Vad är det som driver en till att se skräckfilmer?
Jag minns alltför väl hur dåligt jag mådde av Saw 2. Snart kommer trean, och att döma av kommentarerna på imdb är alla överens om att den är värst och mest ångestframkallande i serien. Följande hittade Kikki-Anna på text-tv:
Får ångest bara av att läsa det där. Och ändå... jag vill så gärna se den, samtidigt som jag inte fattar varför. Varför vill jag ha sånt i mitt huvud? Vad är det som gör att jag inte får nog av blod och tarmar och tortyr? I 93 % av fallen blir jag bara besviken av skräckfilmer eftersom de inte lyckas skrämmas. I 2 % av fallen lyckas de alldeles för väl och jag mår jättedåligt. Men så är det de där resterande 5 procenten då det är perfekt, då man får en adrenalinrush så man kommer ut ur salongen alldeles rusig och euforisk. Som när jag såg amerikanska The Ring, till exempel.
Men ändå. Jag önskar att jag gillade filmer om gulliga hundvalpar och tokroliga barn. Inte filmer där de slaktas. Skulle inte det vara... sundare, på nåt vis?
Här är trailern...
Jag älskar skräckisar och ser allt, både dåliga och bra (jag har har hela elm street-boxen av anledningar jag har höjt i dunkel)samtidigt som jag alltid, jag menar verkligen alltid, är sjukt mörkrädd. Jag såg på Besatt igår, den är ju egetligen inte direkt äcklig men ändå drömde jag mardrömmar.
Saw 3 måste jag se. Har man sett de andra två så bör man se trean :)
Jag har tvåan här hemma men har inte kommit mig för att se den ännu.
Kommer på mig själv väldigt ofta med att heja på alla slaktande dårpippis. I Saw är det kanske ett undantag, men ofta i de klassiskt amerikanska som Jason i Fredag den 13:e-rullarna. Finns liksom ingen ände på alla avrättnings-varianter man vill skrika in i rutan för att ta kål på alla nördar...
Alltså, Mats. Hela grejen med de 'skräck'-filmer som görs idag är att de är så dåliga att man hellre skrattar åt dem än blir rädd (något som 'Scary movie' tagit fasta på.
Jag tyckte delar av Saw 1 var helt fantastiska. Hela grejen att han hjälpte folk att ta tag i sina liv (visserligen med lite tveksamma metoder, men ändå). Folk inser inte att de ska prioritera om förrän det är försent, typ.
Alltså blir jag inte rädd för dagens skräckfilmer, men medan jag kan bli skitskraj för gamla skräckisar... Det var då bättre förr...
Jag diskuterade det med min femtonåriga kusin och vi kom gemensamt fram till att det är bättre att bli skiträdd av en skräckfilm och sedan kunna stänga av.
Man blir ju fasen så mycket räddare när man läser att fisken är slut år 2048 (då är min dotter 44 år!) och att det snart är för sent att göra något åt klimatet eftersom det redan är kört.
Visst är det skönare att rysa lite i tevesoffan som annars är så trygg? (om man inte slår på pererik och den där andra snubben med det lockiga håret...)
Jag älskade både Saw 1 och 2 men jag är orolig för att 3:an kommer floppa med den där tjejmördaren. Det känns så långsökt på något sätt.
Uh. Drömmer mardrömmar, klarar inte av skräckisar. Har fortfarande en och annan mardröm efter filmen Det, haha. Så jag hoppar över dem nu för tiden =)
inget för mig , hatar skräckfilmer får bara ångest av det, så var för utsätta sig för sånt som inte gillar?
MEN jag älskade Scream filmerna ,skräckfilm light, helt i min smak!
Elisabeth, håller helt med om Carnivale. Är i exakt samma situation just nu! Fast har fem avsnitt kvar.
Jag sag Saw 2 nyligen och tyckte att den var jattebra! Ettan daremot var plain stupid. Pa sondag ska jag ga och se trean sa jag kan rapportera tillbaka om jag eller nagon annan svimmade...
Personligen tycker jag att det är sundare att vilja se skräckfilmer och skita lite knäck än att vilja se gullipluttiga fluffilmer...
Eller "Hostel", den var riktigt ruggig eftersom den var så verklighetstrogen men gillade den.