Mats Strandberg

Håller på och leker med min nya bloggdesign på annan plats just nu. Medförfattar-Sara har en grundkurs med mig (känner mig som en pensionär som håller på och tar datorkörkort) och hennes make Micke har fixat en fin banner.

Känner mig nästan lite skyldig gentemot det här trötta gamla färdigmallade tröskverket. Men nu hajar jag verkligen hur urtida blogg.se är!
Ska leka nån dag till, sen kommer länken!

Åh vad jag älskar Nicki Minaj, och shit vad den här låten är bra! Äntligen känns hiphop spännande igen!



Och så Kanye Wests 35 minuter långa artsy-video för nya singeln Runaway. Kanye kanske lider av megalomani, men det är okej. Han är banne mig ett jävla geni.



Och Willow Smith. Hur är det möjligt att vara så cool när man är 9? Och de har faktiskt lyckats göra en video som inte har såna där obehagliga peddoundertoner som det lätt blir när barn gör musik.



Och så har den här låten, som jag trumpetade om redan i början av hösten (jag skrev att jag skulle spela den alldeles för ofta, och det gjorde jag), har äntligen fått en video. Som jag blir alldeles glad av varenda gång (så nu har jag fått nypepp och spelar den för ofta igen).

Jag har skrivit en del i Aftonbladet om It gets better-kampanjen på Youtube, där kända och okända människor tar ställning mot mobbning och trakasserier av homosexuella tonåringar för att stoppa höstens självmordsvåg.

Hur häftigt är det inte att Obama nu också har gjort en Youtube-video?



Det är massor av kändisar som ställt upp. Sök på "It gets better project" på Youtube.
Men holy fuck, det här är så jävla bra och starkt:

Jag håller på och filar på en ny blogg. Inte så superavancerad, men den ska bli snygg tänkte jag. Med egen banner och allt. *modärnt!* Och jag längtar efter nystart. Länk till den nya kommer snart, så får väl den här ligga kvar och skvalpa orörd sen.

Vet inte riktigt när det är dags, jag har lite svårt att hinna med just nu. Idag har jag och Sara varit på Rabén & Sjögren och hållit föredrag om vår bok. Och nu ska det skrivas Aftonbladet.
Herregud vilken skillnad det gör med fyra dagars ledighet. Älskar plötsligt att jobba igen.

Sista promenaden i Norrland för den här gången.

I morse fick jag hembakta scones med hjortronsylt till frukost. Sen kollade vi på senaste, näst sista Project Runway och rätt tre personer gick till final. Och nu läser jag alla gratulationer på Facebook - HERREGU vad Facebook gjort det roligare att fylla år - medan Anna bakar Daimtårta åt mig i köket.

Igår åkte vi till Finland och köpte massor av godis. Här är mitt byte. Observera kexen. Salmiak/chili-smak och Milkshake-smak måste man ju bara prova.



Skönaste hunden. Första gången vi träffades kräktes han över en hel uteservering. Men tro inte AXE-reklamen. Man KAN ändra på ett första intryck.



Rimfrost på marken och friskare luft än någon annan stans. Norrland har vunnit över mig på sin sida.

Apropå tidigare inlägg, om Nobelpris vs Augustpris. Anna har satt igång ett så bra läsprojekt för sig själv:
Varannan bok hon läser ska vara en av Pulitzer-vinnarna. Ända tills hon har läst dem allihop.
Så jag ska helt enkelt sno det, rakt av. Hon bränner igenom dem i kronologisk ordning, har inte bestämt mig själv för hur jag ska göra med just det.
Men älskar idén. Jag gillar ju amerikansk modern litteratur allra bäst och flera av mina absoluta favoritböcker (The Road, Middlesex, Revolutionary Road) är Pulitzer-vinnare.
Så nu jävlar kör vi.

Åh, dör nästan myzdöden!
Är hemma hos Anna och hennes make. Hus ute i skogen. Har just sett remaken på Nightmare on Elm Street - tyckte den funkade alldeles utmärkt som mysrys - och vi har druckit ett par glas whiskey. Värdparet har just gått och lagt sig, jag har en gäspande hund (som jag visserligen måste äta allergipiller mot) vid fötterna. Ska strax gå och lägga mig och läsa.
Det är ofattbart tyst här och jag har några lediga dagar framför mig.

Gårdagen var alldeles galen. Möten hela dagen om min och Saras bok, både med agenterna på Grand och på förlaget Rabén & Sjögren. Vi får fantastiska nyheter hela tiden, så det var jätteroliga möten, men det är också så stort och så spännande att jag var helt slut efteråt. För att inte tala om kaffespeedad. 
Och att åka till norraste Norrland är ju mer exotiskt än att åka till andra sidan jordklotet. Resan tog en hel dag, med flyg och taxi och bussar och bilhämtning.
Då älskar man ju att komma fram och bara få vara helt vardaglig. Slöa, småprata, surfa och kolla film.

På torsdag åker jag till Anna TS och hennes man. De bor norraste Norrland. Sådär norrnorr att det har snöat flera gånger redan och man åker till Finland och handlar.
Vi ska sitta i enslig stuga och ha skräckfilmsmaraton och äta Annas hembakta daimtårtor och kolarutor och jag har redan tjockångest.
Vi ska även dricka vin och äta fisk som Annas man har fångat, förmodligen med tänderna.

Det är så roligt med Anna. Hon var förgrunden till Melinda i Jaktsäsong. Min vapendragare i natten. En riktig storstadspingla. Och nu: bor med en jakt-och-fiske-machomake som samlar på knivar, högst upp i landet. Måste skriva en Jaktsäsong 2 nån gång. En blandning mellan Nell, Jägarna, Blair witch project och Tjejen som föll överbord.

Jag är så stolt över vår bokklubb! Först får Åsa världens coolaste jobb - ny programledare för Plus! - och Klas gör succé med sin biografi över Robert Gustafsson och nu har Jenny blivit nominerad till Augustpriset i kategorin barn/ungdom för sin bok "Här ligger jag och blöder":

Med träffsäker galghumor förkroppsligas Majas koketta och samtidigt oförställda utanförskap. En av misstag amputerad tumme kastar ut läsaren på en irrfärd i sökandet efter identitet. Ett psykologiskt porträtt med särskild trovärdighet i uttrycket.

Nej, vi har inte sålt våra själar till djävulen, inga offerritualer med getter, fast man skulle ju kunna tro det.

Förresten, jag läser alltid Augustpris-vinnarna men nästan aldrig Nobelpris-vinnarna. Hur gör ni?