Mats Strandberg

Jag tycker inte alls om att han opererat sig. Inte alls snyggt.

Såhär ser mitt liv ut just nu: trött hela tiden. Ställer klockan men hör den inte. Vaknar runt lunch. Sätter mig och skriver på manuset, det rinner ut ur huvudet och efter typ fyra timmar tar det stopp. Då är jag helt slut i huvudet igen. Jag är inne i min bubbla och saker har svårt att tränga igenom. Får lite panik av känslan.
Jag vet att jag är världens mest lyckligt lottade, men just nu är det lite överhettning i hjärnbarken.

Läs ovanstående rubrik PÅ ENGELSKA högt för dig själv.  Eller för någon annan.

Har storstädat och satt upp mina julsaker. Särskilt nöjd är jag med en stor lysande trädgårdstomte som halvligger i en alldeles pervers ställning (förmodligen omedvetet från tillverkarnas sida). Önskar jag hade digitalkamera så jag kunde visa.
Har även plaskat i badet med Kerstin Thorwalls I skuggan av oron, älskar Signe-böckerna. Nu blir det dock Mr & Mrs Smith - är den kass kan jag alltid somna till den och drömma ljuva drömmar om min Angelina.

Idag såg jag årets första Varning för ras-skylt. Glömmer alltid bort den lilla nackdelen med vintern på sommaren. Precis som jag på vintern glömmer bort att sommaren har mygg.
Har klippt mig och färgat håret idag (jag är nånstans i gränslandet mörkblond/ljusbrun nu) hos fantastiska Helene på Deevi. Om ni behöver en bra frisör, gå dit. Hon tar typ femhundra spänn för en klippning men deras smarta gimmick är att man får en gratis putstid på en kvart som ingår i priset, så frisyren håller längre.
Okej, could I be any gayer? Jag har dessutom Will & Grace på i bakgrunden.

Denna gång är det bara 24 timmar mellan bilderna. Gillar verkligen The Mirrors rubrik (apropå att rubriker alltid är roligare på engelska)
(PS: tack j_han som skickade bilden)

För första gången sen jag började med manuset. Pressar ut orden och hatar dem så fort jag ser dem på skärmen. Aaaaaaaaarggggggnnnnnnnnnnnnngh.

Ska man tro på det här?
Messar med en person - som på alla sätt verkar normal och dessutom är väldigt snygg - på QX nätcommunity. Kolla in det här (och ni som läst den här bloggen vet såklart att stygnen i min mun har med den uttjatade visdomstanden att göra)

23.01 2005-11-27 skrev Mats Strandberg:
ska dra ut läskiga stygn i munnen klockan åtta i morgon bitti. kul start på veckan, liksom.

23.04 2005-11-27 skrev (utelämnar hans namn här)
Jaha, har du oxå varit lite för intensiv vid oralsex så att gomspalten sprack?? Hände mig en gång.

Eeeew.

Var på födelsedagsmiddag på Patricia ikväll, Belinda blev 33. Ofattbart. Om ett par år har jag känt henne mer än halva mitt liv (villket också betyder att jag sprungit på gayställen över halva mitt liv). Sedan gick hon, jag och hennes 13-åriga son Sebastian till Torget. Sebastian är världens coolaste unge och rörde sig världsvant på två gayställen i rad (och nej, inte på sättet som Åke Green kopplar ihop barn och gayfolk!).
Sebastians bästa kommentar under kvällen: "Mamma, jag tycker att nästa år ska du ha en pojkvän som väcker dig på födelsedagen med ett kreditkort och säger 'Upp och shoppa!'"
Hahaha.
Fatta vad cool.

Varför är baksmällan alltid så mycket lättare att ta dagen efter när man haft en kul kväll? Rörde mig i skilda världar inatt och trivdes i båda.
Först party hos Nicke F med god hemlagad julmat (till och med köttbullarna hade rullats sedan tidig förmiddag och även om jag är vegetarian måste man ju imponeras av den ambitiösa hanteringen av de malda likdelarna) och årets första glögg och snygg jultomte och supertrevliga människor och en lägenhet man skulle kunna döda för.
Sen ensam till Torget som hade femårsjubileum, alla glada, alla fulla, jag var så nöjd med att mitt fejs var tillbaka i normal storlek och kände mig skitsnygg bara därför. Och Patrik, jag vidhåller att mitt Zlatan-hårband visst var jättesnyggt till bratskjortan. Jag vill ha tillbaka det. Jag och Josefin bestämde oss för att vi ska hälsa på Tobias i Berlin nu när han flyttar dit, jag hoppas att det blir av. Om det aldrig blir av att träffa honom trots att man gärna vill och trots att man på samma del av Söder kanske det blir av först när han bor i Berlin?
Vidare till Salvation-partyt på Rio - hatade visserligen knarktechnon men det var packat med folk. 
Vaknade upp i dag med en diffus känsla av att ha sagt märkliga saker till folk. Folk säger alltid att det inte syns på mig att jag är packad när jag VERKLIGEN är det, och de tror att det är något bra och positivt, men det är ju VÄRRE att verka som en nykter person som beter sig konstigt...  men jag undviker att tänka på det. Natten var för kul för att solkas av eftertankens kranka blekhet.

