Mats Strandberg

Såg Silent Hill på pressvisning i morse. Började riktigt bra. Sen kan jag tyvärr inte rapportera så mycket mer, för jag somnade halvvägs in i filmen. Kikki-Anna fick förklara för mig vad jag missat och storyn är ju egentligen väldigt cool. Däremot trodde hon inte att det är särskilt lätt att hänga med i filmen om man inte spelat spelen. Men tydligen känner man igen sig otroligt mycket om man är en van Silent Hill-spelare, de har lyckats fånga spelets värld väldigt bra. Så bra att Anna mer blev sugen på att spela än att se klart filmen.
Jag vaknade till liv under slutscenerna och konstaterade att de också här gjort misstaget att lassa på för mycket effekter i ett försök att uppnå nåt slags klimax.

Anledningen till att jag somnade var inte att filmen var dålig, för det tycker jag inte att den var. Jag sov två timmar i natt. Låg och vände och vred på mig, oroade mig för en massa saker som ändå är omöjliga att lösa på natten. Var på möte på Aftonbladet, de måste tro att jag knarkar, jag var så trött.