Mats Strandberg

För ett par månader sen började jag säga "Thanks bitch" (med beeeyotch-uttal) till Kikki-Anna. Sen började jag säga det till alla vänner. Och nu håller jag nästan på att säga det hela tiden för att avrunda samtal, när jag får tillbaka växel på ICA eller betalar SL-biljetten eller pratar i telefon... blir galen på mig själv. Det kan ju rätt lätt missförstås, liksom... inte bara nedsättande utan också lätt patetiskt, typ "jag är nere med gatan för jag har en 50 Cent-låt i min iPod"... har ni också haft såna uttryck som totalt fastnat på hjärnan? Några av mina andra har varit "Mmmmm, helst" (ironiskt) och "Mitt allra bästa tips till allmänheten är..." (också ironiskt, och dessutom förkortades det stegvis till det för utomstående obegripliga "mitt bästa")

Har inte fattat förrän nu hur isolerad jag varit i min egen skalle under skrivandet av bok 2. Plötsligt har jag träffat vänner varje dag. Idag träffar jag till och med två! Wow. Jag hade nästan glömt bort att det fanns ett liv utanför skärmen. Och att det är det livet som är det verkliga.

...och det är precis vad de ska göra. Har köpt mina första vuxenskor. Icke-sneakers. Stövlar. Höga och bruna. Skitsnygga. Men det är ovant. Det låter man går. Man blir längre. Och jag kommer få ont i ryggen, för plötsligt måste man sträcka på den. Men jag har fler anledningar att sträcka på ryggen. Forum-förläggaren loves mitt manus, så nu återstår bara redigeringen. Jag längtar tills den kommer ut. I juni. Och vi har äntligen enats om en titel. Hemlig än så länge, dock.

Jag blir galen. Jag vill också fatta grejen med att läsa deckare. Alla verkar ju äääälska det. Och om jag gillade att läsa deckare så skulle jag kanske kunna skriva deckare och då blir man stenrik (om de blir bra, såklart).
Men framför allt känner jag att jag går miste om nåt som inte läser dem med glädje.
Har försökt med Stieg Larssons hyllade Män som hatar kvinnor. Som utlovas vara så mycket MER än en deckare. Och det vill jag lova. Mycket mer maniskt upprabblande av ointressanta detaljer. Och tjugo miljoner personer med samma efternamn att hålla isär. Jättespännande.
Jag får bara inte upp den där spänningskänslan av "Oj oj oj, hur hänger det HÄR ihop?". Det kanske är ett måste? De enda deckarliknande böcker jag gillar är de första fem-sex Kay Scarpetta-böckerna, men det är ju mer gore och action där... Och så gillade jag Camilla Läckbergs Predikanten, jag kanske borde läsa fler av henne. Någon som har andra tips på deckare för en som inte gillar deckare?

Trots att den låg mitt emellan två andra filmer i mitt biomaraton igår så märker jag att Shortbus är en sån där film som stannar kvar länge. Kan inte riktigt släppa känslan, och vill inte heller.
Kikki-Anna frågade idag om jag trodde att hon skulle klara av den - hon är den prydaste människa jag vet - och jag sa ja, men du får räkna med att inom fem minuter har en kille kommit i sin egen mun. Hon hostade bara generat.

Två saker.
Orup har börjat prata mycket om Buffy i intervjuer. Nu säger han i nya Café att han kollar Angel för tredje gången. Jag har alltid varit ett Orup-fan i smyg. OCH tyckteratt han är lite snygg. Nu måste jag omvärdera honom helt som person också. Alla som älskar Buffy är fantastiska personer.

J har varit i Jordanien och spelat Tusen och en natt. En dag satt jordanske prinsen i publiken. Så nu har min kille varit med i ett inslag på Al-Jazeera. Coolt.

Har varit smått manisk ända sedan jag kom hem. Efter en veckas intensivt skrivande och dramaturgiskt problemlösande har hjärnan varit kokande, fortsatt försöka lösa problem som inte existerar...
Så jag bestämde mig för en välförtjänt ledig dag, rensa skallen med skön verklighetsflykt. Såhär:



Först en pressvisning på Parfymen, som kommer på bio snart. Baserad på Patrik Süskind-boken. En av mina favoritböcker, och dessutom kändes den omöjlig att göra film av, så jag var mycket skeptisk. Men den funkade faktiskt. En geggig, smutsig, ond saga. Själva känslan av boken fanns faktiskt kvar, och tack och lov inga fräsiga CGI-effekter. Är också i efterhand tacksam för att TIm Burton hoppade av regissörsstolen, för även om jag gillar hans filmer tror jag att han skulle gjort overkill på alltsammans.