På måndag visar TV8 ett program om Calle Norlén och hans parodierande på svenska kändisar. Där citerar han, apropå att verkligheten ibland överträffar dikten, en grej som Carola sagt - på riktigt!:
"Jesus gick på den här jorden för väldigt länge sedan, för flera miljoner år sedan....".
Hahahahahahahahaha.

Det verkar som om Robyn inte kan göra nåt fel just nu. Nöjesguiden kör henne på nya omslaget och utser hennes skiva till årets bästa. Och det är helt rätt. Skivan är apbra och turnén är fantastisk, Robyn är det coolaste vi har.
Men hennes videor är så jävla fula. Jag fattar om hon kanske inte har så stor budget på egna bolaget. Men senaste singeln Handle Me blir helt sabbad av lågbudgetproduktionsvideon som får en att minnas hur svenska videos såg ut när de visades hos Staffan Dopping och Annika Jankell i Sverigetoppen. Men jag vet vad Robyn borde ha gjort. Dra ner färgen på teven nästa gång du ser videon och simsalabim. Som svartvit är videon skitsnygg!

Nu är jag trött på att sitta hemma och ha ont i käften. Ikväll ska jag proppa i mig Ipren och ta till flaskan. Bossen på Aftonbladet Söndag, Nicke Franchell, har partaj ikväll. Orkar och vill jag tänker jag sen gå till Salvation-partyt på Rio med Anders Sewerinson och Torget-posset. Så vi kanske ses?

...om hur man skriver krönikor: "En krönika ska vara som en fisk. Den ska först bita tag i dig, sedan kommer det matiga mittpartiet, och så ska den snärta till dig med stjärtfenan på slutet."
Jag vet att det låter olidligt käckt. Men det är så jävla bra.
Expressen har utlyst en tävling nu när man kan vinna jobbet som ny krönikör åt dem. Sök! Visserligen kommer du att bli min nemesis eftersom jag är Aftonbladare, men det kan du nog leva med.

En författare har mailat mig och bett om hjälp med exempel på prylar och trender och musik och film som var typiska för 90-talet. Det jag kom på var eco-cotton, aidsskräcks-relateread-sexfixering med tillhörande kläder (typ Madonnas Erotica-period), eurotechno, grunge, flanell, Kurt Cobain, svårmod, lågkonjunktur, Lasermannen, Bert och Ian, Basic Instinct, När lammen tystnar, Björk-frisyren....
Kan ni hjälpa mig/henne att komma på fler bra grejer? Skriv ner dina tips på kommentarer isåfall!

Hej och välkomna till surgubbe-bloggen. Jag hatar verkligen att gå till banken. Man är alltid på dåligt humör när man kommer därifrån. Så är det bara.  Nu tänker jag gnälla.
Alltid när det är jääättelång kö (jag går dit för grejer som har med mitt företag att göra) ser man att folk före en liksom bara "oj då, nu är det visst mitt nummer. jag går saaaaakta fram till kassan, ingen brådska, jag har inget liv. oj då, jag kanske skulle börja rota i min stoooora handväska efter papper och leg. det kunde jag ju inte ha tänkt på tidigare, när jag ändå suttit och väntat en halvtimme".  Blir galen och vill göra en Falling down.
Men innan dess var jag faktiskt väldigt glad av att dricka kaffe ur Hello Kitty-muggarna.

Hello Kitty-kaffemuggar på China Li på Ringvägen för 25 kronor styck. Jättesnygga. Längtar till imorgon när jag får dricka kaffe ur en av dem. Vad kan göra en mer glad än Hello Kitty?

Har varit på första mötet med förlagsredaktören och det var supertrevligt. Känner mig inspirerad och stark inför att fortsätta med manuset. Hoppas det håller i sig! Nu måste jag bara komma på en bra titel. Det är svårt. Som att döpa sin bebis. Man vill ju inte att den ska bli mobbad, men den får heller inte heta nåt mesigt och poänglöst.
Önskar så jävla mycket att svenskan var ett roligare språk och hade en större popkulturskatt att gräva ur. På engelska kan man ju alltid göra skitbra rubriker och titlar med popkulturreferenser.

Lunchade idag med min gamla skolkompis Linda S, som var skitsnygg.
Hade tänkt gå på QX fest ikväll men har ställt in det. Vill inte gå ut förrän jag känner mig och ser ut som mig själv igen. Och åh, om ni är trötta på att höra mig klaga på det här med visdomstanden så är det lugnt. Ingen är tröttare på det än jag. Ska sluta ynka nu. Snart.

