Mats Strandberg

Jag har inom loppet av ett dygn hyrt (i två omgångar): Poet-syfilis-1600-tals-dramat Libertine, porrdokumentären Inside Deep Throat, genomusla barnfilmen Nanny McPhee, kritikerdramat Yes och en värdelösa horrorfilm-med-Fight-Club-komplex som jag inte ens minns vad den heter.

En kompis på mig jobbade på hyrvideobutik. De var värsta ungdomsgänget (vi snackar 90-tal) och de skrev en massa information i kundregistret, typ "Han är sååå snygg och han är jättesnäll mot sin hund, pojkvänsämne!" eller "Han hyr porrfilmer varannan helg, ensamstående pappa?".
Undrar vad deras analys på mig skulle ha varit.


Jag och Kikki från Kransen-Anna sket i den där sista, kassa rysaren och sprang iväg till Biopalatset och såg Superman. Alldeles för lång. Snygg, rolig och man ryser av välbehag när man hör temalåten. Men aldrig riktigt spännande. Hoppades på ett uppryck när marken började skaka och rutor krossades, men det blev aldrig nåt riktigt drag. Tror tvåan kan bli bättre, nu när allt förklarande är avklarat.
KfK-A har förresten noterat att tjejerna i nya superhjältarna är helt personlighetsbefriade och aptråkiga. Batman Begins: En bleeeek Katie Holmes. Spiderman: Kirsten Dunst i en helt mähäig roll. Och nu Superman: Kate Bosworth, alltid trist, känns som en helt vanlig beige Berns-brud. Jämför med gamla Batman-brudar som Kim Basinger och Michelle Pfeiffer.

Tack vare Kikki från Kransen som hjälpt mig plöja igenom de uuuurtråkiga manualerna till min digitalkamera (faktum är att hon inte ens behövde läsa dem, karlakarl som hon är), kan jag nu stolt presentera bilderna från West Hollywood (eller okej, Upplands Väsby):



Camilles hundar: Cleopatra och Venus. Jag blev SÅ kär i Venus. Hon ser helt galen ut.



Camille och Venus. Sådan matte, sådan hund?



Camilles mamma Tarja, hur skön som helst. Men Venus stjäl showen igen. Ser ut som Chewbacca på porrklubb, ju!



Det syns inte riktigt här, men jag kysser en groda...



..som blev en ljuuuvlig prins!



Camille. Lyxhustru i Washington om en månad. Hon passar bra för rollen. Som synes.

Skulle träffa Mian Lodalen halv elva i morse. Vaknade 10.33. Panik. Sprang.
Men hon är cool och snäll och det var skönt att snacka av sig om allt inför boksläppet. Förut har jag alltid trott att konstnärstyper och författare bara umgås med varandra för att de är så otroligt imponerade av sitt skaaaapande. Men författandet är så jävla ensamt, jag tror det är därför vi som skriver bondar så snabbt, man behöver dela med sig och jämföra och be om råd, i alla fall jag. Man är så inlåst i sitt eget huvud och man behöver folk som vet precis hur det känns, som kan knacka hål på skalet runt skallen så att man kan titta ut. Folk som har varit med förr och kan avdramatisera hela skiten.


Apropå författare så ska Camilla Läckberg fixa Janice Dickinson-såpan åt mig på dvd!
Men nu: träffa kvinnan i mitt liv, Kikki från Kransen!

Hade spa-dag idag. För att få känna mig lite snygg. Problemet är att innan man blir snygg blir man ännu fulare. Var rödmosig i ansiktet av allt peelande och klämmande och återfuktande så jag drog ner en keps över huvudet för att slippa fixa håret innan jag smet in på videobutiken för att hyra lite filmer. Hade på mig mina gamla slitna brillor för att låta ögonen vila från linser (kändes extra nödvändigt efter att jag sett på labbilderna i Operation Lortgris på femman hur det kan se ut i en linsburk om man slarvat). Och så kom jag ut och insåg att halva Stockholm var på väg till Parkteatern och gick rakt emot mig och jag raskade på stegen, flydde för mitt liv så att jag inte skulle träffa nån jag kände. Otroligt nog gjorde jag inte det. Kände hur den glansiga hinnan i ansiktet blev ännu glansigare av den raska promenaden och när jag betalade för filmerna kände jag en söt ånga från resterna av honungsmasken.

Folk som läser min bok ringer och sms:ar och säger att de grinar på slutet. Så coolt att kunna få folk att gråta.Försöker trösta mig med det, när jag fått en kass recension. Har känt mig arg, ledsen, bespottad, idiotisk, dum och allt det där. Men inser att jag måste bli mer hårdhudad när det gäller sånt här. Det är ju bara en persons åsikt. En person som tyvärr råkar jobba på en tidning.

