Mats Strandberg

Är det bara jag som tycker det onda barnet i Orphan är en spitting image av Victoria Beckham?



Orphan kommer på dvd om ett par veckor. Jag var med på noterna ett tag när jag såg den, men den har nog en av de mest krystade twistar jag sett på slutet.
Men ändå. Peter Sarsgaard. Mmmmm.

Det har snackats en del senaste tiden om hur Hollywood hetero-fierar sin pr för filmer med gaytema. Till exempel verkar Tom Fords regidebut A single man vara en kärlekshistoria mellan Julianne Moore och Colin Firth, och en gayromans i kommande filmen Valentine's day har strukits ur amerikanska trailers.

Så är dock inte fallet med trailern för I love you Philip Morris, där Ewan McGregor och Jim Carrey får ihop det. Filmen är baserad på en sann historia. Mest lovande är att den är skriven och regisserad av Glenn Ficarra och John Requa som skrev Bad Santa.

Har ju tjatat förut om att jag tycker Pink är sjukt underskattad. Kolla in det här uppträdandet från Grammy-galan. Ja, låten är rätt tråkig. Men hoppa fram några minuter och se vad som händer. Det är värt det.

Får utsocknes besök under helgen så det blir inga blogginlägg. Tänkte satsa på att vara en bra värd!
Hörs nästa vecka. Ha en toppenhelg.

Kände mig jättefräsch.

Inte lika briljant som den berömda literal-versionen av Total Eclipse of the Heart, men ändå rätt härlig:

Det är visst lookalike-vecka på Facebook. Man ska ändra sin statusbild till en bild på en kändis man fått höra att man är lik. Här är bilden jag valt; en ung Steve Martin.



Andra jag fått höra att jag är lik: Adam Lambert, Ronald Reagan, Anders Lundin, han som spelar Riley i Buffy s4, Mathias Holmgren, och han Liev nånting som är med i massa filmer jag inte orkar kolla upp just nu, tror Omen-remaken och så Mariahs Heartbreaker-video.

...hur man stänger av den där JÄVLA röststyrningen? Har googlat men hittar ingenstans.
Blir galen på gymmet. Så fort jag börjar flåsa avbryter den musiken och ba "Röststyrning!"

Hatar teknik mer än nånsin just nu. Skrivaren strular. Plusgirot har nån idiotinställning på sin sajt som gör att jag inte kan skriva ut grejer därifrån. Och det har gått proppar. Jag vet inte hur man byter proppar! Jag är lika hjälplös som Betty Draper men ingen Don i sikte.

Nu är det äntligen vardag igen och jag kan börja jobba lite mer strukturerat.
Jo, jag menar det!
Skriver på manuset igen och fy fan vad jag älskar det! Det är så mycket lättare att säga och känna det, när jag delar skrivandet med nån annan.



Med vardag följer också tv. Fick hem Ugly Betty 3 och Grey's Anatomy 4 häromdan. Det är inte superhög kvalitet alla gånger men de är TREVLIGA och det är precis vad jag längtar efter. Och så är det skönt med välbekanta tv-världar. Bara att försvinna in i dem igen, inte tänka alls. Helt hemma på en gång.

Längtar hem till dem nu känner jag.

Haha, jag måste faktiskt bara visa vad jag menade i nedanstående inlägg. Såhär funkar mitt magiska fejs!
Har snott bilderna från qx.se.
Här är bilden jag började grina av. Rolf Lassgård liksom. Rund och go. Glad och ovetandes.



Och här är från bordet. Oj, har plötsligt ansiktsdrag igen.

Shit, vilken rolig kväll. Maria Montezami alltså... det blev rena väckelsemötet varenda gång hon visade sig. Cirkus kokade bokstavligen. Jag tror hon var ganska chockad.
Och hon var PRECIS som man vill att hon ska vara!

Och det var fruktansvärt coolt att Fredrik Reinfeldt delade ut pris till Årets Homo (Idol-Mariette). Man kan ju tycka vad man vill om moderaterna, men att Sveriges statsminister delar ut ett pris på gaygalan är riktigt tungt. Göran Persson hade aldrig gjort det, till exempel.

Är också väldigt glad att jag hann se SVT-dokumentären Sämre än djur häromdan, för det var de fina ungdomarna i filmen som fick QX Hederspris. Vilken resa de gjort!

Var hur nervös som helst, så det var tur att Årets bok delades ut tidigt under kvällen. Har liksom inte riktigt hunnit smälta än att jag faktiskt VANN. Och fick APPLÅDER.

Men jag vore ju inte jag om jag inte var tvungen att ynka också.
Grejen är att jag har sån jävla ångest, för jag var så sjukt fet igår. Jag kände inte ens igen mig på en bild jag såg. Började nästan grina. Jag ser ut som Rolf Lassgård.
Och det här är det konstiga: i helgen såg jag helt vanlig ut. Ser ju det på bilder från festen jag var på. Man kan ju inte gå upp 20 kg på två dygn väl? Vad fan är det som händer då?
Och nej, det är inte inbillning, har fått kommentarer på det. Åh ångest, jag gick ju fram och fick pristavlan signerad av Montezami och blev filmad för jävla Hollywoodfruar. Jag kommer stå där och vara mitt absolut fetaste någonsin i ett program som alla jag känner kollar på.

Fatta att Maria Montezami delade ut priset. OCH signerade det med sitt läppstift åt mig efteråt.

Peppar inför gaygalan genom att sortera kvitton. Ah, mitt glamourösa liv...