Så himla tråkigt när man har sett fram emot en film jättelänge och är övertygad om att den är som gjord för just mig. Plus att min kära vän Anna A sade just det: att Napoleon Dynamite var en typisk Matsy-film. Tuffa nördar som tar revansch i high school. Det är ju sånt jag älskar.
Så nu har jag sett den på dvd med Anna T. Och vi hatade den. Hatade att den var så MTV-reklam-slick, det kändes så cyniskt och gjort och plastigt och vi kände inget alls för karaktärerna och vi hade ganska tråkigt i en och en halv timme.
Skippa Napoleon Dynamite och köp Freaks & Geeks på dvd istället.  Så ska jag skippa att lyssna på Anna A, som jag loves loves loves men aldrig tycker lika som i filmväg (tidigare misstag: Sideways och Roger Dodger). Är dock den första att medge att det är jag som har "fel" - det är Anna A som alltid tycker som filmkritikerna.

Låt oss starta korsords-krig! Var finns de bästa korsorden?
Jag lägger min röst på rebuskryssen i Allers (fast jag skulle skämmas ihjäl om jag köpte en Allers, men de finns i en specialtidning med bara korsorden. Senast var Mona Seilitz på omslaget. Hon gungade. Fantastiskt. Min dröm är att någon gång lyckas lösa ett helt A-korsord, samma tidning.)

Jag är den enda frilansare jag vet som älskar att sitta och klippa och klistra kvitton in i en pärm. Jag älskar när plånboken är full med kvitton. Jag tar kvitton på allt. Sen sitter jag hemma och leker postkassörska.
Sen säger alla frilansare att det är svårt att få nåt jobb gjort, att de skjuter upp allt till sista sekund, att disk och tvätt och hushållssysslor och fika med vänner alltid går före. Jag är precis tvärtom. Jag börjar skriva så fort jag fått uppdragen och är alltid ute i så god tid att det nästan är genant. Men det är ju så jävla kul att skriva. Mycket roligare än att tvätta och städa.

Förlaget har bestämt sig för att min bok ska komma ut i slutet av 2006 istället. Då kan de satsa mer och jag får mer tid att jobba vidare med den. Låter ju toppen, men det otåliga barnet som är jag vill att den ska komma ut nu genast...

Jag har köpt en liten present till en av mina uppdragsgivare. Det är en person jag verkligen tycker om på riktigt och som jag umgås lite privat med och det är liksom en särskild tanke med just den här grejen just nu. Kände mig ändå tvungen att fråga en kompis som känner oss båda om hon trodde att det kunde uppfattas som smörigt och oäkta eftersom jag ju på sätt och vis är anställd, även om jag är frilansare. Lite som att lämna ett blankt äpple på frökens kateder, ungefär? Men hon kom med det bästa svaret: att man gör ju aldrig såna här snälla saker fast man ofta tänker på dem. Och problemet med världen är ju knappast att folk gör för mycket snälla saker mot varandra, eller hur? Kör i vind, tyckte hon. Så det gjorde jag.

Sånt här är aldrig så kul som klockan tre på natten.

The official poo guide:

1: THE GHOST POO

The kind of poo where you feel it come out and you know you’vr done it but when you wipe there is nothing on the paper and there is no poo in the toilet. Where did it go?

2: THE CLEAN POO

The sort of poo which is so smooth and streamlined that it virtually falls out of your bottom. You can see poo in the toilet but there is nothing on the toilet paper.

3: THE HOT TAR POO

The kind of poo where even after 50 wipes you are still getting staining on the paper so you have to put some bog roll between your bum cheeks and in your underwear to prevent skid marks.

4: THE SECOND THOUGHT POO

Just as you think you’ve finished your poo and you have painstakingly wiped yourself clean and pulled up your undies to the knee, you realise there is some more poo to come out!

5: THE LINCOLN LOG POO

The kind of poo that’s so huge you’re afraid that it will not flush down the toilet unless you break it up into pieces with the bog brush. This poo only happens when you are at somebody else’s house.

6. THE SWEETCORN POO

Self explanatory

7: THE ‘WISH I COULD POO’ POO

You really feel as you need to poo but every time you try, all you manage is a couple of fart.

8: THE ‘SIDE BIRTH’ OR THE BOO-HOO POO

This poo hurts so much that you swear it is coming out sideways- your eyes water and you think you will need stitches.

9: THE FISHERMANS BOBBER OR FLOATING POO

You do your poo and flush two times but there are still several golf ball size pieces floating on the water line.

10: THE SULTANA POO

Tis type of poo is really frustrating. You get yourself ready for a ‘side-birth’ and spend about half an hour sweating it out on the bog, but all you manage is a small plop resembling a sultana.