Ringde förra veckan och avbokade min klipptid. Tänkte att frisyren fortfarande känns sommarfrisk och härlig. Inatt hände det. Kanske göddes håret av allt vin på Mälarpaviljongen igår. Men när jag vaknade i morse hade håret gått över den där gränsen då det plötsligt, alltid över en natt, förvandlas till en oreglerlig buske som vägrar låta sig tuktas.
Så nu har jag beställt ny tid.
Och ni har hissat intresseflaggan, gissar jag.

Så kom han då äntligen ut igår, Lance Bass från *NSYNC. Blev NÅGON förvånad? Min gaydar slog i botten så fort han visade sig på MTV. Han har det där ansiktet som inte kan vara nåt annat än ett gay face. Jag vet inte vad det är. Det bara känns i hela kroppen. Nån som förstår vad jag menar?

Föräldrarnas vovve fick en spruta idag. Den där sprutan. Mamma kämpade genom den långa bilresan för att kunna vara med när han gick bort. Hon svär på att hon hörde honom skälla just som han slutat andats. Som ett hejdå.

Läste ut min zombiebok Hanteringen av odöda. Bra, även om jag mest fnissade åt att jag och författaren J A Lindqvist verkar ha ungefär samma filmer och Stephen King-romaner i referensbiblioteket. Man kände igen sig en hel del. Och det är inte fel.
Låg ute i solen. I andra ändan av parken satte sig ett alkisgäng och brölade och skrek aggressivt åt varandra, fraser som upprepades om och om igen, och jag tänkte att de var ungefär som zombiesarna i boken. Inte mycket liv kvar i hjärnan, men tillräckligt för att de ska kunna röra sig långsamt framåt och kommunicera på basal nivå.
Jag vill vara en god människa, full av medkänsla, och oftast är jag det på avstånd, utom synhåll. Jag är inte tillräckligt god sedan, en stekhet eftermiddag och öga mot öga med det jag vill vara så förstående gentemot, då tar den där beklämda känslan över och obehaget och något provocerat djupt inuti.

Det är så sorgligt, mina föräldrars new foundlandshund har fått nån hudsjukdom så nu är han rakad och ser helt liten och patetisk ut, inte alls som den där stora ulliga björnen han i vanliga fall är, så nu skäms han och gömmer sig under möbler. Det gör honom så deppig att han inte äter. Han blir också livrädd av vinddrag och flugor och annat som han inte känt förut på grund av den tjocka pälsen.

Anna A har aldrig följt Buffy, men jag lånade henne de två första säsongerna och nu har hon abstinens och bara måste ha säsong tre genast. Det gör mig lycklig ända in i själen.

För övrigt är hettan klaustrofobisk idag. Man kan inte fly nånstans. Läser också rysaren "Hanteringen av odöda" av J A Lindqvist, om hur de döda vaknar till liv i Stockholm efter en elektriskt laddad värmebölja. Lite för passande, liksom. Jag önskar att jag åtminstone kände svalkande kalla kårar. Det är så varmt, så varmt, kan man inte få skala av sig huden? Lägga sig i en frysbox på ICA?

Hittade den här bilden på Perez Hilton... Mariah är ute på turné. Allvarligt, finns det nån annan än Mariah själv som tycker hon är en sexsymbol?

Jag hade kunnat hoppas visa privata bilder på bloggen idag men jag fattar inte hur man gör för att få in digitalbilderna från min nya fina kamera till datorn. Suck. Kikki från Kransen får fnatta på hit och hjälpa mig.

Bilderna ser extremt West Hollywood ut. Vi har varit hos Camilles föräldrar och badat i deras 30 grader varma pool och druckit smäktande vitt vin och skrattat åt hunden Venus som ser ut som Chewbaccas och gammelgäddans dotter. Så lyxigt. Mer sånt i ens liv.



Det var betydligt lugnare plaskande i vattnet idag än igår. Då såg jag Poseidon på bio med Belinda , lätt parodisk men ändå välfungerande klappjaktskatastroffilm om sjunkande skepp. Lyckades framkalla lätt andnöd och klaustrofobi. Nästan helt ensamma i salongen. Sen till Nyfiken Gul och drack Happy hour-drinkar. Jag rekommenderar varmt drinken med rabarber och kanel. Så god att jag fick tårar i ögonen. Drack också en drink med gurka, chili, koriander och fruktsoda. Mer bisarrkul än god, dock.

Jag och J träffade underverket för första gången idag. Har inte haft en chans innan, bröllopsplanerna är ganska hastigt påkomna, om vi säger så. Några öl på Nyfiken gul.
Och jo, han fick höga poäng av bögjuryn. Trots att han tänker stjäla min evil twin ifrån mig.

Min kompis P som jobbar på Torget lärde mig följande drink:
Massor av färskpressad lime. Riven färsk ingefära. Vaniljvodka. Ginger ale. På is i martiniglas.

