Höstmörker?
Nej man kan nog inte skylla på hösten.
När deppigheten kommer inifrån spelar det iinte så stor roll vilken årstid det är. Det finns liksom inte en yttre omständighet som gör att man mår dåligt. Mörkret kommer innifrån.
Fast det finns ju årstidsbunden depression.
Existensiell ångest och klinisk depression. Det är många som sliter i tysthet.
Så finns det dem som jobbar bort ångesten/mörkret. Elleer knarkar bort. Ellr missbrukar nåt annat för att uppnå lycka.
Finns det någon L Y C K L I G människa sådär rättigenom? Utan att ha vunnit på Lotto, är nykär eller som har fått nåt annat som gör personen tillfälligt euforisk....
Jag ar jatteglad! Men det kan bero pa att jag ska aka till Miami (South Beach) pa torsdag:)
Det är defenitivt åtminstone delvis höstens fel. Egentligen är det konstigt att man idag, när valmöjligheten finns, väljer att bo kvar på en plats som är mörk, kall och jävlig halva året.
Fast här finns ju också bästa botemedlet; underbara vänner som ringer när det behövs och släpar ut den deppiga på uflykter och upptåg.
jag tror inte det beror på hösten...Det är dryga 2 månader efter semestern och det är 3 månader kvar till jul... inte undra på att man blir deprimerad och vill sjukskriva sig. Så känner nog många (inklusive jag själv) som har ett day job. skit jobbigt!
Bara var där och håll om.
Inte så mycket mer man kan göra.
Krama, lyssna och bara var. Sandra har rätt.
De finns tre grundregler.Håll om , håll med och håll tyst .Tro mig jag vet.
Jag tror i och för sig inte att det är mörkret som är problemet många gånger när man lider av depression, utan att så många låser in sig i sin familje- eller relationskokong så fort hösten kommer. Då blir ensamheten, om det nu är den som är orsaken till depressionen, så mycket mer påtaglig.