11: THE ‘KLINGON’ OR THE ‘DANGLER’ POO

This kind of poo usually comes at the end of a ‘HOT TAR’ poo, and just refuses to fall off of your bottom, even after shaking your bum about.

Varför känns första snön alltid så magisk? Man vet ju att man kommer att tröttna snabbt på slasket, blöta innersulor, kyla, mörker... men så faller årets första fluffiga flingor och man blir alldeles lycklig.
Gick hem med en kasse full med lättuggad mat och såg en liten unge som bara "Mamma, det snöar!" och gjorde en liten dans och mamman svarade inte ens, reagerade inte, kan bli så upprörd på sånt, när ungar är glada och så gärna vill ha lite uppmärksamhet och föräldrarna skiter i det.
Kom åtminstone på vad jag ska skriva krönikan om. Det räckte att komma utanför dörren en stund.
Min ledsna kompis blev lite mindre ledsen av att se mig. Hon asgarvade och sade att jag ser ut som Kikki Danielsson pga min stora visdomskind. Helst.

Idag ser jag ut som Krösamaja på ena ansiktshalvan. Hoppas inte kratern blir en var-vulkan. Eeeeeew.
Ska ut på stan och träffa ledsen kompis. Jag kan knappt prata men som tur är kan jag ju nicka och lyssna. Sen måste jag komma på vad nästa Aftonbladet-krönika ska handla om...

Undrar bara: är det nån som vet ifall korsordsmakare verkligen gör korsorden eller finns det dataprogram för sånt nu. Är nyfiken.
Och ja, det är 67-årig kissgubbe av mig att fundera på detta halv ett en fredagsnatt. Men jag har fantomsmärtor i en igensydd krater där det i morse satt en visdomstand. Jag får vara hur mycket kissgubbe jag vill.

Känner mig som dödens lammunge på väg till slaktbänken. Men here we go, åker in till stan nu för att dra visdomstand.

Det blev ett par Dr Denim till slut ändå, tack Tomas, de satt som en dröm på mig och jag gillade krimskrams-sömmarna lite ändå!

En tidning mailade mig idag och ville ha en bild mig på till en lista som jag tydligen ska vara med på och jag blev helt smickrad och glad för jag gillar just den här tidningen så himla mycket. Så jag mailade bilden, som var jävligt stor, och den kom inte fram. Så jag försökte igen och igen och igen. Och nu nojar jag, antingen har de inte fått bilden alls eller så har de fått den typ tusen gånger, stor nog att göra en plansch av, och så har jag kraschat deras mailsystem istället eller nåt... så himla typiskt.

Nu ska jag laga middag åt en sjuk kompis som kommer hit för att bli ompysslad med sweet Matsy love! Soppa och mina goda specialmackor.

Min darling har börjat blogga!
http://fruhattunderjorden.blogg.se/

Shit, idag sov jag til klockan 15 - utan att ha festat det minsta. Jag tror min hjärna är överhettad. Ska ut och leta jeans nu.

Halloj! Nån som har tips på snygga jeans som inte är så trendiga att de är ute nästa vecka och inte heller helt sjukt dyra?
Jag gillar liksom H&Ms Divided-jeans, de sitter så jävla snyggt på mig, men det kan ju vara kul att vidga vyerna... tänkte prova lite Cheap Monday på Grandpa imorgon.

Nu är jag klar med alla julklappar, det ni! Beställde en dvd till mina parents på nätet. Det är lika mycket för min egen skull. I småstan som jag kommer från kan man inte längre hyra videofilmer, det finns inga, på landet har alla dvd. Och när man är hemma hos päronen måste man kunna hyra mycket film, annars blir man galen.

Mina favoritjeans har gått sönder. Jag satte mig i soffan och det sprakade till och plötsligt hade jag en Samantha Fox-reva över röven. So not a good look. Och jag hatar att köpa jeans. Sååå tråkigt. Ebba, kom hit och gör om mig!
Och på fredag ska jag rycka en visdomstand. Varför kommer alla rusande när man ska göra sånt och berättar mardrömshistorier?  Vad får man ut av det?
Fast jag kanske mest är ynklig över att jag skrev epilogen på mitt manus idag och det kändes helt sorgligt att ta adjö av mina påhittade darlings. De är självcentrerade och ganska hemska men jag gillar dem ju! Visst, jag kommer ju att jobba massa mer med manuset men det är inte samma sak...
Åker hem till Anna i Kransen nu. Top Model, Lost och Madonna-dokumentär. Life is sweet, trots allt.

Expressen kör på ryktena om Clabbes smygfilmade sexscener. Och Aftonbladet om en svensk världskänd artist som smittat en 7-åring efter sexövergrepp. Det konstiga var att min första tanke om var att artisten kanske kunde vara Harpo. Liksom, varifrån i skallen kom det???
Har inte läst artiklarna än, ska göra det i badet sen. Men nu vet jag vem artisten är. Och det är inte Harpo.

