Jag ska INTE bli en Pojkvän med stort P
Igår var vi riktigt snuttepluttiga och plöjde alla mina kokböcker som jag myglade till mig på mitt förra jobb (jag gjorde ett reportage för Allt om Stockholm om Stockholmskrogar som gett ut egna kokböcker och såg till att få recensionsex av alla) och så lagade vi en trerätters mysmiddag. Om nån undrar så blev det en gräddig vitlökssoppa med toast med olivröra, vegetariska corn dogs (alltså korvar friterade i majssmet, som snutar alltid äter i polisbilen i amerikanska filmer, när de inte äter munkar) och en fantastisk citronpaj.
Men den här gången ska jag verkligen inte bli sån som sätter mina vänner på paus. Jag har gjort det misstaget förut och det har alltid varit baserat på osäkerhet i förhållandet. Den här gången är jag säker och tänker förbli det. Och om jag blir osäker så ska jag komma ihåg att man blir MER osäker av att tappa bort sitt eget liv.
Jag hatar ju själv vänner som slutar höra av sig när de har ett förhållande, som om man bara var nåt slags B-alternativ i väntan på kärleken. Såna som börjar prata om "vi" istället för "jag". Som alltid ska kolla med sin pojkvän/flickvän innan de kan göra upp planer. Som slutar gå ut och ha kul. Som tycker att de är lite förmer bara för att de fångat någon och plötsligt blivit kärleksorakel som har rätt att uttala sig om vad som helst som har med relationer att göra.
Oj så många gånger mina vänner har blivit sådär. Det är bara bajs när det blir så.
En av mina bästa vänner blev ihop med en kille som jag inte stod ut med (och som inte stod ut med mig!) och vi tappade kontakten totalt. Tyvärr visade det sig att jag hade rätt, han var dum i huvudet. Men jag fick tillbaka min vän iaf.
Okeeej.. Halva inlägget försvann. Bloggarna bara bråkar idag.
Hur som helst: Det är bajs. Och du är bra, för du inser att det är bajs för alla inblandade.
Gud vad gott!!
Fast jag tycker att man kan checka med sin significant other for att visa hansyn, inte for att man ar en vag person. Och jag maste faktiskt erkanna att jag sager vi, men det blir latt sa nar man har varit ihop en lange tid och bor ihop. Men inte slutar jag att ha roligt for det. Man ar ju inte 80 ar gammal...
Saker blir annorlunda om man träffar någon och det är på allvar - det är ofrånkomligt. För det är knepigt att vara tillsammans med någon och samtidigt vara right there med sina singelvänner. Ett uns av engagemang får alltid stryka på foten. Om man känner "vi" och tycker att "vi" är viktigare än att hänga med vissa av vännerna så är det ju helt enkelt så. Tråkigt men sant.
Men jag håller med om att man ska akta sig för att predika om ”hur kärlek funkar". Det finns inget värre än par som lägger huvudet på sned och tycker synd om sina stackars singelvänner som aldrig lyckas bli hooked up. För när det gäller att träffa någon handlar det mesta egentligen om tur.
Mats, det kan vara en varningsignal när man börjar laga hysteriskt mycket mat. Jag hade en "lover" jag gjorde så med, vi lagade mat för att piffa upp stämningen, kompenserade att det inte var så bra. Sedan tog det slut och det enda jag hade ut av det hela var några kilo extra...jag rekommenderar att du håller koll på vikten, när den börjar gå upp är det dags och tänka efter hur ni har det...lycka till nu med relationen..