Sen gick jag på Shortbus, filmen som är så omtalad för alla grafiska sexscener. Bad nervöst om en plats som INTE var inklämd mellan främlingar. Hade inte pallat det en sån film. Men gud, den var så vacker. Jag älskar den verkligen. Tycker annars riktig sex på film är skittråkigt (9 Songs och Ken Park, någon?) men här var det så fint, och roligt, och sorgligt, och var så relevant för filmen, som beskriver så fint hur vi alla letar efter det där perfekta, kicken som ska göra oss lyckliga, och efteråt var jag bitterljuv på det där sättet som nästan kan förväxlas med lyckorus.



Och så till sist mötte jag upp Kusin och spisade nya Bond, som jag mot min vilja blivit nyfiken på. Perfekt avrunding. Pangpang och sköna stunts. Och Daniel Craig i tajta badbyxor. Ibland är livet vackert.

Har skrivit nästan dygnet runt i över en vecka. Jag har varit som besatt, jättejobbigt, jätteroligt, jättetröttande, inte kunnat sluta, inte kunnat släppa texten, under Idol i fredags sprang jag upp till datorn i varje reklambreak... Men det har blivit mycket gjort. Just nu känns det som att det kommer att bli en skitbra bok till slut. Mycket 90-talsnostalgi, mycket eurodisco, kändisar och intriger. Mmmm.
Så jag och Kikki-Anna bestämde oss för att fira mig igår. Vi skulle ses hos mig i godan ro och bara ta ett par drinkar. Absolut Raspberry med Loka kändes så frääääscht. Och läskande. Och oj, hoppsan, nästan halva literflaskan med alkohol gick visst åt. Gick till Torget och har vaknat nu med en sån där diffus ångestkänsla av att ha gjort bort mig. Anna ligger här brevid och kallsvettas. Vi har insett att vi håller på att bli såna där jobbiga medelåldersmänniskor som alltid är lite för packade och pinsamma. Och teorin är att det beror på att man går ut så sällan nu för tiden, så när man dricker lika mycket som man gjorde förr i tiden blir resultatet... kaotiskt. Det är förresten en bra titel på en dokusåpa om gårdagskvällen. Matsy and Kikki: Chaotic.

Såg Match Point på dvd, fattar inte riktigt storheten. Eller inte alls, faktiskt. Och så hatar jag det här med amerikanska otrohetsfilmer: "Okej, hur förklarar vi att han är otrogen? Jo, frun bara vill ha barn och måste prata om ägglossningar och temperaturer och vara helt besatt av mekanisk avelssex. Och som kontrast då? Jo, älskarinnan kan vara helt vild i sängen. Först hånglar de på en åker i regnet, sen andra gången så sliter han av henne tröjan så den går sönder, han kan liksom bara inte bärga sig tills han får av henne kläderna, och sen andra gången så tar hon hans slips och använder den som ögonbindel, det är läckert och lagom kinky, och sen tredje sexscenen då, hmmmm, jo jag vet, babyolja, wow!"

Tycker synd om tjejer ibland. Inte nog med att de måste stå ut med både svårforcerade mödomshinnor och mulliga mansgrisar. Plus mens, pms, klimakterie och svårhittade G-punkter, samt en och annan påhälsning av svamp- eller urinvägsinfektioner. Men en grej jag verkligen kan leva mig in i numera, när jag kladdas ner med tevesmink varannan fredag, är det här med att behöva tvätta av sig sminket när man bara vill lägga sig i soffan och jäsa tills man somnar. Respekt till alla tjejer som orkar med det varje dag. Kan inte ens tänka mig vilket tristess-Everest det måste vara att bestiga när man kommer hem packad. För övrigt mobbades jag av vissa i Idol Eftersnack-redaktionen för att jag istället för att gå ut efter programmet längtade hem till min nypressade korsordstidning. Äh. Vad är väl en bal på Riche? Trams!