Älsklings-J kom över för lite Buffy och hade med sig en flaska Bollinger som vi firade mitt kontrakt med.
Nu: Aftonbladets korsordsbilaga tills jag somnar. Och abstinens efter Johan Hiltons blogg, satungen är i New York och uppdaterar inte.

Det spelar liksom ingen roll vad ni skriver om Idol-Jens. Han kan säkert bli en trevlig musikalartist på mellannivå. Hade han sökt till Fame Factory hade han säkert varit som klippt och skuren för att ta över efter Patrik Rasmussen. Men han är INTE en Idol. Please, kom igen, erkänn.

Har en väldigt ugly period just nu. Håret är som en stor lurvig Bobby Ewing-pälsmössa. En sån där som kallas björnf---a, ni vet.
 Igår plåtade jag ny byline för QX plus en annan grej som är hemlig. Nu har  jag just fått bilderna på mailen och herregud, skitsnygga. Fotografen Peter Knutson är ett geni. Han har till och med gett mig en ansad frisyr med hjälp av Photoshop
Så nu önskar jag bara att man kunde gå genom livet sådär perfekt ljussatt och diskret retuscherad. Tänk så mycket lättare allt vore.

Jag ska träffa en gammal kompis från högstadiet nästa vecka. Ser fram emot det. Men det är lite läskigt också. Tänk om man plötsligt blir lika mesig igen, att det är som om tiden bara stått stilla. Ni som såg nördbilden på mig i söndagens Aftonbladet förstår nog precis vad jag är rädd för att känna mig som...

Skulle gått på nya Harry Potter ikväll men stackars Kikki från Kransen-Anna har fått migrän för andra dan i rad. Det är jättesynd om henne, hon kan inte röra huvudet och måste ha solglasögon inomhus och sånt. Anna är en sån där kompis som man får mer och mer att prata om med ju mer man träffas. Visst är det skumt?

Tack snälla för alla fina kommentarer!
Jag har börjat smälta lite nu. Inga primalskrik än. Men ett par drinkar på Mäster Anders fick det att kännas lite mer verkligt.

Jag fick kontraktet. Jag fattar inte riktigt hur coolt det är ännu. Jag vet att jag borde fira med primalskrik och spontandans i vardagsrummet men det sjuker bara inte in, hur mycket jag än stirrar på mailet från förlaget. Herregud. Jag ska alltså ge ut en bok? En riktig bok?

Fick detta av en nätkompis:

Why homosexual marriage should be banned

1. Homosexuality is not natural, much like eyeglasses, polyester, and birth control.

2. Heterosexual marriages are valid because they produce children. Infertile couples and old people can't legally get married because the world needs more children.

3. Obviously gay parents will raise gay children, since straight parents only raise straight children.

4. Straight marriage will be less meaningful, since Britney Spears' 55-hour just-for-fun marriage was meaningful.

5. Heterosexual marriage has been around a long time and hasn't changed at all; women are property, blacks can't marry whites, and divorce is illegal.

6. Gay marriage should be decided by people not the courts, because the majority-elected legislatures, not courts, have historically protected the rights of the minorities.

7. Gay marriage is not supported by religion. In a theocracy like ours, the values of one religion are imposed on the entire country. That's why we have only one religion in America.

8. Gay marriage will encourage people to be gay, in the same way that hanging around tall people will make you tall.

9. Legalizing gay marriage will open the door to all kinds of crazy behavior. People may even wish to marry their pets because a dog has legal standing and can sign a marriage contract.

10. Children can never succeed without a male and a female role model at home. That's why single parents are forbidden to raise children.

11. Gay marriage will change the foundation of society. Heterosexual marriage has been around for a long time, and we could never adapt to new social norms because we haven't adapted to cars or longer life spans.

12. Civil unions, providing most of the same benefits as marriage with a different name are better, because a "separate but equal" institution is always constitutional. Separate schools for African-Americans worked just as well as separate marriages for gays and lesbians will.

Får höra att Ulrika Jonsson, vår "svenska stolthet", nu är med i brittiska dokusåpan "Art School" där C-kändisar går på konstskola. Ulrika gråter hela tiden. Som alltid. Läs Piers Morgans (fd chefredaktör för The Mirror och News of the World)  bok "The Insider" så får ni en del skönt skvaller om hur Ulrika gör för att hålla sig kvar i rampljuset.
Men programmet låter rätt kul. Bland annat får de rita av en nakenmodell och får ångest av hur stor de ska våga göra snasen.

Är det bara jag som tycker att Svenska Spel-reklamen där folk får guldskor ser så himla obehaglig ut? Skorna är så tunga att de som får dem inte kan röra sig ur fläcken och de ramlar genom golvet och sånt. Så vill man ju inte ha det. Så man vill inte spela. Kass reklam, alltså.