Det är hur gott som helst. Fräääääääscht. Måste komma på ett bra namn på den nu. Förslag?

Ber vänner att klippa till mig om jag någonsin blir Björn Ranelid-pretto eller får för mig att jag är Guds gåva till litteratuuuuuuuren.
Men det är svårt att inte bli självcentrerad just nu. Och det är liksom inte bara härligt. Boken släpps snart och jag är skitnervös. För att ingen ska bry sig. För att ingen ska gilla den (tänk om mina vänner som läst den och sagt att de älskar den bara ljugit?). För att den inte ska sälja.
Och så frågar alla man träffar om boken och man gör intervjuer, bokar in tider för signering under Pride. Jag börjar undra vad jag ställt till med. Gulp.

Gud vad jag älskar Hello Saferide. Spisar hennes senaste EP mest hela tiden. Har kommit på att jag vill sjunga en duett om teve med henne. Inte för att jag kan sjunga.
Och jag är hemma nu.

Jag såg nya POTC med Johanna T, numera Johanna H, en gammal klasskompis från Hemstaden. Hon bor i Göteborg nu och såg ut som en blandning mellan Kajsa Ingemarsson och Maria Blom. Jättesöt. Vi konstaterade att vi blivit vuxna. Det var konstigt och enormt kul att träffas, har annars ingen kontakt med gamla vänner därifrån. Trivdes aldrig där, så jag bara lämnade allt så fort jag kunde och tappade kontakten med de få jag gillade.
Men hur som helst. Alla gillar POTC2 och jag älskade den första. Men jag blev grymt besviken. Snygg. Bitvis rolig. Men. För rörig. För lång. Och vadfalls? Filmen tog slut efter två och en halv timme med nåt slags CLIFFHANGER! Skam på torra land!

Vem hade kunnat ana att...

...jag skulle vara en hejare på frisbee-golf? Vann över J och gjorde min mycket irriterande segerdans. Om och om igen.

...det finns ett bergigt område utanför Göteborg där det av någon anledning samlats flera gamla bögpar i stugorna, gamla människor fulla av kärlek och otroliga historier att berätta, och att jag skulle få träffa många av dem?

....det finns en marknad i Kviberg som är som en basar i ett arabiskt land? Jag handlade en chokladfonduemaskin. Kikki-Anna, det blir Tjockholmen nästa för oss när jag värmt upp den!

...jag skulle råka såra en person som jag inte alls menat att såra? Utan att ens kunna ana att jag gjorde det? Och att det känns så idiotiskt av mig att jag inte förstod, nu när jag har facit i hand.

...jag skulle få J att digga Tanya Stephens första platta efter repeat-spelande i bilstereon?

...rosa flamingos får sin färg av att äta en speciell sorts räkor?

...noshörningar inte har horn, utan att det som ser ut som horn är tätt packat hår?

...det finns en sjö här i 031 med vita sandstränder?

Imorgon sticker vi till Göteborg. Gud, jag längtar faktiskt efter storstad nu. Ensamtid på fik. Shopping. Glassiga tidningar. En vecka till att krama ur semestern. Är för övrigt väldigt överraskad och tacksam för de intervjuer som jag fått göra på telefon med somrigt dålig mottagning här nere. Att folk bryr sig och skriver snälla saker. Men mest av allt just att de bryr sig. Sedan jag började springa uppe på Forum har jag verkligen insett hur många böcker som går helt obemärkt förbi. Jag har alltid trott att livet skulle förändras på ett helt självklart sätt så fort man blev publicerad. Och jag är hur brun som helst nu.

Jag kan sjunga utan att öppna munnen. Man blåser upp kinderna stort och så sjunger man liksom inne i munnen. Det är mycket bisarrt. 

Vädret är rekordvarmt, det är ljumt i havet, vattnet är klart... men jag börjar få panik av den här ständigt flottiga känslan. Alltid smörja, smörja, smörja in sig med feta solkkrämer som sedan smälter på huden i värmen. Kroppen känns aldrig så STOR som när den ska smörjas in. Finns det nåt tristare än att täcka in alla dessa kvadratcentimeter? Och om jag inte gör det så blir jag kräftröd, det finns inget val. 

Jag har blivit intervjuad av TT Spektra, och artikeln är publicerad i bland annat Norrköpings-blaskan.  Tack Veronica för länken!

Idag var jag och J på ett café med kakbuffé. Bredvid oss satt ett gäng tolvåriga tjejer. En störig brud som verkade vara lite ledare för gänget ställde sig bredvid bordet och hoppade lite halvhjärtat upp och ner på stället två-tre gånger, lite då och då. Hennes kompis frågade varför och hon svarade: "För att bränna bort kalorierna från kakorna". Och så dök hon ner i berget av kakor igen.