Var på förlagsfest på Forum ikväll. Fick äntligen träffa formgivaren som gjorde omslaget till Jaktsäsong och han visade mig utkastet på omslaget till nästa bok. Så sjukt snyggt. Blev ännu mer inspirerad att skriva klart manuset, för den fina boken vill jag genast se i verkligheten. Hade tänkt jobba med manuset ikväll, men jag känner nu att jag är slirigare än jag trodde. Det får bli en mysattack på J istället. Om han bara slutar prata i telefon nån gång... pojkvänner ska inte ha nåt socialt liv tycker jag, de ska alltid bara vänta på ens fantastiska sällskap och bli överlyckliga varje gång. Ja, som en hundvalp, menar jag.

Hurra. Min förläggare är jättenöjd med det hon hittills fått läsa av min bok 2. 116 sidor av den nya versionen avklarade, siktar på 300. Och nu har jag beställt hela Angel-boxen från brittiska Amazon. Jag får återuppta mitt sociala liv någon gång i mars, haha.

Kan göra ett tillägg till nedanstående info; tydligen ska vi sälja och signera böcker där. Och om ni redan har boken kan ni jättegärna komma förbi om ni vill ha några Strandbergska kråkor i den. Och då menar jag inte snorkråkor.

Debutbar

 

Högläsning och mingel med författardebutanter från hösten 2006

 

Medverkande författare:

 

Mats Strandberg – Jaktsäsong

Moa-Lina Croall – Sen tar vi Berlin

Göran Moldén – Fågelskådaren

Anna Schulze – Brist

Annica Wennström – Lappskatteland

Andreas Ekström – Hemliga pappan

Anna Hultenheim – Ljusetmörkretljusetdag

Jenny Jägerfeld – Hål i huvudet

Per Johansson – Göteborg i päls

Ann Lagerhammar – Det som ögat ser

Bonus: Jens Lapidus, aktuell med Snabba cash, i samtal med Stig Larsson

 

Presenteras av Eva Beckman, SVT

 

Barservering och musik under kvällen med DJ Dust.

 

I samarbete med : Alfabeta, Albert Bonniers Förlag, Bokförlaget Forum, Natur och Kultur, Norstedts, Wahlström & Widstrand

 

Plats

Café Panorama

Period

5 december 2006

Tid

Tis 19:00

 

Igår bjöd jag J på flott middag på Il Tempo. Tyckte vi behövde det. Sedan gick vi hem och kollade på The Comeback, Lisa Kudrow och Sex And The City-skaparen Michael Patrick Kings teveserie som lades ner efter en säsong. Och jag förstår att den inte blev populär, för den är verkligen plågsam. Men underbar.

Kudrow spelar en gammal avdankad sitcom-stjärna som får chansen att göra comeback i en ny komediserie, och dessutom görs det en dokusåpa om hennes liv. Det är "råmaterialet" till den här "dokusåpan" som vi får se. Och allt är helt fruktansvärt genialt pinsamt. Igenkänningsfaktorn är smärtsamt hög, åtminstone för mig, och samtidigt är det rörande och sorgligt och på sina ställen riktigt vackert. Hyrde den på Number One på Götgatan för 50 spänn. Har jobbat med boken idag, men nu hem till J och se de sista tre avsnitten. Lämnar nog tillbaka den imorgon, så jag rekommenderar alla att haffa den då...

Middag med Kusin och J igår. J gick och lade sig tidigare. Jag och Kusin gjorde slut på rödvinet. Hamnade i total tramsdiskussion som från början handlade om det konstiga i fenomenet gladporr. Den spårade ur någonstans när vi började diskutera om motsatsen till gladporr skulle kunna vara skillingtryckporr, och hur långt man skulle kunna dra konceptet gladporr. J sa till mig i morse: "Det var rätt konstigt att vakna till av att du sa till Kusin att hon skulle stoppa upp Stefan och Kristers löständer i sin mus så att den såg ut som en tokrolig och spexig mun".

Har varit så isolerad att jag först nu fick reda på Britney och Kevin-skilsmässan, då fattar ni. Har allvarlig panik över hur tidsplanen för bok 2 ska funka och jag kommer nog att behöva resa bort såhär fler gånger i vinter... en kul grej är dock att ett norskt förlag köpt Jaktsäsong. Undrar just vad den norska titeln blir...