Clarion. Två kapitel. Nervös för beskedet imorgon.
Ingen som känner nån voodoo-kunnig person som kan chanta lite å mina vägnar?

Shit, vad det var roligt att spela 90-talsnostalgi igår. Två fantastiska killar stod i sofforna nästan hela kvällen och dansade. Mer sånt på barerna i den här stan tycker jag!
Överhuvudtaget en lyckad kväll, åtminstone från min utsiktsplats.

Kvällens skrämmande: det finns vuxna personer som är för unga för att minnas låtar från 1992.
Kvällens snyggaste: Tomas Lenneryd.
Kvällens kalaspingla: Anna, som likt en Kikki från Kransen kärleksfullt tryckte brösten mot alla som hade ett par händer.
Kvällens succélåt: KLF:s Justified and Ancient
Kvällens expert: Tobias Kagelind, som kände igen samtliga låtar bara på introna. Och det är inte det lättaste med eurodisco...
Kvällens snyft: att Sara hade vinterkräksjukan och inte kunde komma.

Hade köpt en Spice Girls-t-shirt kvällen till ära på Punkt Shop. Den var väldigt tajt. De hade bara små storlekar kvar. Men å andra sidan, så var det ju på 90-talet också. Tyvärr hade jag en helt annan kropp på 90-talet, eftersom jag var typ 19. Det är sjukt jobbigt att hålla in magen en hel kväll. Särskilt om man har jeans med en jobbig linning som funkar som en push-up för magen man till varje pris vill dölja...

Gick vidare till Lino, alldeles för full, vinglade hem ensam. Via Sibylla.

Käkar middag i min Vim Citron-doftande lägenhet och ska snart fixa mej och dra till Torget. Jag och Anders ska dela på en flaska skumpa  innan vi börjar spela, så jag kommer förmodligen att vara på mycket gott humör. Är så glad redan nu, så många av mina vänner kommer. Om den här kvällen blir lika kul som jag hoppas kommer min rapport att komma in seeeent imorgon.
Man borde förresten ha alkolås på datorn nu när man börjat blogga....

Buffy-boxen har gjort både mitt sociala liv och personliga hygien lidande. Så idag storstädning.
Har haft på gårdagens Idol i bakgrunden, jag blir galen på den där Jens som hänger kvar vecka efter vecka fast han är helt poänglös. Det är så sjukt.  Och när han dessutom skulle försöka vara rockig igår... my god. Han har utstrålning som en knäckebrödsmacka och gör blinkningar utan ironi och rör sig som en liten tunna med två smala stickor till ben och... varför är han kvar????
Sibel! Sibel! Sibel! Och Sebastian! Sebastian! Sebastian!

Okej, klockan är halv fem på morgonen och jag har officiellt vänt på dygnet. Jag älskar att vända på dygnet. Det känns härligt att vara vuxen, ingen kan säga att man inte får.

Jag och J har kollat Buffy, sen hjälpte jag honom att öva repliker, nu är jag ensam, pigg och i färd med att kolla extramaterial.

Har också just beställt Joss Whedons tredje serie på dvd, Firefly, eftersom den hör ihop med hans biofilm Serenity som snart går upp på bio. Den finns på Megastore.se för 450 spänn, körde en Pricerunner-sökning.

När man är vuxen behöver man heller inte vänta till lördagen för att få äta snask. Marabou Digestive är förresten knark. Köpte en kaka var åt mig och J. När jag ätit upp min råkade jag börja mumsa i smyg på hans. Tills jag insåg att jag ätit upp nästan hela den också. Det är inte första gången det händer. Och Anna åt en hel själv om dagen i flera veckor. Jag skulle kunna äta en till nu. Knark! Knark, I tell you!

Har haft ett helt galet flyt idag och skrivit fyra kapitel på mitt manus. Känner mig nästan skyldig för att det går så lätt.
Min fantastiska redaktör på förlaget säger att det förmodligen kommer att tas beslut på måndag om eventuell utgivning. Håll tummarna för mig, snälla. Jag är så nervös nu. Jag vet faktiskt inte vad jag gör om det här inte blir av.

...cool kille som är mästare på tv och film har börjat blogga! Go Roger, it's your birthday!
http://rogerwilson.blogg.se/

Ni som brukar läsa min krönika i Aftonbladets söndagsbilaga måste göra det på söndag (eller åtminstone tjuvkika i tidningen i butiken). Jag lovar en alldeles särskild byline-bild.

