-film på inspelning och sen väntar en halvtimme kan man börja kolla på inspelningen istället och hoppa över alla reklambreak. Och den kan bränna dvd-skivor också. Herregud, jag är alldeles pirrig, men ni vet ju å andra sidan hur det brukar bli med mig och teknik, så gissa hur många arga ylanden det lär bli här på bloggen när sakerna inte funkar/jag inte fattar dem.

* Fått borgarbracka-ångest, gick direkt från tv-butiken fram till en Amnesty-person på gatan utanför och skrev upp mig som medlem.

* Sovit omväxlande för mycket och för lite. Min kropp fattar ingenting.

* Börjat läsa "Becoming a man" av Paul Monette och är helt betagen.

* Sett Victoria Beckham-flyttar-till-USA-programmet och druckit mig full på champagne tillsammans med Kikki från Kransen. Ni måste se showen sen, tror den ska sändas på Kanal 5. Hon är så jävla rolig, men få kommer att fatta ironin och därför hata henne. (UPPDATERING: Den kan också sändas på TV3, håll utkik)

* Börjat planera ett bokprojekt som ska komma nästa år. Till och med börjat längta efter att sätta igång.

* Äntligen fått återse Sarah Michelle Gellar, i nya direkt-till-dvd-filmen The Return, men den är en besvikelse. Hon är såklart bäst i världen som vanligt, men filmmakarna handskas inte särskilt bra med en egentligen bra idé. (Kikki från Kransen, förlåt, jag orkade inte vänta!)

* Signerat på Pride - ingen direkt rusning, inte så att jag behövde livvakter, men träffade trevliga människor.

* Fått ett ca 236 % bättre sexliv av att ha en dubbelsäng som dessutom står på golvet, till skillnad från en smal loftsäng.

* Förvånats av att ingen kommenterat låtcitatet som jag använder som ny underrubrik på bloggen. Vem känner igen den - utan att googla?

Nu ni, ikväll flyttar jag och J in i nya lägenheten. Bredbandet där kickar inte igång förrän på måndag, så nu blir det stillsamt på bloggen ett tag. Tjing på er!

Fick ett sms av en kompis som sitter hemma med sin kille och dricker massa vin och spelar tv-spel och har det jättehärligt.
Jag svarade att jag sitter i soffan och sliter mitt hår över en text medan det regnar snoriga papperstussar från loftsängen där J halvsover.

Det bästa med att komma hem från semester är att fika med bästisarna.
Jag och Kikki från Kransen, utsvultna under semestern på någon att diskutera våra tarmrörelser med, gick noggrant igenom händelserna i magtrakten.
Vi kom att tänka på att sommaren är verkligen tarmrapporternas och blåsunderrättelsernas tid. Man kan sällan gå på toa lite diskret utan måste hela tiden flagga lite för det. Typ, "kan vi stanna vid nästa mack", "jag ska bara gå ut i skogen en stund", "kan du gå före ner i receptionen, jag ska... eh, stanna kvar i rummet en liten stund till. Ensam."

Imorgon signerar jag alltså böcker mellan 15.20 - 15.40 i bajamajornas förlovade land, Pride park. Kom förbi om är ni är där!

Åh neeej. Det får bara inte hända. J ligger och snorar och snörvlar IGEN. Han är sjuk, ynklig och strör snoriga papperstussar omkring sig medan jag sammanbitet packar flyttkartonger och kokar te. Han får bara inte ha smittat mig. Vi ska ju flytta ur hans lägenhet den här veckan! Och jag ska lämna Aftonbladet-knäck den här veckan och är post-semester-seg och tänker otroligt trögt, plus att jag ska vara på Pride och signera och ha mig... Paniken är nära.