Reser bort imorgon för att skriva, hemma på fredag. Ha en toppenvecka!
Kram

Hej sockergrisar och välkomna till en ny vecka! Jag gjorde en bildsökning på Google på "monday morning" och det kan uppenbarligen innebära lite vad som helst:

Har just läst ut självbiografin My Undoing av gayporrstjärnan Aiden Shaw. Har en konstig känsla i magen. Det menar jag som ett bra betyg. Han skriver riktigt begåvat och han har levt ett minst sagt händelserikt liv. Författare, poet, rocksångare, prostituerad, en av de mest kända porrstjärnorna som dessutom fortsatt jobba i mainstreamporr trots att han är hiv-positiv. My Undoing kretsar runt ett par år då han tar kopiösa mängder droger, har osannolikt mycket sex, desperat söker efter någon att älska och är med om en bilolycka som tillfälligt gör honom förlamad. Jag kan verkligen rekommendera den, men det är ingen feelgood-bok direkt. Och även om boken är allt annat än en moralpredikan så är det ingen tvekan om att hans sexarbete ärrat honom rejält, och att han vet om det. Det handlar om total ihålighet och sökandet efter något att bli uppfylld av, kickar i form av droger, sex, droger som gör att man orkar ha mer sex, sex för att kunna ha råd med mer droger, upplevelser som skakar om en vare sig de är bra eller dåliga... Trots all sex, alla kroppsvätskor, så är boken mer avtändande än upphetsande. Och känns, ovanligt nog för en självbiografi, alldeles plågsamt ärlig.
Och PS: Det är efter honom som Sex And The City-Aidan är döpt!

Det var en helt makaber stämning i Idol-studion igår. Det var som om luften bara gick ur folk när det var klart att Danny fick åka hem. Och sen fick han stående ovationer, jag hoppas det syntes i rutan.
Efteråt gästade Danny och Kishti Eftersnack-studion, och Kishti var helt bindgalen, så bindgalen att jag kände mig lugn och sansad i jämförelse när Kishti började snacka om att folk aldrig tar tag i det som betyder något och jämförde planetens undergång med att Danny åkt ut och det faktum att folk inte röstat på honom med att folk köper bensinslukande bilar istället för hybrider och så komma med ett långt Oprah-citat: "Good things don't just happen for themselves, you gotta make 'em happen..." och så vidare. Fast make no mistake, jag gillar Kishti.
Danny är ännu snyggare i verkligheten och nu när både han och Linda fått åka hem vet jag inte riktigt vem jag ska heja på.

Har haft otur ända sen jag kom hem från USA. Mitt bagage tappades bort. När det kom tillbaka var en väska förstörd. Glömde en kavaj på Heathrow som inte återfunnits. Idag strulade UPC igen. Satt en timme i deras telefonkö. När det var två väntande kvar före mig råkade jag komma åt nån knapp på telefonen så att jag lade på. Började nästan-gråta. Gick och käkade lunch på Shanti. Hade könummer 13 och tänkte att det var ironiskt. När jag kom till fiket Lola för att vänta på min kusin upptäckte jag att jag tappat mitt VISA-kort. Följde mina egna fotspår tillbaka till Shanti men det var spårlöst borta. Herregud. VIll inte ens tänka på vad som kan hända under Idol Eftersnack-sändningen ikväll. Spontanspya i direktsändning?

Har börjat med en ny vana som kanske låter löjlig och käck. Och förmodligen ÄR det. Men eftersom jag har en förmåga att gnälla och gnöla så mycket har jag nu införskaffat en särskild bok där jag så ofta jag kommer ihåg skriver ner allt positivt som hänt sen sist. Tror det är bra för mig att försöka lägga BRA saker på minnet också, och det blir faktiskt rätt mycket på en dag om man skriver upp ALLT, smått och stort. Jag ser det som en övning.

Nya omslaget av Pop. Imponerande. Hon ser grym ut (och litegrann som Britney, fast yngre, haha)!

Hurra, ett ljus i den vertikala snöstormen! Kanal 5 ska börja visa Ugly Betty den 7 november. Nån som sett serien och vet om den lever up till förhandssnacket?