Det är nåt fel på avloppen i vårt hus. Det är så många vattenskador i badrummen att fastigheten inte ens längre kan försäkra dem.
Och eftersom jag bor på första våningen känns det som om allt det dåliga i våra rör rinner ner i min badrumsbrunn och lägger sig till rätta där. Så ungefär varannan vecka luktar det bajs i hela min lägenhet. Som om lavemang-SM gått av stapeln därinne. Och jag får stå och gråta och hulka och skrapa ut nåt brunt och glänsande klegg som liknar det det luktar ur badrumsbrunnen.  Så började min dag, innan ens morgonkaffet. Behöver jag tillägga att jag tvättar händerna med starka medel efteråt?
Jag vet inte vad det är i brunnen. Jag vill inte veta. Men jag stirrar surt på mina grannar när jag möter dem i trappen. Jag är orättvis, men hård.
Så om jag är verkar trött och irriterad så är det "that time of the month". En brun vecka.

På lördag gör jag DJ-debut. Jag och min kompis Anders, grym DJ, ska spela tillsammans på gaybaren Torget.  Temat är 90-tal och vi har verkligen grävt djuuupt i skivbackarna.

Den här kvällen kommer att bli Per Hagmans våta dröm. Rent musikmässigt, åtminstone. Aqua, Maxx, Flexx, DJ Bobo, Culture Beat, PSB, Wigifeld, Ice Mc, Kriss Kross, Snap... och så den där remixen på Tori Amos "Professional Widow".... och herregud, Nightcrawlers "Push the Feeling On" - det är som om man dött och hamnat i eurohimlen. Och med nostalgins skimmer är det plötsligt det bästa man någonsin hört. Vi har till och med rotat fram Kajsa Mellgrens H&M-singel "Angel Eye".  Ögonen tåras.

Men alla förslag emottas förstås gärna.  Önska en låt av DJ:n redan nu!

Christina skriver i en kommentar här på min blogg:
"Själv tröstar jag mig med att jag inte är så himla smart för det är inte i alla lägen jag ens fattar att livet är grått och oglammigt ibland. "

Ibland brukar jag tänka att jag skulle vilja vara typ Victoria Silvstedt. Fatta vad skönt att vara helt pantad. En av de där happy-go-lucky-människorna som bara är glada hela tiden och tror det bästa om folk och aldrig haft några större problem och aldrig skäms eller ältar.
NEJ, jag vet inget om Victoria Silvstedts eventuella demoner. Jag menar bara.. tänk att vara sån som hon VERKAR vara. Ni fattar vad jag menar, eller hur?  Vore man inte lite lyckligare då? Om man inte fattade hur mycket fel det är på den här världen? Om man inte grubblade så jävla mycket? Och hade vänner som var likadana? Allt var bara ett party som luktade jordgubb.
Om man är pantad fattar man ju inte det heller, så inte ens DET behöver man lida av.

Det känns mer och mer som om det bara finns två sortens människor i världen just nu. Det är en polarisering som smugit sig på oss. Victoria Silvstedt-människorna mot Zoloft-knaprarna.

Har jobbat på Clarion idag igen. Ingen Emma Anderson där. Livet kändes grått och oglammigt. Jag tröstar mig med att jag är bög. Det är ju himla trendigt.

Ikväll är det final på Paradise Hotel och jag kommer otroligt nog inte att titta. Var entusiastisk i början av säsongen, men... nej. Josefin är snyggast som vanligt. Men det har varit ont om action, trots alla guppande täcken. Eller förresten, det är ju de guppande täckena som sabbar allt. Folk blir skittrista när de väl haft sex och blir tråkiga gnälliga par. Förra säsongen höll alla på att sprängas av sexuell frustration (för alla dokusåpadeltagare får ju panik när de inte haft sex PÅ EN VECKA). Och det var fantastiskt att se på.
Jag säger: skrota PH nästa säsong och kör en dokusåpa om bara Patrick och Olinda!
Inser ni möjligheterna? Newlyweds from hell!

Vet ni vad jag har bestämt mig för? Att jag liksom inte orkar bli förbannad, inte tänker dras med i hysterin. Är han verkligen värd min energi?
Green tillhör en ras av gamla gubbstruttar som förmodligen luktar kiss och är på utdöende. Och ja, han får med sig folk som är puckade redan från början. De som försöker argumentera för honom har hål i huvudet.

Men jag tänker inte bry mig mer nu. Naivt? Dumt? So be it.
Så länge jag inte kan skicka Buffy på honom tänker jag låta honom leva inlåst i sitt eget trånga huvud. Det är straff nog. Han sitter ju där på livstid, menar jag.

Förra veckan fick jag äntligen hem Buffy-boxen. Sju säsonger. 22 avsnitt per säsong. Massor av extramaterial.

Joss Whedon som skapat serien är ett geni. Så jag intalar mig själv att det inte alls är dålig karaktär av mig att skriva lite mindre och istället kolla sjukt mycket på Buffy tillsammans med J ett par veckor framöver. Det är faktiskt lärorikt.  Jag kommer att bli en otroligt mycket bättre skribent av att se vartenda avsnitt med kommentatorspår.

För vem kan inte känna igen sig i fantastiska citat som:
"OK, I'm cookie dough. I'm not done baking. I'm not finished becoming whoever the hell it is I'm gonna turn out to be. I make it through this, and the next thing, and the next thing, and maybe one day I turn around and realize I'm ready. I'm cookies. And then, you know, if I want someone to eat— (eyes go wide as she catches herself) - or enjoy warm, delicious cookie me, then...that's fine. That'll be then. When I'm done."

Så sant. Så vackert. Så Buffy.

Har just kommit hem. Satt i övre baren på Clarion och skrev. Några meter bort satt Emma Andersson och intervjuade nåt våp för Dolce Vita. Om jag fattade saken rätt har det blonda våpet en rik pappa och tycker att det är jättekul att shoppa. Emma frågade hur mycket hennes dyraste plagg kostar. Jag hörde inte svaret. Hörde däremot Emma bräka "glamour" på skånska massor av gånger. "Glamour" låter hemskt på skånska. Och jag avskyr överhuvudtaget ordet "glamour", så fruktansvärt missbrukat. Schlager är inte glitter och glamour, det är bara tacky. Stureplan är inte glamour. Emma Andersson är inte glamour.
Men det var väldigt kul att se sen när intervjuobjektet gått hem och de filmade Emma när hon låtsades ställa frågorna så att de skulle kunna använda dem som inklippsbilder.
Emma verkar snäll. Och hon var trevlig mot alla. Men glammig? Nä.

Johan Hilton har skrivit en skitbra artikel om Åke Green i Expressen idag.
http://expressen.se/index.jsp?a=467525


Själv har jag varit ovanligt pensionärsaktig idag och börjat dagen med risgrynsgröt och korsord. Expressen har liksom världens roligaste korsordsbilaga. Läsarna får skicka in egna bilder, som sen används i korsorden. Alltså är bilagan full av suddiga bilder på katter, feta barn och lätt generade pensionärer i kräfthattar. Fantastiskt kul. Jag har skickat in ett par bilder på mig och Anna, bara för att jävlas med henne. Hahaha.
Har dock hamnat i ett korsordsrelaterat dilemma. Låt oss kalla det livskris, för dramatikens skull. Nu har jag blivit så slipad att normalsvåra korsord känns alldeles för lätta. Men jag är alldeles för dåligt allmänbildad för att klara av de svåra. Jag kan inget om gamla svenska kungar, grekiska gudar, bibeln, Dacke-fejden... allt det där som man måste kunna för snillekryssen.

Fick ett mail från förlaget idag, de vill att jag ska skriva in lite spicy sexscener i mitt manus.

Blev generad bara av tanken. Och herregud, jag vill ju att mamma och pappa ska kunna läsa min bok, om det nu blir nån! Men nu har jag verkligen försökt, sittandes med laptopen i tv-soffan. Öronen blossar. Inga andra fysiska reaktioner. Har läst i en Tom of Finland-biografi att han alltid hade värsta ståndet när han tecknade sina kinky läderbögsexorgiebilder.  Här händer dock nada i småbyxorna.

Jag tror att jag är jävligt kass på att skriva sexscener.
Dessutom: vet ni hur svårt det är att skriva om två män som har sex med varandra? Man måste liksom hela tiden förklara vem som är vem, "han går fram till honom och tar ett fast tag om hans bla bla bla" funkar ju inte. Pronomenproblemen hopar sig.

Okej. Nu gör jag det. Jag lägger ut en blogg.
Anledningen till att jag hittills inte gjort det är... hmm, två anledningar.
För det första skriver jag hela tiden, det är mitt jobb: jag ryar och uttalar mig och rasar och tycker till i krönikeform. Det får jag betalt för. Finns det verkligen något jag kan tillägga?
För det andra är jag lite skraj. Alla bloggare verkar vara skitbra kompisar som länkar och refererar till varandra kors och tvärs och jag vill inte hamna utanför, det skulle kännas som att bli vald sist på skolgympan all over again - med enda skillnaden att alla som bryr sig i hela världen kan se det.
Och åh, ett tredje skäl: känns det inte helt pinsamt passé? Att blogga?

Men trots dessa tre goda och starka och tungt vägande skäl tänker jag nu göra ett försök. Och jag slängde mina tre goda och starka och tungt vägande skäl överbord  för att:
För det första - jag är helt enkelt en sucker för uppmärksamhet, antar jag. Varför skulle jag annars göra det här?
För det andra - jag får väl radera bloggen då.
För det tredje - jag är alltid sist med sånt här. Mobiltelefon, mail, nätet, iPod. Det är inte pinsamt, det är inte förutsägbart, det är karaktärsfast och pålitligt av mig att alltid vara teknikrädd.